Två, kanske tre, i min trädgård

Den svävar runt mig, står stilla en stund, förflyttar sig för att stå stilla igen i luften. Likt en helikopter som hovrar. Den verkar kolla in mig, kan det vara så? Hur upplever en trollslända tillvaron, omgivningen, ja, kanske mig? Jag tar upp kameran, den flyger hit och dit, nej, vill inte låta sig fångas. Så plötsligt, stannar den upp och låter mig ta ett foto, för att strax lyfta igen. 

Den är rätt stor. Jag letar efter information och finner att detta nog är en så kallad egentlig trollslända eller stortrollslända och då kan det möjligtvis vara en mosaiktrollslända, se länk.

Häromdagen såg jag en annan trollslända på lavendeln. Nu har jag blivit nyfiken: Vem är du? Troligtvis är det en ängstrollslända och kanske isåfall en hona av arten blodröd ängstrollslända, se länk. Vingarna glittrar i solen.

Här en - tror jag - likadan som ovan, fast kanske ändå inte. Enligt källa så ska benen vara svarta på ängstrollsländorna och dessa ser ju inte så svarta ut. Eller är det ljuset som luras. Ja, jag vet inte, vet du?

Så speciella de är! Läser mig till att av de 5.680 arter som finns i världen har 64 påträffats i Sverige. Ja, och så då två, kanske tre, i min trädgård.

Komplettera med stadga, lek och... ljus?

Nere vid planket börjar en del av det som planterades i maj att börja växa till och ihop. Murgröna och annat etablerar sig, det tar lite tid, men blir - hoppas jag - så småningom en grön vägg. Färgerna går här i vinrött, skirt rosa (nästan lite smutsig i tonen) och vitt som tonar mot grått. Jag betraktar hur växterna möter varandra. En del skulle behöva grannar som stödjer dem mera, då de gärna lägger sig ner. Dessutom står flera alldeles för trångt. Gräva upp, plantera om. Men inte nu, det får vänta till hösten. Då komplettera med sådant som ger stadga i växtsätt och som skapar lek vad gäller färg och form. Framför ett plank som är alldeles grönt...

Detta har planterats:

Fläderbuske - Sambucus nigra 'Black Tower" - Mörkbladig fläderbuske, pelarfläder. Lite osäker på om detta är rätt namn, vet att jag lagt namnlappen någonstans... Men växer rätt upprätt, mörka blad, ljusa blommor. Alunrot - Heuchera 'Obsidian', Heuchera briz. 'Schneewittchen' och en del icke namnade sorter. Glansmiskanthus - Miscanthus sinensis 'Ferner Osten'. Jungfruhirs - Panicum virgatum 'Heavy Metal'. Ormrot - Vilken sort är det jag har? Någon som vet? Vit bolltistel - Echinops ritro 'White'. Blodtopp - Sanguisorba officinalis 'PinkTanna' och den vanliga Sanguisorba officinalis. Anagramsbräcka - Tellima grandiflora. Stjärnflocka - Astrantia major, frösådder av den vanliga ljusa. Akleja - Aquilegia vulgaris, frösådder i rosa och vinröda toner. Brunnäva - Geranium pheaum. Humleblomster - Geum rivale. Jättevallmo - Papaver oreintale 'Coral Reef' och 'Patty's Plum', har planterats, men har inte blommat i år. Rosenskära - Cosmos bipinnatus.

Då jag kikar i mitt lilla förråd av växter på väg ut och in i trädgården, ser jag plötsligt att där står en som jag inte visste att jag hade. "Vem är du?" frågar jag vänligt, men plantan i krukan svarar inte. Den känner sig förmodligen åsidosatt och bortglömd, vilket den ju också varit. Tills nu. "Hur har du hamnat här?" Nej, så lätt går det inte. Plantan svarar fortfarande inte och då jag letar efter svar i det alldeles egna huvudet, svarar inte minnesenheten på tilltal den heller. Förmodligen ett loppisfynd, kanske någon småplanta som kommit tillsammans med annat. Nåväl, det kan vara en vädd, möjligtvis en jättevädd - Cephlaria gigantea. Vad tror du? Om så blir den ju väldigt hög och - vad jag förstår - rätt gänglig i sitt växtsätt. Stämmer det?

Än så länge står den i kruka och visar endast en blomma. Jag flyttar den och sätter den bland de andra växterna. Vackert med det blekgula till de andra färgerna. Formen, det lite vilda intrycket, passar också väl här. Dock, blir den kanske lite väl gänglig för platsen, men får mig att fundera på växter som har det där blekgula som skulle kunna flytta hit och vävas in bland de andra. Vad skulle kunna växa här?

Gräsmattan bildar lugn bakgrund.

Planket, hm, tänk grön vägg, grönskande vägg...

Om jag kikar mot lunden till övergår platsen i ormbunkar med flera.

Ljuset är vackert här.

Platsen i mörket bakom det som lyser i solen är det inte alltför vacker nu. Här finns nyplanterade växter som resultat av den flyttkarusell som beskrevs i förra inlägget. Ett provisorium i väntan på att jag planterar om i höst.

Som sagt, komplettera med stadga och lek. Blekt gula toner, kan bli fint. Blått, blålila, vore kanske ett givet val, just ett sådant möte som finns på flera platser i trädgården. Men, kanske något annat vore mer spännande här. Vad? Kanske brun- och koppartoner? Smutsigt orange? Vilt uttryck, dvs mer känsla av natur än kultur. Planket kommer att bli grönt, rätt mörkt grönt, vilket kommer att göra stor skillnad. Det är kanske inte mörker som behöver tillföras, utan ljus.

Tankarna leder mig vidare. Jag landar i minnet av hur ljus och mörker möts och hur rosa toner möter orange/tegelfärg... Jag letar fram några bilder som jag tog på Chelsea för några år sedan:

Bilderna visar trädgården "Human & Nature Intervention" på Chelsea 2011. Här en länk som kan inspirera till vidare tankar och planer. Ännu en länk, här med en fullständig plantlista.

Bättre efter ett hemskt före

Ibland blir det fel, det tänkta lekfulla och smått vilda blir bara rörigt. Jag har försökt vända blicken åt annat håll för att slippa se. Men häromdagen stod jag inte ut längre, jag var tvungen att ta tag i spaden: Växter flyttades hit och dit mellan här och där, då det ena gav det andra som fick det tredje...


Före

Under äppleträdet bjuds ett fantastiskt kvällsljus, men platsen är i övrigt för mörk för de dagliljor och strandirisar som aldrig blommar och vars blad lägger sig över annat. Nävor, anagramsbräckor blir rufsiga tillsammans med platsens hostor. Alunrotens stänglar är alltför höga och en vilsen ormbunke ser just vilsen ut. Men ljuset är fantastiskt, det är det.

Arbete pågår!

Det blir en flyttkarusell, där det nyss uppgrävda måste ner i jord så fort som möjligt. Det är varmt, det är svettigt. Vattenslangen används flitigt, blöter och vattnar det nyss uppgrävda och det nyss planterade. Den torra jorden blir till lera, jag till lergumma. Vattenslangens flöde svalkar, där jag står  iklädd en sliten och smutsig baddräkt. Nej, jag känner mig inte som någon Garden Girl precis... Inser att det hela inte ser klokt ut, vilket harmonierar väl med den galenskap som krävs för att göra sådant här just nu.

Är du inte klar snart? Han väntar och väntar och väntar. Till synes tålmodig. Kanske förstår han att när väl ett sådant här arbete påbörjats måste det avslutas innan dagens slut. Jodå, det hann bli kväll... Pust!

Min idé bygger på att de växter som pryder platsen under våren - såsom primulor, sippor och tulpaner - behöver följas av växter som täcker trötta och vissnande bladverk. Jag önskar att det blir en lugn och harmonisk plantering, där sedan växterna kring dammen kan få ge ett vildare uttryck. Detta innebär följande:

• Dagliljor och strandiris: Platsen är för mörk, de blommar inte, och deras bladverk skapar bara röra. Flyttas.
• Ormbunke "vanlig": Den ser rufsig ut bland annat och den behövs på annat håll. Flyttas!
• Ormbunke, majoniabräken: Jag tror det är en sådan, en Cyrtomium falcatum. Dess blad är så distinkta att jag provar att låta den vara kvar tillsammans med annat med tydligt bladverk. 
• Nävor, stjärnflockor, anagramsbräcka, alunrot med flera: Bidrar inte heller till något harmoniskt intryck just här. Flyttas.
• Hostor: Ser vackert ut här, speciellt i kvällsljuset. Förstärker detta och planterar flera hostor. En del nyköpta, medan några flyttas från andra platser.
• Ormskägg: Här finns flera plantor, men de står under hostor och/eller för trångt med andra. Flyttas och ges bättre läge.
• Japansk starr: Vackert tillsammans med hostor och ormskägg, en del flyttas för bättre läge. Dessutom kompletterar jag med några krukade exemplar.
• Sockblomma: Behöver mer utrymme och får det. En till sockblomma flyttas hit.
• Blåsippa: Stod så trångt nära ligusterhäcken, ges bättre utrymme i planteringen.
• Vårblommares bladverk: Klipps ner och det som är kvar döljs av nyplanterade hostor.

Efter

Några bilder som visar platsen nu. Det nyplanterade har inte "satt sig" än, inte växt sig samman, men förhoppningsvis blir detta ett bättre efter ett hemskt före. Hostorna varierar i form, färg och storlek. (Sorter? Återkommer...)

Vattna, vattna, vattna

Från platsen utsikt över dammen som avslutas i ett "lundliknande" hörn. Här behövs en hel del fix och don också... Men inte nu.

Det blev en lång dag. Då jag städat undan alla redskap, tomma krukor etc är jag rejält trött. Jag slår mig ner en stund och njuter ljusspelet mot en gräsmatta som ligger i skugga. Där sitter...

...en liten tax. Med en boll. Hans tålmodiga väntan är mer värd än min trötthet. Jag reser mig upp, det blir till att kasta boll en liten stund medan vattenspridaren jobbar vidare.

Om en måndag

Måndagen inleddes lyckosamt, då sol och skugga spelade på ett alldeles särkilt vis. Detta lockade ut mig och med kameran i hand tog jag - förmodligen - några av de allra mest fantastiska bilder som någonsin tagits. Av mig, bör kanske tilläggas. Hursomhelst, det var ren och skär magi, där jag genom linsen såg hur den, för våren, nya planteringen nere vid planket vuxit till sig. Nu dansade ljust rosa och vita toner med grönt och mörkaste vinrött. Den vita bolltisteln gav ett silvrigt inslag. Här behövs något mer, funderade jag, medan jag kopplade ihop tekniken och tryckte på knappar som gör så att bilder sparas här medan de raderas där.

Det var här jag var igår morse och fångade ett underbart ljus-, färg- och linjespel.

Felmeddelande! Något gick snett och strax stod jag inför det faktum att sisådär på ett ungefär nittioåtta procent av de fantastiska bilderna hade försvunnit. För alltid tvingades jag konstatera, då jag efter idogt letande och diverse livräddningsförsök gav upp. Gav upp - uppgiven, en känsla av just det. Att inleda en måndag med tur, som utan förvarning följs av otur, kan få den mest stabila person att vackla. Vad göra? Jag gjorde det som måste göras, det vill säga cyklade till havet, där ett svalkande dopp lugnade, taxens vilda lekar förnöjde medan morgontidningen gav mig distans och proportion: Det finns värre saker! 

Jag minns att jag fotograferade stjärnflockan och alunroten...

...om och om igen. 

Jag tog en hel del bilder på detaljer. Kanske några på ormroten...

...blev med olika vinklar och i olika ljus.

Kanske vände jag blicken mot den närliggande månskensnepetan - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - som är osedvanligt vacker i år.

Dagen fortsatte i ett lugnt tempo. Jag besökte grannar som generöst gav mig några skott av deras kiwiplantor. En han- och en honplanta behövs tydligen, jag fick av båda. Gjorde flera sticklingar som jag sedan satte i en pallkrage bland persilja och annat. Jag brukar ha tur vad gäller sticklingar, är något av en talang. Faktiskt. Jag har lärt mig av en dansk trädgårdsmästare att sätta dem längs krukans (eller i det här fallet pallkragens) kant, dvs inte mitt i. Hur ofta jag lyckas? Låt säga nittiofyra procent av gångerna, vilket jag tycker är ett bra utfall. Sticklingar av rosor, vildvin, lavendel, fikon med flera. Ja, och nu alltså kiwi, som jag inte provat förr. Inne hos grannarna såg jag en - i dubbel bemärkelse - god idé: Trädgårdsbjörnbär som klädde en husvägg. Vintergröna blad, inga taggar och goda bär. 

Hemma igen. Jag klippte, rensade och vattnade. Eftermiddag blev kväll. Platsen för morgonens fantastiska ljusspel - och än mer fantastiska fotograferande - låg helt i skugga. Inget speciellt, konstaterade jag nyktert, medan jag gick in i köket och hällde upp ett glas vitt. Slog på datorn och såg att det kommit en del kommentarer på mitt förra inlägg. Trevligt! Det är alltid en härlig känsla det där, att se vad du och du och du skrivit. Gåvor! Det kan vara kort, det kan vara långt. Alltid lika värdefullt. Just i denna stund är det en av kommentarerna som får mig att resa mig upp och gå ut. För att möta...

VE OCH FASA!

I en kommentar från en god vän - ja, vi har ju inte träffats i den så kallade verkligheten (än), men det känns som vi känner varandra - så skriver Carina, 4 Seasons by Carna, och undrar över bäcktistelns blad. Carinas undran väckte min och fick mig - som sagt - att gå ut för att säkerställa att det jag trodde mig veta stämde med det som skulle visa sig. Dock, det som visade sig var sönderätna plantor, totalt massakerade, en förfärlig syn som inte setts av mig tidigare, då dessa dolde sig bland annat som nu tog plats. När det gäller datorer, kameror och bildprogram är jag ingen hejare på räddningsaktioner., men detta läge kändes ändå något mer hanterbart. Gräva upp, plantera om i stora krukor med bra jord, vattna. Ha koll. Hoppas. Pyssla om. Hoppas lite till.

Vilken otur att någon/några attackerar bäcktisteln, men samtidigt vilken tur att du Carina ställde frågan och att jag gick ut för att kolla. Bladens form? Jodå, något enstaka visade det du trodde. Avlånga, smala.

Trädgården är harmoni, lugn och ro, småpyssel med ditt och datt. Men trädgården är också dramatik, känslor som svajar mellan lycka och olycka. Nu är det tisdag och morgon. Jag ger mig ut med kameran för att se om platsen som lockade mig då, ter sig lika lockande nu. Kameran får följa med. Några snabba klick senare tänker jag att de där minnesbilderna från igår inte motsvaras av bilderna jag tog idag, men hursomhelst berättar de något om en måndag.

Underbara sommar!

Underbara sommar! Fantastiska dagar - ja, dygn... från morgon till kväll till natt till... - bjuds vi på. Ljuset väcker oss, fågelkvittret likaså. En lite yrvaken sol söker sig in i trädgården, där det mesta fortfarande ligger i skugga. Morgonkaffe. Bläddrar bland bilder och noterar att trädgården nu andas en annan ton än nyss. Den är lite tyngre, fylligare. Tröttare? Ja, på sina håll tröttare. En del gäspar, sover rentav. Medan annat vaknar till liv.

Det är sanguisorbornas tid. Alla blommar inte än, men på bilden nedan syns hur den vanliga blodtoppen - Sanguisorba officinalis - börjat dansa med den rosa - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna'.

Jag backar med kameran, nu syns morgonsolen som når - det fortfarande nakna - planket. Ett plank som väntar på att de planterade växterna vid dess fötter ska börja sträcka sig uppåt, klättra och klä.

Längst ner till höger på förra bilden anas gamandern - Teucrium chamaedrys. Den är en trevlig bekantskap, tålig, vintergrön och insektslockande.

Nu solar sig allt fler. Gångarna mellan de olika planteringarna syns inte, det hela kan liknas vid ett hav, ett "hela-havet-stormar"-hav. Om du har anlag för sjösjuka, så bör du kanske blunda nu...

...för förutom att det är mycket av olikheter, variationer och flerfald, så dansar såväl solens strålar som växterna i den svalkande vinden. Liv och rörelse. Fridans? Absolut fridans.

Strax fångar också den ryska salvian - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire' - solens strålar. Den kallas också himmelsspira, vilket vackert namn!

Den är en av flera som lockar insekter. Är det inte ovanligt många humlor, bin med flera i år?

Här nås stäppsalviorna av ljuset. Lavendelrundeln...

...vars blommor börjar anta tröttare toner. I bakgrunden...

...kaprifolen, som också sprider väldoft.

I häcken ringlar sig också denna lilla klematis, som jag fått som gåva. Vet inte exakt namn, men den är förmodligen en Clematis viticella. Vad tror du?

Kaprifolen klättrar upp i trädet som nu dignar av frukt.

Nu övergår den tidiga morgonen till en något senare variant av densamma. Fortfarande fågelkvitter, men kanske lite lugnare så här strax före tio. Solen når större delen av trädgården nu, men här finns också plats för inbjudande skugga. Platser att njuta ännu en kopp, läsa morgontidningen i lugn och ro, kanske vifta på en tå då och då. Underbara sommar!