Månadens favoritväxt: En lättare harkling bara

För många bara en lättare harkling. Inget att ta större notis om. Jag förstår att det vanligtvis är hostans bladverk som lockar, knappast deras blommor. Ja, förlåt ordvitsen, men kunde inte låta bli. Nåväl, hostan eller funkian är självklarheter i många trädgårdar och det är - som sagt - mest bladverket som brukar hyllas. Nu vill jag gärna lyfta fram dess blommor.

Varför? Då jag sökte efter min favoritväxt för juli månad fanns flera kandidater i den del av trädgården som är mest skildrad i de flesta inlägg jag gjort under månaden. Grusträdgårdens invånare tar plats, syns och hörs. De applåderas och beundras. I den nedre delen av trädgården, den mer lummiga delen, finns det många ställen som är i stadier av "i väntan på"-, "bör ändras"- och "kan kanske bli bra sedan". Det är dessa som fångar min blick och missnöjt låter jag den vandra än hit än dit. Suckar otåligt. Nåväl, något som gläder här är hostans blommor. Se bilden ovan! Vad finns att ogilla? Eller ens vara likgiltig inför? Nej, i mina ögon kan hostans blommor vara rena poesin. 

Det är skymning. Ljuset strilas genom äppleträdets gren- och bladverk. Hostans blommor är solfångare. Pinnarna? Ett försök att få Viggo att inte gena över planteringen. Hur det gick? Sådär.

De flesta hostor jag har är småbladiga och nästan alla planterade vid den lilla uteplatsen och dammen. Jag konstaterar att klättervildvinet tar tid på sig att växa till och klä de vita väggarna. (Försöker kväva ännu en suck...)

Låter kameran vandra åt vänster och här syns den ofärdiga planteringen under äppleträdet. Kikar man noga kan en del små hostor skymtas bland annat bladverk. Huller om buller, nej, nu suckar jag igen. Förlåt!

Samma plantering lite närmare.

En yttepytteliten hostas yttepyttelilla blomma kikar fram.

Här från annan vinkel. Det är verkligen en liten en. Då jag är på olika växtloppisar brukar jag hålla utkik efter de där små. Inte sällan kan sådana fyndas. Om jag nu skulle sucka så skulle det vara en nöjd sådan. Bara så att du vet.

Ja, och så har jag ju några stora också. 

Jodå, det surrar i luften... Det är fler än jag som tycker om dessa blommor. 

Nu kanske någon undrar vilka sorter jag visar och har i trädgården. En del har jag nog namn på, men inte alla. Får dokumentera hela plantorna och försöka få till namnen på dem. Men det får bli en annan gång, för nu är det dan före dan som är sista dan i denna månad som heter juli. Snart är det... Men inte än, inte riktigt än.

Vilket sammanträffande! Började skriva inlägget imorse, men hann inte färdigt. Så fick ta tag i det nu. Ja, och när jag nu ska länka till Annas sida, så ser jag att Anna just lyft upp hostans blommor i dagens inlägg. Samma tanke, samma känsla. Härligt!

Fler inlägg, se länk

Sommaräng

Inte i min trädgård, tyvärr. Men sommarängar blommar nu längs med Ribban här i Malmö. Vid Öresund har de stora gräsmattorna fått inslag av dessa underbara planteringar. Igår dallrande värme. På väg hem från badet tog jag några bilder. Hade kunnat bli fler bilder, fler ängar att beskåda, men det var helt enkelt för varmt. Hade kunnat bli bättre bildkvalitet, men det var helt enkelt för ljust. Det blev denna som ligger nära Ribersborg och dess kallbadhus. 

Som sagt, det är varmt. Solen gassar. Mitt på dagen. Pust! Ängen lockar insekter, ser du humlan?

Färgerna, formerna, vilket härligt virrvarr, som känns helt självklart och harmoniskt. Bilderna är oskarpa, men färgspelet syns ju. Att låta sig - mig - inspireras av.

Ser du fjärilen?

Längs stora delar av grönområdet mellan Öresunds stränder och Limhamnsvägen löper dessa vackra ängar. Förgyller, speciellt nu när gräsmattorna är brunbrända och torra.

Ja, förmodligen än vackrare i skymningen. Eller kanske under den riktigt tidiga morgonen. Cykeltur och dessutom ta ett svalkande dopp. Ingen dum idé. Hursomhelst blir jag glad över hur min stad om och om igen lyckas skapa dessa vackra gröna rum som är öppna för alla.

Blicken dras mot örtagården

Det ligger en dimma över Limhamn. Luften är fuktig och ljuset är helt annorlunda än den senaste tidens soliga högsommarmorgnar. Det talas om att det ska bli åska, men inte nu, inte än, men sedan. Genom det öppna fönstret känner jag på morgonluften och ser hur stockrosen når höjd över uthustaken.

Ljuset är, som sagt, ett annat nu än då. Jämför exempelvis morgonbilderna från i lördags, helt annorlunda. Min blick dras mot örtagården. Kan man, dvs jag, kalla det örtagård då det bara är en plantering egentligen? Det är kanske att ta i... Nåväl, jag står inomhus och kikar ut genom ett fönster idag också. Kaffet? På gång. Idag också.

I vasen olika myntor. I örtplanteringen växer de tätt intill varandra. Visst får en del av den vanliga myntan ryckas bort då och då, den är ju spridningsvillig. Men, i mitt tycke, är det inte så farligt, speciellt som den delvis angränsar till stenläggning och där hindras.

Örterna är nog mina favoriter i trädgården. Till höger anas de krämfärgade knapparna på den gröna helgonörten, som jag räddade i våras från Döden. Mycket medtagen planta, jag tog sticklingar och lyckades få den att överleva. Men den är fortfarande klen. När den är piggare kan de se ut så här.

Den lilla sanguisorban 'Pink Tanna' är en trevlig bekantskap.

Perovskian har också kommit igång nu. Min är rätt liten och sen, tänker jag, då jag jämför med sådana jag sett i grannskapet. Den heter 'Little Spire', googlar och läser att den heter afghanperovskia - Perovskia atriplicifolia. Jag trodde den hette rysk salvia, men det kanske den också gör. Himmelspira är ju också dess namn. Kärt barn...

På bilden ovan skymtar gamandern - Teucrium chamaedrys - längst ner till höger. Den har börjat blomma nu. Bilden nedan från igår visar mer.

Blodtoppen har fått höjd. Ger en del fröplantor ifall någon önskar...

Flyttar blicken och ser att den vita sanguisorban också börjar nå höjd. Den heter Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' och - ja, jag vet, jag är smått fixerad vid dessa sanguisorbor...

Innan jag lämnar fönstret kan jag ju inte låta bli att ta en bild på en av stockrosorna som står där strax intill.

Nej, nu ska denna dag få sin början. Medan jag pysslat här vid datorn har dimman lättat och minsann kikar nu solen fram. Fågelkvitter därute. Det är en generös sommar som bjuder upp till ännu en dag. Tack, tack.

Fler växter... och en prima ballerina

Min förteckning över trädgårdens grönska fylls på då och då. Men mycket fattas och jag inser att det här kommer att ta sin lilla tid och det får det göra. Nu till några som nyligen fått namn och bild på växtsidan.

Scabiosa columbaria 'Butterfly Blue' - Vädd, fältvädd

Ett av alla dessa reabordsfynd som jag gör då och då. Trodde den skulle bli vit/cremefärgad, men lyser nu i mycket ljust lila. Fann då namnlappen som ju förklarar färgen. Det är en annan planta som ska bli vit, men var är den nu planterad har jag glömt. Dyker väl upp. Hoppas jag.

Digitalis lutea - Liten fingerborgsblomma

Den står här blad strandirisens bladverk. Jag ska försöka flerfaldiga den via frön, för vet fler platser i trädgården den gärna får pryda.

Campanula allarifolia - Hjärtklocka

Denna står också bland strandirisens blad, kanske lite väl trångt och kanske flytta den till bättre läge. 

Aconitum x cammarum - Trädgårdsstormhatt

Tror jag att det här. Nu står den i full sol, vilket gör att den blå färgen riktigt lyser. Läser att den bör stå mullrikt och i halvskugga, det gör ju inte denna alls...

Aconitum napellus 'Album' - Vit stormhatt

Den står strax intill den blå stormhatten, dvs i full sol. Drar till sig en del löss, ser lite tilltufsad ut på bilden. Kanske att den står för soligt. Efter fröplockning ska jag flytta den till ett något skuggigare läge.

Ophiopogon planiscapus 'Niger' - Mörkt ormskägg

Jag ska försöka ta en bättre bild och gärna då den riktigt blommar. Efter att den stått och stampat i flera år så flyttade jag den och nu verkar den ha fått växtkraft. Står nu något ljusare och med mer plats. 

Sempervivum tectorum L. - Taklök

Det är något speciellt med dess blommor. Magiska på något vis. Att från den här lilla oansenliga så kan det komma något som är så...

Heuchera 'Obsidian' - Mörkt vinröd alunrot
Den är riktigt mörk, jag hoppas kunna flerfaldiga via frön.

Nu är det en bild per växt som gäller. Ibland datum för när bilden togs. Om jag skulle utveckla det hela till något mer, skulle jag vilja ha fler bilder per växt, så att hela växten skildras. Ja, och kanske även dess fröställning, som kan vara rätt häftiga. Här ängsnävan, som jag tycker ser ut som en prima ballerina med utstående kjol och med händerna som möts i höjden.

Insekter som surrar

I morse en runda för att vattna lite extra. Oj, vilken aktivitet! Ja, nu menar jag inte den egna, då jag i sakta mak rör mig runt i grusträdgården, utan alla dessa insekter som surrar bland blommorna. Lavendelrundeln är populär, det ser jag. Men även annat. Jag går in och hämtar kameran för att klicka några gånger.

Här är det den blå gräsfibblan som blivit blöt och fått besök. Den är nyligen anskaffad, stod på reabordet på plantmarknaden och ja, jag slog ju till. Den ska vara blå enligt namnlappen, jag tycker den går mer mot lila. Färgen kan ju variera med ljuset, men vad jag förstår så kan även den "blå" gräsfibblan variera i blå-lila nyanser. Hursomhelst, den blir än vackrare tillsammans med sin gäst.

Sköljer av stormhattarna, så mycket löss! Kanske står de för soligt, för torrt, jag vet inte. Hursomhelst vackert med det blå mot sanguisorbans röda stjälkar och gröna bladverk.

Kikar lite närmare och det ser ut som att humlan riktigt tar sats med "armarna" för att sedan dyka in. Ser du?

Strax därefter är en annan gäst på väg att landa.

En fluga på ett blött blad. Den kanske dricker.

En mängd små insekter överallt och de flesta är ju välkomna. Men inga fler foton, för nu går morgon mot förmiddag och solen gassar. Det bjuds ännu en högsommardag att njuta av. Drar mig mot skuggan...

Detta är ingen stol. Längre.

Jag sysslar med dekonstruktion. Det sägs vara en filosofisk aktivitet, som både bryter ner och bygger upp. Nåja, jag gör det i praktiken. Det som en gång var en stol blir till något annat. Den har redan inlett processen själv, då den under en längre tid inte varit bara en vanlig stol utan en (själv)dekonstruerande sådan. Den var sönder och gick inte att sitta på. Den hade blivit en illusion av en stol, en förrädisk - nästintill farlig - sådan. Dags att bryta ner. Och bygga upp.

Är det nu en stol?

Jag kan inte låta bli att flytta runt den. Placera den lite här och där. Skåda verket. Underverket.

Den är sliten och murken, torr och åtgången. Jag penslar med linolja och tar ett snöre för att stärka den lite här och där. Några pinnar faller av, det gör inget.

Fortfarande kan det verka vara en söndrig stol. Men i ett nytt sammanhang kan den ju bli något annat: I köksträdgården är en del av marken täckt av smultron. Den nyplanterade slingerkrassen 'Milkmaid' ska förhoppningsvis just slingra och klä, få den att grönska och blomma.

Nu är det bara att vänta. Vattna då och då, men annars vänta. Ja, och hoppas att ingen slår sig ner i tron att det är... för detta är ingen stol. Längre.