söndag 15 februari 2015

Småskalighet och variation

I sömnen hör jag en duns på brunnslocket, ljudet väcker hunden, som börjar skälla, vilket väcker mig. Det är egentligen lite för tidigt, efter en afton som blev lite för sen, men det är nog lika bra att låta denna dag få en start ändå. Kaffe. En stund framför datorn, då jag vandrar bland andras inlägg och förundras över vackert i bild och text. Så mycket det finns!

Dunsen på brunnslocket? Det är en av grannskapets katter, jag tror jag vet vilken. Det är förmodligen den som är stor och grå, den som tror sig äga trädgården. Han brukar ge mig en blick som säger att det är jag som är besökare i hans värld och inte tvärtom. Jag säger inte emot. 

Brunnslocket finns på den smala gången mellan huset och garaget. Jag har hört att det är Limhamns äldsta garage, men det kanske inte stämmer. Jag har också hört att det en gång bodde en polismästare i huset och därför behövde han ett garage till - förmodar jag - polisbilen. Det kanske inte heller stämmer, men det verkar inte helt omöjligt. Garaget är målat i linoljefärg och går i samma gröna nyans som husets snickerier, det är Övedsgrön från Ottoson Färgmakeri. Upplevelsen av den gröna väggen skiftar med ljuset. Här en bild tagen för en tid sedan, då vi hade lite snö.

Här är den gröna nyansen annorlunda, bilden tagen under sensommaren. Bakom skjutdörren gången ut mot gatan. 

I somras ställde jag pelargonkrukor längs gången.

Jag skulle gärna se att krukorna klädde garagets vägg. Men inte på ett vis som känns iscensatt, utan andas självklarhet. Jag minns ett gammalt fotografi av min farmor, där hon inne på gården hade pelargoner i krukor hängandes på vägg. Undrar om jag kan finna bilden?

En lång stund senare: Jag finner inte den bild jag söker, eller är det så att jag tror mig ha sett något som varken finns eller någonsin funnits. Nåväl, jag fann en annan bild på farmor och min storasyster, de är på farmors innergård. Dessa kvarter rivdes några år senare och gav plats åt nybyggen med moderna bekvämligheter. Farmor? Hon fick flytta till lägenhet.

Känslan som finns där på farmors gård, det är den jag söker. Det finns inget ansträngt, inget som egentligen väcker någons beundran eller förundran, men som är riktigt trevligt och utan ambition att vara mer än just det.

Gången används flitigt, här rullas soptunnor och cyklar, så det måste fungera praktiskt. Krukorna behöver stå stadigt, det kan bli blåsigt. Sedan måste pelargonerna vattnas, det kan bli både blött och tungt. Kanske får de större krukorna vara på marken.

Jag funderar, kikar på den gamla bilden igen och igen. Där hänger amplar, där finns krukor på en hylla. Några krukor verkar vara fastsatta på själva väggen. Det är en variation av lösningar, småskalighet råder. Just det, småskalighet och variation. Mm.






10 kommentarer:

  1. Det er så stemningsfullt det du skriver og bildene du viser. Jeg får en eventyrfølelse. Å gå tilbake i tid og samtidig med at det er nå. Det er så interessant å se hvordan en farge skifter etter lyset. Man kan nesten ikke snakke om eller se en farge.
    God kveld! Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      Det är spännande med tidsresor... Att försöka inspireras av då, utan att nuet känns konstlat. Ja, och det stämmer, en färg bjuder många nyanser =oP
      Allt gott!
      Katarina

      Radera
  2. Känner igen det där med en del minnesbilder och undran om deras varande var verkligt eller ej ;) Tänker på farmor och hennes fina, enkla, välkomnande och OPRETANSIÖSA innergård. Finns massor av härliga innergårdar idag med men de som är stylade in i kaklet fattas mig något. Tror mänskan överlag vore lycklig med en innergård...

    Gillar tanken om krukor och pelargoner uppåt väggarna. De finns där i drömmen men realisten inser att jag glömmer vattna. Så här får de stå kvar på golvet. Ska jag ta upp och plantera om nu? Eller ska jag ta upp och beskära först?

    Kram och tack för de fina bilderna, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv... Ja, det är precis den där känslan jag söker (och minns från farmors gård), det självklara, inte ansträngda...Det opretentiösa! Kanske är min strävan pretentiös i sig. (Jag fick googla stavningen, för alla mina opretentiösa förslag ratades av det pretentiösa rättstavningsprogrammet som rödmarkerar allt som inte gillas.)
      Pelargonerna - jag har börjat beskära och ta sticklingar OCH plantera om... En eventuell lösning måste innebära enkel vattning, annars får det blir... kaktusar, fetbladsväxter och annat torktåligt.
      kram
      Katarina

      Radera
  3. Vad fint skrivet, tankarna går direkt till min underbara Farmor, som lärde mig så mycket om trädgård, och växter. Tack! Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Visst är det härligt att tänka på nära & kära, som på något vis ännu lever kvar i minnen, kunskaper och annat. =o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Tack för trevligt inlägg! Vad roligt att du känner till så mycket historik om din närliggande miljö.
    Och fotot på din farmor, där hon står på sin innergård, var roligt att se. Det ser så lugnt och skönt ut. Förstår att det inspirerar dig.
    Önskar dig en skön helg! Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      Ja, det är något med det fotot... förutom nära & kära, något med känslan. Kanske precis som du skriver: Lugnt och skönt.
      Ha en härlig helg!
      kram
      Katarina

      Radera
  5. Känslan av ett minne är viktigare än synintrycket, tycker jag. Lycka till med krukfunderingarna.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, och jag instämmer: Det är just känslan jag söker snarare än att kopiera vad bilden visar...
      kram
      Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...