lördag 20 september 2014

Sommarplåga!

Så här när fredag blivit lördag, så här efter en intensiv gårdag, då - och jag noterar med viss förvåning, men mest tacksamhet och glädje - X2000 tuffade på och var i tid såväl i tur som retur, denna gårdag som blev en bra dag även om den inte blev blommig, undrar jag när denna mening egentligen borde få en punkt. Där kom den! Äntligen! Nåväl, strax ska jag vandra runt och kika på andras inlägg, men tänker att jag kanske också skulle kunna göra ett. Temat är Sommarplåga. Vad har plågat denna sommar? Plockar några bilder från sommaren, jag går vetenskapligt tillväga (naturligtvis) och plockar tre bilder från månadsskiften som gått.

April blir maj: Värme och sol. Torka. Vattenspridarens flitiga användning. Plågsamt? Nja, jag vet inte, snubblar förvisso på slangen titt som tätt, men det är rätt skönt att själv traska in och ut bland dropparna och svalka sig i den värme som bjuds.

Nybygge rör till det, men hanterbart då röran är övergående. Nya möjligheter bjuds.

På förra bilden anas den, nedan låter jag den vila i en oskarp bakgrund. Vad? Gräsmattan! Nej, ingen rolig syn.

Maj blir juni: Jag hastar hem från Danmark, slänger mig på cykeln och hinner till Malmö Garden Show innan stängningsdags. Det kan vara rätt plågsamt att cykla i motvind längs Öresund. Fast kanske var det medvind just denna dag...

Jag funderar på om jag ska måla om trädgårdsmöblerna och inleder mitt sökande efter kulör. Det finns väldigt många och förvisso är det en aning plågsamt... Nä, nu ljuger jag! Det var - och är - mest roligt.

Gräsmattan...

Juni blir juli: Kryp kan vara besvärliga, fast inte alltid. 

Någon kanske upplever detta som rufsigt, rörigt, plågsamt i sitt slag. Inte jag.

Gräsmattan... Fast Viggo verkar inte plågas precis.

Juli blir augusti: Att om och om igen göra fel kan vara plågsamt. Här planterar jag purpursporre i ett läge av halvskugga-skugga. Fel, fel, fel! Gör om, gör rätt!

Tålmodig väntan på att den omgjorda planteringen växer till sig och ihop kan vara på gränsen till plåga, men bara på gränsen, då förväntan och hopp gör otåligheten mer hanterbar.

 Gräsmattan...

Augusti blir september: Vi blir plågsamt medvetna om att för mycket vatten är... för mycket. Men, som tur är, rinner det undan bra här på tomten och i grannskapet.

Vädret växlar. En del har plågats av värmen, jag har mest njutit. Nu känns luften klar, lite kallare om kvällarna. Jag blir medveten om att vi sakta går över till en annan årstid, men efter denna fantastiska sommar känns det rätt bra ändå.

Men gräsmattan, den gräsmattan.


Dags att utse årets sommarplåga: 
Gräsmattan! 

Då jag bläddrar bland bilderna är där nästan inga som ägnas åt just gräsmattan i sig. Den skymtar fram och oftast då jag försökt fånga Viggo på bild, det är hans lek- och sovplats. Jag önskar en tät och grönskande rundel, en mjuk och vacker matta, en som inte bara finns där i bakgrunden utan kanske till och med kan få vara i fokus och förgrund.


För fler inlägg på temat, klicka här!





onsdag 17 september 2014

Plan(t)era för att vänta och se

Efter att ha läst hur andra fyndat lökar kan jag inte låta bli att ta en runda till det där varuhuset. Här har andra varit före mig, förstår jag, då lådorna gapar halvtomma. Eller halvfulla, om man så vill. Likt en arkelog gräver jag runt och konstaterar att av en del finns det mycket kvar, medan annat bara bjuder enstaka påsar, ibland inga alls. Uppenbart är att vitt, rosa, violett och mörkaste vinrött valts, det mesta som är kvar går i gula och röda toner. Jag gräver djupt och kollar längst ner i hörnen, vänder och vrider. Jag söker och finner. Inspirerad beger jag mig till ännu ett varuhus i samma kedja. Historien upprepar sig. Jag handlar utan plan och vid hemkomsten betraktar jag fynden med såväl belåtenhet som undran: Hur tänkte jag här? Svaret är givet: Inte alls!

Där på bordet ligger:

Vad göra nu? Jag kikar på påsarna, som ger information om läge, höjd och blomningstid. Men så är det färgen... Jag vet att förpackningarnas bilder inte alltid - eller snarare, nästan aldrig - stämmer överens med vad som komma skall. Än mer osäker blir jag då jag googlar och en stor mängd bilder visar på variationer som om det vore helt olika sorter. Nej, den exakta kulören kommer jag inte att få veta förrän löken kommit i blom i trädgården. Alltså, plan(t)era för att vänta och se. Som vanligt.









lördag 13 september 2014

På avstånd, en liten bit ifrån

Överallt dessa nät som knappast syns om inte solens strålar når den tunna tråden. De är vackra, rena konstverken. Men dess syfte blev tydligt igår då en stackars fluga flög in i ett, fastnade och strax var spindeln där och gladde sig väl åt fångsten. Den enes död... Ja, jag vet, sådan är naturen och så bör det vara. Som sagt, jag vet. Ja, och jag inser att den där känslan av vemod som kommer över mig kan verka lite löjeväckande. Funderar. Det handlar kanske inte om flugan egentligen, utan dramat i sig. Den intet ont anandes... Det plötsliga, en fälla så skickligt skapad av spindeln, en strateg av rang.

Alla dessa nät, det verkar som om trädgården vimlar av dem och dessa spindlar. Vackra att skåda... på avstånd, som här i päronträdet.

Den tunnaste av trådar möter den tunga gamla trädstammen.

Ljuset leker.

Lavendelrundeln, vid första anblicken syns de nästan inte...

...men de är där.

...och här.

Jag är inte helt bekväm då jag betraktar spindlarna på nära håll.

Det händer att jag går in i de där tunna trådarna och blir då osäker på var den där spindeln är någonstans. Kryper den på mig? Jag ryser och ruskar. Rädd? Kanske inte, jo kanske lite. De väcker såväl mitt intresse och fascination som mitt obehag. Men på avstånd, en liten bit ifrån, då solens strålar lyser på den skira tråden. Visst är det vackert så.






torsdag 11 september 2014

Premiär

Fredag kan ses som veckans slut, men också som helgens början. Denna fredag, som är härligt blommig, bjuder upp oss till en ny resa, en nystart som förvisso också rymmer avslut. Sommar har blivit sensommar, kanske skriver någon höst. Nu inleds en tid när vi fortfarande kan njuta ett nu, för att strax minnas ett då och längta till ett sedan. Den första blommiga fredagen för säsongen är i sig en premiär, vilket också är det tema som valts: Premiär. Jag funderar och försöker översätta till trädgården. Kanske en början som blir till fortsättning, men inte upprepning av exakt detsamma. Den första gången som leder och lever vidare. Jag provar.

Annorlunda

Att möta något - eller någon - på ett nytt vis kan göra upplevelsen annorlunda. Bättre? Nja, kanske inte alltid bättre, men inte helt säkert sämre heller. En första gång i sökandet efter nya vinklar och variationer inspirerar till en fortsättning. Kanske vore det än mer spännande om jag börjar använda makrobojektivet som ligger där på hyllan och samlar damm. En premiär att se fram emot!

Upptäckter

Den första upptäckten av en växt, kanske en familj eller ett släkte. Ja, ni som känner mig vet vad som kommer nu, för det blir - naturligtvis - en bild på en blodtopp. Den allra första var den vanliga - Sanguisorba officinalis - som jag planterade den första sommaren med trädgård. En sommar som i sig var en premiär, som blev starten på en fortsättning som varar än. Detsamma med blodtopparna, som har fått sällskap av andra. Det har alltid funnits en allra första i sitt slag, en första som ofta inspirerat och lockat till fler.

Kunskaper

Något kittlar nyfikenheten, något gör att jag letar efter kunskap och plötsligt ser att den där inte bara är en trollslända vilken som helst, utan att det är en med speciellt namn och särart. Den inledande nyfikenheten möter kunskap som i sig retar viljan att veta än mer. En resa som fick sin början den 10 juli och som sedan fortsatte den 31 juli och den 5 augusti. Kunskap förändrar, nu vet jag att jag aldrig mer kommer att se en trollslända som "bara" en trollslända igen. 


Upplevelser

Att uppleva något som väcker längtan, sedan efter att ha länge letat äntligen kunna finna och få. Känns känslan igen? För den oinvigde bara några krukor med plantor, men för oss som vet handlar det om mycket mer än så. Upplevelsen inträffade på Chelsea 2011, dvs det var då Växten gjorde premiär i mitt liv. Fortsättning följde i ett inlägg 2012, som ledde vidare till nya vänskaper. Mer om detta i ett inlägg från i år daterat den 14 maj. Äntligen kunde bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpureum' - välkomnas till trädgården. På bilden nedan samtalar den väl med rosen Charles de Mills på andra sidan gången.

Möten

Det första mötet som leder till flera, bekantskaper som kan bli till vänner. Dörren tillhör ett hus här i Limhamn och får mig att tänka på hur ofta en början kan ske i all enkelhet. Det kan vara ett besök på någons sida, en kommentar som skrivs och läses, en växt som ges och fås. Frön som gror.

Premiär... en första gång som får en fortsättning: Hej!




För fler inlägg på temat, klicka länk! 



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...