Sofiero

Igår vandrade jag runt på Sofiero. En plats som ligger tillräckligt nära för att besökas ofta. Men ändå lite långt ifrån för att det ska bli av. Varför så sällan, frågar jag mig då jag njuter den fantastiska parken med alla dess olika miljöer. Anledningen till helgens besök var Den stora Trädgårdsfesten, en inbjudan välkomnade mig till ett besök. Jag har varit här förr, flera gånger. Lite varierande intryck vad gäller själva utställningsdelen, det som dock alltid imponerat och inspirerat är själva parken. Så också nu. Se!

Jag går rätt fort igenom själva utställningen. Stannar upp en stund hos Helsingborgs Trädgårdsförening och frågar om en av växternas namn. Nej, de vet inte och den som nog vet är upptagen i ett samtal. Som verkar bli långt. Jag talar med en annan besökare, som också undrar. Vi talar en stund i väntan på, men nej. De där samtalet kommer att ta tid, jag går vidare. Varför berättar jag detta? Jodå, det kommer en fortsättning, men som en riktig "cliffhanger" får den såklart väntas på... ;o)

Ett av bidragen lockar mig att ta fram kameran. Ett försök att skapa det trollska och mytomspunna. Javisst! Tjärnens fuktiga dimma hade vunnit på att "skruvas ner" något. Nåväl, jag förstår och uppskattar tanken. Ja, och känslan och omsorgen som lagts ner. Vackert!

Sedan parken, alla dessa olika trädgårdsrum... Återvänder till inläggets första bild. Jätteverbenan möter... Vad är det? Vet du? Hursomhelst vackert.

Grafiska mönster, rutor och linjer, skapade av marktäckare, tillsammans med den mer vilda känslan i det andra. Mm ibland blir möten en... krock. I mina ögon. Däremot känns de välklippta häckarna inte alls ansträngande (ja, och kan ju bara ana vilket jobb som ligger bakom), utan självklart lugnande. Som sagt, i mina ögon. Hörde (jodå, jag tjuvlyssnar... ) några andra besökare berömma just det som störde mig. Så kan det vara, så det ofta är.

Apropå rutmönster, häckar, form osv. Olika kommentarer hördes. Gräset, vad heter det nu? Googlar på "marktäckande rufsigt gräs" och får fram namnet jag söker: Hakonegräs. Men vet ju inte om detta är just det. Nåväl, hur vore det att låta en del av min damm kantas av detta... 

Många inbjudande sittpatser. Blommande blåregn. Nu?!?! Är det en andra blomning som kan ses?

Ett annat trädgårdsrum.

Jag försöker fånga miljöerna utan människor, men det är inte helt enkelt. Här och där syns de och så får det vara. Om jag vinklat kameran annorlunda så hade intrycket kunnat bli att hon badade i urnan.... Ibland kan dessa främmande människor tillföra något, som när någon har en röda jacka...

Mer rött.

 Färgglatt.

En del miljöer har en vildare ton. 

Det vackra vädret och arrangemanget har lockat mycket folk. På marknadsplatsen ser människor nöjda ut, flera av dem med växter och rostiga ting i händerna. Några unga killar frågar lite utmanande den inte så gamle brödförsäljaren om han verkligen säljer gott bröd. Han bjuder dem att smaka och strax hör jag hur han beskriver de olika bröden. Gossarna lyssnar och smakar. Attityden från nyss är som bortblåst. Möten. Ja, och förutom att två "damer" tappar såväl tålamod som uppförande i vimlet framför ostförsäljningen, råder en mycket trevlig stämning. 

På väg hem. Jag går i riktning mot utgången och stoppas plötsligt av en kvinna som jag på något vis känner igen, men ändå inte känner. "Du, det är ju du!" Hon verkar nöjd. Pratar vidare om att hon kände igen min fina gröna skjorta (hennes ord) och mitt hår (som hon inte beskrev, utan liksom bara kände igen, ha ha). Nu vet jag, det är kvinnan som jag mötte hos Helsingborgs Trädgårdsförening. Så tar hon fram två likadana lappar...

...på vardera lapp står växtnamnet vi sökte. En lapp till henne, men hon hade bett om ännu en lapp i händelse av... Så hon hade inte letat precis, men haft ögonen öppna. Tanken om... Omtanke. 

Jag lämnar området med en god och varm känsla kring människor och möten samt en hel del inspiration från parkens olika miljöer och växter. Sofiero, tillräckligt nära för att besökas ofta. Så är det ju. Nu ska jag bara komma ihåg det.

En månad flög förbi

Den där tiden, som flyger. Jag återkommer ständigt till den upplevelsen. För så känns det när våren blir till försommar blir till sommar blir till augusti. Fortfarande sommar. Men hur har då alla dessa dagar varit? Kyla har varvats med mer sommarlika temperaturer, men ännu har vi här inte haft en sammanhängande period av varma dagar och ljumma kväller. Så det har ofta handlat om att fånga stunderna mellan... andra stunder. Ja, och precis när jag skriver de orden så börjar det regna. Måste ut och rädda sittdynorna från dropparna som faller.

Tillbaka. Tunga droppar, inget lättsamt duggande. Ljudet på fönsterrutorna. Rätt mysigt att vara inomhus under regn, samtidigt hade jag hoppats på en trädgårdsdag. Kanske bara en skur. Eller ihållande. Sommar, sommar, sommar.

Bilder av trädgården i juli. Ditt och datt. Inget tema, ja, förutom här och då. Stundom nyss.

Den lilla stenlagda platsen vid dammen. En solstol.

Om jag vänder mig om ser jag köksträdgården. Det är sen kväll. Gången leder vidare mot grusträdgården, pergolan osv. Längs muren pallkragarna. Armeringsnätet ska, så småningom, bli en grön vägg av murgröna. 

I pallkragarna... Sallad, persilja, stridolo - Silene vulgaris - osv. Bönor och spenat klättrar på kvistarna från förra årets vildfänkål.

En trasig stol. Den uppstammade vinbärsbusken behöver stöd, krukan en sittplats. Jag målar träet med linoljefärg i egenblandad kulör. Det är en rolig lek, där jag lyckas ibland. Men bara ibland. Ändå ibland.

Köksträdgården under dagen. Gurkört - Borago officinalis.

En trollslända kommer flygandes. Sätter sig på blodtoppen. Sitter stilla rätt länge, men vill inte riktigt fälla ut vingarna så att jag kan fånga dem på bild.

Trädgårdsliv är insektsliv. En del mer välkomna än andra. Trädgårdsstormatten - Aconitum napellus - lockar...

...liksom stockrosorna. Här en riktig livsnjutare, som får mig att le.

Häromdagen på solhatten - Echinacea purpurea 'Magnus'.

Jag plockar luktärter - Lathyrus odoratus. Först bjuds bara några få, jag plockar dem. Sedan fler... Ju mer jag plockar desto mer skapas. Det är märkvärdigt, eller hur?

Vilken lyx det är att plocka in och sätta i glas och vas. Ibland flera av olika, där möten uppstår. Men...

...inte sällan "bara" samma. Som dagliljan, blodtoppen, rosen (Henry Hudson) och myntorna.

Eller kanske olikt ton i ton. Daggkåpa - Alchemilla mollis - och styvfingerört - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'.

Under juli bjuder stockrosorna härlig blomglädje såväl utom- som inomhus.

I trädgården. Likhet och lugn vad gäller blomfärg kan få dess andra olikheter att träda fram. Här lundgamander - Teucrium scorodonia - i möte med stjärnflocka. (Astrantia, dock inget sortnamn då det är en spontansådd.)

Stjärnflockor i mängd. Namnsorter blandade med andra.

Blommors "baksidor"... Vi ser ju dem hela tiden "live", men de fotograferas rätt sällan. Tror jag. Brunnäva - Geranium phaeum.

Ljus morgon. Spaden väntar på handlingskraft. Väntar fortfarande. (Jag också.)

De som dansar på bilden ovan? Det är den vackra gräsfibblan - Catananche caerulea. En del blommor är fyllda, andra enkla. Knopparna är fantastiska.

En annan dans.

Blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna'.

Slår mig ner i soffan. (Det visade sig - se förra inlägget -  att den inte var lackad utan oljad. Så bra! Nu behövde det inte göras en massa förarbete, utan bara några drag med sandpapper och sedan på med olja anpassad för utomhusbruk.)

Så har det blivit augusti. Några grannar undrar om jag vill ha. Det vill jag gärna, tack tack. Snart är det dags för mig att dela mitt överflöd av päron. Ett givande och tagande. Trädgårdsglädje och gemenskap.

De är söta och goda. Konsistensen är alls inte mjölig utan spänstig. Dessutom vackra där de pryder det gamla keramikfatet på bordet.

Regnet fortsätter. Och fortsätter. Noterade dess början, anar inte dess slut. Men det kommer ju. Så småningom. Men innan dess måste hunden ut, vilket innebär att jag också måste... Han vill inte, inte jag heller. Så låt oss vänta en liten stund till.