Månadens favoritväxt: Kråkklöver

Kikar in hos Anna Vattenkanna och ser vad hon och andra valt som favoritväxter denna månad som heter juni. En del av det valda finns också här och kunde valts av mig också. Fast smörbollen är endast fröställning nu, gäller också för de flesta aklejorna. Det är den 27 juni, slutet av månaden. Snart har vi juli. Nyss vår och försommar, det går fort nu, nästan för fort... 

Vad ska jag välja? Så svårt. Ser att nävan är vald, så bra. Då behöver jag inte välja den. Även pion och daggkåpa finns med på listan. Än fler av mina favoriter finns där och det känns mycket bra att andra gjort så kloka val. Då kan jag ju... kan jag ju. Vad?

Jag kan välja något som jag längtat efter, varit smått orolig över och varje dag tittat till. Jag har sett dess utveckling från liten pinne, som inte verkade rymma något liv, till att plötsligt visa lite grönt - då kom första jublet - för att sedan visa lite mer grönt - jodå, mer jubel. För en kort tid sedan visades en knopp och min otålighet visste inga gränser. Så mötte mig detta igår:

Kråkklöver - Potentilla palustris - växer nere vid dammen i ett sumpläge. Läser mig till att palustris kommer av latinets palus som betyder kärr, dvs dess vanliga växtplats. Det är en fingerört och inte alls något klöver, även om namnet antyder motsatsen. Läser vidare att kråkklöver omtalas av Linné som ett skånskt namn, så passande då jag och mitt lilla kråkklöver befinner oss just här där vi är.

Jag fick en liten bit av några mycket snälla och generösa, som har den vid/i sin vackra damm i sin vackra trädgård på Söderslätt. Så här såg det ut hos dem förra sommaren:

Det är alltså en liten bit av den som nu växer hos mig. Planterades förra sommaren och så har jag väntat. Tills nu. Ja, nu fortsätter ju väntan på att den ska etablera sig ordentligt, den får gärna växa till sig. Kanske flerfaldiga via frön eller så småningom via delning. Men nu är det bara njuta av den där enda blomma som visar sig på den lilla plantan i den lilla dammen i den lilla trädgården i den inte så lilla staden... Att trädgård kan vara ett äventyr förstås inte av alla, men jag tror att ni gör det och delar känslan.