I ❤ Hösten

Snart blir tillvaron svartvit. Grå, kanske mest grå ändå, med inslag av bruna och beige toner. Det är som om världen tappar sin färg, kanske också sitt ljus. Vi kryper samman inomhus och gömmer oss från den vinande vinden, som här i Skåne gör några enstaka minusgrader till isande kyla. Utomhus blir inte sällan bara en nödvändig passage mellan olika inomhus. Till skillnad från nyss, ja, även nu. För vi är inte där än. Snart, men inte än. Nu, i detta skede på väg till och ifrån, är det precis som om naturen kraftsamlar och bjuder oss att vara med.

Himlen visar blått, grannens björk gult. Jag klickar med kameran om och om igen.

Dammen fylls, jag rensar bort en del. Ytan blir åter en spegel.

Blåregnet på pergolan.

Där bakom anas fikonet...

...som nu når över två meter i höjd. I bakgrunden, just det.

Det är underligt att grönskan inte vissnar på ett mer lågmält vis. Hösten blir till en storslagen entré. Eller kanske sorti. Allt mot en himmel som lyser blå, varmt blå. Ljuset är starkt och mjukt på samma gång. Jag lockas ut. Några minuter på cykel, sedan är jag i denna lilla skog. Jag klickar med mobilen.

På något vis är hösten... träd. Eller löv. Att älska.

På amerikansk engelska fångas känslan på pricken, eller hur?

I ❤ Hösten

För fler inlägg, klicka här!