Dag efter Afton

Vilken midsommar det blev! Vet inte hur du har haft det, hoppas bra. Här i Skåne njöt vi värme och sol. Förvisso också åska med regn, men även det blev ett njutbart inslag i den ljumma sommarnatten. I goda vänners lag, sill och potatis, ja, allt som hör till. Och mer därtill, då den yngre generationen hade lagt till några nya inslag. Midsommarpizza? Va? Men jo, egenhändigt och stenugnsbakad hamnade även den på buffén och uppskattades ;o). Så blev festen en fest för alla. Jag? Jag älskar sillen i alla dess former, men nog allra mest den klassiska matjessillen. Sådär i all enkelhet med gräddfil, gräslök och nypotatis. Oslagbart.

Före och efter midsommar, en helg som markerar den tid som pågår, men också skiftet mellan det som nyss var och det som komma skall. Trädgården säger farväl till några, blommor blir till fröställningar som lovar mer. Så småningom. Men nu, nu öppnar sig andra. Den blå gräsfibblan- Catananche caerulea, som har underbart vackra knoppar i sig, låter några blomblad kika fram.

Jag kommer hem från Österlen och öppnar husets fönster, släpper in luften efter en natt med regn. Det är lätt att andas. Stockrosorna har börjat blomma...

Buketten med vilda blommor (som jag häromdagen plockade under en promenad längs det gamla järnvägsspåret vid Ribban) ser rätt medtagen ut denna midsommardag. Men trötthet kan också vara vackert, speciellt då den föregåtts av glädje.

Jag går en runda. Ett lustfyllt "måste" efter att ha varit borta om än bara en kort stund, något dygn. Nu börjar den lilla fingerborgsblomman - Digitalis lutea - att blomma. Jag älskar dess form och kulör, när det vita inte är riktigt vitt. 

Riktigt vit är Henry Hudson. Vackert så, då den vid blöt väderlek kan anta blaskigt skära toner. Här kikar en ros fram i armeringsnätet. På marken har nu vita luktärter börjat växa så smått för att - om ett tag, hoppas snart - klä, blomma och... dofta.

Ett felnamnat loppisfynd, skulle bli gracila blå blomstänglar av något slag... Ett misstag, vill jag tro, av säljaren. Det är andra gången jag köpt något som alls inte är. Nu har jag två orange dagliljeplantor - Hemerocallis fulva - i min ägo, som sålts under falskt namn. Men det gör inget, eller iallafall inte mycket, då jag har börjat inse att trädgården (och jag?) behöver mer brända toner. 

Krukan står framför jalusien, som skänker en lekande skugga till den lilla platsen under tak. Strax sätter jag mig där, men först...

...en koll på tomatplantorna, som står i hinkar längs husväggen bakom den öppna köksdörren.

Nattens regn har bara delvis nått hit. Jag vattnar. Plantorna visar många blommor och en del frukter.

Löftesrikt. Dagen efter Afton, vilan efter leder också vidare till ett sedan, det som komma skall. Det som redan är nu, tänker jag då lördag nu blivit söndagsmorgon. Det verkar bli en dag som bjuder lite svalare väderlek, men ändå inte kallt. Läge för handlingskraft med häcksax, ogräsjärn, sekatör etc. Men då handen ännu upptas av kaffemuggen får sådant vänta. En stund.

GLAD MIDSOMMAR!

Sju sorters blommor... En härlig bukett eller rentav en vacker krans. Sol på en blå himmel. Grönskande björkar, dans runt en stång. Så mycket som ÄR midsommar, eller hur? Men i år får lille Viggo stå för hälsningen i form av det obligatoriska midsommarbadet. Jodå, en stinkande tax, doftar nu. Redo för fest!

GLAD MIDSOMMAR!!!

Något av det som bjuds i trädgården nu

Hela tiden något nytt. Ja, för oss som vet och bryr oss. Någon annan skulle kanske rycka på axlarna och undra över Storheten i det som bjuds i trädgården. Vilken lycka det är att vi inte tillhör de där andra, så tråkigt det vore. 

Nyss "bara" knoppar, igår morse blommor. Krolliljan - Lilium martagon - visar fantastiska former, något sagolikt - kanske "Tusen och en natt" - över dem. Jag fascineras också över färgerna, där rosa möter brända toner på ett alldeles självklart vis. 

Det är två - kanske tre - plantor som står inbäddade i lundhörnans grönska. Här växer bland annat ormbunkar, olika rams och hostor. I bakgrunden syns några bokplantor, ett försök att mjuka upp den fyrkantiga tomtens alltför raka hörn. Bland "böckerna" en svart fågelholk, jag vet att här bott talgoxar, kanske gör det så fortfarande.

På bilden ovan till höger anas ljus blomma. Det är den mörkbladiga flädern - Sambucus nigra 'Black Tower'.

Jag går vidare längs planket, fläderns bladverk anas i bakgrunden. Detta är en plantering som jag tänkte göra om förra sommaren, hösten, våren osv. Tiden går, gick... och komma skall. Just nu är det både för sent och för tidigt att ta fram spaden. Det behövs snälla ögon när man kikar på det som pågår här. Bolltistlarna verkar synnerligen pigga i år, tror att de flesta är frösådder från Echinops ritro 'White'. Här står de med stjärnflockor - Astrantia major, som bjuder olika toner från lime, vitt till ljusaste rosa.

Då jag vänder blicken åt andra hållet möter stjärnflockorna purpursporre - Linaria purpurea 'Canon J. Went' och nästan överblommad ängsnäva - Geranium pratense.

 Planket blir allt grönare, det är bland annat murgröna som gör jobbet.

 Under päronträdet blommar - och doftar! - schersminen Philadelphus 'Dame Blanche'.

Kermesbäret - Phytolacca acinosa - inleder sin blomningstid med skira ljusa blommor. Sedan blir de annorlunda, från rosa vandrar de över till mörkaste vinrött, nästan svart. Men där är vi inte än och det känns härligt - ja, löftesrikt - att veta.

Framför kermesbär och schersmin visar fortfarande alliumen stora violetta bollar. Nu har brunnävorna - Geranium phaeum - vissnat ner, jag klipper de flesta fröställningarna i hopp om ännu en blomning. De ljusa stjärnflockorna är, som kan ses, ett återkommande inslag i trädgården. Tulkörten - Vincetoxicum rossicum - slingrar sig om sig själv och andra som nås. Kanske ge den en annan och bättre plats, där den både får stadigare sällskap och inte försvinner bland annat.

Samma plats, en annan vinkel och tidpunkt. Solen skiner på daggkåporna - Alchemilla mollis, ängsnävan och lavendeln där bakom. Här finns också röda inslag, som exempelvis mörkt röda stjärnflockor.

Lavendeln glittrar, den är som allra vackrast nu.

En ros vandrar in över mur och uthus. Plötsligt känns särskrivning som en god idé, för det är onekligen en grann gåva... ;o) 

Oklippt liguster i förgrunden. Fram med saxen, men det får nog bli en tidig morgon eller senare kväll i denna soliga väderlek. Nu är det varmt, riktigt varmt. En trött blick, ja, hela han, berättar att nu är det läge för...

...vila. Göra ingenting, som i sig är ett någonting. Sova en stund, njuta stunden och samla kraft.

Det är en god idé. Själv tar jag med mig morgonens kaffemugg, söker skuggan och gör just bara det.

I vardande

Måndag morgon. Vilken vacker morgon det är! Jag öppnar köksdörren och släpper in ljuset och dofterna från trädgården. Fågelkvitter hörs, men syns inte på bilden kameran fångat.

Jag går ner för trappan och ser hur blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' - gör sig redo att snart slå ut. Där bakom anas bordet, som har fått vara avställningsplats för ditt och datt ett tag. Sådant som är på väg till, men kanske mest från. Diverse av ditt och datt. Under söndagen städade jag, tömde krukor på sådant som dött, planterade om annat. Flyttade hit, ställde dit. Klockan tickade, annat pockade på. Tänkte att här kan skapas något vackert, vackrare. Nåväl,  se och finna ro i att det är något i vardande.

Morgonsolen ljussätter denna plats, senare under dagen ligger den i skugga. På bilden syns brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile - som jag stammat upp så att rosen Henry Hudson ska få plats nedanför (och framför). På armeringsnätet, som på enkelt vis är nedstucket i marken, ska - så småningom - vita luktärter klättra, klä och dofta. 

Bordet igår. Det är blött efter vattning.

Imorse, jag ser att den lilla purpurklätten, som igår "bara" visad knopp, nu slagit ut. En vissnande bukett skymtar nere till vänster i bild.

Ibland kan visset vara vackert och utomhus gör det inget att blommorna drösslar. Här står olika stjärnflockor - Astrantia - tillsammans med flenört - Schrophularia nodosa, humleblomster - Geum rivale - och strandirisens fröställningar.

Ett sammelsurium, bland dem...

...purpurklätt, lavendel och purpursporre - Linaria purpurea 'Canon J. Went'. Plankets skuggor är också med och leker.

Vit gräslök.

Den gröna helgonörtens - Santolina rosmarinfolia - vanliljfärgade knappar är snart i full blom. Jag hade - som tur är - tagit sticklingar från plantan som växte, så husets hund attackerade och beslutsamt dödade plantan som stod i örtagården. Det är något med vedartade växter som väcker hans lust att bita, tugga, dra, döda... Dock igår sågs han mumsa på en blomknopp, den endaste enda på en rar planta. Nej, inget giftigt, förutom... min blick då. ;o)

Kärleksörtens skugga på bordet skapar mer av det som redan är. Lera och rost möter olika toner av grönt och grått.

Bordet har en hylla. Till höger skymtar den gröna rosen - Rosa chinensis var. viridiflora 'Green Rose'. Hur är det nu, skrivs rosens namn kursivt? Jag vet inte, vet du? Plantan grävdes upp i samband med att rosenhäcken togs bort, nu står den i en hink i väntan på Platsen. Det är en speciell ros, se bilder här.

Inspirerad av flera av er som visat vackra exempel på när glas möter lera (och växter förstås) har jag börjat samla flaskor så smått. Ja, nu står de ju bara där, är inte alls placerade med känsla för färg och form. Jag ska försöka, så småningom. Men visst syns det redan att glaset gör, tillför, något. 

I morgonsolens skarpa sken blir det belysta alltför bländande för att ses. Blicken vilar istället på växterna i förgrunden. Får mig att undra om...

...blodtoppen slår ut idag.

Nu sen kväll. Blodtoppen? Nästan, men inte riktigt. I vardande, på gång. Imorgon...

Variationer av samma

Igår, fredag eftermiddag. Det är nästan folktomt på Sibbarp, en av strandområdena här i Malmö. Vädret är lite sisådär, men orsaken till människors frånvaro handlar nog inte om det, utan om att fotboll spelas av några och tittas på av många, jättemånga. Bland dem är inte jag. Vandrar längs vattnet och försöker ha koll på vovve, som är blöt och sandig efter bad och bus. Nyss köpte jag kaffe i kallbadhusets café, nu balanserar jag muggen medan jag leder cykeln... Ser hur vallmon dansar på stranden, det är vackert med det orangeröda i en miljö som kan kännas lite karg, speciellt i denna väderlek. Cykeln, kaffet, hunden, nej, jag låter mig inte hindras. Några snabba klick med mobilen och sedan går vi vidare. Hemåt.

Väl hemma ser jag att fotografierna jag tog är utan skärpa och andra kvaliteter som bilder nog bör ha. Men... motivet är vackert. Kanske räcker det. En stunds lek i datorns bildprogram skapar flera uttryck. Ibland olikt, ibland nästan likt. Variationer av samma.

Ursprungsbilden

Vilket bildprogram? Inget avancerat såsom photoshop och dylikt, jag har endast lekt på enkelt vis med hjälp av Picasa och Instagram. Börjar förstå att man nog kan fastna här. Alla möjligheter som finns med skärpa, toner osv kan vara såväl inbjudande, som kanske förlamande. När sätta stopp? När bli klar och känna att nu, nu är Bilden här? Hursomhelst roligt att prova på och speciellt fångas jag av att bilder kan ges ett mer måleriskt (kanske akvarell, jodå, varför inte låtsas att jag är Lars Lerin ;o) eller textilt uttryck. Spännande...

...men nu ska denna lördag ta sin början på ett mer handfast vis: Ogräsrensning, gräsklippning, omplanteringar osv. Någon har slagit ut, någon har vissnat och en annan har... Förändring av det som redan finns, fanns och komma skall. Oändliga variationer... av samma.