torsdag 2 juli 2015

Med ögon känsliga för... fluff.

Morgonstund. I förra inlägget kväll och grusträdgården badade i sol. Nu, som sagt, morgon och trädgården är annorlunda. Nu är det gräsmattan, som skymtar som ett ljusgrönt hål som solbadar, medan annat är lite mer yrvaket.

Det är ofärdigt. Jag ser behov av fix och don överallt, men... Jag är också nöjd  med en del. Tycker om lavendeln som bjuder doft och lugn i virrvarret. Tycker också om buxbomen som blev klippt rätt nyligen. Gillar att gå från rum till rum, att "gräsmatterummet" endast anas, men inte kan ses. Att trädgården inte är överblickbar. Tycker om all grönska, där blomningen gärna får vara lågmäld.

Som sagt lavendel. I mängd. Massverkan. En rundel. Den vita doftpionen är på gång. Jättedaggkåpan som bildar kant mot grusgången börjar bli till ett fluff... Egentligen tycker jag den är som vackrast precis innan. Jag är ingen fluffig person, tänker jag då jag betraktar bilderna. 

Morgonsolen lockar mig ner mot gräsmattan och den del av trädgården som är än mer lummig, än mer grön. Precis vid dess början, vid den trånga ingången, frodas kermesbäret - Phytolacca americana - som nu visar skir blomning. Mycket grönska som lyfter blommorna. Och vice versa. Just det.

Blomman skapar ännu en, som skugga på bladet.

Nere vid dammen. Här behöver städas, men inte för mycket, för jag vill ha en känsla av natur. Dock, ta bort en del som inte fungerar, exempelvis några strandiris - Iris sibirica - som inte trivs i det alltför skuggiga läget. Mycket grönt. Inget fluff.

I den lilla hörnan där jag försöker skapa en upplevelse av lund har nu en av krolliljorna börjat blomma. Fler knoppar lovar mer. Jag får anledning att återkomma...

Planteringen vid planket ska göras om. Flera förändringar på gång, då det som jag trodde skulle växa sig lågt blivit högt och tvärtom. Dessutom har en del blivit väldigt yvigt och dränker nu annat. Nåväl, noterar att stjärnflockorna blommar. En del kan bjuda många blommor utan att bli fluffiga. Hm.

Vänder blicken mot rosenhäcken och ser hur honungsrosen blir smått magisk i ljuset med den mörka ligusterhäcken i bakgrunden. Fluff behöver lugn... Eller rättare sagt, jag behöver lugn.

För det kan annars bli för mycket: Fluff, fluff, fluff...

Fluff, fluff...

För mycket... fluff. Men också vackert i sina delar, som här:

Det kan bli för mycket fluff. För mig som behöver lugn i grönska. Kanske handlar det också om att de gröna pauserna speciellt behövs i den lilla lilla trädgården, där alla språkar med alla. Men förmodligen är det så att vi är olika: En del av oss vill ha mycket blomning och gärna storslagen i såväl former som färger. Medan andra, som jag, upplever trädgården mer som ett grönt rum med ögon känsliga för... fluff. Eller kanske känsliga för grönt...

...och visst kommer jag att tänka på Barbo Hörbergs "Med ögon känsliga för grönt". Nu hör jag melodin i huvudet, hennes röst som sjunger. På svtplay ligger en dokumentär om henne, den är endast möjlig att se till och med på söndag den 5 juli, se länk!

Viggo sjunger med. Jag nynnar jag också, men då tittar Viggo på mig som om han undrar över om jag vet vad jag gör och - framförallt - hur jag låter.

Ja, och det vet jag inte. Men en sak vet jag, han är inte fluffig precis =o))








onsdag 1 juli 2015

Juni blir juli... och en framgång!

När juni blir juli anländer sommaren. Som den ska vara. Det är tidig kväll och ljuset vandrar, vilket gör att trädgården ständigt skiftar i uttryck. För en stund ligger gräsmattan och rosorna i skugga, medan grusträdgården där bakom strålar.

Charles de Mills.

Men även i grusträdgården bjuds skiftningar.

På bilden ovan till höger skymtar brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' som doftar fantastiskt.

Lavendeln börjar spricka ut och sprider väldoft i mängd.

Trädgården tycks vimla av humlor, det känns som de är ovanligt många i år. Här är det stäppsalvian - Salvia nemorosa 'Caradonna' - som får besök.

Omtyckt av humlorna är också flenörten - Schrophularia nodosa - och styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'.

Kväll under pergolan, vars vägg blir alltmer grönskande av blåregn. Hoppas taket börjar kläs i sommar. Tanken är...

...att det ska bli ett grönt rum, ett lummigt rum. Så småningom. Men en del växer väljer att växa i sakta mak, medan andra jagar på i raskt takt. Som när jättedaggkåpan och lavendeln väljer att mötas...

...och strunta i grusgången som ligger där inunder. Fram med sekatören, fram med gång. Framgång!










måndag 29 juni 2015

Fläder... saft, kaka och tårta

Det är här inte en receptblogg. Fast nu gör jag ett litet avsteg, men är kanske ändå inte helt vilse ändå, för det handlar om... fläder. Fläder är rätt vanligt i trädgårdar häromkring och den växer också vilt lite här och var. Som nere vid fiskehoddorna i Sibbarp, där jag igår plockade blomklasar.

Fläderblomssaft
Jag följer, eller låter mig inspireras av, Monika Ahlbergs recept, som jag provade förra sommaren med lyckat resultat. Nu tar jag ut svängarna lite mer, kör på en höft och hoppas på tur...

Jag tvättar en del av de fläderblomsklasar som har löss på sig, men i övrigt får de vara som de är Betraktar "fångsten" och uppskattar dem att räcka till en dubbel sats. (I receptet behövs 30 klasar för en sats.) 3 stora citroner per sats, jag tar 5 små. Ekologiska, så jag behöver endast tvätta dem lite lätt. Enligt receptet ska de skäras tunt, men min slöa kniv visar sig vara lika slö som jag är lat, så det blev lite grovt. Nåväl, hade jag varit Ernst skulle jag nog fått till något vackert att säga om det jag också, där jag - faktiskt - står barfota i köket.

1,5 liter vatten och, enligt recpetet, 1,5 kg socker per sats. Nu försöker jag göra saften mindre söt och tar ett sockerpaket (2 kg) och det som var resten i ett redan öppnat paket (uppskattningsvis ett halvt kg). Mindre socker och ingen citronsyra, vilket bör fungera då jag tänker frysa saften.

Jag kokar upp socker och vatten, rör då och då så att sockret löser sig. Slår av värmen och varvar fläder med citron. Undrar om det kommer att få plats, men det gör det då blommorna strax sjunker ihop i det varma badet. Betraktar det hela nöjt. (Det står inte i receptet att man ska göra det, men jag tror att Monika Ahlberg nog menar att det där är underförstått, eller hur?)

Lyfter ut den varma kastrullen på kökstrappan för att där svalna. Strax intill i en nätkorg växter remonterande jordgubbar, som nu börjar visa rött. Plantorna har jag fått av en snäll trädgårderare, som gillar såväl rost som rädisor...

Inne i köket igen ser jag små små, ja, yttepyttesmå, fläderblommor överallt. Nyss var de...

...här.

Så fort kastrullen har svalnat ställer jag den i kylen. Sedan vänta i tre dygn och då fördela saften i små plastlådor som förvaras i frysen. Så gjorde jag förra året och det visade sig vara ett bra sätt, då jag enkelt kan ta fram en "saftistärning" och direkt lägga i en karaff, servera den fryst som sorbet eller kanske ta fram en lagom portion för att göra en fläderkaka...

Fläderkaka
Receptet på fläderkakan (som är utsökt god) har jag fått av en god vän, Kersti. En saftig kaka som håller sig länge och räcker till många.
175 g mjukt smör
2,5 dl strösocker3 ägg

3,75 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
rivet skal av 1 citron
3/4 dl outspädd flädersaft
Ugn 175 grader
1. Rör smör o socker poröst. Tillsätt äggen, ett i taget. Rör kraftigt. 
2. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Rör ner mjölblandningen, citronskal och flädersaft i äggsmeten. Blanda till en jämn smet.
3. Häll smeten i en välsmord bröad form. Grädda i mitten av ugnen 40-45 min, känn med sticka. Stjälp upp kakan o låt den svalna med formen som lock.

Inför ett släktkalas i början av maj gjorde jag en "hittepåtårta", där förra sommarens flädersaft kom till användning på två vis...


Flädertårta
Tårtbottnar: Jag utgick från kakreceptet ovan då jag gjorde tårtbottnar. (Här fick jag göra mer än en sats, då vi var många som skulle äta. Dessutom gjorde jag kakan som just bottnar, dvs i runda formar och inte så höga, vilket innebar att jag justerade tiden i ugn.)
Fläderkräm: Inspirerad av att tidigare lagat lemoncurd då jag gjort Per Mobergs pavlova (fantastisk, rekommenderas), tänkte jag att nog kan man väl göra en "flädercurd" enligt samma principer. Fläderkrämen gjordes lite på måfå, men följde receptet på ett ungefär. Krämen fick stå till sig i kylen över natten och på morgonen pressade jag den genom en sil, då det bildats en del klumpar. 
Tårtan: Fläderkräm mellan tårtbottnar. Visprädde runt omkring och ovanpå, en extra skål till svågern som älskar vispgrädde. Massor av jordgubbar (även extra i skålar). Citronmelissblad, mest för syns skull.

Har du någon specialare som du brukar göra med fläder? Vore roligt att få ta del av.








torsdag 25 juni 2015

Actaea pachhypoda, Achillea 'Taygetea', Sanguisorba hakusanensis mfl

Vad blev det då som följer med mig hem från Åbergs denna gång? Som vanligt ingen inköpslista eller ordentlig plan, utan jag vandrar runt lite sådär på måfå och kikar på ditt och datt. Blicken stannar på den vita trolldruvan - Actaea pachhypoda.

Läser mig till att den under våren blommar med oansenliga vita blommor för att under sensommaren utveckla vita bär. Höjden sägs till 60 cm och vild växer den i fuktig skogsmiljö, halvskugga till skugga. Värt att veta kan vara att hela växten är giftig.

På Åbergs står trolldruvan tillsammans med...

...brudbröd - Filipendula vulgaris. Så vackra de är tillsammans, men det som går an på en plantskola är kanske inte självklart det som fungerar "på riktigt". Ser att brudbrödet föredrar torra lägen och gärna kalkrik mark i soligt läge. Blomningstiden är nu, dvs juni-juli.

Bladen är också vackra! Jag kikade en del på sorten 'Multiplex' (eller 'Plena', som den också verkar kallas) som har fyllda blommor. Men tycker att dessa är vackrare, så det blev två krukor av den enkla och jag ser fram emot att se hur dessa samsas med annat.

I samma färgskala, mjukt vita, ja, gräddiga toner, går svavelröllikan - Achillea 'Taygetea'. Den ska, enligt namnlappen, bli ca 40 cm hög och trivas i soliga och torra lägen. Blomningstid är juli - augusti.

Jag har begränsat den vanliga blodtoppens - Sanguisorba officinalis - framfart i örtplanteringen och nu finns det ju plats för andra. Bland örterna finns redan Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' och Sanguisorba tenuifolia 'Blackthorn'. Ett trevligt inslag hoppas jag att fjäderpimpinellen - Sanguisorba menziezii - blir, som blommar något tidigare än de andra, blomtid anges till juni-juli. Höjden anges till 80 cm. Grågrönt bladverk. Det blev... två krukor, nedan först en bild från hur den - tror det är den - blommar på Åbergs.

Ja, och mina krukade plantor bjuder också några blommor.

Lite undrande är jag över krukan med en namnlapp som anger att det är en hakusanpimpinell - Sanguisorba hakusanensis, då jag läser mig till att bladverket ska vara... grågrönt. Hm?!?!

Dock stämmer det med att bladen är djupt skålade, så kanske ändå rätt. Nåväl, blomfärgen ska bli rödviolett och blomtid anges till juli-augusti. Höjden verkar bli betydligt lägre än mina andra sanguisorbor, endast 40 cm. Dock har nästan alla blodtoppar och pimpineller växt sig stora och höga här. Nu ska det bli spännande att se om detta verkligen är en hakusanpimpinell eller... kanske någon annan. 

En bagatell, som kanske ändå visar sig vara något alldeles fantastiskt så småningom, är en planta balsamblad/luktsalvia - Tanascetum balsamita. Blomningstid anges till juli-augusti, blomfärg limegul och höjden 80 cm. Den ska trivas i soligt läge, örtagården blir perfekt.

Till dammen flyttar en svärdslilja - Iris pseudacorus 'Albus' (den lilla - tyvärr suddiga - bilden längre ner till vänster är tagen på Åbergs) och en kruka svärdtåg - Juncus ensifolius.

Avslutningsvis blev det också några ätbarheter till köksträdgården: Stjälkselleri 'Tall Utah', några plocksallader samt italiensk ruccola, som bär namnet Diplotaxis tenuifolia 'Tricia', men här hemma får den nog kallas ruccola helt enkelt. Dock, antecknar dess namn för den ska enligt uppgift kunna skäras gång på gång och gå sent i blom. Om så, kanske en sort som blir ett återkommande inslag här i kökslandet.

Det var det hela! 
För denna gång...

Jag gör som jag brukar, jag samlar alla fynden och betraktar dem nöjt. Fortfarande står det mesta i pappkassar, men snart sprids växterna ut i trädgården. De nya blir inslag i den väv som redan är och som så smått förändras. Allt eftersom.

Jag ser nu att färgskalan går igen i allt det jag valt, det är mjuka vita/creme/ljust gula toner som möter lågmälda rosa/mörkt röda och brun-svarta nyanser...

Att det blev just denna färgskalan var ingen medveten handling, inget val som gjorts enligt någon speciell handlingsplan. Men någonstans i bakhuvudet ser jag framtida miljöer och växtplatser: Den där, den andra här. Det kan bli bra det här!




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...