fredag 25 oktober 2013

När växterna själv får välja

Tänk om hon väljer bort mig! Tänk om hon bland alla fröpåsar tar många andra, men inte mig. Tänk om hon bara glömmer mig, inte minns min storhet, min skönhet och mitt vänliga sinnelag. Nej, så kan jag inte ha det, så får det inte bli. En nästa sommar utan mig, jag tror hon skulle sakna mig. Jag skulle sakna mig. Bäst att sprida en del frön, lite här och lite där. Till försommaren upptäcker hon småplantor, lite här och lite där. Ibland suckar hon: Inte här och inte där! Rycker upp en del och kanske sticks några av de uppryckta ner på den Rätta Platsen. Andra frön kanske hamnar rätt från början. Vet ju inte riktigt var hon vill ha mig, men att hon vill ha mig det vet jag! 

Så tänker och gör gurkörten. Bilder från igår, där den ser rätt trött ut.

Den är vacker. Blåblommande, men visar också en del rosa. När jag kikar närmare tycker jag att det liknar en svan med stor hatt, liksom en dansande svan på karnevalen i Rio de Janeiro. Osannolikt? Kanske, men visst syns näbben och visst svajar hatten...

Strax intill, i en annan pallkrage:
Här står jag! Jag valde att dyka upp rätt sent under sommaren för att nu visa blommor. De kylslagna nätterna får mig att nysa så smått, så det blir inget prunkande precis utan mer försiktigt. Gott nog. För några blommor inger ju ändå hopp om en nästa sommar, en nästa säsong. Hon valde bort mig efter att jag antagit något för stora proportioner enligt hennes tycke. Jag gjorde väl inte riktigt som fröpåsens information utlovade, jag blev ju större och mer, ja, liksom mycket mer. Dränkte min omgivning, kan tyckas, men skönheten var det då inget fel på. Vet att hon blev rätt glad då jag gjorde ett återbesök denna sommar. Får se om jag kommer åter, har inte riktigt bestämt mig. Kanske. Kanske inte. Eller kanske hon hjälper till med sådden, skulle hon ju faktiskt kunna.

Krassen dök, som sagt, upp och nu klättrar den på en gammal gren nedstucken i en av pallkragarna i köksträdgården. Jag tycker mycket om den, det gör jag. Lite för storväxt för platsen, men inser att den kan pryda på ett annat ställe. Ja, så det är bara att tacka så mycket för påminnelsen och inhandla en fröpåse till våren.

Den enda blomman som visade sig igår valde att vända "ansiktet" mot muren. Vackert så! Ja, för den är ju vacker så här också. Dessutom bjuder krassen vackra gröna blad.

På andra sidan den lilla gången i köksträdgården:
Jag då? Glöm inte bort mig! Se så fint jag klär det jag nu klättrar på. Min växtkraft är stark och jag bjuder många blommor! Jag vet ju att jag är en favorit hos hon som leker trädgårdsmästare, men för säkerhets skull ska jag kanske ändå skänka lite egna sådder. Man vet ju aldrig säkert. Ibland ändrar sig smaken hos de där och man kan plötsligt bli bortvald. Något annat lockar, något annat verkar lite bättre. Men jag vet ju att det är jag som bör finnas här, så lika bra att skicka iväg lite frön. Var vill jag växa nästa sommar? Något att fundera över medan jag står här och pryder platsen.

Slingerkrassen 'Milkmaid' inte bara klär utan döljer nu det som en gång var en stol, se tidigare inlägg. Tanken var att klätterställningens former skulle framträda något mer, men krassen följde inte mina direktiv utan valde sitt eget sätt. Jag tror ändå att den får komma åter nästa sommar, men då på annan plats. Det som varit en stol och som nu är något annat får kläs med något lite mer försiktigt växande. Vad? Jag vet ännu inte, kanske något ätbart som bönor av något slag. Kanske något vackert, som luktärter exempelvis. Dela gärna med dig av idéer, tack!

Bilder från igår. Först från ena hållet, med näsan mot den lilla uteplatsen som gapar tom inför höst- och vintervila. Sedan från andra hållet.

 Ja, och så nära. Friskt grönt bladverk och många blommor såhär i sena oktober.

I en av pallkragarna:
Kan själv! Kan jag! Det trodde hon nog aldrig. Då jag anlände i ett litet fröpaket från AoT-forumets fröbibba såg jag ju inte mycket ut för världen. Små ringblommefrön, de har ju en speciell form mina frön. Nåväl, hon sådde och blev glad över resultatet. Men hon plockade aldrig några frön. Då. Men jag hade ju - som väl var och är - tagit saken i egna händer. Under sommaren har jag dykt upp på flera ställen, visat initiativkraft och även en önskan om att ge mig ut och se världen. Jag har hamnat nära där jag en gång var, men jag har också spridit mig själv till mer avlägsna platser. Plötsligt har det lyst gult i en plantering av vinröda och blå toner. Livar ju upp, liksom. Nej, tråkig är jag inte!

Den lilla ringblomman kom åter, det stämmer. Den är väldigt söt, liten och nätt. I rätt sammanhang, hm. Nåväl, lätt att rycka upp och jag har onekligen ryckt upp en del. I år har jag plockat frön som jag kommer att så i en pallkrage nästa år. Men räknar med - ja, hoppas på - självsådder lite varstans. För ibland blev det oväntade inte så dumt ändå. Inga bilder på sådana, men här en bild på hur den lilla ringblomman såg ut igår:

Vi gör vad vi kan! Det gör vi!

Nu hamnade jag i köksträdgården. Varför? Var det mitt val eller var det växterna som valde? Förmodligen det senare, inser jag nu. De lockade mig dit då de fortfarande bjuder en del blommor och även grönska. Förvisso gäspar även de, som det mesta här i trädgården. Men de har ännu inte slutit ögonen, utan väljer att vara vakna en stund till. Jag tackar!


Fler inlägg på denna Blommiga fredags tema kan du se här!



34 kommentarer:

  1. Hvilke herligt blomster-talende indlæg - det skal jeg lige læse ordentligt igennem i helgen, når jeg har mere tid, men tankevækkende, smil-givende og dejligt skrevet. Tak for det:0)

    Dejlig dag med alle de livsglade blomster fra
    Katinka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! =o)
      Ja, det är mycket livsglädje därute... även om vintern knackar på dörren.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Du är ju riktigt duktig på blomska ;)! Kan tolka den till svenska å allt! Jag är mäkta impad. Fast, själv kan jag numera lyssna flytande kattska....;)!
    Nåja. Krasse är en favvoväxt som jag aldrig kan ha. Varför undrar du säkert? Jo, på sensommaren kryllar det små, håriga svarta i tusental...nej, det går inte. Tyvärr./Ha't/ Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är ju något av en språkbegåvning... Eller inte =oP
      Mindre sorter av krasse har jag också fått löss på, men just dessa storväxare och klättrare har inte lockat de där små krypen. Än.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Otrlig livskraft i en del växter.Den rosa Gurkörten var en ny färg för mig.Har bara sett blå och vit förut.Fin.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en blå gurkört. Fast rosa. Ja, en blå som också visar rosa blommor. Vet inte varför den gör så, men varit med om det tidigare år också...
      Försökte kommentera ditt fina inlägg på din blogg, men det gick inte. Nåväl, vackra vårblommare du visar.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Vilka vackra bilder du bjuder på av envisa och egensinniga blommor!
    Ha en riktigt skön trädgårdshelg,
    Charlotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! =o)
      Mildväder i Malmö... hoppas det fortsätter ett tag till.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Riktigt härliga växter du visar .
    Krassen fick jag också inflyttad i rabatten i år. Jag hade inte frösått den utan det kom nog med någon fågel som planterade fröet. Den växte otroligt och blev flera meter. Blommade fantastiskt.

    Trevlig Helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, ibland blir man riktigt glad för det som någon annan planterat.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  6. You have make beautiful photos!
    Greetings, RW & SK

    SvaraRadera
  7. Praktiskt med växter som tänker åt oss :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm o inte bara tänker utan också gör... =oP
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  8. Hi-hi! Tror sannelig agurkurten tenker slik.

    SvaraRadera
  9. Dit hjulkronebillede er da skønt! Man kan rigtig se, hvilken køn plante , det er!
    Hilsen
    JetteMajken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, det är ju en enkel och vanlig växt, men magisk när man kommer nära.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  10. Så bra du skriver och de är allt härligt med växter som bara kommer så där där de vill.
    Ha en fin helg
    Kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! =o)
      Hoppas på mildväder... i hela landet!
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  11. Jag gillar verkligen Borago, har bara sått den 1 gång och det var säkert 20 år sedan och ändå kommer den gladeligen tillbaks varje år fast på nya ställen! Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag med, en favorit. Fantastiskt att den återkommit under så lång tid, hoppas på detsamma hos mig.
      Trevlig helg!
      /Katarina

      Radera
  12. Fniss, ja vissa växter är bättre än andra på att hitta sin rätta plats alldeles själva... Ha en fin helg! Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. =o)
      Ja, och hoppas nu att de återkommer nästa säsong, för vill/kan inte vara utan dem... Vi får hoppas på mildväder i helgen!
      Kram
      /Katarina

      Radera
  13. Charmigt, nu förstår jag hur växterna tänker innan de frösår sig.
    Ha en skön helg
    Vivian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, de vet vad de gör... =oP
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  14. Underbart med krassen klättrande på den gamla stolen och så den inte vräker sig ut i hela rabatten vilket de gärna gör!
    Man får helt enkelt i vår se vart de valt att släppa sina frön och skynda sig att placera klätterstöd!

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, krassen har en väldig växtkraft och ser nu hur den börjat klättra i ligusterhäcken strax intill... Fler klätterstöd behövs i trädgården, för krassen vill jag inte vara utan!
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  15. Vacker, inte trött, tänkte jag om gurkörten! Och skönskön förmiddagsläsning när regnet piskar mot fönstren på västsidan. Minner om en tid som kommer när det dyker upp små fröplantor av än det ena än det andra lite här och lite där. Och den där krassen som dök upp med helt rätt färg för första gången men då inte i krukan där den skulle kompletterat färgen för två år sen. Då blev det tvivale. Så tack för första morronleendet! /Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Ja, och de gör ju lite som de vill, så får väl se vad som dyker upp till våren. Milt höstväder i Malmö, känns inte som att november står och knackar på dörren. Kan gott vänta lite till...
      Hoppas du får en solig söndag!
      /Katarina

      Radera
  16. Envisa, försenade eller sömniga - lätt att förlåta när det gäller blommor./ Luna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, du har rätt, vi tackar och tar emot det mesta de väljer att göra...
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  17. Kvinnan som kan tala med blommorna :-)
    Kul tolkning och härliga bilder. Milkmaid dök upp i min trädgård som en överraskning. Inte mig emot.
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  18. Tack, tack! =o)
    Underbara Milkmaid är lätt att tycka om. Välkommen att göra som hon (eller han?) själv vill...
    kram
    /Katarina

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...