Försök att fånga det som visade sig

Igår promenad nere vid Öresund. Taxen sprang hit och dit, lekte i sand och tång. Jag försökte hantera kameran, men blev inte så medvetna val vad gäller inställningar som jag planerat. Det var kallt om fingrarna, så en del blev helt enkelt hastiga klick, klick och klick igen för att fånga vad som nu visade sig. Det blev mest fåglar. Och vatten. Försöka tänka och göra på lite olika vis. Kameravänliga vantar bör inskaffas...

Så fridfull den verkar vara där i det kalla vattnet. Liksom solar sig. 

Vad är det för en svart fågel? Är det en skarv? Jag hade velat komma närmare, men objektivet tillät inte det. (Möjligheten att simma/vada ut och på så vis komma närmare? Jodå, den fanns. I teorin... brrr.)

Ännu en av dessa vinterbadare.

Öresundsbron. Ett försök att tänka linjer...

Den här hade så klart lysande orangeröda ben och fötter. En sådan konstrast till det kalla blågrå vattnet. Syns nog bättre i den andra bilden.

Mer linjer... Nu vänt blicken mot småbåtshamnen.

Ibland syns knappt fåglarna då de går ton i ton med vattnet och dess skiftningar.

Att "se" bilden - era tankar, tack!

Ute på promenad häromdagen. Kameran fick följa med, likaså vovve. Solen sken, dock kallt om händerna. Blev några bilder, men inte så många i kylan. Får nog skaffa torgvantar, brrr. Nåväl, här några bilder från promenaden. Jag hoppas ni vill hjälpa mig att utveckla mitt sätt att tänka i (och skapa) bilder, dvs jag vill gärna ta del av hur ni tänker/ser bild.

Nära hundrastplatsen finns en liten skog. Först tre liggande bilder. Vid första anblicken samma bild, men inte riktigt. Första bilden får med nästan hela stenen. Den andra bilden snarlik, men gått lite närmare. Den tredje än närmare. Som sagt, vore intressant och kul att höra era tankar.

Sedan två stående. Även de snarlika, men inte likadana. Tankar?

Gick vidare, in bland de stora villorna med de stora trädgårdarna i de fina kvarteren. Vilka färger löven bjuder mot den klarblå himmeln, helt fantastiskt. Men nu hade det börjat blåsa. Den isande öresundsvinden gör att jag kvickt packar ner kameran och styr stegen hemåt. Borde kanske beskurit allt detta färgglada så att det blev en stor stående bild? Hm...

Stående? Liggande?

Efter lördagens kursdag i fotografering funderar jag en del på det här med stående eller liggande bilder. Jag har nog haft en förkärlek till de liggande, men noterar att jag kan få in mycket större bilder om de är stående. Det är bredden som avgör. Här en bild tagen av mig för några år sedan. Oj, så stor den blev.

Ja, det är ju såklart motivet som ska avgöra, men ibland är det ju inbjudande att ta såväl stående som liggande bilder. För att kunna jämföra: Två bilder tagna av mig. Liggande och stående. Så olika det blir! (Bilder från England, Sissinghurst.)

Undrar varför jag har haft en förkärlek till det liggande formatet. Är det kanske datorskärmens dimensioner som styr mitt bildtänkande? Kanske. Varför var gamla porträttbilder ofta skurna i ovaler och med ramar likaså? Vi pratade en del om det i lördags på kursen. Kanske är det formen på medaljonger som styrt. Inte många bloggar som visar ovala bilder. Tror jag.

Att kalla mig fotograf...

...är väl att ta i, minst sagt, men fotograferar det gör jag. Försöker. Klick, klick, klick. Knäpper och vrider på diverse knäpp- och vridbart. Noll koll. Dags att försöka lära mig mer. Ja, och så råkade jag hamna på fotografen Sophia Callmers vackra blogg, se länk, och förstod att här fanns såväl inspiration som kunskap att hämta. En första kursdag igår, sedan - förhoppningsvis - fortätter vi till våren. 

Förutom mig, tre deltagare, däribland Hanna som har en trevlig blogg, se länk, som - tillsammans med kursledaren - gjorde det till en hjärtlig, prestigelös och innehållsrik dag. Att växla mellan suddig och skarp bakgrund, olika perspektiv, ljus osv. Verkar ju rätt enkelt i teorin, men praktiken bjuder utmaningar. Dagen avslutades med att fotografera rörelse, men då valde såväl hästar som fåglar att stå blickstilla. Vinden då? Nej, varför skapa rörelse när just sådan eftersträvas. Som tur var så fanns ju taxen Viggo till hands, som fick springa hit och dit. Klick, klick, klick smattrade kamerorna därute på landsvägen.

Tack till Sophia och kursdeltagarna för en trevlig och givande dag! Hoppas på fortsättning på flera vis. Nu inga fantastiska bilder att visa upp från min gårdag (kolla Hannas blogg, där finns några goda exempel), men två exempel på oskarpa bakgrunder som är tänkta att lyfta fram motivet/förgrunden:

Vi skulle tänka fokus, linjer och perspektiv. Råkade ha kameran felinställd så att bilderna jag tog blev mycket ljusa och bleka. Här lekt lite med att förstärka färg och mörker. Även gjort svartvitt på bild två, då förstärkningen av det gröna skapade en känsla av, ja, ett landskap där Findus gröna ärter goes wild & crazy...

Ja, inga höjdare, men jag tror nog att min storhetstid som fotograf snarare ligger framför än bakom mig. Inom räckhåll? Ingen aning... Lille Viggo var alltså vårt rörliga motiv. Bland de andras bilder några riktigt bra, här är några av mina. Den första, han är helt uppslukad av bollen som inte är kastad. Än. Den andra, en av många... tax springer med boll. Den tredje, tax söker meningen med livet, svar på livets gåta, universums oförklarligheter... eller är det kanske en flygande boll? Fjärde, tax som ser smått galen ut...

Ja, och sista bilden visar förvisso tax i skärpa, bakgrund i o-dito. Vad gäller kompositionen, så kan vi väl säga att bilden visar på utvecklingsmöjligheter. Men - tror och hoppas jag - inga utvecklingsOmöjligheter.

Redo för vintervila

Pelargonerna är fortfarande ute. Krukorna längs husgrunden bjuder fortfarande en hel del grönt och även en blomma här och där. En del visset också. Ser rätt trötta ut, de borde väl få komma in för vintervila. Fast inte idag, då det råder riktigt blötväder. Igår hade det varit en perfekt trädgårdsdag, solen sken och värmde. Nåväl, den dagen gick till annat, såsom dagar ibland gör. Fast en liten runda med kameran blev det. Då. Igår. I solen.

Det var då det

Inte länge sedan alls. Några veckor bara. Men det var då det, nu bjuder trädgården inte alls samma möjligheter. Sensommar har blivit höst. Bladen gulnar och sakteliga kläs träd och buskar av. I vasen finns stjärnflockan 'Roma', som bjöd på en andra blomning. Vad mer? Olika sanguisorbor, persisk kummin och några sorters gräs. Tror det var det hela. 

Köksträdgården: Vad mer klarar kylan?

Igår kväll plockade jag persilja i köksträdgården. Annars domineras pallkragarna nu av grönkål och brysselkål. Frodigt tar de sakteliga över de ytor som tidigare täcktes av salladsblad och annat. Nästa år ska jag även ha den mörkt lila/vinröda grönkålen, tänk så vackert det skulle kunna bli. Läser att grönkålen klarar upp mot 20 minusgrader, så bör ju inte vara någon fara. Vad mer klarar kylan?

Till vänster på bilden ovan skymtar fikonet. Loppisfyndet från Alnarp har i år växt kraftigt och visar några små frukter. Vet inte om det hinner bli något innan vintern slår till.

Från andra hållet, ännu mer kål. I förgrunden krasse och där bakom persiljan. De blå penséerna i krukan tror att det är vår. Solen gassar. Nej, bilderna är inte tagna i dagens gråväder, utan då solen visade sig häromdagen.

I år var bönorna rena skämtet, blev inte bra alls. Tomatplantorna, som inhandlades rätt sent under sommaren, har inte heller visat någon direkt växtkraft. Förrän nu.

Mer blått: Gurkörten. Tacksam, kanske lite väl mycket växtkraft ibland. Visar såväl blå som rosa blommor. 

Solen kommer. Och går.

Under pergolan flyger en stockros fram och tillbaka i vinden. Hit och dit. Ibland belyst, ibland inte. Jag står där och försöker fånga den rackaren, men den väljer att retas. Klick, klick, klick.

Inte många blommor nu, mest fröställningar som lovar nästa sommar. Stockrosorna kommer varje år, väljer sina växtplatser och skapar sina egna färger. Jag lägger mig inte i, utom då jag tar bort en del frösådda som hamnat alltför galet. I mitt tycke. Vid husfasaden ännu några vita. Solen kommer. Och går.

"Jag då?" Han ligger i korgstolen. Jomenvisst: Klick, klick, klick. Nöjt återgår han till att sova i solen. En stund. För rätt snart kommer den att försvinna igen. Det blir kallt och dags att gå in.