Månadens favorit: "Välj mig!"

"Välj mig!", ropar en som dansar och sjunger i vinden.
"Välj mig!", ropar en annan med stadigt sätt.
"Välj mig!", ropar en tredje som nästan når till himlen.
"Välj mig", viskar en fjärde,  liten och nätt.

Hur kunna motstå någon i denna vackra kvartett?
Välja någon och då välja en annan bort.
Hur välja en enda och inte välja dem alla?
Välj alla! De är ju ändå av samma sort!

Ett möjligt och självklart val blir således att välja dem alla. Trumvirvel, tack! Låt mig presentera september månads favoritväxt/er:

Sanguisorba

Blodtopp & Pimpinell

"Åh!" "Äntligen!" "Hurra!" "Tack!" Valet applåderas av de valda. Grannarna stämmer in, då det är lätt att tycka om och samsas med dessa fyra, som vi nu ska ta en närmare titt på. 

Först ut är den vanliga blodtoppen som leker med sensommarvinden. Den heter Sanguisorba officinalis, kan vara en "Tanna", men jag är inte säker. Nåväl, ett av de första inköpen med trädgård. Jag föll pladask och har fortsatt falla. Nedan står den tillsammans Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire'.

Den kan behöva stöd så den inte lägger sig över sin omgivning. Längst ner till vänster skymtar gamander (Teucricum chamaedrys). Det grågröna bladverket tillhör madeira gamander (Teucricum betonicum). Jag minns en senhöst då blodtoppens brända höstfärger språkade med grågrön eukalyptus. Det var vackert. Bilder.

Blodtoppen finns på flera ställen i trädgården, här tillsammans med annat som går i röda och rosa toner. Planteringen känns nu lite tung, i mitt tycke. Jag saknar flera av de växter som fanns här förut och som inte kommit åter. Läge att komplettera, förnya och tillföra lite variation.

Bakom det dansande röda står den mer stadiga rosa blodtoppen med namnet Sanguisorba officinalis 'Blackthorn'. 

Vacker!

Lek med skärpa.

Backar kameran och går något till vänster, nu kan ytterligare en sanguisorba skymtas. Var? Något lite diffust och vitt i bakgrunden. Se du inte?

Det är den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' - som svävar högt uppe i luften.

Den är gigantisk. Lutar sig förvisso i vinden, men höjden når nog sisådär 2 meter. Kanske mer.

Vacker! Den också.

En, två och tre. Den fjärde då? Den där som viskade lite försynt? Bland örterna finner jag Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna'. Den är rätt liten och diskret. Än så länge. Det är en nykomling, planterades i våras. 

I ett inlägg från den 26 juli i år ser den onekligen piggare ut. Här en bild från då:

Jag har haft fler sorter, bl a brunpimpinell och/eller heter den kanske fjäderpimpinell (Sanguisorba Menziesii) samt rosenpimpinell (Sanguisorba obtusa), men dessa verkar inte finnas kvar i trädgården. En del frösådder här och där, men det är mest "den vanliga", även om jag har några unga plantor som verkar lova annat. Jag skulle gärna ha fler och då gärna variationer på de stadigare sorterna såsom 'Blackthorn' ovan.

Om och om igen. Att jag återkommer till dem blir tydligt då jag skriver blodtopp i sökrutan på denna sida. Oj! Likaså är arkivet fullt av bilder visande vårens begynnande grönska till senhöstens brända toner. Småfåglarna vajar på dess stänglar och mumsar i sig frö, en härlig syn. Jag kommer säkert att ta fram kameran och skriva något när den tiden är här. Innan dess finns det nog också anledning till fler bilder och inlägg. Ett måste om någon ny flyttar in, men kanske jag bara inte kan låta bli helt enkelt. Ja, så jag återkommer. Om och om igen.


Fler inlägg som handlar om månadens favoritväxt kan du se om du klickar här.

Månskensnepeta - Återkomsten

Månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - fick för flera år sedan följa med mig hem från Åbergs. Den planterades och levde väl ett tag. Sedan dog den. Läser i ett inlägg som jag gjorde i februari 2012 att jag fått fröer från AoT-forumets fröbibba. Jag skulle så. Då. Hur gick det?

Svaret blir: BRA! De frösådda plantorna står nedanför äppelträdet. Det vimlar av små blommor som skiftar i toner av milt gult och vanilj. Vinden skapar rörelse, det är inte helt lätt att fånga den med kameran. Jag försöker.

Fröna blev till småplantor som blev till... Likt en saga med lyckligt slut. Kanske som de där amerikanska filmerna med ett otal "sequels", vad säger man på svenska? Uppföljare kanske. Nåväl, jag ska försöka plocka frön när tid är. En del för eget bruk, en del för andras. Månskensnepeta kommer således att bli Månskensnepeta 2 och 3 och... Eller varför inte:

Blommig Fredag: Säsongen som gått

Fotbollskväll. Det är säkert kul får någon. För många. Men jag blir glad då jag ser att det bjuds upp till Blommig Fredag igen. Något att pyssla med under tiden sportkommentatorerna kommenterar hur den där bollen sparkas hit och dit. Fånga bollen? Fånga stunden!

Jag får den lysande (?) idén att plocka bilder från inlägg de senaste fyra månaderna så nära dagens datum som är möjligt. Vi skriver den 6 september, alltså behöver jag vandra tillbaka och kika på hur det såg ut den 6 maj eller iallafall nära inpå.

Maj

Inlägg den 5 maj och 7 maj, jag väljer den senare, se inlägg. Det handlar om dammen. Vårlika bilder, krispigt grönt. Den vita kabbelekan - Caltha palustris var. alba - spelar huvudrollen. Förundrad över dess vita distinkta blomma, inlägget visar flera bilder. Friskt gröna blad. Ett av alla dessa fynd från växtmarknader på Alnarp.

Kungsängsliljorna är på gång. Vi har inte kommit längre nu. Ja, då. Det nuet som var.

Juni

Åh, allt är verkligen så grönt och friskt. Lovar mer, det är försommar. Inlägget som skrevs den 5 juni handlade om dammen. Jag vill ju inte bli tjatig, så jag väljer det följande som handlar om tulkörten - Vincetoxicum rossicum. Brunnävan strax intill lyser i solen. Fler bilder, se inlägg.

Juli

Kan återigen välja mellan dagen före och efter. Men inte Dagen. Jag väljer dagen efter, dvs den 7 juli då jag fångas av de praktfulla stockrosorna och en del annat. 

Augusti

Närmast den 6:e är den 7:e. Återigen inget inlägg den 6:e. Nåja, läser sedan i inlägget att bilderna är tagna under gårdagen, så det som är lite fel är ju helt rätt ändå. Det här känns som alldeles nyss. Som nu. Fast då. Fortfarande plockas frukterna från den fantastiska busktomaten. Blodtoppen vajar i vinden nu också. Men kaprifolen visar knappt någon blomning nu, nej, jag inser faktum: Det var då det.

Hm, nu undrar jag varför jag valde denna strategi. Blev det nu det allra vackraste som visades? Nja. Blev det nu det allra mest betydelsefulla som visades? Nja. Blev det ens representativt för denna sommar? Återigen ett tveksamt svar. Men det blev iallafall något, eller hur? Bättre än ett ingenting är ju någonting, sägs det. Nu står en liten Viggo där och väntar: Kvällsrunda? Kvällsrunda!

Ännu en bild som används tidigare. Men det kunde ha varit idag, det är bara en stund sedan vi satt därute i kvällssolen som värmde. Det är en vacker tid nu. Också.

Ljuset växlar med vinden

Septembersolen är snäll, mjuk och behaglig. Värmande. Den jagar bort känslan av höst som knackat på dörren den senaste tiden. Nu är det sensommar igen. Tillbaka till ordningen, så som det ska vara. Fast oordning råder onekligen, då vindarna tar tag i allt de kan fånga. Det som nyss skuggade lutar sig plötsligt åt ett annat håll. Det ljuset når växlar med vinden.

Svävande lingon och högar som ropar: Nu!

Det ser ut som lingon, där de svävar ovanför mitt huvud. Kaprifolens lianer är på väg upp i päronträdet, vars grenar är tyngda av frukt.

Strax därunder kermesbäret - Phytolacca Americana.

En snäcka under ett av bladen. Grrrr.

Intill står den svarta nysroten - Veratrum nigrum. I år är den rätt klen, förmodligen beroende på torkan. De mörka blommorna ersätts nu med kraftfulla fröställningar.

De enstaka blommorna som är kvar på stockrosorna lyser i solen. Det gamla eternittaket på uthuset gör vågen.

Men annars visar stockrosorna mest fröställningar nu. De är fulla av frön och lockar många småfåglar. 

Vilken blå himmel! Kikar ut och det jag nu ser är inte riktigt detsamma som då. Det är lite mer grått, inte riktigt sådär inbjudande. Men det är bra då jag inte vill - eller kanske snarare bör - bli utbjuden alls i denna stund då jag behöver ägna mig åt sådant som ligger på hög och väntar här på skrivbordet. Högarna har väntat länge och de ropar: Nu! Jaja, ta det lugnt, jag ska bara...

Alldeles nyss

Sommarvärmen har ersatts av en mer höstlik väderlek. En stund i trädgården igår. Mellan skurarna, som kom utan förvarning. En liten stund bland krukorna blev det ändå. Blickar ut över trädgården och visst finns det sådant som fångar blicken. Men inte samma anslag som alldeles nyss. Då dansade lavendeln.

Bland lavendeln en hjärtpenstemon - Penstemon ovatus. Bilden nedan är inte från i år för just detta år valde den inte att komma tillbaka. Som tur är har jag små fröplantor och de står nu på tillväxt. Det som var då blir förhoppningsvis lika vackert nästa år.

 Tänk en äng med penstemonen som sticker upp här och var. I bakgrunden daggkåpa.

Nära igen.

Den har varit i trädgården länge. Bläddrar tillbaka i albumen och ser bilder från 2009.

Trädgården då. Mycket har ändrats, men den vita pionen är kvar, likaså daggkåporna och lavendeln. Ett lite sötare anslag då än nu, tänker jag.

Många bilder visar hur det glittrar i solskenet. Mycket är knoppar som lovar framåt. Färgerna är klara och friska. Det vår då det. Kikar ut och det är gråväder. Arbetsdag, inte trädgårdsdag. Höstdag. Tröjan värmer och jag funderar på strumpor. Nåja, än kan det komma sensommardagar. Tänker och hoppas jag.