Bilder från augusti

Jag hinner! Såhär dagen innan augusti blivit till september. När sommar övergår till sensommar, men fortfarande inte är... höst. Bilder från augusti.

Att komma hem. Jag går genom gången mellan hus och garage, öppnar dörren...

Ser ju att det gamla uthuset behöver målas. Men först måste plastfärgen (suck, hur kunde de?) skrapas av. Ja, och där till höger skymtar några trädgårdsredskap i väntan på...

...mig. Nåväl, vilar i det mjuka kvällsljuset och örternas vilda dans.

Flera olika sanguisorbor, pimpineller och blodtoppar. Den mest fotograferade av dem alla är nog - säkert - Sanguisorba 'Blackthorn'.

Även andra låter sig fångas på bild ibland. Här Sanguisorba officinalis och Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' tillsammans med rysk salvia, som också bär det vackra namnet himmelsspira. På latin: Perovskia atriplicifolia 'Little Spire'.

Bukett.

En helt annan bukett.

Det gula inslaget står den härliga septembersolrosen - Helianthus 'Carine' - för.

Jag är svag för dessa milt gula toner. Jämte septembersolrosen syns den bland annat i...

...styfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina. En bild tagen en regnig dag.

Även i månskensnepetan - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - och vacklockan - Kirengeshoma palmata.

Vaxklockan är underbar. På danska kallas den månestråle.

Dammen behöver snyggas till, men vattnets speglingar är förlåtande.

Grönska i - på - vatten.

Här kan en stjärnflocka - Astrantia major - anas för en som stannar upp och ser. Lite som att skåda moln, eller hur. 

Eller... Ja, jag vet inte vad Viggo tittar på. Kanske en retfull insekt eller är det skuggorna som gäckar?

Viggo! Vad gör du? Ny syns även jag som skuggfigur.

Nära den vita hängpimpinellens - Sanguisorba Tenuifolia 'Stand Up Comedian' - vackra bladverk finns fröställningar av strandiris - Iris sibirica - och flenört - Scrophularia nodosa. Skymtar gör också styvfingerörten, som fortfarande bjuder blommor.

En annan vinkel. Bakom den nyklippta häcken gömmer sig den lilla köksodlingen.

Pergolan anas till vänster på bilden ovan. Nedan bilder tagna en annan dag. Jag sitter i korgstolen i hörnan under tak.

Viggo vaknar av mitt klickande. Men somnar strax igen.

Det ser skönt ut.

 Pergolan är nästan klädd med blåregn nu. Nästa sommar blir det kanske ett än lummigare rum. Jag "binder upp" med hjälp av klädnypor, som smidigt kan flyttas vid behov.

 Avslutningsvis. Ja, en bild från sommarens många kvällsvandringar på Sibbarp.

Häromdagen var jag där igen. En kvinna satt vid de gamla fiskehoddorna och band en krans. Allt material hade hon samlat på strandängarna och nere vid kalkbrottet, berättade hon. Skickligt arbetade hennes händer. Inspirerande.

Kanske göra ett försök. Lite mindre, mycket enklare. Låta det vara gott nog. Till nästa promenad får sax och korg följa med...

Då har det hunnit bli september. Hoppas på sol och snälla temperaturer. Sensommarkvällar som är ljumma och får oss att dröja oss kvar ute länge. Det kan bli fint.

Sofiero

Igår vandrade jag runt på Sofiero. En plats som ligger tillräckligt nära för att besökas ofta. Men ändå lite långt ifrån för att det ska bli av. Varför så sällan, frågar jag mig då jag njuter den fantastiska parken med alla dess olika miljöer. Anledningen till helgens besök var Den stora Trädgårdsfesten, en inbjudan välkomnade mig till ett besök. Jag har varit här förr, flera gånger. Lite varierande intryck vad gäller själva utställningsdelen, det som dock alltid imponerat och inspirerat är själva parken. Så också nu. Se!

Jag går rätt fort igenom själva utställningen. Stannar upp en stund hos Helsingborgs Trädgårdsförening och frågar om en av växternas namn. Nej, de vet inte och den som nog vet är upptagen i ett samtal. Som verkar bli långt. Jag talar med en annan besökare, som också undrar. Vi talar en stund i väntan på, men nej. De där samtalet kommer att ta tid, jag går vidare. Varför berättar jag detta? Jodå, det kommer en fortsättning, men som en riktig "cliffhanger" får den såklart väntas på... ;o)

Ett av bidragen lockar mig att ta fram kameran. Ett försök att skapa det trollska och mytomspunna. Javisst! Tjärnens fuktiga dimma hade vunnit på att "skruvas ner" något. Nåväl, jag förstår och uppskattar tanken. Ja, och känslan och omsorgen som lagts ner. Vackert!

Sedan parken, alla dessa olika trädgårdsrum... Återvänder till inläggets första bild. Jätteverbenan möter... Vad är det? Vet du? Hursomhelst vackert.

Grafiska mönster, rutor och linjer, skapade av marktäckare, tillsammans med den mer vilda känslan i det andra. Mm ibland blir möten en... krock. I mina ögon. Däremot känns de välklippta häckarna inte alls ansträngande (ja, och kan ju bara ana vilket jobb som ligger bakom), utan självklart lugnande. Som sagt, i mina ögon. Hörde (jodå, jag tjuvlyssnar... ) några andra besökare berömma just det som störde mig. Så kan det vara, så det ofta är.

Apropå rutmönster, häckar, form osv. Olika kommentarer hördes. Gräset, vad heter det nu? Googlar på "marktäckande rufsigt gräs" och får fram namnet jag söker: Hakonegräs. Men vet ju inte om detta är just det. Nåväl, hur vore det att låta en del av min damm kantas av detta... 

Många inbjudande sittpatser. Blommande blåregn. Nu?!?! Är det en andra blomning som kan ses?

Ett annat trädgårdsrum.

Jag försöker fånga miljöerna utan människor, men det är inte helt enkelt. Här och där syns de och så får det vara. Om jag vinklat kameran annorlunda så hade intrycket kunnat bli att hon badade i urnan.... Ibland kan dessa främmande människor tillföra något, som när någon har en röda jacka...

Mer rött.

 Färgglatt.

En del miljöer har en vildare ton. 

Det vackra vädret och arrangemanget har lockat mycket folk. På marknadsplatsen ser människor nöjda ut, flera av dem med växter och rostiga ting i händerna. Några unga killar frågar lite utmanande den inte så gamle brödförsäljaren om han verkligen säljer gott bröd. Han bjuder dem att smaka och strax hör jag hur han beskriver de olika bröden. Gossarna lyssnar och smakar. Attityden från nyss är som bortblåst. Möten. Ja, och förutom att två "damer" tappar såväl tålamod som uppförande i vimlet framför ostförsäljningen, råder en mycket trevlig stämning. 

På väg hem. Jag går i riktning mot utgången och stoppas plötsligt av en kvinna som jag på något vis känner igen, men ändå inte känner. "Du, det är ju du!" Hon verkar nöjd. Pratar vidare om att hon kände igen min fina gröna skjorta (hennes ord) och mitt hår (som hon inte beskrev, utan liksom bara kände igen, ha ha). Nu vet jag, det är kvinnan som jag mötte hos Helsingborgs Trädgårdsförening. Så tar hon fram två likadana lappar...

...på vardera lapp står växtnamnet vi sökte. En lapp till henne, men hon hade bett om ännu en lapp i händelse av... Så hon hade inte letat precis, men haft ögonen öppna. Tanken om... Omtanke. 

Jag lämnar området med en god och varm känsla kring människor och möten samt en hel del inspiration från parkens olika miljöer och växter. Sofiero, tillräckligt nära för att besökas ofta. Så är det ju. Nu ska jag bara komma ihåg det.