lördag 5 juli 2014

Kulörer, variationer och möten

Jag är smått besatt, ja, iallafall fascinerad av färger, kulörer och nyanser. Alla dessa variationer och mötena dem emellan. Förmodligen är jag i någon slags fas, vet dock inte vad den kallas, om den nu överhuvudtaget har ett namn. Det handlar om ett sökande från det vita, grå och svarta, från det enfärgade och minimalistiska, till... Något annat. Jag söker inspiration i böcker, lånar travar på biblioteket. Bläddrar, ser. Bläddrar vidare och ser än mer. Jag promenerar i Baskemölla och låter blicken vandra medan fötterna går. Stannar upp ibland, som här. Dörren måste vara gammal, den andas en lätthet och lekfullhet som en del av de nyare dörrarna i samma stil inte gör. Färgerna och formerna. Jag stannar en lång stund.

Grönt, gulgrönbeige (ja, vad ska man kalla denna färg?) och slitet vitt, gråton. Så taket och uthusets röda. De röda pelargonerna som skymtar i fönstren. Så vackert med det röda, tänk om det inte funnits, en helt annan känsla. 

Många hus är vita, men det finns flera gula också, här ett mustigt gult med mörkt gröna fönster.

Ett annat. Så vackert!

Vad ska denna kulör kallas? Orange-rosa-aprikos eller?


Ett annat hus, lite i samma nyanser som det förra. Nu med mörkt blå fönster.

Blekt gult, som har lite aprikos i sig tycker jag, tillsammans med en tung grön nyans.

Denna nyans tilltalar mig. Det vita, ljust grå och svarta därtill. Rosornas gröna och röda behövs, ja, även här ser jag hur det röda lyfter. Grannens orange dagliljor ser ut att dansa.

Husen ligger tätt.

Här ett annat exempel på det blekt gula, nu med rödmålade fönster.

Vitt och rött. Den rutiga gardinen ser trevlig ut.

Röda fönster med ljusblått staket. Skylten? Jodå, huset är till salu.

Vacker blå nyans mot den vita fasaden. Det röda finns här också, både som pelargon och spegling av grannens tak.

Än mer röda inslag.

Ett nymålat tak.

Strax nedanför.

Det verkar som den röda färgen är överallt och ständigt närvarande. Men alla väljer den inte. Här ett hus som möter himmel och hav.

Fast kikar man noga syns det att skorstenen är av rött tegel...

Rött tegel.

Vilken vacker grå färg! Taket är... Just det!

Huset har vackra snickerier.

Jag kikar lite extra på denna dörr, om den också gått att vika skulle det kanske vara en idé för ett uterum... Nåväl, kulörerna går här mestadels vitt, grått och med svarta detaljer. Grönt staket. Ja, och så rött tak.

Även här rött tak. Svart mot vitt. Vilket vackert insynsskydd!

Alla väljer inte rött, se här!

Men det röda finns där ändå närvarande, kanske som grannens väggar, tak och fönster. Och blommor.

Ibland kommer röda toner - eller är det bruntoner? - fram som rost.

Och här! En gammal traktor i hamnen bjuder också kulörer. Strax tar vi farväl av charmiga Baskemölla och börjar vandra söderut längs havet. Bilder från den vandringen? Detta inlägg är redan längre än långt, jag får återkomma, för även där bjöds inspiration.

Promenaden i Baskemölla gav flera uppslag, tankar och idéer. Det var framförallt det allra första huset som fångade mig, som fick mig att fundera kring... rött. Eller snarare nyanser i röda toner. Kanske ska jag måla något i det, en udda stol, ett bord, en dörr? Något annat? Här bild från nyss: Nymålad stol och bricka i den specialblandade linoljefärgen, en slags gulgrön nyans. Sedan skymtar det gröna fönstret (och även gröna trädgårdsmöbler, som strax ska bli gulgröna de också). Teglet har en del rödtoner... Men skulle kunna förstärka intrycket och låta någon av de rödare ges större plats. Eller tänka och göra annorlunda. Vad? Kontrast! Något nytt som möter och lyfter...

Allt detta är en lek. Jag njuter av det. Det får ta sin tid, ha sina funderingar och vändor. Linoljefärgerna kommer att förändras med väder och vind, snart kommer det nymålade att ge ett ännu mjukare intryck. Tror jag. Det är som med växterna, jag har inte full kontroll över om de överhuvudtaget svarar på tilltal och isåfall vad svaret blir. Det är bara att vänta. Och se. Kanske göra om. Kanske inte.








onsdag 2 juli 2014

Stanna upp en stund

Ibland, då jag vandrar i trädgården, låter jag mig förföras av något - eller är det kanske någon? - som fångar mig och låter mig stanna upp en stund. Som här. Den blå gräsfibblan - Catananche caerulea - hade inte slagit ut i förra inlägget, men nu! Färgen drar mot lila, den språkar väl med den närliggande lavendeln. Dags för den att lämna kruka och inta platsen "på riktigt".

Någon gör mig nyfiken: Vem är du? 

Ibland är inte allt som det borde vara och det är tur, tänker jag då jag ser det skira (o)gräset bland stäppsalviorna.

För en tid sedan ett överflöd av blommor, nu endast enstaka. Brunnävan - Geranium phaeum - är en favorit. Dess många fröställningar lovar mer, ja, fler. För fler blir det, det är en - minst sagt - generös växt.

Hallonbusken lutar sig mot muren, jag plockade de första bären igår.

Under äppleträdet blommar en av hostorna. Nej, just denna visar inte den vackraste av blommor, tänker jag, medan jag suckar över planteringens behov av Åtgärdsplan & Handlingskraft. Nåväl, ljuset är ju vackert, det är det ju.

Kermesbäret - Phytolacca - får mig att stanna upp en stund.

Strax intill är det rosen Charles de Mills som fångar ljuset...

...medan annat ligger i skugga.

Här skymtar rosen och kermesbäret. Här ligger Viggo och njuter i det mjuka och varma gräset. Den röda bollen...

...och den orange och svarta.

Snart vaknar han. Då kommer han att ställa sig nära. Ha en boll i munnen och en blick som ber om lek. Kasta bollen, fånga bollen, kasta bollen... Om och om igen. Och igen. Om jag låter mig förföras? Det händer... =oP





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...