lördag 6 januari 2018

Oj, det var länge sedan!

Oj, det var länge sedan! Vintergäcket kikar försiktigt på mig medan jag förmodligen vrålstirrar tillbaka. 
Redan? Konstaterandet blir till en undran, förundran. 
Jag springer in efter kameran, för särskildheter av detta slag behöver fångas på bild för att riktigt begripas och bli trovärdiga. För såväl mig som dig.
Klick! 

Viggo står där och verkar inte helt nöjd med att behöva vänta på den stundande promenaden. Men det går ju inte att lämna en trädgård som bjudet en sådan överraskning. Jag måste... Jag kikar mig omkring och då ser jag ännu en som lyser gul bland alla bruntoner. 
Klick klick! 

Nu är Viggo trött på mig. Men det är inte jag. Känslan av lust, spänning och hopp behöver följas. Det blir en liten runda här och nu. 

En del julrosor blommar. Jag får lust att klippa bort det angripna och medfarna, känna doften av fuktig mylla och bli... Viggo väntar. Som sagt.

Bara en liten sväng ner till hörnet vid dammen. Bland vissna blad... snödroppar!

Nu inleds en ny tid. Kyla och snö kan komma. Men också försvinna. Små tecken här och där. Det förväntade blandas med det osannolika. Hopp och glädje, oro och (för)tvivlan. Trädgårdsliv för oss som vet. Andra har ingen aning.


Oj, det var länge sedan! Det förra inlägget skrevs i september och sedan har dagar, veckor och månader skyndat fram och förbi. Framtid blev till nutid blev till dåtid i rasande fart, medan bloggen fick vila. Det har känts skönt. För att nu vakna. Det känns riktigt bra.



onsdag 13 september 2017

Tjocktröja med bara fötter.

Det är lite kyligare nu, luften känns annorlunda än nyss. Solen kan förvisso värma, men grundtonen är en annan. Det är bara att "gilla läget" även om det alls inte riktigt gillas eller... iallafall känns för tidigt, för snart. Men så är det som det är och tillvaron nu, när ljuset leker med skugga, sol växlar med regn och tröjan åker av och på. Solglasögon och regnjacka. Tjocktröja med bara fötter. 

På det rostiga bordet står en rostig skål fylld av en liten kärleksört - Hylotelephium 'Betram Anderson'. Skålen med sitt innehåll är tung, men formen andas lätthet. 

Rosten talar väl med de grågröna tonerna.

Snart blir tillvaron här mer rosa.

Jag lämnar bordet och går in. På matbordet en trädgårdsbukett. Solstrålar genom fönsterglas...

Solväder blev till gråväder blev till regnväder. Ihållande. (Bronsfänkål - Foeniculum vulgare 'Rubrum')

Regndans. (Blodtoppar - Sanguisorba)

Besöker vackra Mölle, plockar slånbär.

Egentligen lite för tidigt att plocka, de ska helst ha smakat på frosten. Nåväl, löser det genom att stoppa dem i frysen innan jag gör sirap: Samma mängder (rymdmått) av bär och rött vin vilar sedan några dagar i rumstemperatur. Sedan sila, värma - ej koka - och smälta farrinsocker däri. Jag har inte gjort detta förr, men sirapen sägs vara mycket god till sött som pannkakor och glass, men också till ost.

Gråväder igen. Stillhet på Öresund.

Så blev det en ljummen kväll. Gäster kom och vi kunde sitta ute. Jag kunde inte låta bli att leka med maten, så fick havskräftorna varsin liten bukett att hålla i klon.

Blommorna på tallriken är ätbara (gurkört och vildfänkål). Valde inte krassen, för den hade blivit lite väl stor just här. (Tropaeolum majus 'Milkmaid') 

Trädgården i ljus och skugga. Båda behövs.

Jag tröttnar inte på att betrakta denna lek. Nu lyser något, medan annat är i mörker. Så förändras tillvaron, kanske genom molnens vandring eller trädgrenars rörelser. Ja, och tidens gång, för solen är lägre nu och kvällens mörker anländer tidigare.

En liten bukett i loppisfyndad vas. Sen sommar...

...och tidig höst. Både och. Till gårdagskvällens hundpromenad togs strumpor på. Åh så skönt!




torsdag 31 augusti 2017

Bilder från augusti

Jag hinner! Såhär dagen innan augusti blivit till september. När sommar övergår till sensommar, men fortfarande inte är... höst. Bilder från augusti.

Att komma hem. Jag går genom gången mellan hus och garage, öppnar dörren...

Ser ju att det gamla uthuset behöver målas. Men först måste plastfärgen (suck, hur kunde de?) skrapas av. Ja, och där till höger skymtar några trädgårdsredskap i väntan på...

...mig. Nåväl, vilar i det mjuka kvällsljuset och örternas vilda dans.

Flera olika sanguisorbor, pimpineller och blodtoppar. Den mest fotograferade av dem alla är nog - säkert - Sanguisorba 'Blackthorn'.

Även andra låter sig fångas på bild ibland. Här Sanguisorba officinalis och Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' tillsammans med rysk salvia, som också bär det vackra namnet himmelsspira. På latin: Perovskia atriplicifolia 'Little Spire'.

Bukett.

En helt annan bukett.

Det gula inslaget står den härliga septembersolrosenHelianthus 'Carine' - för.

Jag är svag för dessa milt gula toner. Jämte septembersolrosen syns den bland annat i...

...styfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina. En bild tagen en regnig dag.

Även i månskensnepetan - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - och vacklockan - Kirengeshoma palmata.

Vaxklockan är underbar. På danska kallas den månestråle.

Dammen behöver snyggas till, men vattnets speglingar är förlåtande.

Grönska i - på - vatten.

Här kan en stjärnflocka - Astrantia major - anas för en som stannar upp och ser. Lite som att skåda moln, eller hur. 

Eller... Ja, jag vet inte vad Viggo tittar på. Kanske en retfull insekt eller är det skuggorna som gäckar?

Viggo! Vad gör du? Ny syns även jag som skuggfigur.

Nära den vita hängpimpinellens - Sanguisorba Tenuifolia 'Stand Up Comedian' - vackra bladverk finns fröställningar av strandiris - Iris sibirica - och flenört - Scrophularia nodosa. Skymtar gör också styvfingerörten, som fortfarande bjuder blommor.

En annan vinkel. Bakom den nyklippta häcken gömmer sig den lilla köksodlingen.

Pergolan anas till vänster på bilden ovan. Nedan bilder tagna en annan dag. Jag sitter i korgstolen i hörnan under tak.

Viggo vaknar av mitt klickande. Men somnar strax igen.

Det ser skönt ut.

 Pergolan är nästan klädd med blåregn nu. Nästa sommar blir det kanske ett än lummigare rum. Jag "binder upp" med hjälp av klädnypor, som smidigt kan flyttas vid behov.

 Avslutningsvis. Ja, en bild från sommarens många kvällsvandringar på Sibbarp.

Häromdagen var jag där igen. En kvinna satt vid de gamla fiskehoddorna och band en krans. Allt material hade hon samlat på strandängarna och nere vid kalkbrottet, berättade hon. Skickligt arbetade hennes händer. Inspirerande.

Kanske göra ett försök. Lite mindre, mycket enklare. Låta det vara gott nog. Till nästa promenad får sax och korg följa med...

Då har det hunnit bli september. Hoppas på sol och snälla temperaturer. Sensommarkvällar som är ljumma och får oss att dröja oss kvar ute länge. Det kan bli fint.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...