Vårvinter !?!?! ...

Häromdagen: Regndropparna torkar på fönsterrutorna. Det ser lovande ut, de grå molnen blir vita och lämnar öppningar för en blå himmel...

...och sol. Stundom sol. Tillvaron andas vår, jag måste lämna skrivbordet och gå ut. Från nytta till onytta? Nej då, jag passar på att klippa ner örterna och känner mig duktig även om jag vet att jag smitit från det "riktiga jobbet" en stund. Men att kunna prioritera på olika vis är en konst, eller hur? Dessutom inslag av träning i balans och smidighet, då jag försöker undvika att trampa på de skira vårblommorna. Vintergäck och snödroppar. Ett fåtal har nu blivit många.

Viggo i blomsterhavet.

Igår förmiddag. Våren känns, om ej självklar, så... stadig. Snart iväg, men en liten runda hinns med. Åh, nu ser jag ju att några snöklockor - Leocojum vernum - kikar upp! En bit bort... Jag tappar nästan andan då jag förundrat betraktar den lilla irisen 'Katharine Hodgkin'. Åh! Du! Här! Nu! Alla utropstecken bär inslag av frågetecken: Va? Är det sant? Jodå, det är sant, men jag hinner inte riktigt landa i min förundran, utan måste rusa till bussen.

Eftermiddagen blir kväll och då jag åter möter utomhus är det i mörker och regn. Är det snö?!?! Jovisst är det snö och ovädret tilltar. Jag kommer hem till en vinterträdgård, som känns osannolik. Förvisso vackert, men oron dominerar: Hur går det med våren nu? För de små, de sköra, de som vaknat alldeles nyss...

Fredag morgon. Snön ligger kvar, men temperaturen känns rätt mild och solskenet kommer nog att göra sitt. Tänker och hoppas jag då jag betraktar snödropparna - Galanthus nivalis - bland det vita.

Något senare, vintergäcken - Eranthis hyemalis - sträcker sig mot solen.

Fågelkvitter.

Strax har solhatten förlorat sin vita mössa... ;o)

Julros - Helleborus niger - är vacker där den står i snön.

Snöklockan verkar ganska oberörd.

Hur irisen mår idag? Den verkar ha klarat sig väl. Står nästan snöfri i skydd av ligusterhäcken. Blomman har öppnats upp lite grann, en knopp strax intill. Som om den plötsliga vintern var långt härifrån och inte någon meter bort.

Dripp dropp från det gamla taket. 

Så blir vinter till vår till vinter till vår till vinter... till vår. Men nu i ett läge av både och, vinter med smak av vår, vår av vinter. Vårvinter i februari. Kanske också mars. Om detta vet vi intet nu. Men vi anar och hoppas. Förundras och förskräcks. För att landa i en känsla av såväl utrops- som frågetecken. Och kanske vila i punkt punkt punkt. Det blir som det blir.

Fler inlägg, se länk.

Detta vill jag inte vara utan

Att klippa och sätta i vatten. Under trädgårdens rika blomningstid ett överflöd. Vandra runt och lockas plocka den och den. Och den. Pryda inomhus med utomhus. Till vardag, till fest. Oväntade och - stundom - omöjliga möten. Nu kan den som trivs bäst i skuggläge samsas med en soldyrkare. För en stund. Färger och former, många av samma eller kanske någon av flera. Som jag saknar denna lek under trädgårdens vilotid. 

Så kom de första vintergäcken. I början av februari var de många, jag plockade några som fick bli gula solar i en vas, se inlägg. Jag har väntat och väntat på snödropparna. De har känts lite för få och små, men igår var det dags...

En liten glasflaska blev lagom i såväl storlek som uttryck. Jag ställer den i fönstret. Utanför råder en disig väderlek. Inte ljust, inte mörkt. Som om solen gömt sig, men ändå är närvarande.

Sen kväll, nästan natt. De ljusa prickarna? Det är ljusslingan på stockrosorna utanför fönstret.

Jag flyttar lampan närmare. Nu reflekteras buketten i fönsterglaset.

En del plockar jag inte! Som julrosorna, då de alls inte verkar trivas som snittblommor inne i värmen. Men i torsdags fann jag en liggandes på marken. Stjälken var knäckt och blomman medtagen. Jag tog in och satte i glas, dess kant blev ett stöd. Försiktigt öppnade hon sig. Men ändå alltför klen för att riktigt orka dricka vattnet och njuta ljuset. Så livet fortsatte bara en stund. Som var vacker, men kort.

Att komma nära.

Lite närmare ändå. 

Det har varit en rätt lång tid - känns det som - då inget funnits att plocka därute. Men för en tid sedan, se ett inlägg från januari, blev det vissna bli en bukett. Här blodtoppens lek med ljuset.

Bilden är tagen i trädgården den 14 februari. Det var snö då. Den har smält nu, vilket säkert känns skönt för både vintergäck och snödroppar. Och mig, som gärna ser att vintern håller sig borta och våren fortskrider. Så kommer den och den och den... Det blir många rundor i trädgården. Upptäckter blandas med förväntan, nej, det är inte alls som vanlig väntan. En del är så små och få att de får stå kvar där de är. Men några plockas till buketter. Så skänker trädgården också liv inomhus. Jag kikar på den lilla vasen med snödroppar, den står här strax intill. Mm, just så. Detta är något jag inte vill (kan?) vara utan.

Fler inlägg, se länk.

Vinterdräkt

Trädgården behåller sin vinterdräkt. En del av snön ligger kvar i det rätt kyliga vädret, som också bjuder sol. Förvisso vårlängtan, men när vintern är så här är den inte så dum. Luften är klar, vinden mestadels stilla. Ljuset är närvarande, vilken lyx det är!

Den vita julrosen - Helleborus niger - i blom. Lite tilltufsad, men (och) vacker.

Bland örterna, som växer rätt nära huset, har nästan all snö smält. Jag kan inte låta bli... Det kliar i fingrarna, så jag klipper en del av det döda och inte så ömtåliga. Årets "trädgårdsstädning" inleds med myntorna. Strax åker vantarna av och visst blir det lite kallt, men känslan är ändå... Känslan! Jag tror du förstår. Det där med att komma nära växterna och marken. Med sekatören i handen blottläggs vintergäck och snödroppar.

Solen värmer. Lille Viggo har drabbats av diskbråck, stackarn. Som väl är av enklare natur, inflammationen ska läka genom medicin och stillhet. Det första är lätt, det andra svårare. Nåväl, han gör mig sällskap ute i solen en stund. Lager på lager... Strax somnar han.

Det märks att det blivit ljusare. Trädgårdsrunda igår under sen eftermiddag, ett klockslag som nyligen var detsamma som mörker. Solen bjuder guld och koppar. Blåtonerna är magiska, uppstår för att strax försvinna. 

Kopparstarr - Carex buchananii

Anissiop - Agastache foeniculum

Styvfingerört - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'

Nu ser det ut som en enda röra, men snart klipps strandirisen (i förgrunden) ner. Bakom dem en gång, som nu är täckt av snö. Sedan fler perenner och den nyplanterade ligusterhäcken. Gräsmatta. På den... en tax. Snön verkar bära många intressanta dofter, tecken som tyds och berättar massor. Om man är hund.

Hur Viggo mår? Jodå, allt bättre. Nu är det OK att gå runt vårt lilla kvarter. Men inte längre. Än. Veterinären har sagt 3-5 veckor. Det har gått... två.

Det är kallt och jag går in. Vänder mig om på kökstrappan och klickar ännu en gång med kameran. Stockrosornas fröställningar glöder i solen.

Vi har dagar med sol och nätter som är riktigt kalla. Trädgård i vinterdräkt, det får gärna vara såhär tills våren kommer...

Vanlig ovanlighet

Några dygn med snö. Inte självklart här i Malmö även om det knappast är en sensation. En rätt vanlig ovanlighet, med andra ord. Så... vi pratar om snön: Kommer det mer? Kommer den att ligga kvar? Den enes hopp kan vara den andras farhåga, tänker jag då jag ser kvarterets ungar åka pulka nerför en liten liten backe samtidigt som den mycket gamle mannen, som bor några hus härifrån, försiktigt tar sig fram i halkan. För halt är det i en väderlek som vandrar runt nollstrecket och inte riktigt kan bestämma sig för plus eller minus.

Igår, jag öppnar fönstret och släpper in ljuset. Hör ljudet och känner doften av smältande snö.

Ser du vintergäcken på bilden ovan? I början på veckan så här. Pudersnö.

Sedan blev de nästan täckta av det vintervita, som i sig blir till en målarduk för skuggornas lek.

Droppar i gnistrande snö igår.

Här en annan bild, tagen för några dagar sedan då snön anlände och mer fanns att vänta.

Det är märkligt hur den annars mörka natten blir ljus av allt det vita. Huset ser ut att vara större än vad det egentligen är...

Här är proportionerna mer "sanna". Uthusen till höger. Andra hus skymtar. Himlen bär på snö.

Nyss så här.

För att bli.

Snö som smälter blir till vatten blir till... Konst? Nu har isen smält, men för en stund, som var längre än ett ögonblick, skapades detta på en av de rostiga korgarna.

Plusgrader är att vänta, snö och is blir till vatten. Men inte riktigt än. Söndagen bjuder - liksom lördagen - sol och vindstilla. Jag hör hur kvarteret vaknar till... liv utomhus.

Trädgårdsbukett

Går ut i ett gråväder, som verkar vara utan början, utan slut. Det bara pågår och pågår. Skånsk vinter är rätt ofta en tillvaro som härdas ut snarare än njuts. Som tur är brukar vintern inte bli så lång. Redan den 15 januari kunde de första vintergäcken ses. Men nu är de fler, många fler. Jag plockar en bukett.

Sätter dem i ett gammalt snapsglas. Stjälkarna i vattnet i glaset. En bukett är inte bara blommor och blad, eller hur?

Utomhus växer de lågt, nära marken. Så här såg det ut igår. Lite grönt och gult därunder myntor och annat. Snart är det dags att klippa perennerna. Då kommer de vissna löven att "borsta bort sig själva" med hjälp av vinden, vårvinden. Vintergäcken blir till en matta. Men nu... Inte så dumt det heller.

Lågväxande, som sagt. Näsan kommer sällan nära. Men nu gör den det och jag kan känna doften. 

Närmare ändå. Skärpan kunde ha varit bättre. Eller kan jag låtsas att det lite suddiga och oskarpa är ett medvetet val, ett konstnärligt uttryck. Just det, så måste det vara och förstås. Nåväl, så vackert skålformade blombladen är...

Nu står buketten där. Den lyser och doftar vår. Hopp. Ljus. I mörker. Ja, för nu har mörkret fallit efter en dag utan sol. Utomhus. Inomhus lyser fem!

____________

Börja om från början... Ser nu fredagens tema, funderar en stund. Jodå, visst skulle jag ha gjort en del annorlunda om då varit nu. Men nu hade inte varit som det är om inte resan hit funnits, eller hur? Nåväl, i trädgården är varje år såväl en fortsättning på det som var som början på något nytt. Nu bjuder vintergäcken upp till detta års trädgårdsdans. =o)

Inlägg på temat, se länk.