söndag 17 augusti 2014

Gå förbi på väg till och från

Vissa platser och växter visar jag ofta, såsom grusträdgården och dess sanguisorbor. Men, slog det mig då jag gick den sedvanliga trädgårdsrundan för några dagar sedan, finns det sådant som jag varken visar andra eller själv ens ser. Så lätt att gå förbi på väg till och från, tänker jag om platsen jag plötsligt såg. Den ligger mer bakom än framför en vägg och dessutom där flera stigar möts. Nu är det en söndag som bjuder regn och rusk, en dag som gjord för att ägna en stund åt denna plats. Jag bläddrar bland bilderna jag tog häromdagen.

Jag står under pergolan och ser att väggen äntligen börjar kläs med hjälp av blåregn - Wisteria sinensis. När planterade jag den? Söker och finner svar, det var sommaren 2012, se inlägg. Platsen? Den kan anas bakom väggen till vänster i bild.

Pergolan är målad i linoljefärg från Ottosons Färgmakeri och burken bär namnet Övedsgrön. Ser hur färgen ges olika uttryck i bilderna. Jag upplever att den oftast samtalar med gult snarare än blått, men i olika ljus, ser jag nu då jag bläddrar bland bilder, visar en kulör som inte bara är en enda utan, det är variationer som kan upplevas även som grå- och blåtoner. Sol, regn och vind, olika ljus. Linoljefärg lever.

Marken är gammal betong som här och där möter småsingel. Ytan är sliten och i mina ögon vacker. Den får mig att fundera och undra över hur länge den legat där. Förmodligen var det ett billigt och enkelt sätt som var mycket vanligt förr. Nu försvinner denna beläggning från allt fler tomter häromkring, andra material föredras. Men hos mig får den vara kvar, då jag tycker den talar med låg och vacker stämma.

Tanken är att pergolans väggar och tak så småningom ska bilda ett lummigt rum. Blåregnet har etablerat sig väl och ännu ett är planterat i pergolans motsatta hörn. Nåväl, väggen börjar täckas...

...och nu nås taket. Äntligen! Blå himmel växlar med grå himmel, sol med skugga. Väderlek.

Att kunna gå på olika vis, det är något särskilt med det. Kringelikrokarna gör kanske att den lilla trädgården kan upplevas som något större. Bakom väggen leder gången till köksträdgården och vidare till den lilla uteplatsen under äppleträdet och nära dammen.

Från andra hållet, köksträdgårdens pallkragar och smultronplantor. Här är Platsen diffus, skärpa och fokus ägnas åt annat. Som vanligt.

Gången här är belagd med betongplattor. De låg här när jag flyttade in och låg som kant mellan risiga bärbuskar och gräsmatta. Ja, det såg väldigt annorlunda ut alldeles i början. Jag börjar vandra i minnet: Hur var det då? Frågan leder mig att söka bland bilder och jag finner några få. (Varför tog jag nästan inga bilder då? Så dumt, så dumt.)

Jag "fick" trädgården en sommardag, förmodligen är detta sommaren därefter, rätt tidigt på säsongen med aklejor i blom. Nu har jag börjat gräva och plantera en del, beskära och ta bort risiga bärbuskar osv. Ja, verkligen Och Så Vidare, för det var mycket och visst var det jobbigt, men mest var det roligt. Så minns jag det. Platsen? Strax bakom riset skulle jag tro. Då jag ser bilden nedan noterar jag allt ogräs under och direkt framför riset, något jag idag glömt att jag då rensade bort för att ta fram den gamla betongen som låg där. Jag måste ha jobbat en hel del med marken här, inser jag när jag jämför golvet under pergolan idag med bilderna från platsen då. 

Bilden visar att jag har börjat skapa rum. Jag har planterat liguster mellan gräsmatta och det som ska bli köksträdgård, några rosor står i det som ska bli en häck. Gräsmattan, som i stort sett täckte trädgården, har beskurits till en rundel samt bildar gångar mellan olika planteringar i vardande. Ingen ritning, inga mått. Visste jag vad jag gjorde? Nja, som minns det eftersträvade jag rum, organiska former och en rund gräsmatta. En snörstump runt en kniv som stacks ner, cirkeln ritades. De tre fruktträden gjorde placering och storlek rätt självklar, jag ville att gräsmattan skulle ligga som golv i ett lummigt rum. Ja, och så var det bara att fortsätta.

Senare: Några bilder då pergolan var nybyggd och jag var igång med att måla. I mina ögon är pergolan för tung och klumpig i sitt uttryck, ritningen tolkades inte riktigt rätt och jag var inte hemma... Nåväl, hoppas och vill tro att grönskan klär och mjukar, ja, lättar upp. Platsen? Bakom pergolans vägg, minns att det var grus med små och stora stenar, en del skräp, nej inget roligt alls att pyssla med då.

Trasiga husväggar lagas, ett nytt plank byggs. Det som blev en liten uteplats nere vid planket var tidigare en kulle med skräp som täcktes av murgröna. Ligusterhäcken, som idag ramar in köksträdgården, är rufsig och på tillväxt.

De nyplanterade rosorna, som visades ovan som klena buskar, är nu stora och frodiga.

Åter till nuet. Framför ligustern leder gången till gräsmattan. Man kan även gå till höger, bakom solhattarna - Echinaca purpurea 'Magnus' och framför rosenhäcken.

En annan vinkel, nu syns det lilla fågelbadet...

...som språkar väl med den lilla urnan som står på en hylla i pergolans vägg. Är lite svag för det där, att färger, former, material återkommer och knyter ihop det som gångar skiljer åt.

Hyllan är rätt användbar, ofta ställs ett glas eller en kopp här. Kanske, som här, läggs ett päron i väntan på att någon tar en tugga.

Gångarna leder, som sagt, åt olika håll. Här rosenhäcken till höger i bild, marktäckare är framförallt den lilla flocknävan Geranium cantabrigense 'St.Ola', som rekommenderas varmt. 

Märker du det också? Då jag ska beskriva denna lilla plats så kommer det istället att handla om olika stigar som leder förbi och bort. Jag stannar inte upp, utan är på väg. Sedan börjar jag också promenera runt i minnet och söka svar på hur det såg ut där och då. Det har hänt en del, det har det. Men ännu har jag här inte stannat upp och beskrivit Platsen. Den där lilla platsen mellan pergolans vägg och köksträdgården kan anas på bilden ovan. Där ligger den, precis där annat lockar såväl fötter som blick, ja, även tanke, att vandra vidare. Så blev det även denna gång, men i nästa inlägg lovar jag att jag inte ska gå förbi, utan stanna upp en stund.






18 kommentarer:

  1. Ångrar också jättemycket att jag inte fotade vår trädgård när vi flyttade in. Hade varit kul att jämföra. Spännande att se hur en trädgård utvecklas och förändras.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår inte att jag inte tog fler bilder, gäller såväl hus som trädgård. Tur att jag ändå har några få... Men kan inte låta bli att sakna alla de bilder som hade varit så roliga att se nu.
      kram
      Katarina

      Radera
  2. Hei! Veldig morsom å lese dine betraktninger om hagen din, og se bilder fra hagen.
    Jeg har noen bilder fra hagen for 10-13 år siden, og det er jeg glad for, men det kunne gjerne vært flere. Fargen på pergolaen liker jeg veldig godt.
    Ha det godt! Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så roligt med bilder från då, ja, jag tror vi är många som idag önskar att vi tagit fler bilder, såväl utgångsläge som att följa processen. Pergolans färg är en favorit, husets snickerier är också målade i denna kulör. =o))
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  3. Så vackert du beskriver gångarna och utvecklingen i trädgården.
    Har i princip inga bilder från min trädgård som den såg ut från början. En tidigare granne på besök i byn kom dock förbi igår och gjorde mig uppmärksam på att det nog hänt en hel del. Själv blir man ju snabbt hemmablind.
    Ha det så bra i veckan
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Så roligt med den tidigare grannen... Ja, för blir - som du skriver - hemmablind. Bloggandet blir ett sätt att samla bilder och följa processer, kunna traska bakåt och drömma framåt.
      Regn- och ruskväder gör plötsligt att inomhus lockar...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Roligt att se utvecklingen! Brukar vara bättre att ta en bild för mycket istället för en för lite, men så var det ju inte med gamla filmrullar och framkallande och kopierande! Tekniken har ändrats!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, och vad tekniken har ändrats! Tänk förr... då stod man där med kanske 24 bilder på en rulle. Sedan - då jag inte framkallade själv - lämna in och vänta, vänta. Hämta. Öppna det där kuvertet... Ett helt annat sätt!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Så fint du har det. Gillar speciellt den lilla grusgången som jag gärna skulle vilja följa för att se vad som dyker upp längre fram. Mysigt och spännande!/ Kram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att den lilla gången lockar, precis den känslan som du beskriver är den jag försöker skapa =o))
      kram
      Katarina

      Radera
  6. Så fint! Det är roligt med nu och då. Jag har faktiskt tagit en del kort både ifrån trädgård och insida hus sen vi flyttade in 1995. Alla renoveringar, tillbyggnader, nedsågningar, nyplanteringar etc. Det är så roligt att ha och titta tillbaka på. Man har gjort EN HEL DEL genom åren. Oj, oj...
    Ha det gott och lycka till med kommande projekt😊Milla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Så härligt att du har dessa bilder att kika tillbaka på och se allt som hänt.
      Kommande projekt? Jodå, visst finns det sådana, förmodar att du också har ett och annat på gång... All lycka! =oP
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  7. Den fargen på pergolaen er ennå finere nå når den har fått litt "patina"! Så heldig du er som får til blåregn! Det er min drømmeplante nr.1, men den vil ikke trives her dessverre. Det har blitt så fint og frodig hos deg, og det har skjedd mye i hagen på få år.
    Ha det godt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! =o)
      Linoljefärg åldras vackert, ja, och blir speciellt vacker då ett mjukt, ja, sammetslent, uttryck. Blåregnet verkar trivas, men jag var rätt osäker för hade hört att den kan vara svår och blev så glad då den började etablera sig. Men läget är mycket skyddat, söder och zon 1..
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  8. Älskar din fina pergola och grus gångar med nävor och lavender !!! Jag fotade som en galning när vi flyttade in och jag är så glad
    för det idag är såååå kul att titta på dom för man glömmer så fort! Allt gott Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag borde också ha tagit en massa bilder då i början... Jätteroligt att kunna blicka bakåt och drömma framåt.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  9. Roligt, målade en stolpe i min pregola häromdan i övedsgrön, och kände att den blev för smal i förhållande till taket. Sökte på linoljefärg + pergola och så hamnade jag här, en övedsgrön =) Tror att det lutar åt grågrönt för min del, även om fönster och dörrar på huset är övedsgröna. Min wisteria är nyplanterad så din ser ut som en djungel!

    SvaraRadera
  10. Roligt, målade en stolpe i min pregola häromdan i övedsgrön, och kände att den blev för smal i förhållande till taket. Sökte på linoljefärg + pergola och så hamnade jag här, en övedsgrön =) Tror att det lutar åt grågrönt för min del, även om fönster och dörrar på huset är övedsgröna. Min wisteria är nyplanterad så din ser ut som en djungel!

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...