Ängsnävan, brunnävan, flocknävan...

Nävorna är tacksamma invånare i trädgården, har inga stora krav, utan nöjer sig med det som bjuds. De är generösa med blommor och en och annan frösådd. Om det senare kan man ju tycka si och så, men jag tycker inte att de kan räknas till de invasiva, utan ger mer lite avkommor då och då. Nåväl, dessa finns i trädgården nu. Skriver nu, för det blir nog - nej, säkert - fler...

Ängsnävan - Geranium pratense L. - är en favorit, blommorna drar mott blått och är rätt skira i sitt uttryck.

Strax intill växer en självsådd näva, kanske avkomma från ängsnävan, vem vet? Dess blommor drar mot lila och är mer intensiva i färgen än ängsnävan. Växtplatsen? Ja, den har valt att växa i en spricka i markens betong. Verkar gilla läget, även om jag kan tycka att det ju finns mer bekväma växtplatser alldeles i närheten.

Vid grusgången en annan näva, även denna okänd. Lägre än de båda ovan, blommorna är lila, i annat ljus nästan purpur. Kan vara ett av alla dessa loppisfynd...

Absoluta favoriten är brunnävan. Jag har bara "den vanliga" - Geranium phaeum L. Ser fram emot att fler sorter flyttar in i min trädgård. Brunnävans blomning är snart över nu... Här syns den tillsammans med mörkt röd stjärnflocka.

På andra hållet. Här tillsammans med ängsnäva. Så vackert med det nästan isblå till brun-lila-vinröda toner.

På andra sidan gången, i rosenhäcken, växer denna näva. Blommorna är blekt blå och blombladen mer glesa än ängsnävan. Förmodligen ännu en vild avkomma från nävorna i trädgården.

Det vita som skymtar nedanför är den lilla flocknävan - Geranium cantabrigense 'St.Ola'. Det är en underbar marktäckare, som nu bjuder vita blommor. Sedan, då rosorna är i full gång, är nävans blomning över och det är dess gröna bladverk som täcker marken och skapar lugn. Jag älskar denna näva! Ja, och brunnävan och ängsnävan och... Nej, kan inte välja! Eller framförallt inte välja bort.

Bland rosenbuskens gren- och bladverk sticker praktnävan - Geranium himalayense 'Derrick Cock' fram. Tror jag fått den som bonus vid något köp. Den är fin, men ger inte riktigt den där lite vilda känslan som jag är svag för just vad gäller en nävor. Nåväl, den är ändå ett kärt bidrag innan rosorna här har börjat blomma. Snöret? Nja, skulle väl vara ett försök att binda upp någon rosengren i närheten, men men...

Nävorna är ljusfångare. Deras ibland nästan transparenta blommor lyser i kvällssolen, medan annat ligger i mörker. 

Som sagt, fler nävor får gärna flytta hit. Då framförallt de småblommande, de lite vilda och skira. Jag har redan några på önskelistan, en lista som blir allt längre medan trädgården - konstigt nog - inte blir större.