lördag 13 augusti 2016

Hörde du något? Ska vi flytta in? Mm, det gör vi!

Ibland vill det sig liksom inte. Tillvaron sätter sig på tvären och låter mig kämpa en smula. Stundom överraska och utmana ens gränser, eller hur? Som häromveckan då jag med dörrar och fönster öppna - jodå, det var en dag med vackert och varmt väder - sitter i vardagsrummets soffa och försöker fokusera på det jobbdatorn förmedlar. I samma dator finns bilder som jag nyss tagit. Som denna.

Den orange vattenslangen kan anas, om du tittar noga. Det är en snubbelslang, en som ibland testar min (o)förmåga att tappa fotfästet utan att trilla. Ständigt närvarande, denna sommar ständigt använd. Rulla ihop och därmed inte fastna med fötterna? Här vinner latheten över visheten, jag snubblar vidare. Men var var jag nu? Just det, i vardagsrummet: Plötsligt så känner jag att Någon tittar på mig. Jag kikar upp och får ögonkontakt med... en råtta!!!

Det där med att tappa fotfästet görs inte alltid bokstavligen, ibland är det mentalt. Som om tillvaron rycker till och kanske gungar, böljar. Hostornas blad, kanske kan de liknas vid vågor och hav. Ibland är "bara" grönt väldigt skönt att vila i. Lugnande, eller hur? Stärkt återvänder jag till minnet och...

...ser hur råttan står i öppningen mellan vardagsrum och kök. Tiden stannar upp, ett ögonblick blir både mycket långt och kort. Märkligt. Jag måste ha skrikit till, det gjorde jag nog. Besökaren springer ut och försvinner bort. Ovissheten om varthän gör mig osäker. Kanske fortfarande nära inpå, kanske längre bort? Hur vet man?

På andra sidan trädets stam, den lilla stenlagda uteplatsen. Här skymtar gången som leder till pallkragarna och odlingen av ätbart. Jag lyckas sällan med denna syssla, det blir inte alls den där frodiga och generösa som jag ser fram emot då jag sår och planterar. Ja, så jag är inte direkt förvånad, men hade gärna blivit.

Häromkvällen träffade jag på hela tre spanjorer i/vid en av pallkragarna. Det kanske inte låter mycket, men för mig - som under de senaste fem åren totalt funnit under tio totalt - blev det ju en chock. Det där med vad som överraskar är ju relativt vanan och erfarenheten, eller hur? Nåväl, jag strör ut gift, kollar under krukor och annat efter ägg. Nu inleds en period av tidiga och sena kontrollrundor för att stävja vad som är på gång.  

Åter till vardagsrummet! En känsla av overklighet infinner sig: Vad hände? Jag omkonstruerar upplevelsen, försöker lura mig själv helt enkelt: Det där var en ovanligt stor mus! Dessutom en engångsföreteelse, som alls inte innebär självklar upprepning. Men innan jag kan vila i detta letar jag noga efter in- och utgångar som jag inte tidigare känner till. Jag finner inga. Men undran ligger kvar: Kanske finns det jag inte funnit?

Platsen är mjukt formad och en del av planteringen är något upphöjd. Hostorna dränker de olika små gräsen, som var tänkta att bli vackra komplement/kontraster. Nu blir det allt lite rörigt här och var, inte riktigt enligt plan. Jag sopar stenarna rena från stora mängder frön från grannskapets björkar. Plötsligt...

...går sopborsten sönder! Aha! Du trodde jag skulle stöta på en råtta, eller hur? Din förväntan avslöjad bara sisådär såhär! Borstens sönderfall var förvisso en överraskning, inget jag hade räknat med. Ja, och jag skulle gärna ha städat färdigt här, så en form av motgång och testande av gränser, kan tyckas. Men en lagom sådan, en anomali som är... normal, liksom. Så går någon dag, kanske flera ändå. Så plötsligt! Nu menar jag allvar, plötsligt...

...ser jag genom fönstret hur en råtta lugnt traskar omkring i trädgården. Det är mitt på dagen och nära huset. Jag knackar på rutan och då försvinner den in bland växterna. Nu har gränserna inte bara nåtts, de har överstigits med råge. Så fortsätter tillvaron med skadedjursfolk, råttfällor osv. Hela kvarteret är involverat, det visar sig att råttor syns till både här och där. Allt beror förmodligen på att det pågår en massa grävarbeten i området, berättar Proffsen och visar att detta är att förvänta. Enligt dem. Vi vet ju att de lever där, hm här. Vi vet ju att de finns. Men allt vi vet behöver vi väl inte tänka på och påminnas om. Eller?

Kvällssolen leker på både växterna och stenläggningen. Det är vackert då ljuset strilar genom äppleträdets blad- och grenverk. 

De små hostornas blommor är speciellt vackra. Om jag nu vandrat uppåt till höger utanför bild hade jag...

...sett dammen. I kvällen ligger den mestadels i mörker. På andra sidan vattnet, mot planket finns nu...

...en råttfälla placerad. En rätt diskret låda, som för den oinvigde inte avslöjar vad som pågår här. Jakt, råttjakt! Var är du? Ni? Kanske någonstans i den täta grönskan...


...som jag annars rör mig så hemtamt i. Nu är den skrämmande. Speciellt då (iallafall en av) råttorna inte verkar skygga och dessutom rör sig runt mitt på dagen. Jag stampar med fötterna och klappar med händerna. Som om jag dansar en folkdans till musik bara jag hör. Den synen...

...skulle nog förvåna en intet ont anandes, kanske både roa och oroa. Men efter att ha slagit sig ner och bjudits på såväl ät- som drickbart samt berättelsen om det som nyss skett och nu sker. Efter det skulle allt bli begripligt och en del verka klokt. I denna stund har gränserna för vad som kan förväntas ändrats: Hörde du något? Såg du? Jag tyckte minsann att... Ska vi flytta in? Mm, det gör vi!












13 kommentarer:

  1. Jeg forstår veldig godt din følelse, bare at her har jeg sett orm/snok. Jeg er så redd for de,at jeg er omtrent helt lammet når jeg er ute i hagen, for jeg vet jo ikke hvor de er. Rotter er også veldig ekle. Har sett vannrotte og mus her i sommer, men ikke vanlig rotte.
    Håper du ikke ser den igjen!

    Ha det godt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Förstår att du är rädd för ormarna, hu! Ja, och råttorna, hela kvarteret/området verkar drabbat. Det märkliga är att en del (för här finns ju säkert fler) visar sig mitt på dagen och inte verkar speciellt skygga... HUUUUU!
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Fy sjutton! Usch och fy! Hoppas ni får fatt på dem. Själv skrek jag ganska högt när jag drog upp rullgardin en morgon och det satt en mus på insidan av fönstret, i mitt sovrum... Tog oss ett dygn att fånga den jäkeln och låta katten avsluta affären.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Förfärligt att vakna till en mus sådär i sovrummet... (Känner en som vaknade av att något rörde sig i huvudkudden... Hon lyfte huvudet, kudden och så skuttade det ut en mus... Det där är "minnen för livet", fniss... ;o)
      kram
      /Katarina

      Radera
  3. Inte kul alls, men jag kan se dig gå omkring och stampa fötterna, klappa händerna, som i en flamenco.
    Ha det fint / Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Såklart det är flamenco!!! :o))
      Måste skratta i eländet och det finns ju värre problem, så det här blir nog bra bara de där råttorna nu snällt kan gå in i fällorna...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Inomhus är liksom över gränsen, tycker även jag. Förra sommaren såg både vi och grannarna råttor i trädgården och grannarna lyckades fånga två. I år har jag inte sett några, och väljer att leva i behaglig ovetskap...! Spanjorerna har varit sällsynta besökare hos mig i år, jag tror att mina flitiga doseringar med Ferramol har gett resultat. Hoppas att jakten på både det ena och det andra ger resultat hos dig!
    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inomhus, absolut no no!!! Behaglig ovetskap är... bra!!! Tydligen är det jättemycket råttor i Malmö i år, god vän som bor i Slottstaden berättade att de kan synas överkörda på gator. HUUUU!
      Ferramol är jättebra, använder snigelgift och håller sniglarna stången (tror jag). Så efter dessa har jag inte sett några/tecken på några.
      kram
      /Katarina

      Radera
  5. Huga! För många år sedan stängdes en sopstation några kilometer från oss och vi fick råttinvasion. Jag hade en bebis som inte kunde sova utomhus i vagnen, en granne fick sin altanfrukost förstörd medan han var inne och hämtade kaffe och någon annan gick runt med ett luftgevär hela dagarna. Invasionen varade bara några månader men de var hemska! Hoppas din råtta försvinner snabbt! Ha en fin vecka /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Inte klokt att de är så "på" under dagtid också och så omedelbart i människors närhet. Men stadsråttor är väl vana och nu är de ju störda av en massa väg- och byggarbeten i området. Förmodar att vi nu har en rätt lång tid där vi behöver vara vaksamma. Sensommar, höst på gång. Nästan tur i oturen att det är nu och inte under vår/försommar detta inträffar.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  6. Har hört talas om grävarbeten och plötsligt hemlösa råttor på andra håll. Fy sjutton! Tur att du fick ut den som var inne och spanade. Utomhus är de i alla fall inte lika otäcka även om man överraskas.
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tydligen är det mycket råttor i hela Malmö nu... Kanske/förmodligen på grund av alla väg- och byggarbeten som pågår. Sjukt att den kom in när jag var där, att de inte är mer skygga. Ja, och att de verkar vara aktiva "i vår värld" mitt på dagen. Utomhus, instämmer. Det är annorlunda då. Lite trist att behöva tänka på att stänga dörren när det är varmt o soligt, men så får det vara ett tag.
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  7. Råtta inomhus är ju inte så kul... Vi har haft en mus i klädbyrån och en igelkott under sängen för typ 15 år sen. Mest överraskande, inte särskilt läskigt. Båda gick ut självmant!

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...