Årets sista
Blommiga fredag undrar vad som varit årets höjdpunkt i trädgårdslivet. Jag funderar över vad som är värt att lyftas fram, att minnas med tacksamhet och kanske hoppas komma åter. Jag går tillbaka och bläddrar bland årets inlägg. En del bilder vandrar förbi, jag går fort vidare till nästa, medan andra får mig att stanna upp. Vad är det som fångar mig? Vad är det som får mig att vilja kliva in i bilden och vara just där och då? Nu vet jag! Det är:
Ljuset!
Jag dröjer mig kvar där solen leker med skugga, när det inte är allt ljus på allt utan en del ljus på något. Ljuset vandrar, skuggan likaså. Trädgården är levande och föränderlig, ljuset leder min blick och låter mig se det jag nyss inte såg. Det som var nyss är inte nu. Trädgården blir till ögonblick som låter sig fångas, om man så vill. När jag gör nedslag bland bilderna ser jag att dessa ögonblick är årets höjdpunkter. Här några exempel. (Datumen som anges i bildtexten länkar till inlägg.)
Tänk om allt låg i ljus eller skugga. Inte samma sak.
I grusträdgården möts ljus och mörker. Det som ligger i bakgrunden upplevs nu nästan bara som grönt, men jag vet att där är färger av andra slag också. När ljuset är annorlunda. Nu är det förgrunden som står för det färgstarka.
Nedan blommar lavendeln, på förra bilden lyste den grön. Det mesta i grusträdgården ligger i skugga, solen lyser på kermesbäret och gräsmattan, som kan anas där bakom.
Skarpt ljus. Kanske är det mitt på dagen, kan så vara. Päronträdet skuggar förvisso och lugnar ner, men det är ändå så att ljuset sticker mig i ögonen. Solglasögonen, som förmodligen sitter uppe på hjässan, flyttas ner till näsan igen.
Den lilla uteplatsen vid den lilla dammen. Under päronträdet. Lilla päronträdet? Nja, nog varken litet eller stort. Ett skönt ljus. Får lust att slå mig ner. En kopp, ett glas, en bok, en vän.
Ljuset leker med skuggorna. Gör det vackra än vackrare.
Återigen grusträdgården. Det är nog kväll eller kanske sen eftermiddag. Nu ett behagligt ljus. Vilken vacker duk! Så glad jag är för den.
Fyrverkeri! Skuggorna lugnar, men visst är det party på gång.
Samma plantering i september. Ett annat ljus.
Örterna är vackrast när den milda solen och den skira skuggan vandrar.
Här är det pergolan som skapar skugga. Förmodligen är det en bild tagen en tidig morgon. Det verkar var en varm morgon, en äta-frukost-utomhus-morgon. Åh, tänk när vi är där igen!
Blodtoppen leker med ljuset. Vad vore bilden utan ljuset? Vad vore livet utan blodtopp?
Den gröna helgonörtens och salvians blad är vackra ihop. Små skuggor växlar med det som ligger i ljus. Jag får lust att sträcka in handen och känna på bladen.
Stjärnflockan är lite trött så här i oktober. Den sträcker sig, liksom vi, mot ljuset.
Det är november. Det är höst. Än har trädgården inte gått in i vintervila, men den gäspar, det gör den.
Fler bilder? Ja, det finns fler bilder som visar hur ljuset leker med skuggorna. Det finns också många som visar något annat. Det är det inget tydligt ljus, ingen tydlig skugga. Det är kanske gråväder, disväder, ja, sådant där annat väder. Bilderna kan ju ändå vara vackra, visa på vad som vackert är. Men det blir inte riktigt lika lockande, inte lika magiskt. I mina ögon inte riktigt samma ljuspunkter, höjdpunkter. Ljuset är således årets höjdpunkt. Men det är skuggan som gör den till vad den blir. Så det är fel att välja ljuset och inte välja skuggan. Varför inte välja både och? Jag väljer både och. Årets höjdpunkt är:
När ljuset och skuggan leker med varandra
Som här:
Fler inlägg på temat, se
här!
