torsdag 26 februari 2015

Att gå en runda

På vägen hem cyklar jag förbi flera trädgårdar, blicken far medan fötterna trampar. Det går rätt långsamt, för även om det inte blåser hårt, bjuds en envis motvind. Det är som att cykla i en mycket lång uppförsbacke, fastän marken inte alls lutar. Det är kallt, men solen skiner och får tillvaron att kännas riktigt trevlig.

Jag noterar att det kommit upp krokusar på flera ställen, annars kläs de gamla trädgårdarna av vintergäck och snödroppar i stora mängder. De senare kan den egna trädgården också stoltsera med, men några krokusar har inte börjat blomma än. Strax är jag hemma och jag går genom den rätt trånga gången mellan hus och garage.

Nu vill jag ägna en stund åt en av mina favoritsysslor i trädgården: Att gå en runda. De där rundorna tar jag så gott som varje dag från tidig vår till sen höst, ja, även under vintern då och då. Rundorna vandras på olika vis, det finns ingen plan och vad som uppmärksammas eller inte beror säkert på vad sol och skugga lyfter fram eller döljer. Det är nyfikenheten i stunden som styr, men hur jag går och vad jag ser påverkas också av tidigare rundors frågor och svar. Så byggs en runda på en annan, som följs av en tredje som... Känns det igen?

Ibland tar jag med kameran, det gör jag idag. Med dess hjälp dokumenterar jag inte bara vad jag ser utan också hur jag går, tänker jag nu då jag försöker beskriva dagens runda. En av de första bilderna visar dess början, då jag möter mängder av vintergäck och ser att de öppnar sig mot världen. De som för några dagar sedan var små bollar är nu utslagna blommor.

Jag är nyfiken på hur snödropparna har det och går ner mot några ruggar. Jodå, de har också slagit ut. Överflödet lockat mig att plocka en bukett, men inte nu, nu vill jag vandra vidare och se mer. Nåväl, innan jag lämnar dem noterar jag att de efter blomning ska grävas upp så att lökarna kan spridas ut i trädgården.

Då jag backar med kameran blir det tydligt att det är dags för vårstädning. Jag ser också att de allium, som förvisso redan visade sig i förra inlägget, nu har blivit ännu kraftigare.

Strax intill finns flera kärleksörter. Jag stannar och betraktar dem en stund. Den orange-bruna tonen i det som klipptes i söndags, står vackert mot den speciella gröna färgen.

Hur går det för snöklockorna? Jag vänder steg och blick mot en annan plantering och visst har de också utvecklats sedan sist vi sågs.

Än fler har kommit upp i närheten.

Så lustig denna ser ut, blickar inte alls nedåt utan stirrar rakt in i kameran.

I närheten en julros.

Jag vänder mig om och ser ett vintergäck sticka upp bland vissna blad från strandiris med flera. Det är något speciellt när en endaste en av någon visar sig såhär. Flertalet kan dölja snarare än att lyfta fram. Ibland.

Jag går vidare mot gräsmattan och upptäcker något jag inte alls räknat med. Där lyser några krokusar minsann! Inte många, bara dessa. Men ändå... Härligt!

Jag betraktar dem länge.

Stora delar av den lilla trädgården ligger nu i skugga, jag vandrar runt och lägger märke till många lökväxter som är på gång och att en flera perenner visar grönt. Men det känns kallt utan solens värmande strålar, jag vänder om och går tillbaka. På väg mot huset fångas jag av vintergäcken igen.

Ser du vad jag såg? Ett litet blomsterbi! En "vintergäckare" av rang...

Så fick denna rundan ett slut. Svar har getts, frågor har väckts. Morgondagen väntar med... ja, vad den rundan bjuder kan jag bara ana, men inte säkert veta. Det är därför dessa upptäcksfärder i den lilla världen är en av mina favoritsysslor i trädgården.


För fler inlägg på temat, se länk.







måndag 23 februari 2015

Årets andra trädgårdsstund

Vårtecken efter vårtecken... Idag måndag morgon, gråväder, blåsväder. Vårvindar, såklart. Igår var det sol och vindstilla, trädgården lockade och bjöd årets andra trädgårdsstund. Den redan fyllda trädgårdstunnan, se inlägg, fick ta emot lite till. Ett välkommet vårtecken infinner sig idag då tunnan töms för första gången denna säsong. Nyss var vintergäcken och snödropparna sensationer i trädgården, nu börjar de nästan kännas lite självklara. Det går fort det där, ibland.

Överallt sticker små gröna spjut upp. En del har kommit längre än andra, här är det snöklockor i vardande. De verkar etablera sig bra, de är hämtade från en gammal trädgård på söderslätt.

Kikar jag närmare ser jag en liten akleja kika fram där till vänster. Annars tillhör de flesta blad här flocknävan, som nästan varit vintergrön detta år.

I pallkragarna narcisser och andra lökväxter som så småningom ska finna sina platser ute i trädgården.
 

Tulpaner? Eller... något annat. Lökväxternas blad berättar inte alltid vem som är vem.

Allum, det vet jag.

 Julros.

Jag skulle gärna vilja se att plantorna blev större och kraftigare. Ska jag göda nu? Något annat?

Ännu en undran infinner sig då jag ser att flädern visar blad längst ut på grenarna. Busken är gles och spretig, ny på platsen sedan förra våren. Jag behöver beskära, ska jag göra det nu?

Det är nu trädgårdsstunderna räknas som den första, den andra och så vidare. Men snart blir de, likt vintergäcken och snödropparna, till självklarheter. Det skulle förvåna om jag senare under säsongen skriver ett inlägg med rubriken "Årets sextiofjärde trädgårdsstund", men man kan ju aldrig veta.






fredag 20 februari 2015

Hellre grön än... grå

Just idag känns min sida extra aktuell, då Blommig fredag bjuder oss temat: Fyra nyanser av grönt.

Det gröna är ibland en färg, bokstavligt talat. Som det grönmålade på ett hus i Baskemölla.

Men oftast då vi tänker på grönt, tror jag, handlar det om allt växtriket bjuder och hur väl det gröna lyfter annat. Några bilder från trädgården:

Det gröna... grönskar. Färgen blir till ett verb, en handling rentav. Trädgården grönskar, naturen likaså. Jag vandrar runt i grönskan, nu har färgen blivit till ett något att vara i, att känna färgerna, formerna och dofterna i. Grönskan kan vara granskogen, som verkar lite tung och farlig för mig som inte är van. Men den kan också vara den lättare bokskogen, där jag känner mig mer hemma. Mest hemma känner jag mig nere vid Öresund, där strandängarnas grönska möter himmel och hav.

Grönska... ändrar man på bokstävernas ordning kan ordet bli till en aptitretande... grönsak.

Men det är inte alltid som - om vi nu anammar samtidens (im)polulära särskrivningar - en grönsak är detsamma som en grön sak.

Ibland är en grön sak en groda.

Att det är underbart att låta sig omslutas av grönskan...

...är vi flera som tycker.

Att vara grön kan betyda att något helt enkelt är grönt. Det är grönt kan ju också betyda ett OK. Men om någon är grön, så ges det gröna en annan betydelse och klang. Kanske uppfattas det gröna som en brist, kanske fattas kunskap och erfarenhet. Men det skulle också kunna förstås mer positivt, som en början på något nytt, en upptäcksresa i vardande. Vi har alla varit gröna, vi är alla mer eller mindre gröna då och då. Hellre grön än... grå.





För fler inlägg på temat, klicka här!






söndag 15 februari 2015

Småskalighet och variation

I sömnen hör jag en duns på brunnslocket, ljudet väcker hunden, som börjar skälla, vilket väcker mig. Det är egentligen lite för tidigt, efter en afton som blev lite för sen, men det är nog lika bra att låta denna dag få en start ändå. Kaffe. En stund framför datorn, då jag vandrar bland andras inlägg och förundras över vackert i bild och text. Så mycket det finns!

Dunsen på brunnslocket? Det är en av grannskapets katter, jag tror jag vet vilken. Det är förmodligen den som är stor och grå, den som tror sig äga trädgården. Han brukar ge mig en blick som säger att det är jag som är besökare i hans värld och inte tvärtom. Jag säger inte emot. 

Brunnslocket finns på den smala gången mellan huset och garaget. Jag har hört att det är Limhamns äldsta garage, men det kanske inte stämmer. Jag har också hört att det en gång bodde en polismästare i huset och därför behövde han ett garage till - förmodar jag - polisbilen. Det kanske inte heller stämmer, men det verkar inte helt omöjligt. Garaget är målat i linoljefärg och går i samma gröna nyans som husets snickerier, det är Övedsgrön från Ottoson Färgmakeri. Upplevelsen av den gröna väggen skiftar med ljuset. Här en bild tagen för en tid sedan, då vi hade lite snö.

Här är den gröna nyansen annorlunda, bilden tagen under sensommaren. Bakom skjutdörren gången ut mot gatan. 

I somras ställde jag pelargonkrukor längs gången.

Jag skulle gärna se att krukorna klädde garagets vägg. Men inte på ett vis som känns iscensatt, utan andas självklarhet. Jag minns ett gammalt fotografi av min farmor, där hon inne på gården hade pelargoner i krukor hängandes på vägg. Undrar om jag kan finna bilden?

En lång stund senare: Jag finner inte den bild jag söker, eller är det så att jag tror mig ha sett något som varken finns eller någonsin funnits. Nåväl, jag fann en annan bild på farmor och min storasyster, de är på farmors innergård. Dessa kvarter rivdes några år senare och gav plats åt nybyggen med moderna bekvämligheter. Farmor? Hon fick flytta till lägenhet.

Känslan som finns där på farmors gård, det är den jag söker. Det finns inget ansträngt, inget som egentligen väcker någons beundran eller förundran, men som är riktigt trevligt och utan ambition att vara mer än just det.

Gången används flitigt, här rullas soptunnor och cyklar, så det måste fungera praktiskt. Krukorna behöver stå stadigt, det kan bli blåsigt. Sedan måste pelargonerna vattnas, det kan bli både blött och tungt. Kanske får de större krukorna vara på marken.

Jag funderar, kikar på den gamla bilden igen och igen. Där hänger amplar, där finns krukor på en hylla. Några krukor verkar vara fastsatta på själva väggen. Det är en variation av lösningar, småskalighet råder. Just det, småskalighet och variation. Mm.






torsdag 12 februari 2015

Florum Bouquet a Paradiso

Jag går en runda. Mina fötter vandrar långsamt, medan blicken flyger omkring för att stanna upp en stund. I handen en sekatör. Ibland bjuder trädgården ett överflöd, jag klipper utan tvekan. Men stundom hejdas jag, då något bara finns i ett fåtal och behöver vara där de är. Kanske ska jag så småningom samla frön och flerfaldiga, för att en annan sommar kunna plocka för att pryda bordet, bänken och karmen. Det handlar om att smycka inomhus med utomhus, att förgylla med färger, former och dofter. Jag älskar det!

Temat för denna fredag är kärlek och jag funderar kring några som gärna låter sig sättas i vas och glas. Alla växter passar inte för detta, alla besitter inte denna egenskap. Vissheten om vilka bygger oftast på så kallat erfarenhetsbaserat lärande, iallafall för en amatör som jag. Nåväl, den här egenskapen, som en del växter har, verkar Linné inte alls ha tagit fasta på då han ordnade dem i släkten och familjer. Alla kan ju göra misstag, så även Carl von, och jag är inte den som är den, utan hjälper gärna till att skapa ordning och reda i växtriket. Jag vill passa på att tacka min assistent Google Translate, som med den äran översatt det svenska, smått tråkiga men förvisso sakliga och informativa, "Bukettblommor från trädgården", till vackert klingande latin:

Florum Bouquet a Paradiso

Livet blir annorlunda på latin, tänker jag. Google Translate nickar instämmande och ger mig en tålmodig, smått överseende, blick, som berättar att min tanke är en självklarhet. Vi betraktar resultatet av vårt arbete, florum känns vackert och bouquet får mig att tänka på ett gott vin. Det som verkligen lyfter namnet är att trädgården blivit till ett paradis. Ja, livet är verkligen annorlunda på latin.

Ska det kanske vara någon apostrof eller något annat litet streck som flyger i luften? Är det nu rätt stavat? Jag undrar, men Google Translate menar, som den översättare Google Translate nu är, att sådana detaljer kan man sätta sig över... Jag tvekar, men då min assistent hastar vidare mot nya spännande uppdrag, får jag försöka vila i vissheten om ovissheten över vad som är rätt och riktigt i språkens värld. Trädgården lockar, jag vandrar dit.

Vintergäcken lyser som små gula bollar, de vill inte öppna sig i det mulna och kylslagna vädret och jag låter dem vara ifred. Snödropparna visar vitt, en del blommar "på riktigt" och jag kan tänka mig att om det bara råder mild- och solväder någon dag till så blir det en explosion. Se, men inte röra, känns det ännu som. Julrosorna står stadiga därute, men vad jag förstår tillhör de inte riktigt Florum Bouquet a Paradiso, då de nog gärna viker sig i rumsvärmen. Men jag kommer inte in tomhänt ändå:

Dagens bukett är inte helt olik många av sommarens, då de ofta handlar om likt och olikt som sjunger i kör. En spegel av trädgården i den stund som är.

Jag letar i bildarkivet och bland gamla inlägg, finner några exempel och för att detta inte ska bli ett alldeles olidligt långt inlägg försöker jag få till några collage. Här några buketter, som nog är rätt typiska för såväl mig som min trädgård. 

Den första buketten: Vit anisisop - Agastache foeniculum, ormrot - Bistorta ?, Pepparmynta - Menthe piperita L., månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon', himmelspira, rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire', blodtopp - Sanguisorba officinalis, blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Blackthorn' - och gamander - Teucrium chamaedrys. (Se länk till inlägg.)
Den andra buketten: Blodtopp - Sanguisorba officinails, ljus blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', grön helgonört - Santa rosmarinfolia och månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon'. Här finns också lavendel, mynta och stäppsalvia. (Se länk till inlägg.)
Den tredje buketten: Hjärtpenstemon -Penstemon ovatus, brunpimpinell - Sanguisorba menziesii och lavendel. Här finns stjärnflockor, både de ljusa - Astranta major och de mörkt röda (tror det är en 'Ruby Wedding') samt anagramsbräcka - Tellima grandiflora och kryddsalvia - Salvia officinalis. Dessutom några grässtrån. (Se länk till inlägg.)

Buketten nedan andas försommar, den innehåller några "vanliga" akeljor - Aquilegia vulgaris, dockakleja - Auilegia ecalcarata,  fjälldaggkåpa - Alchemilla alpina, humleblomster - Geum rivale, strandglim - Silene uniflora, skuggbräcka - Saxifraxa umbrosa samt mörk stjärnflocka - Astrantia ?.(Se länk till inlägg.)

Men trädgården bjuder även annat, exempelvis då köksträdgårdens pallkragar lockar med glada färger. Här är det krassen som hamnat i en liten vas. Annars är det nog ringblommorna som är favoriten här.

Flera av samma. (Jättedaggkåpa)

Lika men ändå olika. Flaskorna från läskbacken bidrar till att lyfta narcisserna.

Vissa, känner jag, behöver lysa genom att vara ganska få och utan att störas av andra, såsom aklejan här...

...och kaprifolen där:

Det är ofta väldigt enkelt, inte sällan för doftens skull: Några kvistar schersmin, lite citronmeliss eller, som här, några myntor. 

Jag inser nu att det där med att bringa ordning i växtriket är lättare sagt än gjort. Min trädgård är liten, men jag börjar förstå att så många fler växter bör räknas in i släktet Florum Bouguet a Paradiso. Tänk då alla våra trädgårdar och lägg till den där Naturen! Hade Linné någon aning om vad han gav sig in på då han inledde sin bana? Kanske, kanske inte... 

Det svåra kan kanske göras enkelt. Jag försöker. Släktet Florum Bouguet a Paradiso kan vara ett mycket inkluderande och flexiblet släkte, som inte tar så allvarligt på gränssättningar hit och dit. Men, och det är väl det som är poängen (om det nu finns någon, hoppas det finns någon), så tror jag att det kan vara värt att lyfta fram en del av alla de växter vi möter som inbjuder att plockas, sättas samman och njutas. Delar av våra paradis flyttar inomhus... eller ges som gåva till andra, en kärlekshandling rentav. Florum Bouquet a Paradiso, visst låter det - och kan vara - vackert! 


För fler inlägg på temat, se länk.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...