Att tala är silver...

November. En hel del gråvädersdagar med regn och rusk, men också soliga dagar, som idag. Trädgården är lite rufsig och tagen av den senaste tidens oväder. Vad fångar min blick? Vad välja som månadens favorit i november?

Jag kan ju inte välja desamma som jag valde förra månaden. Och förra. Nej, hur skulle det se ut? Ni skulle förmodligen sucka och stöna, himla med ögonen och tänka att den här gröna sidan är en sida att fortsättningsvis undvika. Detta vill jag ju inte riskera. Jag väljer således inte det jag tidigare valt, utan väljer något annat. Just det. Nu är det bestämt.

Kikar runt i trädgården och stannar upp en stund. Bläddrar bland de bilder jag tog tidigare idag och i måndags. Då sken solen. Jag fångas av allt som glittrar i silver, det är kalla toner av grått och grönt. Kanske med lite blått ibland. Om nu att tala är silver så är ju dessa verkligen några som talar både med varandra och andra. De liksom sjunger i kör, så svårt att välja den ena framför den andra. Nej, jag väljer helt enkelt att november månads favorit/er är de bland örterna som glittrar i:

Silver

Om nu någon tycker att jag inte följer reglerna så kan det ju stämma. Men det är isåfall inte mitt fel, utan reglernas. För att tillgodose den som kanske ändå tänker och tycker så, låt mig börja med en endaste en och så säger vi - om ni nu vill det - att just denna är den där enda växten som valts. Jag väljer: Salvia officinalis - Salvia.

Det är den vanliga salvian, inga konstigheter. Vad jag förstår kallas den också trädgårdssalvia, kryddsalvia och äkta salvia. Bland annat. Den ser frodig ut där den står där i kryddlandet, kräver inte mycket pyssel och är generös i sitt sätt.

Nu kan du sluta läsa! Du som vill att endaste en skulle väljas. Vi säger adjö nu. Hej då! På återseende! Ja, och skriv gärna en snäll kommentar, så blir jag glad.

Nu kan du fortsätta läsa! Du som är lite som jag och tänker att valet kan omfatta flera samlade utifrån något gemensamt. Här handlar det om silver, vilka fler glittrar därute nu? Min blick kan inte undgå Perovskia atriplicifolia 'Little Spire' - Rysk salvia:

Strax intill står den underbara Teucrium betonicum - Madeira Gamander (Madeira Sage Gamander) fortfarande i sin kruka. Den ska snart flytta in i tvättstugan, men får stå ute så länge vädret är milt. Hur den ser ut tidigare under säsongen? Se här. Den har verkligen växt i år efter att ha flyttat hit som en rätt liten planta fyndad på växtloppis på Alnarp. Det var förra året i september. Övervintrade i tvättstugan, planterade den i större kruka i våras och så fick den flytta ut till sitt nya hem i örtagården. Det är ett vackert bladverk som ser ut så här nu:

Lavendelrundeln står strax intill örtplanteringen. Det är nu inget lila kvar här, utan allt är silver och grågrönt.

Men det där är ju inte riktigt sant. Bland allt silver finns det bruna och brända med och leker. Ibland bara som några löv.

Ibland är det annat som står för de varma tonerna...

Här är det framförallt Sanguisorba officinalis - Blodtoppen som står för det varma.

De är ju vackra de där, men jag har ju bestämt mig för att inte lyfta fram dem här. Det vore lite pinsamt om jag skulle återkomma till dem när jag nu sjungit dess lov både i september och oktober. Kan ju verka lite trångsynt och fantasilöst. Dessutom har jag i detta inläggs början beslutat att.. Nej! Jag kan ju verka vara totalt utan karaktär och principer, som jag vore helt gränsöverskridande och smått galen. Eller kanske förändringsbenägen, flexibel och något annat lite fint. Eller inte. Eller... Att tala är silver, att tiga är guld. En bild säger mer än tusen ord. En talande tystnad ljuder...

Förlåt!


För fler inlägg på temat Månadens favoritväxt i november, klicka HÄR!

Oskyldig?

Det var en gång en tid då värme och sol förgyllde var dag. Den lilla lilla gumman njöt och suckade av välbehag medan hon vandrade runt bland det som trädgården bjöd.

Hon stannade upp en stund och beundrade rosen, som kikade tillbaka på henne och log.

Hon vände blicken åt ett annat håll och såg att det fortfarande lyste här och där.

Den lilla lilla gumman såg att frökapslarna på strandirisen var mogna att plocka. Hon plockade. Och plockade. Och plockade än mer.

Tills nästan inget fanns att plocka.

Den lilla lilla gumman kikade sig girigt omkring och undrade om det fanns något mer att samla. Blicken stannade vid dessa kapslar. Hon tänkte att det var mig en blek typ och beslutade att idag är nog inte dags än. Den får stå lite till medan fortfarande tid är.

Dagarna gick. Fortfarande mildväder. Den lilla lilla gumman gick ut för att se om Dagen var här. Men nej, det var den inte. Inte än.

Tiden gick än längre. Den lilla lila gumman gick återigen ut för att kika på kapslarna, nu hade de börjat öppna sig lite, men det var en aning för tidigt ändå.

Tiden gick och det rådde lugn och ro i trädgården. Men plötsligt drog det stora ovädret in. Det regnade och blåste i flera dygn. Stormen tog tag i det den kunde fånga och den lilla lilla gumman gömde sig i det lilla lilla huset och vågade knappt kika ut.

Men stormen gjorde så som stormar nu gör, den blåste iväg till andra platser och lämnade den lilla lilla gummans trädgård ifred igen. Äntligen, tänkte den lilla lilla gumman, ska jag plocka de där fröna. Glad i hågen vandrade hon ut för att se...

Frökapseln gapade tom! Någon hade öppnat den och det värdefulla innehållet var borta. Den lilla lilla gumman suckade besviket och kikade sig omkring: Vem kan ha gjort detta?

Den lille lille hunden såg ju oskyldig ut. Men han såg ut att veta något. Vad?

Den lilla lilla gumman bad den lille lille hunden att berätta och berätta det gjorde han.

Men de är ju rätt små ändå, undrade den lilla lilla gumman. Hur kunde de ta sig dit upp? Den lille lille hunden visade genom att flaxa med sina stora stora öron: Så här!

 Aha! De flög! Nu förstod den lilla lilla gumman. Den lille lille hunden nickade.

Om nu detta är en saga så behöver den väl ha någon slags budskap, en sensmoral, undrade den lille lille hunden. Den lilla lilla gumman höll med: Vad ska vi lära oss av detta? Båda tänkte så det knakade, men ingen av dem kom på något som lät klokt.

De tänkte och tänkte och tänkte. Men nej, ingen god tanke kom fram. Något om djur och natur i samexistens, föreslog den lille lille hunden. Låter inte det krystat, undrade den lilla lilla gumman. Något om tjuvaktighet bland dagens småfåglar, föreslog den lille lille hunden. Men ska vi dra alla över en kam, undrade den lilla lilla gumman. Nu vet jag! Utropade den lille lille hunden. Den lilla lilla gumman kikade nyfiket på honom och väntade på fortsättningen. Den lille lille hunden sa: Det handlar nog om att vara glad över vad man har och det som man inte har, det kanske man trodde att man en gång hade, det hade man nog inte ändå. Nu snurrade det i huvudet på den lilla lilla gumman, men så tänkte hon att det där lät ju iallafall klokt, även om hon inte riktigt fattade. Den lille lille hunden förstod att den lilla lilla gumman inte förstod för något större förstånd hade hon nu inte. Men då gav den lille lille hunden den lilla lilla gumman sin sötaste blick och då glömde hon strax sin förvirring över det sagda, sin ilska på tjuvaktiga fåglar samt sin saknad över förlorade frön.

En bit bort satt den lille lille grisen i sin korg och väntade på julen. Från sin utkikspost såg han det mesta som hände i trädgården. Nu hade han sett och hört.

Nu förstod den lille lille grisen att han klarat sig undan. Ännu en gång. Nej, för grisar kan ju inte flyga, det vet ju alla. Eller hur? Den lille lille grisen kände lättnad och tacksamhet över att den lilla lilla gumman och den lille lille hunden inte kunde tänka utanför den där boxen. Mätt och belåten skådade han ut över det smörgåsbord som trädgården bjöd. Han tänkte att livet, ja, livet är grymt.


Fler inlägg på denna blommiga fredags tema, klicka HÄR!

Glädjespridare!

Det var fredag igår. Blommig igen. Vi bjöds upp att finna glädjespridare. Vad sprider glädje nu? Trädgårdsglädje? Därute är det efter stormen, men före ovädret. Gråväder, regnväder och blåsväder väntas. Kurar i soffan med morgonkaffet nära till hands. Det är lördag med söndagskänsla. En röd dag i kalendern som gör att kvarteret är tyst och lugnt utan ljud av bilar och människor som hastar hit och dit. Jag bläddrar i ett av albumen, kikar på bilder och känner att det här, det där, blir jag glad över. 

En massa glädje. Viggo med boll i mun, ren och kär glädje. Det är vår och narcissen 'Thalia' lyser vit i en allt grönare trädgård. Att välja och plantera penséer skänker också glädje. Det blir oftast de småblommiga och inte sällan i vitt och gult.

Här orange som fångar ljuset.

I en kruka som flyttas runt allt efter behag. Buxbomen är frisk än så länge: TACK! Lavendeln börjar bli grön och i bakgrunden daggkåpor. Grönskan glädjer också. Liksom krukan, som är från Gränsfors. 

Jag bläddrar vidare. Det är bilder från en vår, tror det kan vara för sisådär två år sedan. Underbara gullvivor är fotograferade om och om igen. De är ju vanliga, inget speciellt egentligen. Men det är nog så att jag är en person med enkel smak, inte så avancerat kan tyckas. Men också inte tillkrånglat, om man nu tänker så. Vitt och gult och grönt återkommer bland vårbilderna.

Här finns också smörbollar, som är ett måste hos mig.

Det vita löjtnantshjärtat är en favorit...

...som språkar väl med jätteramsen strax intill.

Tulpaner.

 Det är inte bara vitt och gult i vårens trädgård. Se här!

Våren traskar på och varje dag, kanske stund, finns det mer att upptäcka. Innan rosorna börjar blomma är det mestadels tulpaner och aklejor som "äger" denna scen.

Även fänrikshjärtat är med och sprider glädje.

Här finns ett litet fågelbad.

Vatten i trädgården bjuder liv!

 Dammen.

Varit på trädgårdsloppis och betraktar nu nöjt fynden.

Varit i Slottsträdgården och kikat runt i deras plantskola. Jodå, visst fick något följa med mig hem. Hej där!

 Strax börjar tulpaner och andra vårblommare gäspa...

 

 ...men då väntar annat på att fånga oss med färger, former och dofter. Vandrar runt, slår mig ner. Plockar in i vas. Här är det pionen som sprider glädje.

 En korgstol, några kuddar och en sol som värmer. Nöjd och belåten ligger han där. 

Tittar på mig med en sömnig blick, suckar och somnar strax. Lugn och ro. Vila. Det är också glädje.

Utomhus har blivit inomhus. Den lille glädjespridaren sover nära det värmande elementet. Han myser till tonerna av regnet utanför. Jag skriver färdigt här och tänker att det nog blev ett lite rörigt inlägg, lite bilder hursomhelst. Nåväl, det var (och är) en glädje att kika runt bland allt som varit och komma skall. Hoppfullt, förväntansfullt. Möjligheter. Vilka penséer till våren? Hm, det blir nog de små ändå. De  i vitt och gult är ju fina, de får komma åter. De orange har en sådan lyskraft, de får komma åter. Men det finns plats för fler... Ja, och jag vet hur det blir. Jag köper dem lite för tidigt, planterar och sätter ut dem lite för tidigt. Jag vet ju att det är lite för tidigt, men kan inte låta bli. Det blir såklart en del kalla nätter och kyliga dagar som utmanar dem och mig, men så kommer då solen och värmen och då... då blir det alldeles underbart!

Fler inlägg på temat, klicka HÄR!