lördag 27 december 2014

Vinter, en annan dag

Vädret överraskade, den senaste tidens grå- och regnväder hade juldagens morgon blivit på bättre humör och klätt sig i vacker vinterdräkt. Förundrat blickade jag ut över det inte tjocka, men ändå vita, täcket. Så fridfullt, men det varar nog bara en kort stund innan det töar, tänkte jag sådär förnuftigt och realistiskt som man väl bör. Så kom annandagen och fortfarande låg snön kvar. Förvisso droppade det i solskenet, vatten som strax frös till is, konstaterade jag då jag höll på att halka, där jag promenerade runt med kameran i hand. Nu en mellandag, en dag såväl efter som före liksom. Det råder stillhet i kvarteret och medan kaffebryggaren gör det som den gör allra bäst, kikar jag ut genom fönstret: Jodå, det vita ligger kvar! Solen lyser inte, det ser grått och kallt ut, nästan som om det skulle kunna komma mer snö. Vi får väl se... Kaffet är klart, jag bläddrar bland bilder jag tog igår.

Precis utanför köksdörren står stockrosornas fröställningar kvar.

Gråvädersbordet känns inte lika gråvädersaktigt.

Lavendelrundeln.

Blodtoppen visar bronstoner.

Vita mössor klär nu flera av trädgårdens invånare.

Kraftiga grenar bär snö liksom...

...de sprödare kvistarna.

Bordets yta är täckt och ligger där liksom som en målarduk. Det är lockande att göra ett avtryck, kanske med handen. Eller dra en linje, ja, rita något. Klottra, jag får lust att klottra!

 Solen skiner och jag hör fåglarna sjunga. Vem där?

Snön ligger vit på uthusets tak.

Snö... Jag blir nyfiken, kikar närmare och önskar fånga snön mot den väldigt blå himlen. Jag lyckas inte riktigt, det blir suddigt, det vet jag. Men mitt lilla försök ger mersmak. Om nu snön ligger kvar...

...och det kanske till och med kommer mer. Då ska jag byta kamerans objektiv och ge mig ut och försöka fånga snön, ja, vintern, en annan dag.






onsdag 24 december 2014

God Jul

Nej, snön ligger inte vit på taken. Men det stämmer, endast tomten är vaken. Julafton och tidig morgon, en stilla stund. Stjärnan lyser i fönstret. Grönskan nedanför? Pelargoner som övervintrar. De väntar på en ny vår och sommar. Liksom vi. Men först njuta det som är nu...


God Jul!

önskar

Katarina







söndag 21 december 2014

Trädgårdssöndag

Nja, nej, inte blir det trädgård en hel söndag och inte blir det en dag där allt som tidigare tänkts görs. En hel del behöver fixas och donas därute, men så kommer... regnet. Nåväl, före blötvädret låter jag blicken vila en stund på...

...stenarna och vattnet, rörelserna och skiftningarna. Fågelbadet är till brädden fyllt.

Inspirerad av andra bloggar tar jag mig en tur för se hur trädgården mår. Det är den fjärde advent och kärleksörten visar vårtecken.

Här språkar julrosens blad med ormbunkens. Likt och olikt. 

Nära inpå bokens blad i brända toner.

Därunder. Där! Under! Julrosen visar knoppar!

 Även den gröna - Helleborus viridis - är på gång.

 I köksträdgårdens pallkragar frodas persiljan.

Jag avslutar min lilla runda och börjar mitt pyssel med gråvädersbordet. Rosten, murgrönan och mossan. Mossan hämtar jag från gräsmattan. Eller mossmattan.

Så kommer regnet. Och strax därefter mörkret. Jag tar en ljusslinga och placerar i lyktan, som jag nyligen fyndade på nätauktion. Ja, och så hinner jag inte mycket mer. Kopparstarr i rostig urna, stråna fångar ljuset. Såväl bordets våta yta som plankets vita vägg låter skuggorna leka.

Nu väntar kuddmossa, buxbom, granris, några fler lyktor och en del annat att hamna på mitt gråvädersbord. Fortsättning följer.






onsdag 10 december 2014

Gråvädersbord

Jag sitter på tåget och åker genom det skånska landskapet. Det är slående hur skogar, ängar och sjöar kan kläs i gråvädersdräkt och ändå njutas. Det är annorlunda i stan, där bekämpar vi det grå med tindrande ljus och annat. Här, i naturen, blir alla dessa grå-, brun- och gröntoner till något väldigt vackert. Kan tänka mig att det doftar därute... Nyss såg jag en liten katt i en hage. Tåget kör fort och vi kommer nog att vara framme i tid idag.

Innan jag gav mig iväg gick jag en runda med kameran i trädgården. Jag hann precis ladda bilderna i datorn innan jag sprang till bussen. Tåget stannar, flera går av, men minst lika många går på. Nu kom en så kallad kändis in i kupén. Jag vet vem det är, förmodligen du också. Jag låtsas inte känna igen honom. Troligtvis genomskådas jag, då jag säkert antar ett ansträngt minspel i min iver att vara... naturlig. Jag fnissar inombords.

Tåget tuffar på och jag kikar på bilderna hemifrån. Några visar bordet och jag funderar på hur jag ska försöka få till något vackert av det som bara står där och väntar på en kärleksfull blick och en ömsint hand. Jag skulle kunna låta mig inspireras av de toner som bjuds utanför fönstret, bejaka den skånska vintern och försöka skapa ett gråvädersbord.

Det gröna kan hämtas i buxbom och mossa. Även murgröna bidrar och dess slingrande växtsätt kan mjuka upp gränser och binda samman delar till helhet.

Murgrönans bladverk upplevs ofta i stor mängd, kanske som täta mattor eller väggar. Att nu upptäcka skönheten i detaljer, i något litet, sådana möjligheter hör denna årstiden till och förstärks då bordet lyfter upp och låter oss komma nära. Ser du hjärtat? Jag ser det upp och ner, nära bladets spets. Åh, det är ju flera hjärtan! Ovanför, kan man ana formen av en trollslända, där vingarna utgår från bladets fäste medan dess kropp tecknas av bladets mittlinje.

En suddig bild, men en mörkare grönska. Grenarnas rödbruna nyanser kan språka väl med rosten.

En kotte ligger där. Den har också färger och former att gå på upptäcksfärd i. Små universum, som rymmer storhet.

Ljuset är egentligen för stort för lyktan, men fann inget mindre då jag sökte ett batteridrivet för utomhusbruk. Kanske byta ljuskälla, kanske byta lykta. Hursomhelst vill jag att det ska vara ett mjukt och lite försiktigt ljus. Som en viskning i mörkret.

Zinkfatet skulle kunna rymma mossa. Fåglarna kommer förmodligen att rumstrera runt i den gröna mattan... 

Rost, rost, rost. När vatten möter rost blir färgen intensiv och levande.

Äppelträdets grenar är kala, ingen grönska sånär på...

...den slingrande honungsrosens blad. Nu framträder sådant som annars döljs.


Tåget ankommer till Staden! Jag ser att min kollega står där på stationen och väntar... Mina gråvädersbordsfunderingar får fortsätta en annan gång.

Tiden går.
Klockan tickar.
Det blir en ny dag.

En annan gång blev en annan dag, nu en morgon på hemmaplan. Jodå, gårdagen blev en bra dag och även hemresan några timmar senare lyckades enligt tidtabell. Jag är glad att igår var igår och inte är idag, då stormvindar och regn härjar utanför. När ovädret är över ska jag ta mig en promenad och plocka ditt och datt, en och annan kotte, några kvistar, ja sådant som kan pryda mitt grävädersbord i vardande.

Trädgården kan också bidra... Kanske ska jag gräva upp en planta med ormskägg - Ophiopogon planiscapus 'Niger'. Hur är det, håller den sig vintergrön, hm, svart? 

En annan möjlighet vore den japanska starren - Carex morrowi - där jag har flera tuvor nere vid dammen. 

För att förstärka rost- och kopparnyanserna, skulle jag kunna använda några plantor kopparstarr - Carex buchananii - som nu står i pallkrage för att övervintra.

Ovädret fortsätter. Tilltar? Kanske. Mina tankar och planer får vänta, vila kvar som fantasier om ett gråvädersbord som sjunger skånsk vinter, där melodierna går i naturens toner. Snö kan tillkomma, för att strax smälta och sedan komma åter. Sannolikt blir det vintervita kortvarit, små infall liksom, i en väderlek som är grå... och vacker!







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...