Fläder... saft, kaka och tårta

Det är här inte en receptblogg. Fast nu gör jag ett litet avsteg, men är kanske ändå inte helt vilse ändå, för det handlar om... fläder. Fläder är rätt vanligt i trädgårdar häromkring och den växer också vilt lite här och var. Som nere vid fiskehoddorna i Sibbarp, där jag igår plockade blomklasar.

Fläderblomssaft

Jag följer, eller låter mig inspireras av, Monika Ahlbergs recept, som jag provade förra sommaren med lyckat resultat. Nu tar jag ut svängarna lite mer, kör på en höft och hoppas på tur...

Jag tvättar en del av de fläderblomsklasar som har löss på sig, men i övrigt får de vara som de är Betraktar "fångsten" och uppskattar dem att räcka till en dubbel sats. (I receptet behövs 30 klasar för en sats.) 3 stora citroner per sats, jag tar 5 små. Ekologiska, så jag behöver endast tvätta dem lite lätt. Enligt receptet ska de skäras tunt, men min slöa kniv visar sig vara lika slö som jag är lat, så det blev lite grovt. Nåväl, hade jag varit Ernst skulle jag nog fått till något vackert att säga om det jag också, där jag - faktiskt - står barfota i köket.

1,5 liter vatten och, enligt recpetet, 1,5 kg socker per sats. Nu försöker jag göra saften mindre söt och tar ett sockerpaket (2 kg) och det som var resten i ett redan öppnat paket (uppskattningsvis ett halvt kg). Mindre socker och ingen citronsyra, vilket bör fungera då jag tänker frysa saften.

Jag kokar upp socker och vatten, rör då och då så att sockret löser sig. Slår av värmen och varvar fläder med citron. Undrar om det kommer att få plats, men det gör det då blommorna strax sjunker ihop i det varma badet. Betraktar det hela nöjt. (Det står inte i receptet att man ska göra det, men jag tror att Monika Ahlberg nog menar att det där är underförstått, eller hur?)

Lyfter ut den varma kastrullen på kökstrappan för att där svalna. Strax intill i en nätkorg växter remonterande jordgubbar, som nu börjar visa rött. Plantorna har jag fått av en snäll trädgårderare, som gillar såväl rost som rädisor...

Inne i köket igen ser jag små små, ja, yttepyttesmå, fläderblommor överallt. Nyss var de...

...här.

Så fort kastrullen har svalnat ställer jag den i kylen. Sedan vänta i tre dygn och då fördela saften i små plastlådor som förvaras i frysen. Så gjorde jag förra året och det visade sig vara ett bra sätt, då jag enkelt kan ta fram en "saftistärning" och direkt lägga i en karaff, servera den fryst som sorbet eller kanske ta fram en lagom portion för att göra en fläderkaka...

Fläderkaka

Receptet på fläderkakan (som är utsökt god) har jag fått av en god vän, Kersti. En saftig kaka som håller sig länge och räcker till många.

175 g mjukt smör

2,5 dl strösocker3 ägg

3,75 dl vetemjöl

2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
rivet skal av 1 citron
3/4 dl outspädd flädersaft
Ugn 175 grader
1. Rör smör o socker poröst. Tillsätt äggen, ett i taget. Rör kraftigt. 
2. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Rör ner mjölblandningen, citronskal och flädersaft i äggsmeten. Blanda till en jämn smet.
3. Häll smeten i en välsmord bröad form. Grädda i mitten av ugnen 40-45 min, känn med sticka. Stjälp upp kakan o låt den svalna med formen som lock.

Inför ett släktkalas i början av maj gjorde jag en "hittepåtårta", där förra sommarens flädersaft kom till användning på två vis...

Flädertårta

Tårtbottnar: Jag utgick från kakreceptet ovan då jag gjorde tårtbottnar. (Här fick jag göra mer än en sats, då vi var många som skulle äta. Dessutom gjorde jag kakan som just bottnar, dvs i runda formar och inte så höga, vilket innebar att jag justerade tiden i ugn.)

Fläderkräm: Inspirerad av att tidigare lagat lemoncurd då jag gjort Per Mobergs pavlova (fantastisk, rekommenderas), tänkte jag att nog kan man väl göra en "flädercurd" enligt samma principer. Fläderkrämen gjordes lite på måfå, men följde receptet på ett ungefär. Krämen fick stå till sig i kylen över natten och på morgonen pressade jag den genom en sil, då det bildats en del klumpar. 

Tårtan: Fläderkräm mellan tårtbottnar. Visprädde runt omkring och ovanpå, en extra skål till svågern som älskar vispgrädde. Massor av jordgubbar (även extra i skålar). Citronmelissblad, mest för syns skull.

Har du någon specialare som du brukar göra med fläder? Vore roligt att få ta del av.

Actaea pachhypoda, Achillea 'Taygetea', Sanguisorba hakusanensis mfl

Vad blev det då som följer med mig hem från Åbergs denna gång? Som vanligt ingen inköpslista eller ordentlig plan, utan jag vandrar runt lite sådär på måfå och kikar på ditt och datt. Blicken stannar på den vita trolldruvan - Actaea pachhypoda.

Läser mig till att den under våren blommar med oansenliga vita blommor för att under sensommaren utveckla vita bär. Höjden sägs till 60 cm och vild växer den i fuktig skogsmiljö, halvskugga till skugga. Värt att veta kan vara att hela växten är giftig.

På Åbergs står trolldruvan tillsammans med...

...brudbröd - Filipendula vulgaris. Så vackra de är tillsammans, men det som går an på en plantskola är kanske inte självklart det som fungerar "på riktigt". Ser att brudbrödet föredrar torra lägen och gärna kalkrik mark i soligt läge. Blomningstiden är nu, dvs juni-juli.

Bladen är också vackra! Jag kikade en del på sorten 'Multiplex' (eller 'Plena', som den också verkar kallas) som har fyllda blommor. Men tycker att dessa är vackrare, så det blev två krukor av den enkla och jag ser fram emot att se hur dessa samsas med annat.

I samma färgskala, mjukt vita, ja, gräddiga toner, går svavelröllikan - Achillea 'Taygetea'. Den ska, enligt namnlappen, bli ca 40 cm hög och trivas i soliga och torra lägen. Blomningstid är juli - augusti.

Jag har begränsat den vanliga blodtoppens - Sanguisorba officinalis - framfart i örtplanteringen och nu finns det ju plats för andra. Bland örterna finns redan Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' och Sanguisorba tenuifolia 'Blackthorn'. Ett trevligt inslag hoppas jag att fjäderpimpinellen - Sanguisorba menziezii - blir, som blommar något tidigare än de andra, blomtid anges till juni-juli. Höjden anges till 80 cm. Grågrönt bladverk. Det blev... två krukor, nedan först en bild från hur den - tror det är den - blommar på Åbergs.

Ja, och mina krukade plantor bjuder också några blommor.

Lite undrande är jag över krukan med en namnlapp som anger att det är en hakusanpimpinell - Sanguisorba hakusanensis, då jag läser mig till att bladverket ska vara... grågrönt. Hm?!?!

Dock stämmer det med att bladen är djupt skålade, så kanske ändå rätt. Nåväl, blomfärgen ska bli rödviolett och blomtid anges till juli-augusti. Höjden verkar bli betydligt lägre än mina andra sanguisorbor, endast 40 cm. Dock har nästan alla blodtoppar och pimpineller växt sig stora och höga här. Nu ska det bli spännande att se om detta verkligen är en hakusanpimpinell eller... kanske någon annan. 

En bagatell, som kanske ändå visar sig vara något alldeles fantastiskt så småningom, är en planta balsamblad/luktsalvia - Tanascetum balsamita. Blomningstid anges till juli-augusti, blomfärg limegul och höjden 80 cm. Den ska trivas i soligt läge, örtagården blir perfekt.

Till dammen flyttar en svärdslilja - Iris pseudacorus 'Albus' (den lilla - tyvärr suddiga - bilden längre ner till vänster är tagen på Åbergs) och en kruka svärdtåg - Juncus ensifolius.

Avslutningsvis blev det också några ätbarheter till köksträdgården: Stjälkselleri 'Tall Utah', några plocksallader samt italiensk ruccola, som bär namnet Diplotaxis tenuifolia 'Tricia', men här hemma får den nog kallas ruccola helt enkelt. Dock, antecknar dess namn för den ska enligt uppgift kunna skäras gång på gång och gå sent i blom. Om så, kanske en sort som blir ett återkommande inslag här i kökslandet.

Det var det hela! 

För denna gång...

Jag gör som jag brukar, jag samlar alla fynden och betraktar dem nöjt. Fortfarande står det mesta i pappkassar, men snart sprids växterna ut i trädgården. De nya blir inslag i den väv som redan är och som så smått förändras. Allt eftersom.

Jag ser nu att färgskalan går igen i allt det jag valt, det är mjuka vita/creme/ljust gula toner som möter lågmälda rosa/mörkt röda och brun-svarta nyanser...

Att det blev just denna färgskalan var ingen medveten handling, inget val som gjorts enligt någon speciell handlingsplan. Men någonstans i bakhuvudet ser jag framtida miljöer och växtplatser: Den där, den andra här. Det kan bli bra det här!

Åbergs, några bilder

Några nedslag från besöket på Åbergs igår,  här finns så mycket mer att se och uppleva. Men kylan gjorde oss effektiva och inspirerade inte riktigt kring att lugnt strosa runt och kika på allt som Åbergs bjuder vad gäller olika planteringar och miljöer. Det blir till att återvända rätt snart, tänker, tror och hoppas jag.

Det var på Åbergs vi mötte varandra... LÄNK! Ja, det var här på Åbergs för flera år sedan som jag gjorde bekantskap med min allra första... blodtopp. Det var den vanliga Sanguisorba officinalis, som då fick följa med mig hem och som också blev en av de första plantorna som fick bofäste i trädgården. Här en annan i släktet, jag tror det är fjäderpimpinell - Sanguisorba menziesii. 

En översiktsbild på planteringen, här finns ju inte "bara" sanguisorbor...

Så mycket att se... och välja bland! Som trolldruva som står granne med...

...brudbröd - Filipendula vulgaris.

Massverkan! Många av samma! Det blev suddiga bilder här, tyvärr, men det är en mycket vacker svärdslilja i en gräddvit/cremefärgad ton.

 Vilka blommor!

De tillhör:

Uppstammat!

Är det ormrot?

Ätbarheter!

En väldigt kelig katt gjorde oss sällskap ett tag.

Att vandra på Åbergs är att ständigt välja. Och välja bort. Det förra är lättare än det senare, men båda måste göras. Ja, så nu står fynden här och väntar på att få flytta in "på riktigt" i trädgården. Vad det blev? Strax ska jag gå ut och fotografera dem, se till att alla namnlappar dokumenteras för minnet är kort. Sedan blir det ett inlägg om den och den och den. Ja, och den också. Men varför tog jag inte en kruka av den? Eller den? Hursomhelst nöjd.