Juni

En del tid går fortare än annan. Sådan tid kallas ofta sommartid. Nej, det handlar alls inte om att ställa klockan hit eller dit, utan om ett annat tempo. Varje minut är njutbar, men verkar vilja springa förbi istället för att - vilket vore så mycket bättre - ta det lite lugnt. Så försvinner försommarens juni och högsommarens juli tar sin början. Några bilder från trädgården de senaste dagarna.

Under taket bakom spaljén.

Buketten.

Backar med kameran. Jag sitter i min nya soffa & säng under pergolan.

Jag har länge drömt om en sitt- och liggplats under pergolan. Funderat kring platsbyggt, som inte känns för tungt. Funderat kring olika soffor, men tvekat kring former och material. Hur hållbart är bambu när regnet droppar ner genom blåregnets bladverk? Ja, och priserna. Vad får saker kosta utan att kännas alltför dyra? Svaret är inte givet, utan kan tolkas olika utifrån plånbokens (o)möjligheter och den egna känslan för tingens värde. Nåväl, på en auktion (via webben) dök denna dagbädd upp. Gjord av furu, förmodligen är den från sjuttiotalet. Kanske har den stått i en gillestuga i någons källare. Huset i vitt mexitegel. Ja, jag vet ju inte, men fantiserar. 

Ropar in. Vinner. Inklusive auktionsfirmans avgifter kostar den mig 500 kr. Tvekan och tvivel sätter in: Har jag gjort rätt? Blir detta bra? Furu och sjuttiotal i en gammal miljö? Men formen känns enkel och självklar. Ja, så kanske ändå... Får hjälp med transporten av en lokal firma. Två hjälpsamma unga män bär in möbeln och så står den då där under pergolan. 

Jag bäddar med en duk och några kuddar. Försöker få en känsla för hur det kan bli. Mm, det blir nog bra det här. Känner mig nöjd. Och också klok, för måtten är standardens 90 x 200 cm, dvs enkelt att byta madrass vid behov. Nu ska överdrag sys och kuddar fixas. Ja, och träet behöver målas för att få ett skydd för väder och vind. Transportkillarna...

 ...ser sig om i trädgården. Eller rättare sagt den ena, den andra (yngre) verkar måttligt intresserad och är uppslukad av (i?) sin mobil. Vi talar om Syrien, platser han bott på, en del som jag besökt. Innan kriget, innan det som nu är.  Blicken vandrar och ser, han säger: Åh, har du mynta! Berättar att sedan han kom till Sverige har han inte lyckats med myntan, den vill inte "ta sig". Jodå, han har trädgård, en liten. Så jag hämtar spaden och gräver upp några bitar. Glädje, glömmer att ta betalt för transporten. Jag får ropa honom tillbaka. Det där med möten, trädgård och mynta. Och en soffa, som nu är min.

Häromdagen låg jag där och kikade upp mot pergolans tak. Blåregnets grönska är skir.

Trädgården har flera sittplatser. Här syns den närmast huset.

På bilden ovan har blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna' - inte slagit ut. Nu så här:

Det går fort. Som sagt. För någon vecka sedan fylldes luften av doften från schersminerna. Jag plockar in och sätter i vaser. Sorterna? Du kan se fler bilder och dess namn här.

I köksträdgårdens pallkragar har jag stuckit ner kvistar från förra årets vildfänkål. Nu klättrar bönor därpå. 

Sockerärtens blomma.

Mellan pallkragarna har vildfänkålen "tagit ett eget initiativ". Inser nu att förra årets enda planta blivit till många - jättemånga - frösådder.

Till höger anas spadens skaft och en gammal vattenkanna, arbete pågår (eller väntar ;o). Till vänster vajar stridolo - Silene vulgaris. Går igenom till den lilla stenlagda platsen under äppelträdet. Vildvin och murgröna har börjat klä väggarna, men det är långt till det gröna rum jag önskar.

Mer grönska önskas ibland. Men det kan också bli mycket. För mycket? Från den lilla platsen kan dammen ses. Eller snarare anas.

Närbild vid/i dammen. Mossa på sten. Skuggors lek.

En bit bort under ett päronträd. Kermesbärets - Phytolacca acinosa - blommor är fortfarande skirt vita. 

Stjärnflockan - Astrantia 'Roma' - mot en blå himmel. Vita moln. Det var då det, idag regnar det. Ihållande, utan uppehåll. 

 Återvänder till sittplatsen framför huset. Blickar ut. Ser. Lyssnar.

Insekter som surrar.

 "Ängen" på bordet lockar också insekter. Bland växterna ser jag att någon gäspar, vissnar rentav. Andra vaknar. Som nu purpurklätten, som bara blivit till ett diffust inslag på bilden nedan. Mitt fokus är inte alltid kamerans. Nåväl, det är något speciellt då...

...växter hamnar i ögonhöjd. Också fascinerande att följa förändringarna i den egna trädgården. Det ena och det andra. Här och där. Ibland försöka fånga ögonblicken med kameran i hand. Men inte alltid. Som häromdagen då det kom en trollslända flygandes. Åh! Hej! Men den stannade inte för att hälsa, utan flög snart vidare. Som tiden. I juni. Vacker. Men. Och. På väg.