lördag 28 mars 2015

Solen kommer, solen går...

Växlande väderlek. Ofta gråväder. Men solen kommer, solen går... för att komma igen. För att försvinna. Det är rätt kylslaget. Ibland. Min lilla planta blåsippa verkar nu trivas och visar många knoppar. Löftesrikt. 

Ett lite annat ljus...

Om och om igen stannar jag upp och betraktar denna lilla blåsippa. Jag står där, hukar mig, försöker komma nära. Jag tänker att detta skulle kunna vara det allra första steget på en längre vandring. En blåsippevandring. Kanske besöka familjen eller varför inte hela släkten rentav...

Jag vet ju hur det började med sanguisorborna.... En "släktforskning" som fortsätter än. En annan bekantskap, som inleddes av slumpen då jag besökte någons trädgård, är kråkklövern. Hur mår du? Lite rädd för att veta svaret, men samtidigt nyfiken. Jag kikar till den lilla plantan, som jag en gång fick som gåva, och som var inträdesbiljetten till alla dessa fingerörter - potentillor.

Där finns nog liv. Jag hoppas, vill tro. Kråkklövern är planterad vid dammens kant. Dammkanten och gummiduken, nej, det är ingen vacker syn, men just nu struntar jag i det. Det handlar - faktiskt - om liv och död! Imorgon ska jag återigen besöka den lilla plantan. Hoppas på att se än tydligare tecken på liv. 

De vita scillorna börjar nu visa sig. De är söta.

Tanken var att de skulle sticka fram ur en frodigt grön gräsmatta...

En grön julros. Jag skulle gärna vilja ta en bild av blomman underifrån. Höjden är låg, jag försöker genom att sträcka fram kameran utan att kunna se vad den fångar...

Åh, där hänger en liten ljuskopp. Det hade jag alldeles glömt.

Bland alla mörka kungsängsliljor... en ljus.

De trötta snödropparna är ändå fulla av liv. De ser ut som fåglar, japanska eller kinesiska. Tranor? Jag vet inte, men inte ser de ut som droppar längre. 

En del etablerar sig, växer och trivs. Andra gör det inte. Glädje. Och sorg. Några föder mersmak, får mig att vandra vidare och göra nya bekantskaper. Ja, vänskaper. Betydelsefulla och meningsfulla. Alla tankar blir inte riktigt som jag tänkt. Ibland låter jag tanken fara, men inte alltid. En värdefull tanke är... tänkvärd. Ibland väcks nyfikenheten, ögonen ser och upptäcker än mer. Plötsligt dyker någon upp. Kanske ser något ut som något annat. Solen kommer, solen... 

För fler inlägg på temat överraskning, se länk.







17 kommentarer:

  1. Vackert skrivet!!!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. Det blir ju inte som man vill! Vad hände med gräset runt de vita scillorna? ;)

    Men OJ! vad långt det har kommit i Malmö!
    Här har lixom våren stannat av och "put on hold " :(

    //Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gräset? Det blev mestadels mossa... Ja, så nu är det ett av trädgårdens "förbättringsområden", för jag tänker inte ge upp. Än.

      Våren? Jodå, den traskar på. Kanske något lägre tempo den senaste tiden, då det känts rätt kyligt. Kanske laddar våren inför påsken, vi får hoppas! =o)

      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Deilige bilder av vår. Kanskje kan vi nyte våren i litt langsommere tempo i år siden varmen lar vente på seg. I fjor skjedde alt så fort at det var vanskelig å nyte. Nå kan jeg gå å se om det har skjedd noe nytt hver dag, litt godt det også.
    Ha en fin søndag:-))
    Eirin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det är sant, förra våren gick nästan för fort. Att njuta varje litet som dyker upp, ja, i ett "lagom" tempo, är egentligen roligare.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Vår gräsmatta är ungefär lika frodig som din, men med blå scilla och mossa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Men ni har iallafall en grön matta då... =o)) Jag tog bort mossan och så blev det mestadels brunt med lite grönt här och där. Ja, och så scillornas vita...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Åh vilken härlig tid vi har nu, när varje dag bjuder på små överraskningar i trägården! Små sötnosar tittar upp här och där och hjärtat slår en volt varje gång man upptäcker något nytt.
    Vackra vårbilder du bjuder på!
    Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, det är en underbar tid! Härligt! =o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  6. Strunt i gräsmattan, jag njuter av alla vackra blommor du visar. Den gröna julrosen är ju så cool! Jag köpte en, men den har nog döden dött, för jag har aldrig återsett den... Lite sol nu hade inte suttit fel.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, och jag ska försöka följa ditt råd o strunta i den där förbaskade gräsmattan =oP Den gröna julrosen, den verkar trivas där den står och jag är så glad för det. Ynglar den av sig får du en av ungarna!
      Hoppas på sol och gärna lite värme också... Go vecka!
      kram
      Katarina

      Radera
    2. Tar gärna ett "yngel" om du får så småningom. :)
      Här regnar det snöblandat idag... Hu!
      Kram Kristina

      Radera
  7. Vackra bilder! Trevlig vecka! Hälsningar Ewa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      O tack detsamma: Ha det riktigt gott!
      hoppas
      Katarina

      Radera
  8. Otroligt fina bilder på blåsippan - förstår om du håller på att bli förälskad :-)
    Jag inser när jag läser ditt inlägg att mina kungsängsliljor uppenbarligen inte trivdes tillräckligt bra för att komma tillbaka i år. Lite synd, får nog prova igen till nästa år!
    Kram
    Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, den där blåsippan... Nu vet jag vad jag ska leta efter på STA's växtloppis i Alnarp. Bland annat =oP
      Du, kungsängsliljorna som visas är köpta i kruka o står på ett bord. Sedan planterar jag ut dem i trädgården. Ja, så de som finns i rabatterna har inte alls kommit lika långt, även om de syns lite smått. Dessutom, det har ibland tagit några säsonger för mina att visa sig, lite svårflirtade är de allt. Ja, så hoppas att dina dyker upp!
      kram
      Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...