Ibland kan man känna sig lite låg, lägre än vissa andra, som min kompis Nemo. Han är en vecka äldre än jag, en endaste vecka. Tänk vilken skillnad sju dagar kan göra.
Kanske handlar allt inte om ålder, om tiden som går. Jag lägger mig ner och drömmer om långa långa ben. Eller kanske hals, giraffens hals.
...snarare än den jag nu råkar vara. Hm, fundera och fundera lite till.
Jag hamnar i skymundan, någon annan tar plats.
Men ibland syns jag.
Så fångar jag ljuset. Eller är det ljuset som fångar mig.
Strax höjer jag min röst, ett skall snart ljuder. Men innan dess flaxar öronen, som om jag skulle lyfta och nå höjd.
Men alltsomoftast är jag liksom bara... jag.
Som i söndags, då jag låg där i den värmande solen. Funderade, tänkte hit...
...och dit.
Vad vill jag nu egentligen säga?
Det kan handla om att stanna upp, dofta på lavendeln och "chilla" en stund.
Sedan ta beslut, välja riktning.
Flera möjligheter: Välja ditt, välja datt. Vara si, vara så. Bli den, bli någon annan. Det är lätt att bli förvirrad, så lockande att inte välja alls. Frestande att bara haka på någon annans vilja och energi.
Men jag vet vem jag är och vad jag gillar. I stunden kan jag välja att dra fördel av det som annars vore min nackdel...
Fler inlägg, se länk.
