tisdag 29 december 2015

Kikar på bilden och söker dess svar

Bläddrar bland bilder, blicken fastnar på en. Det är den 2 juli 2015 och vädret ser ut att bjuda såväl värme som sol. Sommar, sen eftermiddag tidig kväll.  Jag skulle vilja gå in i bilden...

...och rätta till duken, som ligger där på svaj. Duken är från mitt föräldrahem, förmodligen 60- eller tidigt 70-tal. En enkel bomullsduk som följt med i många år. Den har ett litet litet hål, som tallrikar och annat kan dölja för den som intet vet. Jag vet, men låtsas som duken rymmer ett otippat inslag av hålsöm... förvisso utan stygn. Måste väl vara höjden av minimalism, kan tänkas. Åter till bilden: Duken är nog smutsig för här har måltider intagits, kanske kvällen före men nog också tidigare den dag som är nu. Där och då.

På bordet står några några gamla buketter som "gjort sitt". Fast, då jag kikar närmare, ser jag att det är medfarna sticklingar tagna från pelargoner. Varför står de där? De har nog fått rötter och småplantorna ska planteras i krukor. Hursomhelst är duken på väg till tvättkorgen medan vasen och glasen behöver diskas. Där ligger en sax med rött handtag, snöre på rulle. Kanske jag nyss bundit upp något...  

...vilket kan förklara varför stolen står lite på svaj. Den flyttas ibland runt och blir till en stege för att nå...

...blåregnet, som klättrar på pergolans vägg och tak.

Några stockrosor, som sticker upp ur sprickorna i markens betong, kan också behöva bindas upp. Krukorna med pelargoner har ännu inte funnit någon självklar plats. Jag funderar på att finna en lösning där de står på hyllor som klär muren... Eller kanske hänger. Nej, jag har inte funderat färdigt ännu.

Tillbaka till originalbilden, nu ser jag ju också...

 ...en plastbalja. På väg hit eller dit, men just där - ja, här - ska den ju inte stå.

Tillbaka igen.

Jag får nu sådan lust att vandra in i bilden och avsluta påbörjat och göra mer än så. Ställa iordning och skapa reda. Slutföra, bli klar och känna mig... Men jag gjorde det inte då, inte i den stund då bilden togs. Ja, och varför klickade jag med mobilen? Vad såg jag, vad försökte jag fånga?

Medan jag undrande kikar på bilden och söker dess svar, kommer ett ord flygande: Imperfektum! Va? Något som inte är perfekt? Läser mig till att det betyder oavslutat och att det är ett tempus för dåtida oavslutade handlingar. Vad någon gjorde, vad som hände. Hm, eller inte gjorde, det som inte hände. Det som inte avslutades. Just då. Det som fick vänta till senare, kanske till nästa dag. Eller dagen därpå. Så skönt det måste ha varit... Så skönt det ska bli.







14 kommentarer:

  1. Så fint innlegg du har skrevet! Tenk å ta for seg så mange detaljer i et bilde, dvele ved dem og lure på hvorfor ting var akkurat slik! Og snart er vi i gang med en ny sesong, så ser vi framover i stedenfor tilbake! Takk for i år! Hilsen Anne-Kristin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Kanske ser man på egna bilder på ett annat vis än andras... Ser det som inte "borde" finnas där, sådant som skulle behöva rättas till, ja, fixas... =oP
      Tack själv för i år!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Ja, det var en flott betraktning over et bilde! Det er mange detaljer en ikke legger merke til ved første øyekast, men når du påpeker den krøllete duken så ser jeg den, men la ikke merke til det med en gang.

    Godt nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Den där duken, det var nog den som fångade min blick allra först: Varför ligger den sådär slarvigt? Varför har jag inte rättat till den? Jaja... ;o)
      Ett riktigt gott nytt år önskar
      /Katarina

      Radera
  3. En härlig ögonblicksbild. Jag vill också gå in i den. Följa med på en runda i trädgården, hjälpa till att hålla det som ska bindas upp, njuta av solen och den överdådiga växtligheten. Stockrosor i springorna, jo man tackar!
    Gott slut på gamla året
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Så härligt att du följer med in i bilden, kan absolut behöva en god vän som hjälp och sällskap =o))
      Gott slut, o god början!
      önskar
      Katarina

      Radera
  4. Jag hade nog hellre bott i Skåne för att det är bättre trädgårdsförhållanden där. Trots vind...Som ditt blåregn! Här fryser det ner varje vinter och skulle aldrig kunna täcka en pergola. En sån som jag oxå skulle vilja stiga in i :D
    Du skriver underbart tycker jag! Poetiskt! Och så här års när jag längtar, som faen, så blir jag alldeles tårögd av ditt inlägg.

    Men om 8-10 veckor sådär, så är vi på G igen :)

    Önskar dig ett Gott nytt!


    PS. Jag ska skicka fackelrankefrön till dig :) Men behöver din adress! Mejla den till: fam.axjonsson@gmail.com DS

    //Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din snälla kommentar!!! Ja, och visst är det lätt att bli tårögd av alla dessa härliga sommarbilder som bjuds i olika inlägg på bloggsidor nu. Din inräknad, så du är inte utan "skuld", ha ha.
      Ja, blåregnet vill jag ju gärna ska växa än mer och riktigt klä pergolan, så ska väl inte klaga på det skånska grå- och blåsvädret... ;o)
      (Mejlat dig =o))
      Ett riktigt gott nytt år önskar
      Katarina

      Radera
  5. Vilken skön betraktelse, det gäller att ta sig tid och fundera. Gott Nytt År. Carita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! =o)
      O tack detsamma: Gott nytt år önskar
      /Katarina

      Radera
  6. Jag blev bara sugen på att gå in i bilden och sätta mig ner en stund och njuta av solen. Sånt där som behöver rättas till, sånt ser inte jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och så gjorde jag ju också där och då. Satte mig ner. Kanske såg jag "förbättringsområden", men lät mig inte störas... ;o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  7. Tänk så fort man glömmer, eller om jag inte ser där och då. Antagligen skulle jag kunna göra samma reflektioner här. Något på väg, inte avslutat. Vackert ljus och vackra tankar :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, kanske såg jag där och då, kanske inte. Oavsett måste känslan ha varit att sommaren varar länge än, sysslor behöver inte avslutas, stunderna kan njutas precis som de är...
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...