Det blir... är vackert.

Ännu en morgon. Det blir ofta så nuförtiden, tänker jag, att det är denna stund på dygnet som lockar mig att fundera kring trädgården - och annat. Bläddrar bland bilder från nyss, tar en runda med kameran. Klockan är åtta, en tidpunkt som inte är densamma varje dag. En liten runda medan kaffet bryggs. Som vanligt alltså.

Den tidiga morgonsolen letar sig fram till alliumen, som snart kommer att slå ut i stora violetta bollar, bland brunnävor - Geranium phaeum, ljusa brunnävor - Geranium phaeum var. lividum 'Majus', anagramsbräcka - Tellima grandiflora och aklejor, som nog alla är de alldeles vanliga Aquilegia vulgaris.

På andra sidan grusgången den klippta lavendelrundeln, som inte är något speciellt vacker syn just nu. För den som kikar noga kan den orange vattenslangen anas. Ständigt närvarande för såväl blick som snubblande steg ;o).

Några vita tulpaner - Purissima - blommar än, men de är trötta och "går snart till sängs".

Aklejor.

Det är något alldeles särskilt med aklejors knoppar.

Snart kompletteras de blå och violetta tonerna av mörkt röda inslag, såsom bondpioner - Paeonia x festiva - och bäcktistel - Cirsium rivulare 'Atropurpureum', med...

...flera. Det blir... är vackert. I mina ögon.

Trädgårdsbukett från här och nu. (Därför älskar jag...)

Jag går omkring i trädgården, söker med blicken och klipper litegrann. Ibland går det fort, utan tvekan. Men ibland är det inte lika enkelt...

Det känns lätt att plocka från brunnävorna - Geranium phaeum - som det finns mer än rikligt av. Nära inpå finns också den ljusa brunnävan - Geranium phaeum var. lividum 'Majus', som kan klippas av utan att det märks. Så känns det också då jag närmar mig krypblågullet - Polemonium reptans. Andra, som precis inlett sin blomning och ännu så länge finns i fåtal, tvekar jag längre kring, såsom olika aklejor - Aquilegia vulgaris, anagramsbräcka - Tellima grandiflora - och humleblomster - Geum rivale. Jag pockar några, men det känns inte självklart att göra det. Tvekar gör jag också då jag ser det lilla nyplanterade rosa fänrikshjärtat - Dicentra formosa - bjuda en liten blomstängel. Jag klipper fort, så är det gjort. Låter blicken vandra ytterligare och noterar att mina nyss växtloppisfyndade plantor av bergklint - Centaurea montana 'Black Sprite' - visar många knoppar och... en blomma. En enadaste en. Fler än ingen, men ändå bara. Den vore fin i buketten, språka väl med de andra i såväl kulörer som form. Ibland gäller det att inte tänka för mycket, att - bokstavligen talat - klippa till när tillfälle bjuds. Klipp! Utan att tveka alls kompletterar jag sedan med några strån från blommande storfryle - Luxula sylvatica - och japansk starr - Carex  morrowii. Samlar ihop och sätter i glas. 

Trädgårdsbukett från här och nu.


Blommig fredag, tillägg:

Därför älskar jag... Detta är temat för denna Blommiga fredag och jag tänker, känner, kring det.  Kanske kan denna dags bukett illustrera något så stort och innehållsrikt som kärleken till trädgården och det liv som föds i och genom den. Jag försöker:
Givmildheten, växter som kommit som gåvor. Att ge och få. Så blir växterna här till minnen av människor, platser och möten. Bergklinten i buketten är inte bara en bergklint vilken som helst, det är en bergklint från i ett samtal med. Överflödet från den egna trädgården får nya hem. Så länkas ditt med mitt.
Avslut och början, växterna som försvinner kommer tillbaka för att åter ses, doftas och kännas. Nu tröttnar några, nästan sover rentav. Andra har nyss vaknat, enstaka blommor med knoppar som lovar mer. Sedan väntar sådant vi tror oss veta, fler därtill.
Att se än mer i det som redan setts, nya vinklar, möten som sker. Ljus och skugga, leken som uppstår och som plötsligt slutar. För att börja på annat håll och sedan återkomma, men inte bli densamma. Skiftningar.
Det tar aldrig slut, jag prövar, prövas, leker och lär. Jag blir inte klar, färdig. Vet inte riktigt varthän jag är på väg. Jag gör irrfärder, går nästan vilse ibland. Den inre kompassen gör att jag så småningom hittar tillbaka till... mig. Stundom ett något förändrat jag.
Stunder av stillhet uppstår inte bara då jag stannar upp vid målet och pustar ut. Att stundom vila i rörelsen, skeendena och resan som pågår. Att vara i, inte "bara" på väg.
Just därför, älskar jag.

Fler teman, se länk.

Jag låter blicken vandra...

Jag sitter här. Ibland, rätt ofta. Tidigare var detta en skräphörna, nu en liten plats att vara på, i. Ett rum med utsikt, "sjöutsikt", då dammen är nära inpå. Rosorna är nedklippta, något annat ska klä väggarna. En gren hänger kvar. Till vad? Jag vet inte än. Bilden är tagen under veckan som gått, en av de varma dagarna när eftermiddagen blir kväll. I glaset fläderblomssaft, förra årets skörd. På bordet ligger en bok, men den blir oöppnad. Jag låter blicken vandra och ser...

...hur storfryle - Luzula sylvatica - nu blommar. Den växer i såväl torr- som sumpzon, dvs klär på båda sidor om dammduken. Hos mig är bladen vintergröna.

Jag ser hur lummigheten tilltar. Visst kan det se rätt rufsigt ut då vårens alla blad, som nu vissnar ner, möter allt nytt som vill ta plats. Tulpanerna - Spring Green - var tidigare flera, nu "bara" fyra kvar. Komplettering ska göras, men att redan tänka på hösten känns ju otänkbart, eller hur? 

Allra längst bort, i det lundliknande hörnet, blommar nu vårärter - Lathyrus vernus.

Fruktträdets grenverk kläs nu av grönska.

Nyss var det ju så här.

Så fort det går. Vid fötterna, där jag sitter, finns nu bara ett fåtal kvar av de ljusa sipporna  - Anemone nemorosa. Det är förmodligen inte av sorten 'Robinsoniana', då blombladen alls inte är "silvriga" (se Carinas kommentar i inlägg). En annan sort, men vilken vet jag inte. Det gör inget.

Den sena eftermiddagen, den tidiga kvällen...

...bjuder liksom morgonen ett speciellt ljus. Ibland. Men inte idag, då himlen är mulen. Det har regnat under natten och det känns som det kommer mer. Det behövs. 

Trädgården just nu

Just nu. Fånga stunden, ögonblicket - ja, ögonblicken - som bjuds. Så mycket som händer, så många skeenden på samma gång, alldeles nyss och strax därefter. Nu blommar den och den och den. Oftast är det väl sådana som pockar på (och ges) uppmärksamhet. Som exempelvis tulpanerna - Tulipa 'Purissima', som leker i kvällssolen. De mjukt vita tonerna får sällskap...

...av en rosa okänd. Bilden är tagen en annan dag, vid en annan tidpunkt, i ett annat ljus.

Nu inleder brunnävan - Geranium phaeum - sin storhetstid. Den är en trotjänare som blommar länge. Detsamma kan knappast sägas om...

...blodörten - Sanguinaria canadensis - som "bara" visar sig en kortare stund. Så upptäcks den varje vår, för att strax försvinna och (nästan) glömmas bort. Men stunden är här. Nu.

Balkansipporna - Anemone blanda - tillsammans med blad från sjömanshjärta och (sedan länge, men det var ju rätt nyss...) överblommade snödroppar.

En av mina favoriter under våren är den alldeles vanliga och underbara gullvivan - Primula vulgaris.

Vita, rosa, mörkt vinröda toner. En del gult. Men mest är trädgården... grön. Den skiraste grönska har börjat klä trädgården och även om lummigheten inte är här än, börjar utomhus kännas lite mjukare och mer omfamnande. Innan grönskan klär frukträdens grenverk smyckas de av ljusa blommor. 

Det är fantastiskt att trädets gamla och knotiga grenar kan rymma något så skirt. Jag klipper några kvistar och sätter i vas.

Så är trädgården just nu. Mer därtill, mycket mer därtill och än mer kommer. Men nu återigen en morgon som bjuder stillhet, lugn och ro. Lördag. Solen skiner och fåglarna kvittrar energiskt, de har varit vakna länge. Jag? Jag tar det lugnt. En kopp kaffe till och en promenad bland andra inlägg på temat. Vill du följa med, klicka på denna länk.

Kväll vid dammen

Det blev en fin helg. Inte så varmt, men - framförallt - inte så kallt. Utomhus börjar kännas allt mer självklart, såväl en plats som ett tillstånd att vara i länge. Istället för att bara vara ett mellan rum, mellanrum, bli ett eget rum.

Stillhet vid dammen.

Julros - Helleborus.

De vita kungsängsliljorna - Fritillaria meleagris Alba - fångar ljuset.

Fler kungsängsliljor bakom/bland scillor, de senare ser rätt trötta ut.

Sippor under äppleträdet, här finns några "vanliga" vitsippor, men de som visar mest växtkraft är några ljust blåvioletta. Kanske är dessa Anemone nemorosa 'Robinsoniana', men jag är inte säker. Vet du?

Bland sipporna kan grönskan från en liten rams och små hostor anas tillsammans med bladen från snödroppar och krokus. Det kan lätt se lite rörigt ut då det som nyss var och ska bli ska samsas med det som är.

Jag sopar stenläggningen på den lilla uteplatsen. Tar hjälp av vattenslangen, som också låter sjömännen (Sjömanshjärta - Dicentra cucullaria) ta del av regnet. De verkar inte alls ta illa upp.

Korgstol och bord. I krukan - en grå från Bergspotter - ett litet gräs med vita ränder, som jag inte vet namnet på. Vet du? Längst ner till höger syns dammens storfryle - Luzula sylvatica - som blommar nu.

Så har den lilla hörnan vid dammen åter igen blivit ett litet vardagsrum. Speciellt uppskattat under varma sommarkvällar, då solen strilar genom äppelträdets gren- och bladverk. Ännu en stol och med sköna kuddar därtill... En kopp, ett glas, i all enkelhet. Ibland behöver livet inte vara så svårt.