måndag 12 september 2016

Äventyr, möten och... hopp

Septemberdagar kan vara sommardagar, som nu. Det är fantastiskt. Som en gåva man alls inte räknat med, dvs fyller ingen förväntan och skulle därmed inte skapa någon besvikelse. Men är stor - kanske större - just därför. Ja, det där med väder, lek och bus. Apropå bus...

Husets tax hoppade först i en bäck full med illaluktande dy. Jagandes en boll som försvann i leran. Sedan rullning i stinkande rutten tång och saltstänkt sand. Somligt är dofter, annat är... odörer. Ja, så det blev igår ännu ett bad hemmavid i kvällssolen. 

Upp från badet, Viggo är inte helt nöjd i denna stund. Men efter att ha rullat runt och "dödat" några gamla fleecefiltar...

 ...ser han alldeles ut som han vore polerad. Det där med dy, tång och bad, rena SPA-dagen, eller hur?

Själv blev jag lite matt efter dagens alla äventyr. Satte mig i en stol och gjorde just ingenting. Blickade uppåt. Det är något vilsamt med grönskande tak, som både släpper igenom och hindrar. Pergolans blåregn gör "jobbet" med bravur. Det har aldrig blommat. Skriver till ett "än". Vet inte om jag borde göra något. Vet du?

Häromdagen satte jag ut en korg med päron på trappan. Såg sedan att nästan ingen hade tagit. Flyttade korgen litegrann så den blev mer synlig. Nu plockades det. Skönt att slippa slänga när överskottet blivit mer än vad huset, grannarna, släkten och vännerna vill ha. Gick igår ut för att fylla på. Stötte då på en ung kvinna som tackade för frukten hon tagit. Glädje. Sedan kom några andra, föräldrar till en granne. Vill ni ha päron? Jodå, frun ville. Då undrade de om jag ville ha tomater och jag tackade ja. Fick några i handen. Du kan få fler, vi kommer inom med en påse, sa de. Då kom...

...en äldre dam cyklandes. Stannade. Verkade inte ta någon notis om oss, utan gick in i gången mellan hus och garage och ställde sig vid cykeln. Jag gick dit och hälsade, hon såg både förvånad och lite generad ut. Sedan förklarade hon, på omständigt vis, att hon minsann blivit så glad över att någon delade med sig av frukt att hon bestämt sig för att tacka och uppmuntra tilltaget genom ett litet meddelande. Ja, och då tänkte hon att det var en god idé att lägga "lappen" i cykelkorgen. Vi nickade alla bekräftande. Då tomatodlarna gått, berättade hon - med ett uns (det var nog mer än så) av besvikelse att hon trott att välgöraren (dvs jag) skulle vara en äldre herre. Åh! Då såg jag hennes fina klänning och de röda läpparna, kanske lite väl "mycket" för att bara cykla ner och ta ett bad i Öresund. Men tillsammans med servetten helt rätt för ett möte av annat slag.

Kerstin, årgång 38, som en ung flicka cyklade hon vidare. Förmodligen väntar äventyr, hoppas det. Jag själv tog cykeln upp till mataffären. Det var en lång kö. Bakom mig en kvinna i min egen ålder. Så kom två unga flickor med ett paket glass. Bara det. Jag funderade, tänkte att kanske. Men tänkte också att nej, det ska jag nog inte. Men så vände jag mig till kvinnan bakom och frågade om hon hade något emot att vi lät ungdomarna gå före. Hon sa... nej. Något om bilen och annat, men kändes inte som det egentligen handlade om det som sas. Så stod vi där och det kändes som om tystnaden hördes. Vet du vad jag menar? När jag packade ihop mina varor kom hon fram och sa "Det där var en fin tanke." Så gick hon ut med steg, som alls inte visade någon större hast. Fast, för att vara rättvis: Jag vet ju inte hur hon går då hon inte har bråttom...

Väl hemma. Parkerade cykeln och bar kassarna in genom porten mot köksdörren. Stannade upp. Blicken landade på en av trädgårdsstolarna. Där en påse med... tomater. Fantastiska tomater, söta och goda. 

Idag måndag. Ännu en fantastisk solskensdag. De remonterande jordgubbsplantorna, som jag fått av en givmild trädgårdsvän - Tack! - visar såväl blommor som bär. Nej, än är inte sommaren slut...

Men dags att gripa tag i det som väntar. Dessutom kolla päronen, kanske fylla på. Äta en och annan tomat. Kikar på servetten med Marilyn Monroe och tänker på Kerstin. Årgång 38. Hoppas att bli som hon.









13 kommentarer:

  1. Härlig historia! Tänk vad som kan ske när man bjuder på frukt... Ser framför mig inledningen på en stillsam romantisk film i stil med Chocholate. Lasse Hallström skulle regissera med nån äldre upplaga av Lena Olin i huvudrollen. Päronkorgen är faktiskt utställd av en herre i passande ålder som bjuder in till te under pergola och så rullar det på med utflykter i de pittoreska delarna av Malmö, trottoarer med stockrosor, kaféer och picknickar, taxen är förstås med. En dag är fruktkorgen borta, ingen vet vad som har hänt...

    Åter till verkligheten... och underbara Viggo. Vad han kan hitta på! Vilket gott liv han har.

    Kram
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Ja, visst skulle det kunna bli en film. Tänkte först Mona Malm som i - visst hette den - Den tatuerade änkan... Men Kerstin var (är) mer som en äldre Lena Olin, smal med flygande ljust grått, ja, vitt hår. Blå klänning, röda läppar. Åh så länge jag såg Chocolat... Ja, hursomhelst så blir tillvaron ibland likt en film och man vet aldrig vad som kan hända då man bjuder upp till möten. Hoppas Kerstin finner det (hm, den) hon söker. Tror hon gör det! ;o)
      Jodå, lille Viggo har det bra. Nu sover han sin morgon, som - oftast - övergår i förmiddagsvila. Ja, det där med att leva ett hundliv är inte alltid så dumt... =o))
      kram
      /Katarina

      Radera
    2. Hei!
      Den filmen skulle jeg gjerne ha sett.
      Ja, Viggo har det godt.
      Det er så deilig med sommertemperaturer og sol.
      Ha det så godt! Anne

      Radera
    3. Kanske skicka in filmidén till Svenska Filminstitutet... ;o)
      Viggo njuter solen, men i denna värme söker även han skuggan alltsomoftast. Fantastisk sensommar!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Vilken historia! Tänk vad en korg med frukt kan leda till. Älskar byteshandel, själv har jag nyss bytt en squashkaka mot ett tjog ägg. Vi var båda lika nöjda. :) Fina Viggo, tänk vad han hittar på...
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk vad som kan hända! =o)) Åh, vilket härligt byte ni gjorde! Den kakan låter saftig och god (fick en stor squash häromdagen av en granne, kanske... =o)).
      kram
      /Katarina

      Radera
    2. Du hittar receptet på kakan på min blogg, några veckor tillbaka. :)
      Kram Kristina

      Radera
  3. Vilken härlig historia. Det känns alltid bra att kunna dela med sig av det man fått för mycket av, alla har ju inte den förmånen att kunna ha egen frukt. I år är det dessutom helt otroligt många äpplen på träden så det är svårt att kunna använda allt själv. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, känns härligt att inte slänga utan ge till dem som uppskattar...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Underbara hund ! :D Vet precis hur det kan vara ;) Men skitiga hundar och skitiga unga är lyckliga hundar och lyckliga ungar :D Härlig historia om frukt på trappan och vitala kärlekstörstande damer med långt hår på cykel iförd somrig klänning och röda läppar..Håller med de andra vilket uppslag till en film !! Eller en härlig roman ! Du som är så duktig på att skriva ;) och på att få saker levande med dina beskrivningar NU sätter du fart och börjar genast skriva :D Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Det är så sant vad gäller såväl hundar som ungar! =o))
      Ja, och tackar för din tilltro till min skrivartalang, fniss ;o) Nja, vet i sjutton om jag skulle kunna skriva en roman, men absolut smickrande att du tänker tanken! =o))))
      kram
      /Katarina

      Radera
  5. Klart att du kan skriva !! Du får ju orden att dansa och bilda poesi här... Jag är helt seriös och ärlig ! Önskar att jag hade ett förlag så skulle jag ge ut den också ;) Men jag kan köpa första exemplaret i alla fall :)Kram

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...