torsdag 27 juni 2013

Månadens favoritväxt: Kråkklöver

Kikar in hos Anna Vattenkanna och ser vad hon och andra valt som favoritväxter denna månad som heter juni. En del av det valda finns också här och kunde valts av mig också. Fast smörbollen är endast fröställning nu, gäller också för de flesta aklejorna. Det är den 27 juni, slutet av månaden. Snart har vi juli. Nyss vår och försommar, det går fort nu, nästan för fort... 

Vad ska jag välja? Så svårt. Ser att nävan är vald, så bra. Då behöver jag inte välja den. Även pion och daggkåpa finns med på listan. Än fler av mina favoriter finns där och det känns mycket bra att andra gjort så kloka val. Då kan jag ju... kan jag ju. Vad?

Jag kan välja något som jag längtat efter, varit smått orolig över och varje dag tittat till. Jag har sett dess utveckling från liten pinne, som inte verkade rymma något liv, till att plötsligt visa lite grönt - då kom första jublet - för att sedan visa lite mer grönt - jodå, mer jubel. För en kort tid sedan visades en knopp och min otålighet visste inga gränser. Så mötte mig detta igår:

Kråkklöver - Potentilla palustris - växer nere vid dammen i ett sumpläge. Läser mig till att palustris kommer av latinets palus som betyder kärr, dvs dess vanliga växtplats. Det är en fingerört och inte alls något klöver, även om namnet antyder motsatsen. Läser vidare att kråkklöver omtalas av Linné som ett skånskt namn, så passande då jag och mitt lilla kråkklöver befinner oss just här där vi är.

Jag fick en liten bit av några mycket snälla och generösa, som har den vid/i sin vackra damm i sin vackra trädgård på Söderslätt. Så här såg det ut hos dem förra sommaren:

Det är alltså en liten bit av den som nu växer hos mig. Planterades förra sommaren och så har jag väntat. Tills nu. Ja, nu fortsätter ju väntan på att den ska etablera sig ordentligt, den får gärna växa till sig. Kanske flerfaldiga via frön eller så småningom via delning. Men nu är det bara njuta av den där enda blomma som visar sig på den lilla plantan i den lilla dammen i den lilla trädgården i den inte så lilla staden... Att trädgård kan vara ett äventyr förstås inte av alla, men jag tror att ni gör det och delar känslan.









6 kommentarer:

  1. Mycket vacker... ..alltså behöver jag anlägga en damm... ..för att :-) Så går tankarna. Fast jag har ju fler växter redan som vill växa så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carina, anlägg en damm!
      Det har varit (och är) så roligt. Ja, ibland svårt och jobbigt. Men mest härligt.
      Jag har en enkel historia, inga pumpar etc, utan halvskugga och växter som sköter det hela. Inga fiskar. Någon gång en tax däri, men inte ofta...
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Hej!
    Dina bilder tilltalar mig. En del av dem är i mitt tycke rent måleriska.../Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anja, tack!
      Dina snälla ord värmer...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Ack den lilla kråkklövern, så vacker i sin enkla skepnad. Att vara intresserad av trädgård med allt vad där tillhör är spännande - man blir glad, man blir ledsen ibland, man får energikickar! Ens eget lilla universum faktiskt.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, ens eget lilla universum...
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...