Rosresa i Skåne & Winchester Cathedral

En ros är en ros är en ros... Eller inte. Ja, frågor som vilken, varför och hur florerar när man, som jag, umgås med ros"nördar" en dag. Frågorna får svar. Inser att jag är novis, men det känns bra det med. Ges möjlighet att följa med när medlemmar från rosforumet på AoT gör en skånetur. Kan bara en dag av flera innehållsrika. Det grämer mig, men måste "gilla läget". Jag har bara träffat en av dem tidigare, Märit. Vet att hon är trevlig, så det känns tryggt. Visar sig (såklart) att det är ett välkomnande gäng, som även verkade tycka att den lille taxen var ett acceptabelt nytillskott. Tyvärr hade kamerans batteri dött, så jag kunde inte ta en endaste bild. Nåväl, ser att bilder från resan börjat visas på AoT-forumets rossida. Nu har de långväga gästerna nyss kommit hem. Förmodligen trötta. Förhoppningsvis nöjda.

Gårdagen inleddes med ett besök hos Tini Tut, som i en rätt nyanlagd trädgård har en mängd rosor i de mest välskötta planteringar man kan tänka sig. Mycket att se och vi välkomnandes omtänksamt. Där var bl a en kopparfärgad ros... vad hette den nu igen? Hm,  får nog kontakta Tini Tut och fråga. Nästa stopp var hos Laiset, som bor i ett fantastiskt hus med en charmig liten trädgård på Råå. Den storväxande klematisen klättrade upp på taket, och fick på så vis den plats den behöver. Så ska jag också göra... Underbar lunch av ett trevligt och generöst värdpar. Härligt prat vid bordet. Sedan besök hos Cedergrens och Flora Linnea. För mig, som skåning, välkända och välbesökta ställen, men för de långväga blir det ju något annorlunda. Om de inte haft det så trångt i de snart hemvändande bilarna, så hade det nog inhandlats än mer. Är rätt säker på att jag kan stryka "nog" i förra meningen.

Ja, och så det där med undringar, frågor och svar. En mängd rosor som jag varken sett tidigare och än mindre haft i min lilla trädgård, men en, ja, en, där kände jag mig litegrann på hemmaplan. Visste iallafall namnet. Trodde jag. Tror jag.

Nu till rosen: Hur ser Winchester Cathedral ut? Är plantorna som sågs hos Tini Tut en Winchester Cathedral eller är det något annat. Jag hävdar att Tini Tuts är något annat, fast då på grund av att min inte är densamma. Kanske är det min som bör bära ett annat namn. Vem vet? Inte jag.

Hursomhelst, nedan några bilder på min Winchester Cathedral. Inhandlad för sisådär fyra år sedan på Apotekarens Trädgård i Simrishamn. Börjar blomma tidigt för att fortsätta långt in på hösten. Inte så starkväxande, kan väl vara sisådär 1,20, kanske något högre. Växer i rosenhäcken, där andra rosor (och perenner) omsluter den från alla håll. Blommorna är tätt fyllda och knopparna är vackert röda.

Nedan, den vita gräddklicken underst på bilden är Winchester Cathedral. Svårfångad i den skarpa solen, men det syns iallafall hur den växer i rosenhäcken.

Blommar länge, nedan några höstbilder.

Var är punkarna?

Mycket är sött och vackert i trädgårdsriket. Men var är punkarna? De som bryter av, är upproriska och utstrålar attityd à la Sex Pistols. Kan höra dem spela till den gröna rosen - Rosa chinensis var. viridflora 'Green Rose'.

En som går från sockersött till punk är doftpionen Shirley Temple. Ja, tänk Shirley Temple som punkare. Osannolikt, men så är det. Fast sista bilden får mig snarare att tänka på Ludvig XIV och han kan ju knappast kallas punkare. Kanske dags för Ebba Grön att spela "Staten & Kapitalet"...

En till med attityd är ju blodtoppen -  Sanguisorba officinalis. Musik? Dag Vag med "Pop opp i topp" såklart. Sista bilden här visar en brunpimpinell - Sanguisorba menziesii.

Olika allium kan också ha lite punk över sig. Här en som "pekar finger" åt... "etablissemanget" i rosenhäcken. Bolltistlarna i närheten är också rätt kaxiga.

Det finns nog mer punk i trädgården. Om jag hör efter och inte låter mig dränkas i allt det söta. Det kaxiga och ibland fulsnygga behövs också bland allt det finstämda och vackra. Lite dissonanser här och där gör gott. Liksom punkens pärlor.

Lurad! Igen och igen. Och igen.

Att jag inte lär mig. Men samtidigt, hur sjutton ska jag kunna veta när det som säljs inte stämmer med vad som köps. Va? På trädgårdsloppisar och plantmarknader är ju de allra flesta säljare seriösa och kunniga, men så finns det undantag. Bland alla riktigt bra köp jag gjort - och det är många - finns det ju sådant som inte lever upp till de förväntningar som säljarna skapat. Jag har "den hårda vägen" lärt mig att inte fråga "Blir de blå?" utan istället undra "Vilken färg?". 

Så har det hänt igen. Senaste loppisen på Alnarp, där säljaren talade varmt om en daglilja som skulle bli vaniljfärgad med olivgrönt inre. En namnsort: Hemerocallis 'Pinocchio'. Lovorden flödade och jag smälte. Och köpte. Inte billigt, men inte dyrt. Inte för en småblommare som är vaniljfärgad med olivgrönt inre. Ja, och så igår blommade den för första gången och visade sig vara... gul. Dock inte riktigt knalligt gul, men absolut inte vanilj. Och inte grönt inre. Nu är den ju rätt fin ändå, där den står vid dammkanten. Små och gracila blommor. Dock, det var ju inte en sådan här jag köpte. Trodde jag.

En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket. Nu handlar det om tre. I min jakt på småblommande och blekgula dagliljor har jag för rätt dyra pengar köpt just sådana, där säljarna försäkrat mig om att det är sådana de sålt. Men sedan, vid första blomningen, ja.... Se själva! Den översta går från rätt kraftigt orange till terracottafärgad och är inte så dum i vissa ljus. Den andra, ser ut som 'Frans Hals', kanske är det en sådan. Jag tycker inte om den, men den är ändå lite charmig. Kan inte bestämma mig. De står båda fortfarande krukade och är vagabonder i trädgården. Vet inte om jag vill att de ska känna sig alltför hemma här.

Nu handlar ju detta inlägg om dagliljor och det kan vara lätt att tro att det är Anette på Boäng med hemsidan Dagliljan.se som är en av säljarna som nämns ovan, men så är inte fallet. Nej, detta är - för mig - okända säljare som saluför flera olika slags växter från sina bord och bakluckor. Förhoppningsvis slarv och okunskap som ligger bakom. Dock, dags att bryta mönstret, nästa gång jag ska skaffa dagliljor vänder jag mig till kända och kunniga säljare, som vet vad de säljer så att jag vet vad jag köper. Låter det förutsägbart och tråkigt? Kanske det, men ibland är just det inte så dumt.

En liten runda med små iakttagelser

En liten runda innan förmiddagskaffet är klart. Små iakttagelser. Inget storslaget precis, utan mest noteringar. Taxen följer med. Vi går hit och dit. Han med sitt blå ben i munnen, i hopp om lek. Jag med kameran till hands, i hopp om bild. Nu är kaffet klart! En stund vid skrivbordet och nu ska vi se vad jag såg.

I rosenhäcken har ännu en slagit ut. Det är Maidens Blush, som samsas väl med Charles de Mills, som syns skymta i bakgrunden.

Vänder mig om och ser att även den okända, förmodligen - enligt tråd på AoT-forumet - Aloha, visar blomning. På bilderna ser det ut som de två rosorna har ungefär samma färg, men i verkligheten går Aloha mer mot aprikos, medan Maidens Blush är mer rent rosa.

Går runt rosenhäcken och vid fötterna skymtar något lila. Det är en... hade först skriva näva, men bladen, som är mörka och lite ludna, påminner om malva. Någon som vet? Ja, jag minns inte om jag planterat den eller om den kanske har valt växtplats själv såsom frösådd. Hursomhelst är det fint med något som blommar nu, då aklejorna på platsen endast visar fröställningar.

Kikar över ligusterhäcken in mot köksträdgården och ser att det lyser rött av vinbär. Den uppstammade busken levererar troget varje år. Ska plantera fler uppstammade bärbuskar på platsen. Sedan kunna ha annat på marken. Ätbart på två plan alltså.

I bakgrunden på förra bilden skymtar den lilla sittplatsen nära dammen. Jag närmar mig och ser att hornviolen - Viola cornuta 'Belmont Blue' - under äppleträdet fortfarande skänker några blommor. Den blålila färgen är vacker mot stenläggningen. Det svarta ormskägget - Ophiopogon planiscapus 'Niger' har inte riktigt "kommit loss" så som önskat. Hade önskat större tuvor, men får vänta och se. Hostans blad blir en skopa som fångar upp det som faller från trädet.

Tillbaka till grusträdgården igen och jag kan inte gå förbi "hullerombuller"-planteringen utan att notera dess röra. Dock, det är en plats i omvandling och jag väntar på att ett flertal plantor ska visa sig i sin fulla prakt, för att till hösten göra omflyttningar, ta bort en del och lägga till annat. Förhoppningsvis skapa  struktur. Sedan. Men inte nu, för nu vill jag låta växterna vara i fred så här mitt i tillväxt och inför blomning. Men oj så rörigt det både ser ut och är. Får väl se om jag kan låta spaden vänta.

Första bilden visar en del av röran. Till vänster är det den vita hängpimpinellen - Sanguisorba Tenuifolia 'Stand Up Comedian' och dess vackra bladverk. I bakgrunden den blå isopen - Hyssopus officinalis, som just börjat blomma. Till höger skymtar rysk martorn - Eryngium planum 'Silverstone' tillsammans med fröställningar från den jeansblå strandirisen - Iris sibirica. Längst fram i mitten, tror det är en rosa blåverbena - Verbena hastata 'Rosea'. Den fjärde bilden visar en okänd vit, troligtvis en sådd från fröbibbefrön, som nu blommar frikostigt bland strandirisens blad.

Närmast huset blommar nu stockrosorna. De fanns här "från förr" och återkommer varje år. Ibland i lite olika skepnader, men alltid frikostigt blommande.

Ja, och så taxen med sitt älskade ben, vill ju också bli fotograferad. Klick, klick... Nöjd nu? Nöjd nu.

Jag har börjat jobba med att ersätta ogräsmattorna i betongen med singel och lite plantering. Det blir rätt flytande övergångar mellan betong, småsten och planteringar. Till vänster om taxen försöker jag få röd kattfot - Antennaria diocia 'Rubra' - att etablera sig och att med sitt grå bladverk liksom binda ihop övergången. I de djupare sprickorna i betongen provar jag att plantera småplantor av trampnarv - Sagina subulata. Får väl se om de trivs och kan breda ut sig, kanske kan de mota bort - eller iallfall begränsa - ogräset. Kanske prova krypande timjan också. Fler växter som kan passa?

Figurer träder fram

Skuggan lyfter fram figurer som annars knappt kan anas. Beskär daggkåporna och hittar ett blad, där någon ätit på ett konstfullt vis. Men se där! En figur med häftig frisyr! 

 

En tidigare sommar såg jag plötsligt en påskkärring komma flygande i skuggan av stockrosen. Lite sent ut till Blåkulla, men hon åker kanske med Skånetrafiken....Ja, ni vet: "Skånetrafiken - Makes people walk". Borde kanske stå "talk", för är det något som för samman människor och får dem att tala med varandra är det väl lång väntan på buss och tåg. Och kanske kvast... =oP

Fler skuggfigurer? Finns ju överallt, bara att titta med sådana ögon. Trädgården är nog befolkad med fler än man kan ana...

Slöfockar!

Förändringar. Att gripa an en spade, gräva upp och plantera om är inte det svåra. Det svåra är att resultatet låter vänta på sig. Tiden mellan före och efter är inte så påverkbar, de där ny- och omplanterade tar tid på sig. Slöfockar! Här har jag ansträngt mig, men... nej, nu är det bara att vänta. Vara tålmodig, bejaka det tempo som trädgården bestämmer och bara vara. Fnys!

Flera ställen i trädgården är nu i vardande, i tillväxt, i väntan på, på väg att bli... Ett exempel är platsen där de stora alliumen står. De lila bollarna, som tidigare reste sig över och framför, är nu dränkta och skymda. Behöver göra om planteringen! Sagt och gjort. Till handling!

Var i trädgården? Innanför buxbomshäcken, strax bakom kermesbäret - Phytolacca americana - liksom längre in til vänster.

Syns det dåligt, se här då! Längst till vänster överst på bilden. Ser du bara ljusa prickar? Just det. Det är ljusa stjärnflockor - Astrantia major. Det är de som är problemen

Kanske bättre så här, här syns det nog rätt tydligt hur alliumen (och annat) drunknar och ropar på hjälp.

Mycket trångt och ibland dränkta står en frösådd blålila näva - Geranium - och här finns, dolt i grönskan, även grå frossört - Scutellaria incana. Även den mörkt röda stjärnflockan har svårt att få plats.

Nu grävt om och tagit bort en hel del av de stora stjärnflockorna, delat på alliumen så de får större yta och även planterat om och lagt till annat. Nu ser planteringen rätt så tråkig ut i väntan på att frossört och annat ska etablera sig och ta plats. Det blir nog bra. Så småningom. Tills dess får jag lyfta blicken och njuta av honungsrosen som börjat sin klättring i päronträdet.

Längst bak i planteringen står en riktig slöfock, den svarta nysroten - Veratrum nigrum, två plantor, som i flera år bara visat blad. Nu blommor på gång, men oj vilken tid den tar på sig. Sakta, sakta, sakta. Kom igen då!

Ja, och så är det ju. Medan en del låter vänta på sig, skyndar andra fort, fort, fort. Ibland alltför fort. Fröställningar vittnar om det som varit. Och frön, igår plockat från bl a dockakleja - Aquleigia ecalcarata. Annat är på gång. Tempot känns högt. Alltför högt ibland. Och ibland precis tvärtom.

Vem var då den där Charles?

Charles de Mills är en fantastisk gallica, som generöst översållas med blommor nu. Blommorna nickar lätt, om de inte får stöd av något. Ja, och grenarna blir lätt tunga av de stora blommorna, så även de kan behöva stöttas. Färgen skiftar i karminröda och violetta toner, blombladen ger intryck av sammet. Hos mig står den i rosenhäcken, där även en kaprifol slingrar sig. 

Vem var då den där Charles? Blir nyfiken och vill veta mer om rosens historia. Men det visar sig att rosens bakgrund är okänd. Förmodligen har den under åren burit flera olika namn, vilket förvirrar. Mer om rosen, se länk.