Att lämna den egna trädgården för... Chelsea

Jag tvekar litegrann. Ska jag verkligen lämna trädgården nu när blåregnets alla knoppar närsomhelst slår ut? 

Det är en händelserik tid. Nyss blommande stjärnhyacinten - Camassia leichtlinii 'Caerulea' - på det mest storslagna vis.

Vid dammen brunnävor - Geranium phaeum, humleblomster - Geum rivale - och storfryle - Luzula sylvatica - tillsammans med överblommade kungsängsliljor - Fritillaria meleagris.

Nu inleder bergklinten - Centaurea montana 'Black Sprite' sin blomning. Många många knoppar, som kommer att slå ut i värmen som kommit.

Ja, och allt som behöver göras. Exempelvis de många växter som väntar på att planteras. Här nya fynd, bland annat ranunkelsippa - Anemone palmata (lutea?).

Men... såklart att jag lämnar detta. London och Chelsea väntar! Jag har bara varit på utställningen en gång förr, då en tisdag och medlemsdag. Denna gång får det bli fredagen, en öppen dag. Det kommer att bli mycket folk, tänker jag före. Det kommer också att bli varmt.

Vi gör oss redo så att vi är vid entrén redan före insläppning, dvs en stund innan klockan åtta. Det är redan en del som köar, men strax är det fler människor bakom än framför oss. Stämningen är god. Vi får rådet att börja med utställningsträdgårdarna innan det blir alltför mycket besökare. Det är ett mycket gott råd, för några timmar senare råder stor trängsel just här. Då kan vi välja att strosa i den lummigare delen med små och konstnärliga trädgårdar. Här finns också en del försäljning. Ja, och möjlighet att fika. Vi slår oss ner.

Det är skönt med skuggan i värmen. Vi dricker lemonad med en fantastisk smak av citron, fläder och inslag av enbär. Som en gin o tonic utan alkohol. Lite bitter och syrlig, perfekt. När det blir dags att göra flädersaft ska jag försöka återskapa detta. 

Utställningsträdgårdarna då? Här finns en hel del artefakter, sådant som människor byggt och skapat av sten, trä och andra "döda" material. Ibland hamnar nästan växterna i bakgrunden, men inte alltid. Jag är mest intresserad av just växterna, vilka som visas och hur de möter varandra sinsemellan. Några exempel:

Jag har ännu inte hunnit sortera alla intryck och upplevelser. I ett annat inlägg blir det än fler bilder från utställningen och London. Men som avslutning underbar grönska i...

...Hyde Park. Detta andningshål och vilorum i storstaden. Härligt! Vad vore städerna utan sina parker? Apropå det...  Det är dags för Malmö Garden Show nu i helgen! Ses vi?

Trädgården i början av maj

Igår var det gråväder mest hela dagen. Jag gick ut och sökte. Fann några fänrikshjärtan - Dicentra formosa. De flesta jag har är inga namnsorter, utan "den vanliga" med rosa blommor. Den vita heter 'Aurora'. Att vandra runt såhär. Notera ditt och datt, nicka gillande och stundom sucka i en annan känsla. Men oftast känna glädje, som då jag ser att brunnävan - Geranium phaeum - öppnat sina första blommor för säsongen. Jag plockar en. Storfryle - Luzua sylvatica - blir också ett inslag i denna bukett vars bas består av den rikligt blommande vårärten.

Vårärten - Lathyrus vernus - är fyndad på växtloppis. En ljus variant, som lyser vackert då solens strålar når fram. Resten ligger i skugga. För en stund.

I söndags var jag på STA's växtmarknad på Hvilan i Åkarp. Då köpte jag (bland annat) denna lilla grönakleja - Aquilegias viridiflora var. atropurpurea. Förmodligen kortlivad, alls inte lika robust som sina släktingar. Men roligt att göra dess beskantskap om så bara för en sommar.

Lite annat fick också följa med hem, bland annat luktärter och en slingrande spenat. En vit backsippa  - Pulsatilla vulgaris 'Alba' - bjuder såväl blomma som vacker (och löftesrik) fröställning. 

På matbordet står fortfarande buketten som jag plockade i måndags. Det är vita pärlhyacinter - Muscari botryoides 'Album',  förgätmigej - Myosotis scorpioides 'Alba' - och en alldeles vanlig gullviva - Primula vulgaris. Älskar dessa gullvivor, skulle gärna ha fler av dem. 

I veckan slog det ena päronträdet ut i blom. I bakgrunden skymtar grannens björk, som nu kläs i grönt.

Ja, tillvaron blir allt grönare. Morgon nere vid dammen.

I vattnet lyser bladen från svärdsliljan - Iris pseudacorus 'Albus' - som planterades förrförra sommaren. Ännu har den inte blommat, men kanske gör den det i år. Vore fint. Blommorna är ljusa, den där tonen som både är och inte är vit, gul och grön. Nej, inte beige, utan kanske svavel.

I början av maj lyste solen och jag flyttade ut trädgårdsmöblerna.

På bordet en "ja, nu är det den där tonen igen"-färgad aurikel - Primula auricula. Krukan är från Bergspotter. 

Bland narcisser (Thalia)...

...fänrikshjärtan och annat står mörka tulpaner - Queen of Night.

En bukett med pärlhyacinter lyser vackert mot den brända leran och rosten. "Vasen" är en gammal konservburk, som glömts utomhus och av glömskan blivit vacker. 

Ibland går krukor i kras. Jag låter dem täcka ytan så att jorden inte ligger bar. I den stora gränsforskrukan är en grön ros planterad. Den visar nu många knoppar... Men det får jag återkomma till en annan gång.

Nu lyser solen. Kommer värmen också blir det en explosion av grönska. Ja, och blomning. Aklejor, humleblomster, brunnävor med flera är beredda. Hoppas vi får en helg som bjuder oss att vara utomhus från tidig morgon till sen kväll, njuta i solen och kanske till och med söka skuggan. 

Vad som händer i rabatten? Blommig fredag ställer frågan och en del av svaret syns ju på denna bild tagen den 7 maj. På den mjuka bädden av vita violer. En trädgårdssäng.

Fler inlägg, se länk.

Grönska i morgonen

April har lämnat oss och även om det funnits härliga stunder och soliga dagar, har det ofta känts kallt, jättekallt. Men nu... maj. Jag vaknar till solsken och fågelkvitter. Det är märkligt - för_underligt - hur en liten liten fågel kan låta så mycket. Det ljusa, om man är morgontrött nästan skärande, pipet möter kraxandet från de större. Är det kanske skatorna, som byggt bon i björkarna häromkring, som vaknat nu? Allt medan kvarteret ligger tyst då denna måndag inte är en vanlig sådan. Det är helgdag, en röd dag för många. Kanske en grön för fler ändå. Morgonsolen lockar, vill ut!

Så... jag går ut i morgonen. Viggo sover fortfarande och vill alls inte göra mig sällskap. Det gör ingenting. Inte heller jag är riktigt vaken, men ändå pigg. Det är, förutom fågelsången, ljuset som väcker. Livet som bjuds. Så jag... går ut. För att gå in igen. Efter jackan. Ännu har solen inte hunnit värma upp tillvaron. Största delen av trädgården ligger i skugga nu. Men inte länge till. Jag går ner för kökstrappan och...

...ser mig omkring. 

Vid pergolans fot, nära köksträdgårdens pallkragar, lyser pärlhyacinterna - Muscari botryoides - under fikonträdet. Det är vackert nu, men ett elände då dess rufsiga grönska stör det lilla lilla stenpartiets mer strikta uttryck. Här ska grävas upp, vårlökarna flyttas till annan plats.

Det är blåregn - Wisteria sinensis - som klättrar på pergolan. Jag går på gången som på ena sidan har pallkragar och på den andra rymmer en liten plantering. Här har de flesta vårlökarna blommat färdigt, men ännu kan jag njuta av en av mina favoriter: Narcissus 'Lemon Drops'. På engelska kallas denna typ av narcisser Angel's Tears.

Gången avslutas (eller börjar) i den lilla platsen under äppelträdet, vid dammen. Balkansipporna - Anemone blanda - har inte vaknat än. Vitsipporna - Anemone nemorosa - verkar vara pigga redan nu. Vi hälsar på varandra.

Stenarna är begagnad smågatsten, de har ett lite mjukare uttryck än ny. Vänder mig om mot pallkragarna. Jag vill ju också säga god morgon till det vita löjtnantshjärtat - Lamprocapnos spectabilis 'Alba'. Noterar att ramsen är på väg. Har några olika sorter, det gemensamma namnet är Polygonatum. 

Så vänder jag mig om igen och blickar ut mot dammen. I förgrunden sjömanshjärtat - Dicentra cucullaria.

Går till dammens andra hörn, mot planket till. Murgröna (och annat) har börjat klä, men ännu lyser ytorna rätt nakna. Även här har ramsen (ramsarna?) vaknat. 

Platsen bjuder en strilande skugga genom päronträdets grenverk. Nej, ännu inte bladverk. Men snart. Vid stammen, ännu en rams. 

I hörnan, ett försök att skapa en känsla av lund. Nu mycken grönska, en del vill upp medan andra gäspar. (Kungsängsliljor - Fritillaria melagris - kan anas.)

Flera julrosor - Helleborus. Det är mest bladen som syns nu, men om man kikar noga... ser man.

En liten bit bort, längs planket, står denna klockjulros - Helleborus foetidus.

Återvänder till lundhörnan. Snart slår vårärten - Lathyrs vernus - ut. 

Jag går över "gräsmattan", ett av trädgårdens många förbättringsområden. Snart ska jag försöka hjälpa den på traven att bli grön och tät, men innan läge att gräva upp täta tuvor av snödroppar - Galanthus nivalis - och annat. Lökarna sticks ner i marken. Nej, nu ser det ju inte så vackert ut, men nästa år. Tror jag. Får vänta och se. Rätt mycket i trädgården handlar om just detta. Vänta till, vänta på, vänta för. Förväntan.

Närmar mig huset. Här planteringen, som tidigare i år lyste gul av vintergäck. Nu är det mestadels grönska som gäller. Igår rensade jag fram de små stenläggningarna av gammalt tegel. Trampstenar som behövs i detta myller av örter. Blodtopparna - Sanguisorba - är på gång, myntor likaså. Och så vidare. En del salvior har dött under vintern, medan andra visar liv. Sticklingar står redo för att planteras. (Ibland känner jag mig rätt duktig, ibland är nu. För en stund.)

Lavendelrundeln är hårt klippt. Jag var tvungen. Men de flesta plantorna verkar överleva och även här har jag sticklingar som är redo att rycka ut. In. Men kanske blir det ett mellanår för lavendeln, en lite modest variant av det som annars brukar vara... mycket.

Tillbaka upp för kökstrappan. Vänder mig om och ser all grönska. Rosen Henry Hudson i förgrunden. Det ser ostädat ut med vårlökarnas blad tillsammans med perenner på väg upp. Den nyplanterade ligusterhäcken (framför gräsmattan) är ännu bara pinnar, men bladen är på gång även här.

Kikar upp, blå himmel. Ett avtryck som visar att här har ett flygplan nyss farit. Päronträdets grenar är fortfarande nakna, men de kommer snart att visa... 

...grönska.