Veckorna gick... Dan före dan blev afton, övergick till annandag, strax... vanlig dag. Tisdag. Så här i efterhand känns det som om tiden rusat fram. Men visst fanns det stunder av stillhet i det som var alldeles nyss.
Igår. Jag är i Mölle och njuter julhelgens sista dygn. Det blåser, oväder kan anas då jag blickar ut över havet. Lugnet före stormen.
Skugga över vatten. Ljuset och mörker. Strax mer rörelse, vinden tar i. Varningar utfärdas, tågtrafik ska ställas in. Jag åker tillbaka till Malmö...
.
..där jag möts av kraftig blåst och regn. Så skönt att komma inomhus, hem. Jag möts av hyacintdoft i hallen. Den blå har fått flytta dit, då den doftar mycket. Nästan för mycket, i min smak. Men vacker är den i alla sina former och färger.
..där jag möts av kraftig blåst och regn. Så skönt att komma inomhus, hem. Jag möts av hyacintdoft i hallen. Den blå har fått flytta dit, då den doftar mycket. Nästan för mycket, i min smak. Men vacker är den i alla sina former och färger.
En ärv ljusstake på bordet. Julgransljusen känns så små nuförtiden. Annorlunda mot blockljus och värmeljus, som brinner länge och kan ge en illusion av säkerhet.
Granriset pryds med ditt och datt, en del pynt väcker minnen. Några traditioner följs, men inte alla. Känslan och doften när nejlikan trycks genom skalet... Vet du vad jag menar?
Visst pynt är vackrare än annat. Som denna lilla tomte i glas.
Granris blir en ljuslykta på enkelt vis. Jag klipper av några kvistar och fäster med fiskelina runt en glascylinder. Ställer på ett litet fat och tänder ett värmeljus. Klart!
Det ör fint när ljuset strilar genom grönskan.
På trappan mot trottoaren har krukan med murgröna och ledslinga "tomtats" till.
Så får det vara jul ett tag till. Adventstjärnan i halm sprider ljus i mörker. Därunder, på fönsterkarmen, övervintrar pelargoner. I väntan på... Nej, deras väntan varar länge än så vill inte skriva ord som vår och sommar redan. Så det gör jag inte. Hm.
Annat kommer före. Nu inleds en tid då tecken söks. Ibland finner vi något som får våra hjärtan att ta ett glädjeskutt. Som häromdagen: Se! Julrosor är på gång!
Men fortfarande råder kyla och mörker. Skånsk vinter, ingen snö. Trädens grenverk är vackra i kvällen. Lyftkranarna lyser, som vore de en del av stadens alla dekorationer.
Vinden avtar. Stillhet råder. Hur det gick i trädgården? Det mesta har klarat sig, men träjalusin flög och landade på cykeln, som - naturligtvis - föll av dess tyngd. Ljusslingorna slets av i fallet, men inget annat kom egentligen till skada. Tack och lov!
Stillhet råder. Stundom bör nog tilläggas, då Viggo mycket gärna leker med en av tomtens klappar. Den piper, han biter. Den piper. Om och om igen. En liten stund kan uthärdas, men sedan...
...beordrar jag paus och placerar leksaken på bordet. Viggos blick följer "vännen" och är fylld av längtan. Strax riktas den mot mig, längtan byts mot anklagelse och bedjan. En konst att anlägga en sådan blick. En konst att inte följa dess vilja. Vi är båda konstnärer efter många års träning... Jag står fast. Nu råder...
...stillhet. En stund. Så skönt!
Fortsatt god helg!