måndag 20 juni 2016

I vardande

Måndag morgon. Vilken vacker morgon det är! Jag öppnar köksdörren och släpper in ljuset och dofterna från trädgården. Fågelkvitter hörs, men syns inte på bilden kameran fångat.

Jag går ner för trappan och ser hur blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' - gör sig redo att snart slå ut. Där bakom anas bordet, som har fått vara avställningsplats för ditt och datt ett tag. Sådant som är på väg till, men kanske mest från. Diverse av ditt och datt. Under söndagen städade jag, tömde krukor på sådant som dött, planterade om annat. Flyttade hit, ställde dit. Klockan tickade, annat pockade på. Tänkte att här kan skapas något vackert, vackrare. Nåväl,  se och finna ro i att det är något i vardande.

Morgonsolen ljussätter denna plats, senare under dagen ligger den i skugga. På bilden syns brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile - som jag stammat upp så att rosen Henry Hudson ska få plats nedanför (och framför). På armeringsnätet, som på enkelt vis är nedstucket i marken, ska - så småningom - vita luktärter klättra, klä och dofta. 

Bordet igår. Det är blött efter vattning.

Imorse, jag ser att den lilla purpurklätten, som igår "bara" visad knopp, nu slagit ut. En vissnande bukett skymtar nere till vänster i bild.

Ibland kan visset vara vackert och utomhus gör det inget att blommorna drösslar. Här står olika stjärnflockor - Astrantia - tillsammans med flenört - Schrophularia nodosa, humleblomster - Geum rivale - och strandirisens fröställningar.

Ett sammelsurium, bland dem...

...purpurklätt, lavendel och purpursporre - Linaria purpurea 'Canon J. Went'. Plankets skuggor är också med och leker.

Vit gräslök.

Den gröna helgonörtens - Santolina rosmarinfolia - vanliljfärgade knappar är snart i full blom. Jag hade - som tur är - tagit sticklingar från plantan som växte, så husets hund attackerade och beslutsamt dödade plantan som stod i örtagården. Det är något med vedartade växter som väcker hans lust att bita, tugga, dra, döda... Dock igår sågs han mumsa på en blomknopp, den endaste enda på en rar planta. Nej, inget giftigt, förutom... min blick då. ;o)

Kärleksörtens skugga på bordet skapar mer av det som redan är. Lera och rost möter olika toner av grönt och grått.

Bordet har en hylla. Till höger skymtar den gröna rosen - Rosa chinensis var. viridiflora 'Green Rose'. Hur är det nu, skrivs rosens namn kursivt? Jag vet inte, vet du? Plantan grävdes upp i samband med att rosenhäcken togs bort, nu står den i en hink i väntan på Platsen. Det är en speciell ros, se bilder här.

Inspirerad av flera av er som visat vackra exempel på när glas möter lera (och växter förstås) har jag börjat samla flaskor så smått. Ja, nu står de ju bara där, är inte alls placerade med känsla för färg och form. Jag ska försöka, så småningom. Men visst syns det redan att glaset gör, tillför, något. 

I morgonsolens skarpa sken blir det belysta alltför bländande för att ses. Blicken vilar istället på växterna i förgrunden. Får mig att undra om...

...blodtoppen slår ut idag.

Nu sen kväll. Blodtoppen? Nästan, men inte riktigt. I vardande, på gång. Imorgon...






5 kommentarer:

  1. Så fint du har det och så skönt du beskriver det. Men jag fastnar också för det fantastiska bordet man skymtar på bilderna. Ursnyggt till lera och glas. Önskar jag kunde hitta något liknande.
    Hälsning Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Bordet är ett gammalt industribord som jag ropade in på en nätauktion våren 2014, se http://engronsida.blogspot.se/2014/04/lovord-tack-och-ska-bordet-bli-svart.html.
      Först tänkte jag måla det, men är glad idag att jag inte gjorde det. Det är ett praktiskt bord, något lite högt som arbetsbord för mig som inte är så lång. Men fungerar väl som förvaring och avställning, ja, och blickfång.
      Hoppas du finner ditt bord!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
    2. Tur att du besinnade dig och inte målade. Håller ständigt utkik på loppis men det är kvar att hitta, man ska ju ha några mål kvar.

      Radera
  2. Underbara bilder och text som vanligt ! :) Inspirerande ! Purpursporren fångade mitt öga...fin :)

    Kram
    Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Purpursporren är trevlig, frösår sig dock en del och verkar också byta boplats efter egen vilja. Ja, så egensinnig, men (och?) vacker, speciellt då mörkret faller och den riktigt lyser. Se http://engronsida.blogspot.se/2012/06/i-kvallssolen-smatt-magisk.html
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...