Vinter, en annan dag

Vädret överraskade, den senaste tidens grå- och regnväder hade juldagens morgon blivit på bättre humör och klätt sig i vacker vinterdräkt. Förundrat blickade jag ut över det inte tjocka, men ändå vita, täcket. Så fridfullt, men det varar nog bara en kort stund innan det töar, tänkte jag sådär förnuftigt och realistiskt som man väl bör. Så kom annandagen och fortfarande låg snön kvar. Förvisso droppade det i solskenet, vatten som strax frös till is, konstaterade jag då jag höll på att halka, där jag promenerade runt med kameran i hand. Nu en mellandag, en dag såväl efter som före liksom. Det råder stillhet i kvarteret och medan kaffebryggaren gör det som den gör allra bäst, kikar jag ut genom fönstret: Jodå, det vita ligger kvar! Solen lyser inte, det ser grått och kallt ut, nästan som om det skulle kunna komma mer snö. Vi får väl se... Kaffet är klart, jag bläddrar bland bilder jag tog igår.

Precis utanför köksdörren står stockrosornas fröställningar kvar.

Gråvädersbordet känns inte lika gråvädersaktigt.

Lavendelrundeln.

Blodtoppen visar bronstoner.

Vita mössor klär nu flera av trädgårdens invånare.

Kraftiga grenar bär snö liksom...

...de sprödare kvistarna.

Bordets yta är täckt och ligger där liksom som en målarduk. Det är lockande att göra ett avtryck, kanske med handen. Eller dra en linje, ja, rita något. Klottra, jag får lust att klottra!

 Solen skiner och jag hör fåglarna sjunga. Vem där?

Snön ligger vit på uthusets tak.

Snö... Jag blir nyfiken, kikar närmare och önskar fånga snön mot den väldigt blå himlen. Jag lyckas inte riktigt, det blir suddigt, det vet jag. Men mitt lilla försök ger mersmak. Om nu snön ligger kvar...

...och det kanske till och med kommer mer. Då ska jag byta kamerans objektiv och ge mig ut och försöka fånga snön, ja, vintern, en annan dag.