fredag 28 oktober 2016

Men också... här och nu.

Höst, höst, höst. Jag känner på ordet och tillvaron som är nu. Letar och finner svaret att ordet betyder skörd. Som att hösta, inhösta. Att skörda och hämta in. Samla inför ett sedan. Äpple, päron och annat ätbart. Frön till nya sådder. Men nuet bjuder också fantastiska färger, som kan glittra  Likt en liten ekorre som samlar på nötter, samlar jag på den energi som bjuds.
Sanguisorba 'Blackthorn' och Sanguisorba officinalis

Jag promenerar runt i trädgården med kameran i hand. Så gör vi ofta, eller hur? Dokumenterar det vi ser. Samlar bilder av ögonblick. Hur gjorde trädgårderare förr? Sådär för länge sedan. Ritade, målade? Eller "bara" mindes och... glömde. Kanske finns det värden i att glömma för att åter upptäcka, snarare än att komma ihåg och vänta på. Nåväl, jag fotograferar och genom kameran ser jag ibland sådant jag annars inte lägger märke till. Som trädgårdsstormhattens nu tomma fröställning. Nyss ett hem, nu bara ett skal.

Salvia i höstsol. Något alldeles vanligt, alls inte märkvärdigt. Men värd att lägga märke till är bladens form, färg/er och mjuka yta. Smaken? Jag är dålig på att använda salvia i matlagning. Gör du? Vad och hur?

Trädgårdsbordet står fortfarande utomhus, men ska (nog) tas in i helgen. På bordet en liten kruka med en murgröna. Regnet har ännu inte helt torkats upp av solen.

Blodtopparna lyser i brända toner. I förgrunden vit anissiop, som ser rätt medtagen ut. Den ryska salvian - Perovskia atriplicifolia 'Litte Spire' - är fortfarande vacker. Än vackrare blir den i frosten, då den kläs med små pärlor. Men där är vi inte än. Något att vänta på, se fram emot.

Läser vidare om hösten, att den ofta får symbolisera avtagande och döende. Men tiden är inte självklart en linje med start och mål. Den kan ju också ses som en cirkel, där varje tidpunkt både rymmer slutet på och början av. I trädgården och naturen blir det tydligt, lätt att se och känna. Som människa svårare, då liv och död oftast förstås på annat vis. Enstaka individer, du och jag. Visst, vi är en del av naturen, men inte känns tidens tickande så självklart naturligt ändå.

Funderingar en fredagsmorgon. Höst, samla in. Efter något, inför något. I lördags flyttade jag in pelargonerna, de placerades i olika fönster. Nej, jag har ingen annan bra plats att övervintra dem på. Förvisso kan de se lite tråkiga ut efter ett tag, men visst kan jag glädjas åt grönskan som nu kommit in. Enstaka blommor.

Bilden nedan är tagen en riktig gråvädersdag, men även en sådan dag kan rymma lite ljus.

Genom fönstret ser jag hur småfåglarna nu "äger" trädgården. Fortfarande bjuder växterna frön som blir till fågelmat. En del flyttas, hamnar på marken, i jorden. Några gror. Jag låter stockrosorna bli som de blir. En del hamnar "rätt" och får växa till sig. En del hamnar "fel" och rensas bort. Till våren, till våren.

Avslut som rymmer början. En blomma vissnar för att skapa liv. Minner om då, leder till sedan. Men som också är njutbart i sig. Regnet slår mot fönsterrutorna, utomhus lockar inte. Soffan är mjuk, kaffet urdrucket. Jag har Massor att göra och har blivit sittandes här alldeles för länge. För vaddå? Nej, just det. Inte för länge för något egentligen. Men nu ska jag... Men först, pelargonerna behöver vatten!

Efter sommaren. Inför nästa. Men också... här och nu.







5 kommentarer:

  1. Ljuvliga höstbilder...ja det är en fin tid nu. Det mesta går i vila, tiden bli liksom mer, längre...
    Ha nu en skön helg, njut av hösten!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, visst är det en fin tid nu...
      O tack detsamma, en hel timma extra idag! Ha det riktigt gott!
      kram
      Katarina

      Radera
  2. Härlig reflektion! Min morfar skrev, han hade en bok för varje år med väder, temperatur och jag tror han skrev ned vad och när han sådde och planterade. Så mest dokumentation i det egna hjärnarkivet skulle jag tänka.

    Salvia är väl en klassisk italiensk krydda för kalvkött? Jag är sparsam med den eftersom den lätt tar över. Kalv är inte heller någon favorit. Men lite blad ibland i kalla örtsåser till exempel...

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Tänk med vilken fantastiskt noggrannhet - ömsinthet - din morfar noterade alla skiftningar. Det finns något väldigt vackert i att ta tillvaron på allvar, att låta sig fångas och verkligen ägna sig åt Något snarare än att lite överseende ägna sig åt allt... (Hm, jag tillhör nog rätt ofta de senare, men försöker "odla" det andra ;o) )
      Just det, salvia med kalvkött. Eller rättare sagt tvärtom. Det har jag ju ätit, aldrig lagat. Tänker också att det är en krydda som lätt tar över, så ska prova försiktigt. Tack för tips, kalla örtssåser står ofta på bordet, så nog dags för lite nyskapande här...
      kram
      Katarina

      Radera
  3. Så fint de står där på rad i sina patinerade lerkrukor, som små skulpturer eller en installation!
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...