Rosa möter brända toner

Blommig fredags tema är idag Drömmar om rosa. Trädgården vimlar inte precis av rosafärgat just nu, men bland penséer och violer finns Viola Sorbet 'Antique Shade', som har en del rosa inslag. Det är något speciellt som sker då rosa möter brända toner. Blommorna i sig rymmer detta, det rostiga fatet förstärker intrycket. Vattnet ger det hela liv. Och rörelse.

Jag puttar på dem, försöker få dem att sprida ut sig på fatet. Men de verkar vilja simma tillsammans. Snart söker de upp en vän.

Det tar inte någon lång stund innan de återigen har samlats.

Rosa, jag känner igen temat, har vi inte haft det förut? Jodå, då jag letar i bloggen finner jag ett inlägg med flera bilder på blommor i denna kulör. Här finns också exempel på hur rosa toner möter de brända, som exempelvis... Nej, du kan själv se här!

Inlägg på temat på andra(s) sidor finner du här!

Att inte trotsa vädret, vädret till trots...

Det är nog precis som Kristina - Kristinas Oas - skriver i sin kommentar på förra inlägget. Det är inte växterna som huttrar, det är vi. Vi står helt enkelt inte ut med vinterlikt när det - enligt kalendern - ska vara vår. Kanske är det kalendern som ställer till det, att vi tror oss veta - och förvänta - det vi egentligen varken kan vara säkra på eller styra. Kanske försöka vara mer som växterna, fånga stunderna som bjuds och göra det kalla och våta till något vackert. Att inte trotsa vädret, vädret till trots... Hm. 

Igår: Aklejan fångar hagel, som blir till vattendroppar i solen. Strax mulet igen. Ännu ett skyfall på gång.

Mellan hagelskurarna, tulpanerna ser ändå ut att ha det rätt kämpigt.

Kanske försöka göra som den lilla kärleksörten - Hylotelephium 'Betram Anderson' - och låta det kalla och blöta bli till pärlor.

I skrivandets stund, nu lyser solen. Det där med att inte trotsa vädret passar mig perfekt just nu... ;o)

Vädret växlar: Hur ska det gå?

Kalla dagar och nätter, snö på många håll. Våren har stannat av, rentav backat, känns det som. Varmare väder väntar, så småningom. Jag kollar väderprognoser och ser att SMHI lovar en söndag med 15 grader och sol (med inslag av moln). Inte så dumt. Förvisso "fegar" YR och bjuder endast 9 grader för samma dag, men å andra sidan är deras moln mindre och därmed solen större. Sol värmer, så frågan är vem av dem jag väljer att lita, hm, tro på. Hursomhelst berättar prognoserna att idag blir det en solig dag med inslag av moln. Ingen snö, inget hagel. Inget regn. 7-8 grader. Detta enligt denna sida.

Vädret växlar, som sagt. Våren har lockat växterna att visa såväl grönt som knoppar, ibland blomning. Den vintriga väderleken oroar: Hur har det gått, hur ska det gå? 

Jag undrar över presidentsippan - Jefferson diphylla. Knoppen har utvecklats till en nästan utslagen blomma. Kommer den att klara kylan? Då jag kommer hem ser jag att blombladen ligger på marken. Men jag upptäcker också en liten knopp. En andra chans.

Sjömanshjärtat - Dicentra cucullaria - ser allt stadigare ut och verkar inte huka i det vinterlika vädret.

Blodroten - Sanguinaria canadensis - då? Den verkar inte heller speciellt tilltufsad av vädret. Skönt.

Häromdagen morgonsol. På kökstrappan: The g(u)ardening dog! ;o)

Morgonstunden bjuder gråväder, regndroppar på fönsterrutan. Tillvaron kan kännas trist, men förgylls av pärlhyacinterna - Muscari botryoides - som jag plockat in och satt i vas.

Ännu har solen inte anlänt... Det kan bero på "trafiksituationen", det kan vara många moln i vägen, som hindrar dess framfart och försenar dess ankomst. Så kan det vara, så är det nog. Men så småningom, så småningom. Jag väntar och hoppas. Det är svårt att göra mer.

Trädgården nu, nyss...

Solsken och fågelkvitter. Låta tiden gå och strunta i det. Jag vaknar tidigt, det är tyst i kvarteren. Det är en magisk stund såhär i staden. Så sakteliga vaknar grannskapet, människor hörs, bilar startas. Men det är inte detsamma som under vardagens morgnar, det är ett annat lugn. Kanske är det inte så, men så hör jag det. Jag vandrar runt bland inlägg från gårdagens Blommiga fredag, så mycket som händer. Inspirerande, fascinerande. Bilder som får mig att "inse" jag att jag "behöver" backsippor! Bland andra, annat. Fast nu får promenaden på webben ta en paus, då den egna trädgården pockar på uppmärksamhet, omtanke och handlingskraft. Men innan jag ger mig ut, några bilder tagna de senaste dagarna som visar trädgården nu, ja, nyss.

Vid dammen har nu kungsängsliljorna - Fritillaria meleagris -  övergått från knopp till tidig blomning. 

Här kikar några vita fram bland brunnävans - Geranium phaeum - blad.

På andra hållet. Scillorna - Scilla siberica - har börjat gäspa så smått.

Gräsmattan är ingen vacker syn. Jag har strött ut frön och vattnat, hoppas det inte "bara" gynnar fågellivet... Flera duvor igår kväll, nej, de lät sig inte störas av varken mig eller kamerans klick. 

Vitsippornas bladverk täcker nästan balkansipporna - Anemone blanda - som sträcker sig mot solen. Till vänster...

...skymtar sjömanshjärtats - Dicentra cucullaria - vackra blad. Nu syns också blommor. De och dess stjälkar är nästan transparenta i solskenet.

Pionknoppar bland friskt bladverk. Vilken? Bondpion? Den alldeles vanliga röda? Minns inte, flyttade om dem förra året.

Nåväl, det lyser rött vid kökstrappan, där en zinkbalja med tulpaner skänker färg och glädje. Ja, och överraskning...

...då jag trodde de skulle bli vita eller möjligtvis vara en mix av olika. Ni vet, några påsar lökar till extrapris. Inte alls som det var tänkt, men det gör inget. Just under våren har jag lättare för starka och knalliga kulörer än annars.

Snälla, vill du komma ut och leka med mig?

Förväntansfull sitter han där. Väntar. Dags att byta inom- mot utomhus jag också =o))

Den ser ut att höra hemma här...

Det är så här det brukar se ut, eller hur? Blommor, blommor, blommor. Blad som skymtar, men det kanske ändå mest är blommorna jag (du?) lägger märke till. Ett hav av penséer och violer lockar blicken.

Men här finns ju också... Ser du?

Nu då? Just det, krukor! 

Lika och olika. Alla lerkrukor. Alla runda. Många har formats av Någons hand och flera har en känd Avsändare. Så är det med den ljusa krukan på bilden ovan, den som står lite till höger. Den är gjord av Erik Bendtsen i Köpenhamn. Några av hans krukor fick följa med mig då jag råkade gå förbi (och inom ;o)  en liten butik på Kompagnistræde, en parallellgata till Ströget.

Den lilla krukan som har vågad kant kommer från Kullabygdens Keramik. Det har med åren blivit många krukor härifrån. Inne i butiken finns det mycket som lockar, utanför står inte sällan krukor av andrasortering till priser som gör att ännu en och kanske en därtill kan hamna i den egna trädgården. Till höger står en gammal kruka fyndad på loppis. Förmodligen är den inte drejad, utan kavlad. Men jag är inte säker.

Ännu en med vågad kant jämte ett annat loppisfynd, som skiljer sig något från "loppiskrukan" ovan. Denna har en liten kant. En större kant och ett tyngre, ja, kanske rejälare, uttryck har krukan längst till höger. Den har (tillsammans med flera likadana, eller iallafall snarlika) köpts för ringa peng på växtmarknad på Alnarp för flera år sedan. 

Nej, nu hamnade ju krukan ur fokus! Nåväl, anas kan ändå en som getts namnet Köpenhamn. Det är en gammal modell, som tidigare gjordes av ett av de mindre krukmakerierna. Nu har den återupptagits av Bergs Potter och produceras hantverksmässigt i Toscana. 

Bordet har en hylla...

Framför de större krukorna från Kullabygdens Keramik står två från Bergs Potter, en gråsvart och en i ljust terracotta. Formen har en historia, en krukmakare Roberto Rosso i byn Di Bolzena inspirerades av det antika Grekland och krukan gjorde stor succé i Italien under 1800-talet. Krukorna har namnet "Helena". 

Längst bak vid väggen står helt vanliga krukor som nog inte heter något speciellt egentligen. Men de är värdefulla och vackra de också. Några jag håller högt är gränsforskrukorna, som det finns det flera av. Några skymtar längst till höger.

En enda blir till några fler. Fortfarande ett fåtal, snart ett flertal. Olikheter, skiftningar. Variationerna verkar vara oändliga. Handen, tanken, känslan. Tiden som går, det där slitaget vi kallar patina. Allt är med och leker, skapar.

Behöver du verkligen en till? Ja, vad ska man säga, vad ska jag svara? Men så står jag där i en butik i Lund. Egentligen är jag på väg till tåget, på väg hem. Men hastiga steg kan också stanna upp, blicken fångas. Går in, går ut. Kommer hem.

En liten bit vit viol grävs upp och planteras. Nu står krukan på bordet tillsammans med de andra. Den ser ut att höra hemma här... Ett svar som duger bra, eller hur?

Fler inlägg, se länk.

Vid dammen nu

Sol, moln och regn i blåsten. Allt på samma gång ibland. April, det är vår. Men det är kallt och värre känns det i den skoningslösa vinden. Några ögonblicksbilder tagna alldeles nyss vid dammen. Kungsängsliljorna - Fritillaria meleagris - visar flera knoppar medan scillorna - Scilla siberica - färgar tillvaron blå i solen.

Igår morse, ett ögonblick då julrosen - Helleborus - fångar ljuset. Eller är det tvärtom.

I dammens sumpzon trivs den vita kabbelekan - Caltha palustris var. alba. Planket, som speglar sig i vattenytan, lyser fortfarande kalt. Grönskan växer sakta, ibland. Dammduken syns här och var, det är inte vackert. Ja, och en del annat behöver såväl omtanke som handlingskraft i och vid dammen, men...

...det får vänta tills en annan dag, en varmare dag. Jag lyssnar efter grodan, hör inget, ingen. Men hen kanske också vill vänta ett tag till. Det kan jag förstå.

Vårens första...

Nu har våren inte bara anlänt utan slagit sig ner och gjort sig hemmastadd. Så sakteliga, men också i fart ibland, breder hon ut sig och gör trädgården till sin, min, igen. Bland vårens första, temat för denna blommiga fredag, har en del redan både visat sig, gäspat och rentav somnat för att inte komma tillbaka förrän nästa år. Glädje kan också ha inslag av saknad. Kära vänner som stundom ses, återses, åter ses. Så är det med vintergäcken och de flesta av krokusarna. Nu blommar scillor, många blå, några vita - Scilla siberica 'Alba':

 Blåsippans blomblad faller till marken.

Nyss knoppar, underbara sådana.

Några dagar senare: I vårsolen öppnar sig den botaniska tulpanen - Tulipa turkestanica.

Blommor plockas, sätts i vas och glas, som nedan tulpan, blå scilla och fläckig lungört - Pulmonaria officinalis. Jag betraktar dem länge. De leker med ljuset, jag med kameran. Hur är det egentligen med skärpan? Diffust? Bara suddigt? Eller kanske drömskt...

Så går våren vidare, steg för steg. Någons första länkar till någon annans sista. Mitt i allt detta skeende promenerar jag omkring och försöker uppleva allt och inte missa något. Som kungsängsliljorna nere vid dammen....

Fredag, morgon. Som vanligt, i hast. Springa till bussen? Igen? Gissa... ;o)

Fler inlägg, se länk.