Flera av någon

Ofta har jag någon av flera. Bara någon, för att få plats. Flera då variationerna lockar. Men det händer också att jag har flera av någon. Som här, då en grupp narcisser bildar en egen kör. Det är Thalia. Såväl färgen som formen tilltalar mig. Jag är inte ensam. Vi är många som faller för narcisser som denna, vars färger skiftar i blekaste gult till vitt. Blommorna är ofta små, skira i sitt uttryck. Leker med ljus och skugga, där de står i rosenhäcken.

Jag slår mig ner, lägger upp fötterna på den gamla korgstolen och låter blicken vila på dessa narcisser, som sticker upp ur ett grönskande hav av flocknäva och annat som ännu ej visar blommor. Vackert så. Rosornas grenar är med och leker.

I bakgrunden, på andra sidan gräsmattan, kan de blå scillorna anas. De är också flera av någon, väldigt många av samma. Just scillor är nog sällsynta i ental, fåtal. Vilken tur!

Bästa vänner!

Jag pysslar med växterna i mitt lilla trädgårdsskafferi, som finns där mellan ligusterhäck och plank.

En del har övervintrat här, medan andra fick vara i pallkragarna. Nu planteras växterna om, får ny jord och näring. Det tar tid, får ta tid. Jag hälsar på dem alla.

På hyllorna står frösådder av nävor, blodtoppar och annat. Småplantor av lavendel är värdefulla, då jag ibland behöver fylla på tomrum i rundeln. Här finns också sticklingar av den gröna helgonörten - Santolina rosmarinifolia.

Jag tog dem då jag tidigare i år beskar plantan. De verkar ta sig bra. Vårdar dem ömt, för jag älskar denna helgonört som bjuder vaniljgula knappar.

Nedan några hinkar med sticklingar från den rödbladiga flädern, brokschersminen - Philadelphus lemonine - och fikonet, som förmodligen är ett bornholmsfikon. 

Jag är rätt bra på att ta sticklingar. Jo, faktiskt! Det finns en massa saker jag inte är bra på, men sticklingarna lyckas jag oftast med. Varför? Kanske är det rådet jag en gång fick att sätta de små pinnarna längs kärlets kant, dvs inte mitt i krukan. Det sas att motståndet som väggen gav skulle stimulera tillväxten mot jorden. Ja, jag vet inte. Men hursomhelst lyckas det oftast. Sedan får de stå såhär i halvskugga, vattnar lite då och då. Lämnar dem annars i fred.

Murgröna, så lätt att flerfaldiga. Liksom vildvinet.

Variationer av alunrot. Rätt medtagna plantor fyndades till billig peng under senhösten och stoppades ner i pallkragarna. De ser rätt eländiga ut, har nu fått flytta till ny jord och återhämtning. Jag ska göra om en plantering och då hoppas jag dessa vill vara med och leka.

Är det en malört?

Mjuka sammetslena blad. Vem är du?

Allt får inte plats på hyllorna. Oliven, som jag trodde var död, visar liv nere vid foten. I den svarta hinken växer något, jag vet inte vad. Kanske är det ogräs jag göder. Kanske inte. Nedan skymtar också bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpurerum' - som jag räddade från en plantering i somras. Bladen var nästintill uppätna av något, någon. Förmodligen några. Liksom söndrade, inte alls som efter sniglarnas måltider...

Så här såg den ut då jag grävde upp den, stackars bäcktistel! Vad/vem kan det vara som angripit plantorna så? Vet du?

Jag är där i skafferiet och pysslar. Tänker att en del av det som står där på hyllorna ska hamna i den egna trädgården, medan annat flyttar till andra trädgårdar. Så hamnar nytt här. En del som gåvor, såsom jordgubbsplantorna från A...

...och den lilla plantan kråkklöver - Potentilla palustris - från B. Den ser onekligen klen ut. Men lever. Tack och lov! (Snöret? Ett försök att spjäla ett "benbrott" förra sommaren =oP)

Då jag vandrar runt ser jag alla dessa gåvor, men också alla fynd från loppisar och marknader. Flera kommer från Alnarp. Som sockblomman med blekgula blommor - Epimedium x versicolor 'Sulphureum'...

...Sjömanshjärtat - Dicentra cucullaria - och...

...fingertandroten, som jag verkar ha två sorter av. Namn som figurerar är Cardamine ritaibelü och Dentaria enneaphylla. Plantorna ser lite olika ut, nej, om detta gör jag nog ett eget inlägg.

Hursomhelst, alla dessa växter! Variationerna! Nya upptäckter samsas med gamla bekanta. Ovanligheter med vanligheter. Allt och alla värdefulla på olika och lika vis. 

Fler inlägg på temat, se länk.

Fånga dagen innan kvällen tar över

I den stund då den sena eftermiddagen hälsar på kvällen leker penséerna med solen.

Det är tre olika sorter, men ljus och skugga skapar fler variationer än så.

Strandirisens blad sticker upp som smala spjut bland annat som visar grönt. I bakgrunden, bakom pergolans vägg, skymtar blått...

 Det är pärlhyacinterna som nu klär den lilla grusplanteringen.

Deras blad skapar en röra på en plats som är tänkt att vara lugn. Efter blomningen ska jag gräva upp och flytta dem till ett bättre läge.

Nedanför zinkbaljan vita violer.

Det började som en liten planta, som sedan flerfaldigat sig och nu finns de lite överallt. Ofta där grönska möter sten.

Buxbomshäcken ska beskäras. Lavendelrundeln likaså. 

Våren är full av händelser. Som väntar. Men som också är nu. Jag lägger ner sekatören och låter spaden stå där den står. Går en runda, slår mig ner. Låter blicken vandra. Det är en speciell stund då ljus och mörker möts. Med kameran i hand försöker jag fånga dagen innan kvällen tar över, men strax är den här. Det blir kyligare och jag går in.

En bråkdel... o så kommer en humla!

Jag pysslar, fixar och donar. Den där "att göra-listan" är längre än lång och under en dag hinns förvisso en del, men långt ifrån allt. En bråkdel. Konstigt ord! Att räkna med bråk, utan att kivas, liksom. Den stora summan blir till delar, där en hel del påbörjas och något till och med blir klart. Denna trädgårdssöndag, som bjuder på sol och värme, blir till såväl aktivitet som vila. 

Blicken landar på de blå hyacinterna som står i en zinkbalja. Det känns inte rätt. Något är fel. Men vad? Så kommer en humla...

...och berättar för mig det jag inte tidigare visste. Omplantering till lerkrukor. En hamnade på kökstrappan, där man nu möts av väldoft. En stark doft, som känns bra utomhus. Inomhus skulle det bli för mycket. Tror jag.

Jag krukar plantor som övervintrat i pallkragar. Det tar tid. En del hamnar på hyllorna i mitt lilla "trädgårdsskafferi".

På bilden ovan anas självsådder av sanguisorbor. Kanske är det den vanliga blodtoppen som flerfaldigat sig, men det skulle ju kunna vara någon av de andra. Det är bara att vänta. Och se. Här står också en okänd planta med långa mjuka blad. Då jag frågar efter namn, svarar den inte. Men den verkar trivas. Vad kan det vara för någon? Vet du?

Bland de övervintrade blir jag glad då jag ser att mina plantor av bäcktistel - Cirsium rivulare 'Atropurpureum - ser välmående ut.

De ska plantera ut. Jag går och kollar läget på platsen. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - visar sina speciella blad. Vackert! Noterar också att murgrönan, som ska klä planket, kan behöva lite hjälp på traven genom att bindas upp. En till punkt på listan. Jojo.

Jag går runt med en del plantor, provar mig fram. Kanske här, kanske där. Här är det ormögat - Omphalodes vena - det gäller. Kanske plantera nära dammen bland scillorna...

Vilken fantastisk fångare av ljus den är! Såväl blommor som blad lyser.

Det går fort nu. För någon dag sedan inte utslagna. Nu lyser det rött!

Narcissen 'Thalia' visar flera blommor.

Under fänrikshjärtans vackra bladverk anas rosa.

Akleja. På gång.

I kvällen ser jag hur balkansipporna - Anemone blanda - fångar ljuset.

Söndag blir till måndag. Gårdagen känns i kroppen, musklerna är fortfarande yrvakna och smått medtagna efter "trädgårdsgympan". En skön trötthet, som inte skulle hindra fortsatt aktivitet om nu bara kalendern tillåtit. Men idag är, som sagt, måndag. En dag för annat. Fast det finns ju en stund här, ett ögonblick där. Små delar av helheten... En del bråk kan bli till möjligheter!

Är det kanske något du vill berätta?

Några dagar fylls med annat, jag är inte där, dvs här. Jag är på annat håll och har annat i fokus. Fast jag tänker då och då på hur de mår därute. Funderingar som kretsar kring vem och vilka som gör vad och hur. Och när. Men jag vet inte, för jag är - som sagt - på annat håll. Så kommer det äntligen en dag då jag kan ta den där rundan, besöka dem alla och växla några ord: Hur mår du? Känns allt bra? Är det kanske något du vill berätta?

Varje växt bär på en egen berättelse. Trädgårdens röster blir till ett sorl, i vilka alla måste få synas, höras och kännas. Så är våren, så är nu. En del verkar sova än, men jag anar deras drömmar. Kanske pratar de i sömnen, så är det nog. Vissa är yrvakna och sträcker sig mot ljuset. Några har sin storhetstid, medan andra gäspar för att strax somna. Redan över? Så fort det gick! Ja, när våren väl jagat bort vintern ökar hon tempot. Allt fler vill vara med. Varje växt... Jag vandrar runt, stannar upp och låter mig fångas av dem alla. Några, bland många. Flera i kör.

Jag lyfter blicken. Bladen tillhör rosen som klättrar i äppleträdet

Men fruktträden är på gång, se detta päronträd som snart brister ut i grönt. I blom. En något suddig bild, det var kanske den blå himlen som var i fokus.

Klematisen i rosenbusken. Blå himmel, blå himmel.

Vid hemkomst möts jag fortfarande av risets påskfjädrar, men det är grönskan jag ser.

Rosen Henry Hudson.

Blodtoppen bland vintergäckens bladverk.

 Grönt, grönt, grönt...

I det gröna, en del blått...

Mer blått.

Vitt och...

 ...gult.

Mer gult. Mer vitt och blått. En hel rosa. Men allra mest... grönt. Olika gröna toner som möter varandra.

Trädgården sjuder av liv, av berättelser. Det är en händelserik tid. En sagolik stund. Så är våren. Ibland.

Fler inlägg på temat, se länk.