Fredag en lördag morgon

Jag blickar tillbaka på gårdagen, då en del blev gjort i trädgården. En del ogjort, i väntan på tid, hand, tanke, känsla... Och eller. Nåja, här några bilder från en fredag så här en lördag morgon. Det som möter mig vid kökstrappan är stockrosorna i morgonljus.

Jag planterar jordgubbsplantor som jag fått - Tack! - i amplar som jag inhandlade i Simrishamn i torsdags, en dag som bjöd på ihållande regn, åska och hagel. Försöker få till amplarna, men inte blir det särskilt vackert. Nåväl, blir nog bättre när jordgubbarnas gröna blad och röda bär flödar över kanterna. Vänta, vattna, vänta, vattna. Bild? Nej, men bild från köksträdgården blir det ändå, en kruka käckt på svaj.

Fingerörter står och väntar på att ta plats i trädgården.

De indiska som går i rödrosa nyanser är svårplacerad, de har lite för varma toner för att passa där eller där eller där. De får stå kvar i kruka. Den klart gula likaså. Den vita ska jag ta mig en funderare kring. De som fick nya platser var flera plantor av den blekgula styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'.

Jag beskar den rufsiga rosen Charles de Mills, som hängde över sina grannar och lät några av fingerörterna bosätta sig här. 

Ja, de hamnade alltså framför rosen, bakom lavendeln. Nej, de syns inte nu. En grusgång ringlar sig däremellan, den syns inte heller på bilden. Men såväl fingerörter som gång fanns där igår. Det vet jag!

En liten bit bort lyser jättedaggkåporna - Alchemilla mollis - också ljust gula. Jag beskär dem rätt hårt. Så blir grusgången både möjlig att se och gå på.

 Daggkåpa i glas. Den - i mina ögon - vackraste av sommarens buketter.

Vasen är på väg in i huset, men får stå och vänta på trappan. Lavendeln? En självsådd i en spricka.

Jag är tillbaka bland växterna som står krukade. Var ska denna blå gräsfibbla - Catananche caerulea - hamna? Jag vandrar runt med krukan, hur blir nu blomman? Blir den blåaste blå? Eller drar den mot lila? Kommer den att prata väl med lavendeln?

Jag placerar krukan på marken. Den får stå där ett tag och så får jag vänta. Och se.

Jag bär också runt på en kruka med franska blåmunkar - Jasione laevis. Blomman känns riktigt blå, inget lila här. Tror jag. Kanske vacker mot den mörkt röda alunroten? 

Men nu ser jag det jag inte såg igår! Ggggrrr! 

I den tidiga kvällssolen lyser fortfarande stockrosen vid trappan. Dofterna blandas, lavendel och schersmin. Med flera. Humlorna surrar. De flyger runt, runt, runt. Landar en stund, för att strax flyga igen. 

Viggo har landat i solen. Mitt i röran.

Röran finns kvar därute. Det gjorda och ogjorda också. Morgonen har nästan blivit till förmiddag, så dags att diska den nu tomma kaffemuggen, väcka morgontrött hund och låta denna lördag ta sin början...

Se, dofta och höra surret

Bilder från alldeles nyss. Trädgårdsstormhatten - Aconitum x cammarum - är på väg att slå ut. Här nära det vackra blad- och grenverket som den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' - bjuder på. Lavendeln skymtar i bakgrunden, ständigt närvarande för såväl ögon som näsa.

Lavendelrundel.

Det surrar.

Åter igen lavendeln, men det mina ögon nu fastnar på är...

...att blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' - nu slagit ut.

Aklejans fröställningar är vackra mot lavendeln.

En liten insekt (på bilden till vänster, rätt långt upp) kanske landar på den ljusa stjärnflockan - Atrantia major. Det gula? Det är jättedaggkåporna - Alchemilla mollis - som blommar. Det lila? Gissa!

"Man får lust att slänga sig i den", sa en gäst nyligen. Ja, den ser inbjudande ut, men frågan är om bädden vore så skön precis. 

Jag nöjer mig med att se, dofta och höra surret...

Jag leker med pigmenten

Det är svårt, ja, kanske till och med omöjligt, att ta med sig huset - eller "bara" dess fasad - till färgbutiken. Dessutom svårt, ja, det måste väl ändå vara omöjligt, att ta med sig solen, himlen, molnen, ja, det skiftande ljuset, så att teglets färger kommer till sin rätt. Till råga på allt skiftar linoljefärgens uttryck inte bara utifrån ljuset, utan dess ålder och slitage påverkar också. Ja, och om nu inte detta skulle räcka, så tillkommer att jag, då jag står där bland alla kulörer, en uppsjö av standard och än fler specialare, blir osäker på vad jag ser och upplever. Den kunniga personalen ser bekymrad ut, välvilligt omtänksamma frågar de: Vad vill du? Och jag undrar detsamma... och ställer frågan till mig själv: Vad vill jag?

Jodå, det blir - som jag anade - en följetong, där avsnitt följer avsnitt, där några svar föder än fler frågor. Nåväl, som jag berättade i förra inlägget så sökte jag Kulören, se länk. Igår besökte jag Ottosons färgmakeri i Genarp. Bilderna i datorn visade tegel i olika skiftningar och i lite olika ljus. Svårt, sa färgmakarna. Vad vill du? Undrade de. Och ju mer jag tänkte, försökte se vad de såg, ju mer snurrig blev jag. Men, så hamnade en väldigt vacker och lugn kulör framför min blick och de Kunniga sa att den var Rätt. En specialblandning som beställdes. Nu vänta. Och hämta. Och måla. Och se. Dock, kulören inte "guldockrig" alls, utan snarare... Nej, det får vänta tills jag hämtat färgen och provmålat. Har flera ytor och möbler att måla... Vänta, vänta.

Jag är dålig på att vänta! Dessutom började jag fundera på om jag ändå inte ville leka lite mer med den där tonen, som är lite gul-brun-grön, kunde inte släppa känslan. I förmiddags cyklade jag till Östra färghandeln vid Värnhem för att undersöka saken. Den trevliga och kunniga färgmakaren betedde sig likadant som kollegorna i Genarp, dvs konstaterade svårigheten, undrade vad jag ville och förslog en kulör som inte ligger långt från den igår beställda specialaren. Det är nog verkligen Rätt Kulör. Men så började hon prata om pigment, olika möjligheter att kunna göra ditt och datt. Att använda den guldockra jag har, lägga till si och så. Leka. Kanske är det just det jag vill: Jag vill leka med pigmenten, se och känna möjligheterna i sitt sammanhang, dvs med huset och trädgården i det skiftande ljuset.

Hemkommen står jag där med några olika pigment, linolja, vit linoljefärg, terpentin, tomma burkar och små penslar att prova blandningarna med. En del penslar att göra mönster med, om nu andan skulle falla på... Jag kan inte låta bli, måste prova. Jag gör några prov, åskan mullrar i bakgrunden och ljuset är knepigt. Nåväl, jag provar inte allt utan utgår från guldockran tillsammans med olika pigment. Jag målar på en gammal skärbräda. Färgen rinner och dessutom blåser hushållspappret och lägger sig på en del av ytan. Pappret plockas förvisso bort, men lämnar lite spår. Nej, något färgmakarproffs är jag inte. Ännu.

Färgen har inte torkat. Först efter det går det att se på riktigt. Dessutom mina allra första steg, jag stapplar, men trillar inte så att jag slår mig.

Kulören ska både kunna möta teglet och det tidigare grönmålade...Det gröna ser skarpare ut på bilden än i den s k verkligheten.

Jag testar det rödare pigmentet med guldockra också, kan inte låta bli. Det blir förmodligen något helt annat då jag provar med den vita linoljefärgen och eventuellt kompletterar med andra pigment, men utesluter guldockra. Spännande det här!

Kanske kan den här skjutdörren målas i något trevligt. Vet inte. Nu. Än... Nåväl, idag har hantverkare lagat dörren och gjort om det tidigare hjärtat till en cirkel. Det såg - i mina ögon - ut som en toalettdörr tidigare. Så glad för cirkeln. Så glad för lagningen. En dörr som stänger ute, inne. En dörr som skapar lugn och ro.

Kulörerna, nyss. Fortfarande blöta. Men tänk vilka variationer som kan skapas med lite pigment hit och dit under en kort stund då åskan kommer allt närmare och snart öppnar sig himlen. Hjälp!

Innan jag lämnade färghandeln vid Värnhem fick jag också med mig några goda råd:

• Ha kul!
• Terpentin används endast för att torkningen ska gå fortare.
• Börja med vit linoljefärg och tillsätt sedan pigment försiktigt. Spä ut med linolja. Det brukar fungera för det mesta och gör att det inte behövs stora mängder linoljefärg och linolja pga för mycket pigment.
• Anteckna receptet. En vacker kulör vill man kunna återskapa.

Ja, så vad blir det av detta? Nu känner jag att jag behöver några fler pigment för att kunna tillföra några blå-lila toner. Sedan småburkar/glas för test. Så roligt detta är!

Nyss drog åskväder förbi, trodde mycket regn. Blev bara lite. Solen strilar nu ner mot oss i en himmel som spricker upp. Men än är det åskgråblått (besatt av kulörer, jag vet) som dominerar däruppe. Tillsammans med solens sken. Rätt speciellt. Alldeles nu regnar det igen, himlen är mörk OCH solen skiner! Åh, som den vackraste målning av Lars Lerin...

Guldockra, eller?

Det här kan nog bli en följetong, något med flera avsnitt och som varar ett tag, tänker jag då jag betraktar den nymålade stolen.

Den, liksom bordet, är bara målad en gång. Stolen var grön tidigare. Bordet var ljust grått. Ja, så underlaget kan anas, men med en målningsomgång till så ska det nog bli bra. Färgen är linoljefärg och kulören guldockra. I ljuset ovan lyfter teglet och stolen varandra. I mina ögon vackert, en fullträff, om jag nu får säga det själv. Men, en annan dag i ett annat ljus:

Är det gult? Är det orange? Hursomhelst den är alltför gul eller orange mot teglet nu. Den behöver bli brunare, mer som den första bilden visar.

 En kulör som inte bara finns i husets tegel, utan också kan skönjas bland växterna.

Än mer under sensommmar och höst.

Då jag häromdagen stod på Byggfabriken med siktet inställt på att köpa linoljefärg till de slitna trädgårsmöblerna, tänkte jag att det nog skulle bli en burk med något grått. Eller kanske valet skulle falla på en mörkt röd. Möjligtvis en annan nyans av grönt... Nu är en hel del här målat i Övedsgrönt, förvisso en favorit, men mer av den skulle bli för mycket. Ja, där stod jag och velade, som vanligt. Plötsligt landade färgprovet med guldockra i min hand. Varför? Varför inte? Ja, och så kändes plötsligt valet rätt självklart. Men också svårt, då min första målningsomgång visar prov på både framgång, ja, jag är på rätt väg, men också motgång, nej, detta är inte helt rätt ändå.

Jag bildgooglar och ser att guldockra kan vara likt och olikt:

www.byggfabriken.se 

www.bergagardens.se

www.gyllenhak.com 

www.ovolin.jetshop.se

På måndag ska jag till Ottoson färgmakeri och försöka få till rätt nyans. Detta färgprov hämtat från deras sida:

www.ottosonfarg.com

Nåväl, nu vet jag iallafall vilken känsla jag letar efter. Återvänder till den första bilden, så här! I mina ögon sådär självklart, till synes utan ansträngning. Precis som om husets tegel och stolens kulör själva valt varandra. Nu ska jag bara hjälpa dem på traven...

Glad midsommar!

Hoppas det blir sol. Och varmt. Kanske till och med sådär soligt och varmt att man vill söka skuggan under dagen. Sedan, under kvällen, ljummet. Fram på småtimmarna lockar möjligtvis en filt. Nåja, det blir som det blir och på något vis blir det midsommar. På likt och olikt sätt.

Dessa klär kanske inte midsommarstången, men solarna lyser lovande... 

GLAD MIDSOMMAR!