Nu!

Kommer hem i den sena kvällens mörker. Det är inte jättekallt, men ändå kallare än där jag var nyss. Var? London. En favorit. Lite vårkänsla infann sig med gula påskliljor i Hyde Park och visst var det grönska och blomning utanför pubar, i fönsterlådor etc. Där. Hur är det här? Kvällens mörker övergår till natt. Jag får somna undrande och det är ju inte svårt eftersom tålamod liksom är min grej. Eller inte.

Tidigt nästa morgon väcks jag av ett säkert vårtecken. Det är lite bullrigt, det verkar gå fort. Med raska och beslutsamma steg går de hit och dit. De drar det som nu dras och som sedan lyfts. För att så småningom landa på marken igen och flyttas tillbaka till sin plats. Det är årets allra första tömning av trädgårdstunnan som pågår. 

Något senare lyser solen och det har blivit dags att se vad som nu kan ses i trädgården. Har det hänt något under dessa dagar då jag inte varit här? Då var vintergäcken i knopp, en del snödroppar likaså. Då var julrosorna försiktiga. Ja, och sedan var det väl inte så mycket mer, tänker och tror jag då jag försöker minnas hur det var för några dagar sedan. 

Nu! 

Det lyser gult! Vintergäcken har öppnat sig i solen. Små buketter av vårglädje.

Under rosenbuskarnas grenverk är det julrosor och snöklockor i blom. Jag skulle gärna se att julrosorna var frodigare. Fler av dem, mer av dem. Ska jag gödsla? Med vad? Ska jag kanske göra något annat?

Snöklockorna verkar ha etablerat sig rätt bra. Fick några stycken från goda vänner med en gammal trädgård på Söderslätt. Ja, så nu är det inte bara vilka snöklockor som helst som pryder min trädgård.

Vitsippor! De växer båda enstaka här och där, förmodligen följt med vid flyttning av plantor och jord. Men mest skådas de i flock.

Mellan ligusterhäck och gång.

Skräpigt på grusgången. Överhuvudtaget en yrvaken och rufsig trädgård. Lite som jag själv alltså. Nu står ju trädgårdstunnan där och är alldeles tom. Om man inte fyller den med något, för att använda ord från Hasse & Tages Pastor Jansson. Det kliar i fingrarna och sprattlar i benen. Lusten att vara därute och röja är stor, men tyvärr är denna dag inte en trädgårdsdag utan rymmer annat. Så dumt!

Så börjar väntan på en nästa vår

Solen lyser och tränger in genom fönsterrutor som smutsats av vinterns oväder. Ljuset vandrar förbi flaskor och annat av glas, som står på fönsterkarmen, för att så småningom landa på bordet. På bordet står tre krukor med kungsängsliljor. Det var ju alldeles nyss jag bar hem dem från den lokala planthandeln, tänker jag, då jag låter blicken vila på de skira liljorna. Det var ju alldeles nyss de bara var i knopp, om ens det. Värmen från elementen gör väl sitt, men mest är det nog ljuset. De har lapat solljus i några dagar och en del ser lite trötta ut. Nåväl, de är vackra och får stå kvar ett tag till. När det blivit lite varmare därute planterar jag dem i trädgården. Så börjar väntan på en nästa vår redan innan denna vår riktigt tagit sin början. Trädgård är mycket väntan. Nåväl, som tur är gjorde jag samma sak förra året och förra och... Ja, så snart bjuds kungsängsliljor i blom därute, hoppas jag. Våren? När den kommer? Snart!

Bland alla mörka en endaste vit. Den skymtar där till höger.

Jag vänder lite på krukorna. Gör annat en stund för att återkomma. Ett lite annat ljus, nu något svalare toner.

 På köksbänken framför fönstret står denna vita. Nyss vaknat.

Jag kan inte se mig mätt, så många olika former och skiftningar den bjuder på. Vacker på många vis är kungsängsliljan, som på latin heter Fritillaria meleagris. 

Rosa, rosa, rosa. Rött?

Rött och rosa är temat. Det senare är inget problem, trädgården är full toner från skiraste skärt till mörkaste rosa. Men så har vi då rött. Jag bläddrar i ett gammalt album och inser att nej, i min trädgård finns inte mycket som är sådär klart rött. Räfsan var röd. Men det var då det, nu har solen hunnit bleka och annat hunnit smutsa. En gång hade jag en sekatör med rött skaft. Den sekatören försvann som mycket bra sekatörer tenderar att göra. Jag vandrar runt bland bilderna och kikar efter rött och rosa. Här är ett axplock av det jag fann.

Stjärnflockorna - Astrantia - kommer i variationer.

 Gamander - Teucrium chamaedrys - vintergrön och skön. Här i sommarvärme.

Pelargon. Den storblommande på bilden nedan dog tyvärr, men var magisk. Så länge det varade. Vad den heter? Pelargonium tetragonum.

En annan pelargon, en småblommare. Den är ju faktiskt rätt röd. Och rosa. Och skär, kanske nästan vit.

Ja, jag vet. Jag vet att ni förväntade er detta. Såklart, blodtoppar och pimpineller - här Sanguisorba officinalis och Sanguisorba officinalis 'Blackthorn' som dansar med varandra. Snällt och mjukt rosa med snällt och mjukt vinrött. Mesigt? Kan vara så, men sådan är jag! 

 Något som är riktigt lysande tomterött är kaprifolens bär.

Honungsrosens nypon sprider glädje länge.

Den första vårdagen. Var det förra året? Eller förrförra? Snart sitter jag i stolen. Hunden och filten. Hans söndertuggade filtar är ofta röda. Först klarröda, sedan i mer smutsade toner.

Känn hur vårsolen värmer! Ljuset är nästan för starkt, måste blunda. Suckar. Njuter. Den lilla bollen ligger där framför, men leken lockar inte. Inte nu. Nuet är att bara vara.

Ja, det var lite i rosa och rött plockat från ett album med bilder från då. Roligt att promenera runt, kika här och där. Minnas. Och längta. Snart är vi där, här!

Fler inlägg på temat, klicka HÄR!

Jag, en trädkramare

Det är mitt kvarter, mina trädgårdar. Husets tax tycker annorlunda, men vem bryr sig? Inte jag. Nej, jag ägnar mig åt fågelskådning och vill gärna komma så nära jag kan. Ordet fågelmat betyder inte detsamma för alla. Ser du mig?

Nu då?

Där står hon och klickar med kameran. Har hon verkligen inget vettigare att göra?

Nu ser jag något intressant!

Fånga dagen? Nej, fånga fågeln!

Undrar om hon förstår vilken smidig jägare jag är? Ja, titta bara! Se och lär!

Hm, hur gör jag nu?

Läget är inte helt enkelt.

Vad glor du på?

Ser det ut som jag inte har koll?

Hm, känner mig lite dum nu. Vill ju inte förlora anseendet och verka löjlig.

Å andra sidan kan jag ju faktiskt låtsas vara en trädkramare! Krama, krama, krama!

Liksom att jag gör ett politiskt ställningstagande, utför en kraftfull och modig manifestation, perfekt! Krama, krama, krama!

Det är jobbigt att vara politisk, jag känner att tyngdlagen börjar verka. Marken lockar.

Vågar jag ett skutt? Jo, jag vågar!

Åh, äntligen på gräsrotsnivå igen!

Återigen jägare. Smyger omkring och spanar. Försöker fånga, men de låter sig inte fångas så lätt. Så fort jag kommer nära så, ja, jag är chanslös. Men jag ger inte upp. Nu öppnas dörren och ut far hunden. Han springer så fort han kan och verkar veta vad han vill. Oj, han är ute efter mig! Jag är snabb och skuttar över staketet. Så fortsätter min dag i andras trädgårdar.

Fler inlägg på temat, se länk.

Turkduva

En duva! Den syns nästan inte där den sitter bland trädets alla grenar.

Byter position då och då. Blir kvar en stund.

För att sedan ge sig iväg.

Det brukar finnas duvor i trädgården, så det är ingen ovanlighet. Blir nyfiken på om det finns olika sorters duvor och i så fall vilka. Jag går in på den utmärkta sidan fageln.se och söker svar. Nej, det är nog ingen skogsduva och inte heller en tamdito. Sedan finns det ringduva, men även det verkar fel. Till slut hamnar jag på turkduva och det verkar stämma med halsfläcken. Läser att den också kallas orientalisk skrattduva. Mer om den, se här!

Skåda fågel!

Jag fortsätter att bejaka den fågelskådare som bor inom mig. Nyss visste jag inte alls att jag hyste en sådan, men de senaste dagarna har tecknen varit många. På den långa promenaden lät jag blicken vandra hit och dit. Ett gäng sidensvansar på ett hustak och nere vid vattnet fanns måsar och svanar. Väl hemma intog jag återigen den bekväma och varma platsen inomhus för att skåda utomhus. Så gör nog inte riktiga fågelskådare... Nåja, jag är bara nybörjare och av en sådan kan man inte förvänta sig alltför mycket. Än. Här några bilder på koltrastar och måsar.

Jag tror det är en koltrast bland rosenbuskarnas grenverk. Honungsrosens små röda nypon skymtar.

 Vad gör du? Steppar på pergolans tak?

Nyss var uthustaken täckta med snö. Koltrastens gula näbb lyser. Stockrosens fröställning sticker upp genom pergolans tak.

 Snön smälter och grannens tegeltak får ett vackert mönster.

Vidgar blicken och ser himlen!

Vilken vacker himmel! Stundom "bara" rätt grå...

För att bli mer dramatisk, ljuset lyser igenom.

För att en stund senare bli mörkare, få en annan ton.

Måsarna flyger runt över taken, de dyker ner för att återigen ta höjd. Det ser vackert ut. Söker, men verkar inte finna. Strax flyger de iväg, förmodligen ner till havet igen. Skönt! Ja, för visst de är vackra att skåda, men här får de gärna synas och höras på håll. Deras skrik har nu ersatts av de mindre fåglarnas sång. Lugn råder i trädgården.