Stormen

Det blåser fortfarande, men mindre. Gårdagens och nattens storm verkar ha vandrat vidare. Vinden tog tag och försökte slita med sig det den kunde. Kurade inomhus. Det är rätt otäckt när vädrets makter visar sin nyckfullhet och styrka. Tar en inspektionsrunda utomhus. Inga större hemskheter möter min blick. Det kunde ha varit värre, mycket värre. En del knäckta stockrosor.

Den vissnande blomman har en fantastisk färg. 

Björken som i söndags brann i gula och orange toner är nu nästan helt avklädd in på bara kvisten.

 Så även päronträdet.

Det ser ju inte så farligt ut, tänker jag där jag vandrar runt. Men suckar strax då detta möter mig. En murad vägg med några spikar och snörstumpar. Det skulle kunna vara en installation, något konstverk som vill berätta något Viktigt. Skulle det. Men det är det inte.

Det är här rosen Mme Alfred Carrière igår klädde väggen. Nu ligger hon över den lilla uteplatsen. Huller om buller.

Trädet som står strax intill  har många blad kvar. Men var är äpplena som var däruppe igår?

 Här! Och i dammen. Och på gräsmattan. Och... lite överallt.

En del föremål lät sig fångas av stormen och landade på nya platser.

Vädret växlar fort, det mörknar på himlen. Jag springer in och snart smattrar regnet mot fönstret.

Vinden viner. Regnet fortsätter. Oväder, även om gårdagens dramatik avtagit. Tack för det.