Douze points... krypblågull

Inga deltävlingar, inga finaler av olika slag, men helt klart en tolvpoängare. Barfota? Flöjt? Dansk? Va? Nej, nu handlar det inte om den smått hysteriska melodifestival som präglat Malmö den senaste tiden, utan en av trädgårdens invånare. Enkel, trevlig, ett loppisfynd från Alnarp förra året. Ja, och vänta er nu ingen snabbrepris i slutet av inlägget. Det är nu som gäller, let me introduce: Krypblågull!

Ja, och "riktigt" namn är Polemonium reptans.

Gör inte mycket väsen av sig, men en trevlig liten typ som blommar nu. Plockat in och satt i glas...

Alldeles nyss

Alldeles nyss var jag ute i trädgården en runda. Det är varmt. Det är sommar, försommar. Vinterjackan, som hänger kvar i farstun, verkar plötsligt väldigt fel. Men den kom till användning så sent som i tisdags kväll. Väderväxlingen sker i rekordfart känns det som. Mycket på gång i trädgården, en del såg törstigt ut, så vattenslangen åkte fram. Så även kameran. Här några bilder från alldeles nyss.

En ny narciss dök upp i "ängen". 

Solfångare.

Hostans blad blir allt större. Gullvivor är en favorit bland det som blommar nu.

I samma plantering även vita vivor och smörbollar. Lite känsla av torp... 

Vänder blicken åt andra hållet och en plantering med vita löjtnantshjärtan, rams och en del annat.   Tanken är att de mörka pallkragens vägg så småningom ska döljas av liguster, så det blir en grön vägg som delar av köksträdgård och uteplats. Väx liguster, väx!

 

 

I pallkragen har jag plockat de röda tulpanerna och satt i en stor vas. Nu lyser det "bara" gult, med några vita inslag.

En ny bekantskap i grusträdgården. En potentilla, eller? Vet någon vad denna växt är för någon så vore det roligt att få veta.

Blev en vandring i gult och vitt, inser jag nu. Ja, och lite orange, med tanke på vattenslangen. Viggo vilar i värmen...

Nej, nu måste jag ut och flytta bevattningen, så att det blir gräsmattans tur. Fruktträdens vita blad dalar i vinden... Det går fort nu. 

Tveksamheter

Trädgården håller vårfest och generöst bjuds det än det ena, än det andra. Mycket lite, om ens något, möts med likgiltighet. Det mesta uppskattas och det är flera Åh, Ah! Oh! som ljuder bland allt som prunkar. Men så infinner sig ibland en annan känsla, tveksamheten träder in: Gillar jag verkligen det här? 

Först. Detta är en tulpan. Men ger den mig en känsla av tulpan? Tveksamt. Är den vacker? Den är ju inte ful, nej, som blomma betraktat är den väl rätt vacker. Kanske till och med mycket vacker, som ett konstverk. Men som tulpan att samsas med andra tulpaner? Nej, denna tulpan är ingen som sjunger i kör och liksom trallar lite vänligt sisådär som många tulpaner gärna gör.

Tra la la...

Ännu en: Tra la la-tulpan med enkel och vacker form. Färgen? Tidigare var jag tveksam till orange, tyckte det var lite väl, ja, vet inte riktigt vad, men så var det. Nu tycker jag alltmer om den. Tveksamheter kan förändras.

Orange är - ännu - inte någon dominerande färg i trädgården, men precis som förra året valdes de små penséerna just i denna kulör, som i kvällssolen blir brinnande gult - brandgult. Skulle jag bli tveksam till dem, så är det ju bara att flytta bordet med krukorna till annan mer lämplig plats. Velig? Nja, snarare flexibel och förändringsbenägen. Väl?

Åter till tulpaner! En annan tveksamhet är de jättelika tulpanerna, där blommorna är gigantiska och när de vecklar ut sig nästan känns som tefat. Är dessutom färgen knalligt gul så blir jag ju än mer tveksam. Här bland narcisserna, ser kanske inte så "farligt" ut, men vänta!

Se här!

Vilka tulpaner! Giganter! Tillsammans med narcisserna blir de ju till monster. Men kanske i ett annat sammanhang, men vilket? En stor trädgård kanske. Eller med mycket grönt omkring kanske. Men just här ska de inte stå iallafall, om detta råder ingen tveksamhet.

Bland narcisserna har en rugge pingstliljor börjat blomma: Åh! Ah! Oh!

Det har också denna:

Formen är fin, det är den. Men det där aprikosa är - i mitt tycke - inte speciellt vackert mot andra narcisser som går i gult eller citrongult. Nåväl, jag tänker flytta dessa till en annan plats, så får andra narcisser fylla på "ängen". Det blir bra. Jättebra! Tveksam? Inte alls, varför undrar du det? =o)

Stort som smått

Trädgården börjar anta den lummighet som är så efterlängtad. Nu grönskar det i stort som smått. En hel del blommor, än fler knoppar. Nedan päronträdet i förgrunden, i bakgrunden grannens björk och syrenhäck. 

Även gräsmattan blir allt grönare, men bär fortfarande sår efter vintern och är fläckvis brun. Kamerans inställning är mer förlåtande än vad ögat ser. Nåväl, gräsfrön är sådda.

Primula

Vitsippa

Vet att jag visade dem förr, men älskar hur de möter stenläggningen. Nu börjar även de små funkiorna sticka upp ur marken.

Jätterams möter löjtnantshjärta, de pratar väl med varandra. Inte i full blom än...

 ...utan lovar mer. Jag får återkomma med fler bilder när tid är.

Hunden kan inte flyga

Trädgården tillhör taxen Viggo. Tycker han. Ibland gör han dock val som är mindre populära. Hos mig. Som här, då han valt att lägga sig mitt i det gröna...

En trött blick: "Va, får jag inte ligga här?"

Mitt fågelbad är hans vattenskål. (Narcissen Thalia växer i rosenhäcken.)

En plantering i vardande, dvs här försöker jag få till en matta av försommarens underverk såsom sippor av olika slag, sjömanshjärta, primulor, violer och annat som passar platsen. Mer behövs för att täcka marken och få den där känslan som jag är ute efter. Kvistarna?

Planteringen ligger nära dammen, skiljer den lilla uteplatsen från den runda gräsmattan. Den blir en genväg som Viggo tar när han i full fart springer för att jaga bort fåglarna från dammen. Några kvistar, som är kvar sedan fruktträden beskars, får fungera som temporärt "staket" för att spärra hans väg. Det fungerar! 

Som tur är för Viggo finns det en annan väg, fågeljakten fortsätter. Som tur är för mig är är den nya vägen en bättre väg. Som tur är för fåglarna lyfter de kvickt från dammen och sätter sig i säkerhet, de kvittrar: "Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig..." Hunden kan inte flyga, så livet kan fortgå på detta vis. Strax badar fåglarna igen och där kommer Viggo rusande... Jag kikar på sipporna och funderar på vad som mer kan fylla platsen med försommarkänsla. 

Månadens favoritväxt: Gräslök

Igår skördade jag. Bar in fångsten till köket. Tog fram saxen och klipp, klipp, klipp... Blandade. Det mesta av det gröna försvann i det vita. Kastrullen på spisen. Öppnade konservburken och där låg de små salta filéerna. Jomenvisst, vad slår matjesill, potatis, gräddfil och gräslök en varm dag i maj? 

Mitt val av favoritväxt blir den vackra och goda gräslöken - Allium schoenoprasum. Finns ju fler allium att lyfta fram, men nu skulle det ju endast vara EN växt och då blir det denna. Jag har den dels i örtplanteringen och dels i min lilla köksträdgård. Det var i den senare som jag skördade igår.

I år har ju annars trädgården inte kommit så långt som annars, så bilden ovan är från i slutet av maj förra året. Vid samma tillfälle togs bilden nedan. Jag är i färd med att lägga sten vid lavendelrundeln. Taxen Viggo har knyckt platsen på dynan. I förgrunden örtplanteringen.

Stråna fångar ljuset.

Fler bilder från förra året: Här intar gräslöken huvudrollen... (Den vita "ploppen" bakom daggkåpan - som också är en favorit - är en liten pion som dök upp.)

 God vän med insekter...

Tålig, vacker och god. Generös med gåvor. I min trädgård är gräslöken en självklarhet och i kylen står resterna från gårdagens lunch. En knäcke med skivad potatis, en bit sill och lite klippt gräslök därpå. Perfekt sen frukost denna klämdag då solen lyser och trädgården väntar.

Fler inlägg som handlar om månadens favoritväxt hittar du här:

Trädgårdsrunda

Det var tisdag och kväll. Sommarvärme och kvällssol. Det lyser blått i grusplanteringen.

Bland pärlhyacinterna står denna. Jag har glömt dess namn. Någon som vet?

Åska och regn under natten till onsdag. Gårdagen blev också en varm dag, men disig. Grusplanteringen i bakgrunden. Där står fikonet, borde väl beskäras... I förgrunden rosenhäcken med den vita narcissen 'Thalia'. Köksträdgårdens pallkragar anas till höger.

Vandrar ner bland pallkragarna och inspekterar sådderna. En del grönt visar sig. Men smått. I kragen närmast den lilla uteplatsen börjar tulpanerna spricka ut i färg. De ska flyttas ut i planteringarna sedan, men de fick hamna här så länge. I stolarna står sittdynorna på tork...

Minns att jag satte gula tulpaner. Men de där andra? Hm.

Vid den lilla uteplatsen växer lite olika sippor, primulor och en del annat vårlikt. Sjömanshjärtats bladverk är skirt och vackert.

På andra sidan gräsmattan: Narcissängen lyser i gråvädret. Den andra bilden visar en gracil gul narciss, som är den senaste som slagit ut. Fler väntar... 

Går tillbaka mot huset. Ligustern bildar en grön vägg, till höger rosen Henry Hudsons vackra bladverk. Doftpionen blir allt större och tulpaner börjar att slå ut. Rufsig buxbom, ska - så småningom - bli en liten häck. Här döljs småplantorna nästan av vintergäckens bladverk.

Ja, det var igår det. Kikar ut och det ser rätt disigt ut idag också. Hör grannen klippa gräset. Deras gräsmatta är mycket fin. Det är inte min. Tyvärr. Denna sommar ska jag ägna mig en del åt den. Så att det blir den där vackra gröna rundeln som det är tänkt. Bild på hur gräsmattan ser ut nu? Nej! Eventuellt återkommer jag med före- och efterbilder, men först då det finns några efterbilder att visa =oP