Jag, en trädkramare

Det är mitt kvarter, mina trädgårdar. Husets tax tycker annorlunda, men vem bryr sig? Inte jag. Nej, jag ägnar mig åt fågelskådning och vill gärna komma så nära jag kan. Ordet fågelmat betyder inte detsamma för alla. Ser du mig?

Nu då?

Där står hon och klickar med kameran. Har hon verkligen inget vettigare att göra?

Nu ser jag något intressant!

Fånga dagen? Nej, fånga fågeln!

Undrar om hon förstår vilken smidig jägare jag är? Ja, titta bara! Se och lär!

Hm, hur gör jag nu?

Läget är inte helt enkelt.

Vad glor du på?

Ser det ut som jag inte har koll?

Hm, känner mig lite dum nu. Vill ju inte förlora anseendet och verka löjlig.

Å andra sidan kan jag ju faktiskt låtsas vara en trädkramare! Krama, krama, krama!

Liksom att jag gör ett politiskt ställningstagande, utför en kraftfull och modig manifestation, perfekt! Krama, krama, krama!

Det är jobbigt att vara politisk, jag känner att tyngdlagen börjar verka. Marken lockar.

Vågar jag ett skutt? Jo, jag vågar!

Åh, äntligen på gräsrotsnivå igen!

Återigen jägare. Smyger omkring och spanar. Försöker fånga, men de låter sig inte fångas så lätt. Så fort jag kommer nära så, ja, jag är chanslös. Men jag ger inte upp. Nu öppnas dörren och ut far hunden. Han springer så fort han kan och verkar veta vad han vill. Oj, han är ute efter mig! Jag är snabb och skuttar över staketet. Så fortsätter min dag i andras trädgårdar.

Fler inlägg på temat, se länk.