Sidor

lördag 24 januari 2015

Favorit... som lovar än mer.

Min favoritperenn? Blommig fredag bjuder upp till något som vid första anblicken kan verka enkelt och okomplicerat, men som sedan blir till funderingar som leder till tvivel och kval. Jag tycker inte om att välja. Nej, det där är inte riktigt sant, det är att välja bort som jag inte står ut med. Alla dessa variationer av former, färger, dofter och personligheter som perennerna bjuder. Jag försökte angripa uppgiften igår. Nu, då fredag blivit lördag, försöker jag igen genom att ställa en fråga och finna dess svar: Vilken perenn skulle absolut följa med om jag skulle "starta" en ny trädgård? Jag märker att jag framförallt lyfter fram de lågmälda, de som kanske inte är så magnifika, utan är enkla, småblommiga och alldeles... alldeles underbara. Det skulle kunna vara nävorna, aklejorna, blodtopparna, humleblomsterna, tistlarna och fler därtill. Men nu väljer jag att lyfta fram:

Fingerörter - Potentilla

Det finns en mängd olika fingerörter, se länk. Mitt lilla innehav skulle således kunna utökas väsentligt, slår det mig då ser alla möjligheter. Nåväl, bland de som fanns i trädgården förra sommaren är nog styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' - en absolut favorit. Dock jag har även Potentilla gracilis, som verkar vara förvillande lik, så det är inte helt säkert vem som är vem.

Jag har även en liten krypande variant som har samma färg som fingerörten ovan. Det kan vara revfingerörten - Potentilla reptans, man skulle också kunna vara en småfingerört - Potentilla tabernaemontani. Eller någon annan.

Flera blekgula, men här finns också några rosa.

De två olika indiska fingerörterna, Potentilla nepalensis 'Helen Jane' och 'Miss Willmott', är väldigt lika. Här en som kan vara... båda.

Ännu en, eller är det samma? Nåväl, en indisk dam verkar trivas i buketten.

I mitt lilla stenparti växer den vita fingerörten - Potentilla alba.

En del medlemmar i släktet kallas inte fingerörter, utan blodrot (som jag inte har någon, än) och kråkklöver - Potentilla palustris.

Potentilla rupestris 'White Queen' är speciell med sina röda stjälkar. Enligt namnlappen heter den på svenska drottningfingerört...

...men då jag söker efter information på nätet, ser jag att den också kallas trollsmultron.
Bild lånad från länk
Visst ser det ut som smultronblommor! 

Jag läser mig till att potentillasläktet står nära smultronsläktet (Fragaria) och även nära nejlikrotssläktet (Geum). Här får jag också veta att ölandstok tidigare ingick, men nu har ett eget släkte, ett toksläkte. Låter lite som min egen släkt =o).

Jag har flerfaldigat styvfingerörten genom att dela plantorna. Här står de på tillväxt inför utplantering. 

Nästa sommar blir det till att släktforska och försöka finna de olika plantornas rätta namn. Men oavsett är de vackra som de är. Ja, och nu vet jag att det finns många fler potentillor att stifta bekantskap med. Det är fascinerande vilken mångfald, vilka variationer, som väntar på att upptäckas av alla dessa fingerörter, men också bland andra favoriter såsom nävor, aklejor, blodtoppar, humleblomster, tistlar och fler därtill. Allt det som redan bjuds... lovar samtidigt än mer.

För fler inlägg på temat, se länk.






onsdag 14 januari 2015

Januari, här och nu

Växlande väderlek. Lek? Nej, snarare bus med blåst och regn. Stundom sol. Vinden försöker fånga det som fångas kan, den drar i trädens grenverk och sätter fart på molnen. Jag blickar ut genom fönstret och bjuds på ett skådespel av färger, former och rörelser.

En annan dag, en annan himmel.

Det är lugnet före stormen, då solen skiner och stillhet råder. Julen åker ut och pelargonerna får inta fönsterkarmarna. Enstaka blommor förgyller. Jag får lust att pyssla om dem, ge dem näring och ta några sticklingar. Det kliar i fingrarna.

Fönsterrutorna är smutsiga och jag tar några tag med en trasa. Det blir slarvigt, endast ytorna utomhus och inomhus, inte däremellan. Ibland är att slarva gott nog, detta ibland infaller nu. I köksfönstret möts en blommande pelargon och en adventsstjärna av halm. Den förra beundras, ges utrymme och uppmärksamhet. Den senare har gjort sitt för säsongen och tas ner.

Jag tycker mycket om dessa vildpelargoner.

Så anländer ovädret, stormen. Regn, rusk och kraftig blåst. Solen kikar fram då och då. Så klokt av mig att slarva, tänker jag nöjt då fönsterrutorna åter kläs av väder och vind.

Visst får man lust att ta fram sekatören, förtäta den gängliga pelargonen och ta några sticklingar på samma gång.

Tillbaka till köksfönstret, det ser onekligen grått ut.

Men så lyser solen i regnet. Ovädret blir till fest.

Det var då det. Stormen drog vidare och verkar ha tagit ljuset med sig. Det råder ett stilla regn- och gråväder. Januari kan kännas tröstlöst och tungt, en tid och ett tillstånd att vilja rymma ifrån snarare än att vara i. Nu behövs sådant som är nu, som inte vårens sedan eller julens nyss. Nu behövs... tulpaner! 






torsdag 1 januari 2015

Fleece... Love & Understanding

Ett gott nytt år. Hoppas hoppas. Vill, vill tro. Tror.

Lille Viggo gömmer sig i filten. Det där med att fira och smälla kring just själva tolvslaget verkar ha övergått till... flextid. Nåväl, filtens fleece låter nästan som Peace. Lite Love och Understanding därtill, så är vi snart där.


Ett riktigt gott 2015

önskar

Katarina



lördag 27 december 2014

Vinter, en annan dag

Vädret överraskade, den senaste tidens grå- och regnväder hade juldagens morgon blivit på bättre humör och klätt sig i vacker vinterdräkt. Förundrat blickade jag ut över det inte tjocka, men ändå vita, täcket. Så fridfullt, men det varar nog bara en kort stund innan det töar, tänkte jag sådär förnuftigt och realistiskt som man väl bör. Så kom annandagen och fortfarande låg snön kvar. Förvisso droppade det i solskenet, vatten som strax frös till is, konstaterade jag då jag höll på att halka, där jag promenerade runt med kameran i hand. Nu en mellandag, en dag såväl efter som före liksom. Det råder stillhet i kvarteret och medan kaffebryggaren gör det som den gör allra bäst, kikar jag ut genom fönstret: Jodå, det vita ligger kvar! Solen lyser inte, det ser grått och kallt ut, nästan som om det skulle kunna komma mer snö. Vi får väl se... Kaffet är klart, jag bläddrar bland bilder jag tog igår.

Precis utanför köksdörren står stockrosornas fröställningar kvar.

Gråvädersbordet känns inte lika gråvädersaktigt.

Lavendelrundeln.

Blodtoppen visar bronstoner.

Vita mössor klär nu flera av trädgårdens invånare.

Kraftiga grenar bär snö liksom...

...de sprödare kvistarna.

Bordets yta är täckt och ligger där liksom som en målarduk. Det är lockande att göra ett avtryck, kanske med handen. Eller dra en linje, ja, rita något. Klottra, jag får lust att klottra!

 Solen skiner och jag hör fåglarna sjunga. Vem där?

Snön ligger vit på uthusets tak.

Snö... Jag blir nyfiken, kikar närmare och önskar fånga snön mot den väldigt blå himlen. Jag lyckas inte riktigt, det blir suddigt, det vet jag. Men mitt lilla försök ger mersmak. Om nu snön ligger kvar...

...och det kanske till och med kommer mer. Då ska jag byta kamerans objektiv och ge mig ut och försöka fånga snön, ja, vintern, en annan dag.






onsdag 24 december 2014

God Jul

Nej, snön ligger inte vit på taken. Men det stämmer, endast tomten är vaken. Julafton och tidig morgon, en stilla stund. Stjärnan lyser i fönstret. Grönskan nedanför? Pelargoner som övervintrar. De väntar på en ny vår och sommar. Liksom vi. Men först njuta det som är nu...


God Jul!

önskar

Katarina







söndag 21 december 2014

Trädgårdssöndag

Nja, nej, inte blir det trädgård en hel söndag och inte blir det en dag där allt som tidigare tänkts görs. En hel del behöver fixas och donas därute, men så kommer... regnet. Nåväl, före blötvädret låter jag blicken vila en stund på...

...stenarna och vattnet, rörelserna och skiftningarna. Fågelbadet är till brädden fyllt.

Inspirerad av andra bloggar tar jag mig en tur för se hur trädgården mår. Det är den fjärde advent och kärleksörten visar vårtecken.

Här språkar julrosens blad med ormbunkens. Likt och olikt. 

Nära inpå bokens blad i brända toner.

Därunder. Där! Under! Julrosen visar knoppar!

 Även den gröna - Helleborus viridis - är på gång.

 I köksträdgårdens pallkragar frodas persiljan.

Jag avslutar min lilla runda och börjar mitt pyssel med gråvädersbordet. Rosten, murgrönan och mossan. Mossan hämtar jag från gräsmattan. Eller mossmattan.

Så kommer regnet. Och strax därefter mörkret. Jag tar en ljusslinga och placerar i lyktan, som jag nyligen fyndade på nätauktion. Ja, och så hinner jag inte mycket mer. Kopparstarr i rostig urna, stråna fångar ljuset. Såväl bordets våta yta som plankets vita vägg låter skuggorna leka.

Nu väntar kuddmossa, buxbom, granris, några fler lyktor och en del annat att hamna på mitt gråvädersbord. Fortsättning följer.






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...