Få den röda vallmon att dansa med andra

Paketet är litet, men det är ändå en stor gåva jag får. Rufsigt inslaget i hushållspapper ser det ju inte mycket ut för världen, eller värdinnan i det här fallet. Middag ska strax bjudas. Jag ger givaren en undrande blick, vet inte vad det där lilla kan innehålla. Det jag får är frön till denna djupt lackröda vallmo.

 "Kill your darlings!" Det handlar om att välja bort bilder och bara visa några få, kanske bara ett endaste ett. Så gör proffsen. Som tur är så är jag ju inte något proffs och kan därför ta mig friheten att  låta bilderna flöda. Här en till. Och ännu en...

Denna vallmo växer i en gammal trädgård på Söderslätt. Den fanns i trädgården när när mina vänner flyttade hit och den är speciell med sin verkligt djupt mörkt röda färg, som inte helt låter sig fångas av kameran.

I den stora och lummiga trädgården.

Buxbom och aklejor i mängd.

Ett träd. Ett dött träd. En skulptur!

Tillbaka till vallmon. Läser mig till att den bör sås i februari-maj och att de små plantorna sedan får växa till i små krukor. Sedan gradvis vänja dem vid utomhus och så småningom plantera på plats. Sedan står det något om höstsådda plantor, betyder det att jag kan så nu? Men isåfall, hur göra med övervintring av de nyss sådda? Jag behöver ta reda på mer.

Men hur ska det här gå? För mig är det en utmaning att få denna lackröda gigant att harmoniera med annat. Hur ska den komma till sin rätt utan att döda sin omgivning i den lilla trädgården där allt är nära inpå? Fann en bild som jag tagit under en av mina promenader i Slottsträdgården. Se hur den röda vallmon dansar med andra!

Det ser lekfullt ut, tycker jag. Inspirerande. Jag får nog prova mig fram. Som vanligt alltså.

Lite här, lite där

Det är en annan luft nu, lite krispig, kylig och klar. Solen värmer. Vilken sommar det har varit! Vilken sommar det är! Sensommar. En del växter har nyss börjat och är lite yrvakna. Annat gäspar efter lång och trogen tjänst. Skiften. Från det ena till det andra. Jag pysslar. Lite här, lite där. Den randiga köksmattan är tvättad och torkar i solen. Vattenspridaren är påslagen, den orange slangen ringlar sig än hit än dit. Jag slår mig ner.

Tomaterna står tillsammans med basilika. Behändigt. Anar ett spindelnät längst upp till höger i bild.

Winchester Cathedral visar såväl knoppar, blommor som början till nypon. Minns att jag köpte den på Apotekarens Trädgård i Simrishamn för flera år sedan. Ett bra köp.

Blicken vandrar. Blåregnet har växt till sig en del, men ännu inte riktigt börjat klättra upp på pergolans tak. Väx! Slarvigt knutna snören är ju inte precis vackert att skåda. Tänker jag, men den bekväma korgstolen inbjuder knappast att gå från ord till handling.

Leka?

Han hoppar upp och puffar på mig med sin nos och ger mig en blick som säger att där sitter du och gör ju ingenting och då kan du lika gärna göra någonting...

Han har rätt, jag reser mig upp och justerar vattenspridaren en aning. Jag borde sopa stenläggningen, borde fixa till en del av dammens kanter, borde plocka upp fallfrukt, borde... Flera växter på platsen borde växa lite fortare. Faktiskt.

I trädet sitter ugglan och ser klok ut. Den har suttit där i flera år, i alla väder. Fann den hos en keramiker i Köpenhamn, ugglan och några små krukor fick följa med hem. 

Då var det krukorna som var huvudsaken, men idag är det nog ugglan som är den stora behållningen ändå. En bagatell som betyder något.

Förmodligen säkert

Det är fredagen den 8 juni förra året. Jag promenerar genom Kungsparken här i Malmö och möts av denna vackra syn. Finner bilderna när jag kikar i arkivet, glömt att de fanns där. Men jag minns upplevelsen. Det var än vackrare i verkligheten. Först en bild i rätt varma toner, lite suddig, lite drömsk. Den är nästan som en oljemålning, tänker jag om jag vill vara snäll mot fotografen.

Sedan flera bilder i kyligare färgskala.

Samma motiv. Om och om igen. Jag skulle gärna ha ett liknande "bollhav" här hemma. Någonstans, men var? I liten skala i liten trädgård. Tid att beställa vårens lökar, kanske blir det en del allium. Byter ut kanske mot förmodligen. Byter ut förmodligen mot säkert. 

Det var då det. Augusti 2010

Min lilla dator - en MacBook Air - kraschade igår. Bara sidådär. Plötsligt. Jag hade precis laddat in bilder från kameran och skulle börja redigera när den plötsligt vägrade svara på tilltal. Nåväl, om nu ens dator ska krascha så ska den ju välja rätt tillfälle att göra det. Min gjorde just det. Garantin går ut den 30 augusti, igår var det den 21 augusti. Således en bra dag för något dåligt. 

"Du har väl säkerhetkopierat?" undrade den yngre generationen i butiken. Svaret på den frågan vet jag och nu handlar det om att rädda det som räddas kan. Gossen gav mig en snäll och medkännande blick, men den innehöll också den där lilla sucken, en suck som inte är ovanlig då den yngre möter den äldre i datorbutiken. En suck av visat tålamod.

Nåväl, i väntan på att de där teknikerna gör vad tekniker nu gör använder jag min gamla stationära dator. Kikar runt här och finner bilder från förr. Minnesenheterna börjar brumma så smått och även mitt eget kopplas på. Vad är det jag ser? Promenerar runt i album från 2010 och väljer den tid som är nu, dvs augusti. Det var då det. Nu ska vi se.

Grusgångarna är inte gjorda än, stigarna är beklädda med gräs. Ligusterhäcken, längst bak till höger är låg och täcker nästan inte alls det vita planket. Lavendelrundeln är där, precis som nu.

Flyttar blicken åt vänster. Några dagliljor lyser här och där. De finns inte kvar, utan är flyttade till annan plats. De verkar dock inte gilla det nya läget, som är skuggigare. Nåväl, planteringarna här är förändrade, gångar av grus ramar in, ja, det har hänt rätt mycket på dessa år. Kermesbäret står dock kvar framför päronträdet. Buxbomshäcken likaså.

De afrikanska blå liljorna är inte längre här. Sista sommaren gav de över femtio stänglar, men stränga vårvintrar tog kål på dem. Ja, jag hade dem på friland och det gick bra under flera år.

En annan som fanns då men inte nu är olivträdet som stod planterat i en stor korg. Övervintrades utomhus i skyddat läge. Dog förra vårvintern, men då var den planterad direkt på friland. Här tillsammans med blodtoppen, som var en av de första växterna jag planterade i trädgården.

Även gamandern, som ovan skymtar, var tidigt planterad. Nedan syns den bättre.

Små tobaksplantor. Dem hade jag glömt bort att jag hade. De är ju rätt trevliga.

Besökte Garden Living i Hillröd. Kom inte tomhänt därifrån. Nåväl, allt i korgen är inte mitt, men korgen är det. 

Vackra stolar lockade, skulle gärna fått följa med hem de också.

Bland alla korgar...

Garden Living innehöll en del växter, men mycket var prylar. Så minns jag det och det berättar också mitt fotoalbum, som knappt visar några bilder på planteringar etc alls. Nåväl, här en bild som visar hur vackert rosten står mot grönskan.

Fler utflykter gjordes och jag besökte bland annat Fyra Årstiders Park i Sölvesborg. Många bilder från detta besök kan du finna under fliken Piet Oudolf. 

Åter hemma i den egna trädgården. Många bilder på blodtoppen, såklart. Gläntar på dörren till september samma år och ser att där är mer av samma vara, så låter dem och annat vänta till en nästa gång, en nästa tillbakablick. Ja, för det blir nog fler så småningom. September 2010, men även andra månader och år bjuder upp.

Augusti 2010, stockrosor som övergår från blommor till fröställningar. Då som nu.

Månadens favorit: Lite väsen för någonting

Jag ska välja månadens favoritväxt och - som vanligt - är inte valet enkelt. Men så känns det plötsligt bara helt rätt, det är klart att det är just denna som förtjänar att lyftas fram. En som talar tyst bland de mer högljudda. För en del gör mycket väsen för ingenting. Eller kanske någonting. Men så finns de där andra. De där som lätt glöms bort, sällan nås av kamerans fokus utan står där lite vid sidan om eller kanske i bakgrunden. De är inte så offensiva, på fotbollsplanen skulle de knappast göra några mål. Men de skulle passa till målgöraren, som ibland tar åt sig hela äran. Jaja, för så är det ju. Men vi som vet, vi vet. Eller hur? Dags att lyfta fram en av trädgårdens doldisar, nämligen... Trumvirvel!!! Låt mig presentera:

Anisisop - Agastache foeniculum

Jag är osäker på vilken sort jag har. Mina plantor har jag sått med frön från AoT-forumets fröbibba. Tror att det stod 'Liquorice White' på kuvertet, isåfall är det en koreansk anisisop - Agastache rugosa. Vad tror du?

I mitten av juli så syns den knappt. Men den finns där, kan anas till vänster på bilden nedan.

Sommaren vandrar vidare, anisisopen växer till sig.

Men den hamnar fortfarande inte på bild så ofta eller, som här, får bara skymta i kanten. Kanske bara en "plupp" som skärs bort i bildhanteringen.

Inläggen handlar om annat och när jag bläddrar bland bilderna jag tagit den senaste tiden ser jag att anisisopen ofta finns där. Men har jag sett den?

 Nej, dags att lyfta fram den och dess kvaliteter. Den lockar insekter.

 Den trivs med andra.

 Den skänker lugn i ett fyrverkeri.

Det som nyss sprakade av färg börjar nu dämpa sig så smått. Anisisopen tar mer plats och det var en av de växter som lördagens gäster mest kommenterade och undrade över. Jodå, frön ska plockas så den kommer förhoppningsvis att flerfaldigas och smycka många trädgårdar. Önskar du också frön så meddela mig. Har jag skickar jag gärna.

Kikar ut och ser att solen lyser. Kan bli en härlig dag. Öppnar fönstret och tar några bilder. Nu med fokus på anisisopen. Hej där!

Vidgar blicken och ser fler möjligheter för denna månads favoritväxt. Kan behövas någon mer i den plantering där den redan finns, men skulle också kunna pryda platsen nedanför rosornas fötter, där det nu fattas något. Var? Ungefär i mitten till höger, strax bakom anisisopen, där det "bara" är grönt nu. Ja, det blir bra. Då kan de prata med varandra över den lilla grusgången. Inget högljutt tjatter, utan ett gott samtal mellan goda vänner. Ja, vad var det jag sa? Lite väsen för någonting. Precis så.

Mer om anisisopen kan läsas här.

Fler favoritväxter  kan du se om du klickar här.