GOTT NYTT ÅR!

Nyss var då nu. Det som är nu var sedan. Tid är något konstigt. Pågår, svårt att fånga. Vi försöker genom att namnge dagar och månader. Och år. Nu dags för ett nytt igen. Får oss att tro att vi lägger viss tid bakom oss medan vi stiger in i annan. En ny tid, kanske en löftesrik sådan. Nyårslöften? Nej, inga. Förhoppningar? Ja, flera. I trädgården hoppas jag såväl på återkomster av det som var som förändringar i stort och smått.

Jag hoppas på en tidig vår. Inte alltför tidig, så det fryser sedan. Nej, en alldeles lagom tidig vår. Den får gärna anlända smygande, lite sakta sådär, så att jag hinner njuta av allt som kommer. Successivt inträder lummigheten och de kala grenarna kläs. Bilderna är tagna förra året, då var våren sen och när den väl kom så kom mycket samtidigt. En explosion!

Det var då det. Nu råder ett annat nu. Den lilla trädgården ser inte inbjudande ut i gråvädret. Det är inte vackert, inte lockande alls. Det är en trädgård i väntan på... andra tider, bättre tider. Vid första anblicken ser det ut som allt vilar, men så är det inte. En del av perennerna tar sats, verkar ändå tveka att ta språnget fullt ut, eller? Risk för tjuvstart råder. 

2014. Jag undrar hur det nya året kommer att bli. Hur kommer det att ta sin början? Kommer den milda vintern att bli mer vinterlik? Kommer snö och sedan slask? När och hur kommer våren? Undrar och undrar, men vet att jag inga svar får förrän vi är där. Det är bara att vänta. Det blir som det blir. Att "gilla" läget, utan att alltid just gilla det. Fast ibland så... det kan bli bra. Det blir nog bra.

Gott Nytt År!

Mellan Aftnar och Dagar... en favoritväxt väljs.

Mellandag. Mellan Aftnar och Dagar kommer de där dagarna som bjuder tomrum och pauser. Möjligheter öppnar sig. Idag är det en sådan dag. Morgonkaffet intas i soffan. Gråväder därute, men ett stilla sådant. Kan bli en långpromenad. Termos med något varmt. Sedan, men inte nu, först njuta en morgon och kanske en förmiddag med att göra just ingenting. Skriver lite här. Funderar. Ska jag välja en favorit för december så behöver jag ju göra det snart. Snart är det januari, men inte än. Vad lockar min blick, vad fångar min uppmärksamhet? December månads favoritväxt, jag väljer:

Helleborus - Julros

Inomhus. Det är några veckor sedan, en dag då solen lyste. På bordet skänker julrosen glädje bland andra julblommare såsom hyacinter och amaryllis. Alla vita, alla är planterade i lerkrukor med mossa. Julrosorna är inhandlade på en av de lokala plantskolorna. De var något dyrare än andra, de sades vara av en finare sort. De heter 'Verboom Beauty'.

Jag köpte tre krukor. En hamnade alltså inomhus, de andra två utomhus. Hur mår de utomhus? Jag traskar ut för att kolla läget. De blommar frikostigt i den milda vintern och visar många knoppar. Fortfarande är det juligt rött här och där, men snart återgår de till ett lugnare uttryck av natur. Ljuslyktan får stå kvar ett tag till, januari behöver ljus. Kanske även februari, troligtvis också februari.

Sedan kommer våren! Då kommer jag att plantera julrosorna ute i trädgården. Där finns redan en del, men inga som blommar nu, noterar jag då jag iklädd den gamla blå morgonrocken knatar runt. Jag verkar nog lite galen i denna mellandagsmorgonsklädsel och kamera till hands. Byfåne? Byfåne! Nere vid dammen dessa blad från en av julrosorna som fyndades på loppis förra våren. Inga blommor. Än.

Vänder blicken åt ett annat håll. Visst är det en knopp? Rätt spretigt växtsätt  med grova blad. Vad blir det av det här?

En klockjulros - Helleborus foetidus - planterad vid den lilla uteplatsen. En speciell julros den här, rätt olik de "vanliga".

Det råder mildväder. Nästan känsla av... Nej, jag vågar inte skriva det. Det är december, det är december, det är december. Men idag, denna mellandag, skulle kunna bli årets sista trädgårdsdag med lite pyssel därute. Gräva och räfsa. Känna och dofta. Plantera? Hm, går det fortfarande att köpa vårblommande lökar? 

Fler favoriter, klicka här!

GOD JUL!

Advent blev till den första. Sedan andra för att bli till den tredje. På den fjärde... Så blir advent till jul. Jul, jul, strålande jul...Vad skiljer nu från nyss? Fortfarande ljus i mörker, fortfarande grönt i det grå. Men det vita har fått sällskap av det röda. Se där! Se här! Se everywhere!

Nu dyker de små tomtarna upp med sina röda luvor, några nära sten och mossa, andra bor i ligusterhäcken. Rosornas nypon lyser röda och förgyller tillvaron. Grodan rosett verkar ha blivit till en fluga, tänker jag då jag kikar runt och ser att de små fåglarna liksom grisen anammat stilen. Jo jo,  nu är det jul igen och nu är det jul igen... Julstämning infinner sig. Rött, vitt och grönt. Grå himmel. Vem bryr sig? Tipp tapp, tipp tapp... 

Någon väntar på tomten. Någon som är klädd enligt senaste modet. Där sitter han på soffryggen och kikar ut. Väntar. Och väntar: När är snart? När är sedan nu? Hur är man tålmodig?

Nu tändas tusen... Det lyser i mörkret. Från husens fönster liksom från trädgårdarna jag går förbi. Det är en fest för ögat, tänker jag då jag promenerar runt i kvarteren. Hemkommen tänder jag för första gången denna jul det fjärde ljuset. 

 GOD JUL!

En adventsgroda!

Det duggregnar därute, dripp dropp, dripp dropp. Milt gråväder. Byttan från förra söndagen har flyttats fram till trappen på gatsidan. På bordet in mot trädgården står nu en bricka. I lyktan en ljusslinga. Den har ett rätt varmt ljus, många slingor har annars ett alldeles för kallt. Enligt mig. På brickan mossa och julros. Murgröna, som förhoppningsvis ska slingra sig ner och klä bordet. Vore fint. Lite sten, några kvistar och kottar. Inget märkvärdigt.

En lite groda. En liten vit groda. En adventsgroda! Ingen tabbe, inget misstag. Ingen dumhet som behöver ursäktas. Ingen sådan groda, utan en liten söt en. Kanske ska grodan få ett rött band om halsen, men den har ju inte mycket till hals. Kanske en liten röd luva på hjässan blir bättre. Något rött iallafall, så det blir en julgroda. Men vi är inte där än. Snart, men inte än. 

 Idag tänds det tredje ljuset.

God 3:dje advent!

Tager vad man haver, haver vad man får

En vecka! Det är bara en vecka sedan, tänker jag. 1:a advent kom med en känsla av vår. 2:a advent kommer med vinter. Efter stormen Sven så har kylan slagit till, det ligger lite snö på marken, på taken, ja, varhelst den nu landat. Inte mycket snö, men lite vitt ändå. Det är is på trottoarer och gator. Jag känner mig som Bambi då jag försöker rasta liten tax. 

Igår sken solen! Jag noterade att zinkbaljan klätts i vinterskrud. Julrosen bjuder blommor bland murgrönans blad, tänk när murgrönan liksom dräller över kanten och ringlar sig vidare och vidare ändå. Lite mossa och lite sten. Tager vad man haver. Lite snö. Haver vad man får.

Baljan har fått stå på marken medan stormen Sven blåste som värst. Men nu är det väl över, eller? Lyfter upp baljan på bordet. Ljuslyktan får stå kvar på marken nedanför. Litar inte på Sven och glas går lätt i kras.

Bordet behöver målas! Till våren, till våren... Men först vinter!

Idag är det den 2:a advent. Bilderna ovan var alltså från igår, då solen sken. Det gör den inte nu. Ute är det busväder, regn-, snö- och ruskväder. Den ärvda adventsljusstaken är klädd.

Känsla av skog. Mossa och sten. Tager vad man haver. Några frökapslar och kvistar. Haver vad man finner. Gårdagens promenad fyllde fickorna med sådant som Sven blåst till marken.

Inget glitter? Nej, inget glitter. 

God 2:a advent!

Årets höjdpunkt

Årets sista Blommiga fredag undrar vad som varit årets höjdpunkt i trädgårdslivet. Jag funderar över vad som är värt att lyftas fram, att minnas med tacksamhet och kanske hoppas komma åter. Jag går tillbaka och bläddrar bland årets inlägg. En del bilder vandrar förbi, jag går fort vidare till nästa, medan andra får mig att stanna upp. Vad är det som fångar mig? Vad är det som får mig att vilja kliva in i bilden och vara just där och då? Nu vet jag! Det är:

Ljuset!

Jag dröjer mig kvar där solen leker med skugga, när det inte är allt ljus på allt utan en del ljus på något. Ljuset vandrar, skuggan likaså. Trädgården är levande och föränderlig, ljuset leder min blick och låter mig se det jag nyss inte såg. Det som var nyss är inte nu. Trädgården blir till ögonblick som låter sig fångas, om man så vill. När jag gör nedslag bland bilderna ser jag att dessa ögonblick är årets höjdpunkter. Här några exempel. (Datumen som anges i bildtexten länkar till inlägg.)

Tänk om allt låg i ljus eller skugga. Inte samma sak. 

20 juni

I grusträdgården möts ljus och mörker. Det som ligger i bakgrunden upplevs nu nästan bara som grönt, men jag vet att där är färger av andra slag också. När ljuset är annorlunda. Nu är det förgrunden som står för det färgstarka.

20 juni

Nedan blommar lavendeln, på förra bilden lyste den grön. Det mesta i grusträdgården ligger i skugga, solen lyser på kermesbäret och gräsmattan, som kan anas där bakom.

14 juli

Skarpt ljus. Kanske är det mitt på dagen, kan så vara. Päronträdet skuggar förvisso och lugnar ner, men det är ändå så att ljuset sticker mig i ögonen. Solglasögonen, som förmodligen sitter uppe på hjässan, flyttas ner till näsan igen.

22 juli

Den lilla uteplatsen vid den lilla dammen. Under päronträdet. Lilla päronträdet? Nja, nog varken litet eller stort. Ett skönt ljus. Får lust att slå mig ner. En kopp, ett glas, en bok, en vän.

30 juli

Ljuset leker med skuggorna. Gör det vackra än vackrare.

7 augusti

Återigen grusträdgården. Det är nog kväll eller kanske sen eftermiddag. Nu ett behagligt ljus. Vilken vacker duk! Så glad jag är för den.

10 augusti

Fyrverkeri! Skuggorna lugnar, men visst är det party på gång.

19 augusti

Samma plantering i september. Ett annat ljus.

6 september

6 september

Örterna är vackrast när den milda solen och den skira skuggan vandrar.

10 september

Här är det pergolan som skapar skugga. Förmodligen är det en bild tagen en tidig morgon. Det verkar var en varm morgon, en äta-frukost-utomhus-morgon. Åh, tänk när vi är där igen!

10 september

Blodtoppen leker med ljuset. Vad vore bilden utan ljuset? Vad vore livet utan blodtopp?

10 september

Den gröna helgonörtens och salvians blad är vackra ihop. Små skuggor växlar med det som ligger i ljus. Jag får lust att sträcka in handen och känna på bladen.

9 oktober

Stjärnflockan är lite trött så här i oktober. Den sträcker sig, liksom vi, mot ljuset.

9 oktober

Det är november. Det är höst. Än har trädgården inte gått in i vintervila, men den gäspar, det gör den.

8 november

Fler bilder? Ja, det finns fler bilder som visar hur ljuset leker med skuggorna. Det finns också många som visar något annat. Det är det inget tydligt ljus, ingen tydlig skugga. Det är kanske gråväder, disväder, ja, sådant där annat väder. Bilderna kan ju ändå vara vackra, visa på vad som vackert är. Men det blir inte riktigt lika lockande, inte lika magiskt. I mina ögon inte riktigt samma ljuspunkter, höjdpunkter. Ljuset är således årets höjdpunkt. Men det är skuggan som gör den till vad den blir. Så det är fel att välja ljuset och inte välja skuggan. Varför inte välja både och? Jag väljer både och. Årets höjdpunkt är:

 När ljuset och skuggan leker med varandra

Som här:

19 november

Fler inlägg på temat, se här!