Rådvill, vill gärna ha råd. Tack!

Solen skiner och tränger igenom fönsterglasen som är smutsade av höstväder, stormväder. Ljuset landar på pelargonerna som står i köksfönstret och bänken framför. Några enstaka blommor lyser i allt grönt.

 Stjärnpelargonens vita.

De står där tätt intill varandra, de trängs lite om utrymmet, men verkar ändå trivas. Tror de får stå där hela vintern och en bit in på våren i väntan på att utgångsdatum infinner sig. Än fler står i andra fönster runt om i huset. Rumsvärme, oftast inte nära element, men ändå inte svalt. Är det en dålig idé? Men jag vill helst ha dem inomhus, för det var lite för många som dog då jag hade dem ute i den mörka tvättstugan förra vintern. Ja, så rumsvärme och inomhus denna vinter. Hur ta hand om dem? De ska helst pryda sin plats. Ska jag ge dem näring? Eller inte. Kanske inte. Vad göra och när och hur? Jag är rådvill, vill gärna ha råd. Tack!

1:a advent... och känsla av vår!

Blommig fredag bjuder upp att skildra 1:a advent. Inomhus tänds snart det där första ljuset av de fyra. Inomhus kan stämning skapas med ditt och datt. Utomhus, i trädgården då? Hur är det med känslan av 1:a advent? 

Suddigt! Bilden menar jag. Minnet är rätt klart. Det var då det, 1:a advent förra året. Ett inlägg från den 2 december 2012 visar en trädgård klädd i vitt. Röda "adventskulor" hänger i päronträdet. 

Kikar ut, det som var då är inte nu. Rätt mycket grönt fortfarande. Känsla av vinter? Nej! Känsla av... 

...vår. Nästan så verkar en del tyckas tro, bland dem hallonbusken, fikonet och blåregnet.

Ser mig omkring, blicken söker efter adventsstämning. Busktomaten röda "kulor" är lite juliga sådär. Solen lyser och jag låter krukan med sitt innehåll stå kvar därute. Skörda tomater på 1:a advent? Kanske senare ändå. Jultomtar, jultomater. 

På kvällen, nja, seneftermiddagen, anländer mörkret. Ljusen tänds och då jag promenerar omkring här i kvarteren lyser adventsstjärnor och adventsljusstakar från många fönster. En del väljer traditionellt med trä och strån och orange papp, medan andra väljer det mest moderna, ofta vitt och kanske silver. Många där mittemellan, liksom verka tager vad man haver och så blir det som det blir. Hursomhelst så ser det vackert ut där det lyser i mörkret.

God 1: a advent!

Fler inlägg på temat 1:a advent, se här!

Krukor som väcker Minnen

Nyss var det rått och ruggigt. Snön hängde i luften, trodde man. Nu är vintern här, trodde jag. Blickade ut över allt som fortfarande stod planterat i krukor därute och kände att om jag inte gör det där nu så kan det vara för sent. Det är ju ändå sent, så här sent har det nog aldrig gjorts. Slutet av november! Sannolikt att det fryser och att krukorna riskerar spricka. Så tog jag då tag i det. Krukornas invånare fick flytta till pallkragarna för att övervintra där. Sedan kruktvätt. Det var kallt om händerna, men det gick. Ett hav av krukor står i solen för att torka. 

Många alldeles vanliga, inte så mycket att orda om. En del sådana som kommer Därifrån och kanske köptes i den Stunden vid det där Besöket. Krukor som väcker Minnen, tänker jag då jag pysslar om dem. Det är krukor från olika keramiker, det är krukor som är gjorda på olika vis. Lerans kulör varierar.

De torkar och blir ljusare, det blanka har försvunnit. De ser använda ut. En del mer, en del mindre. Vackert så. 

Nu ska de flesta staplats i förrådet. Glömmas bort för att tas fram nästa vår. Andra får flytta in i huset. I dem planteras sådant som smyckar på fönsterkarmar och bord. Lite trädgård inomhus. Att njuta av i väntan på.

Toner av brons

Trädgården bjuder toner av brons. Jag leker med datorns bildprogram och låter bilden färgas med sepia. Den vita husväggen i bakgrunden blir nu mjuk och behaglig, inte alls så där stickande som den kan framstå i den så kallade verkligheten. Trädets grenverk är diffust, det är sanguisorban som än en gång får spela huvudrollen.

Samma au naturel.

Brons mot det gröna.

Brons mot det grå. 

Trädgården gäspar nu, kurar ihop sig. Fortfarande en del blomning på gång, men bara lite och snart förbi. Den milda hösten har varit snäll och givmild. En behaglig tid som verkade vara för evigt. Men nu är det dags. Den gör sin entré. Vintern. Förvisso skånsk, dvs kallt, grått och blåsigt. Idag precis en månad kvar till julafton.

Master Garden

För några år sedan gjorde jag tillsammans med goda vänner en rundresa i södra England i samband med ett besök på Chelsea i London. Utgångspunkten var Brighton. Varje dag blev vi betagna, ja, hänförda, av det vi såg och upplevde. Att jämföra våra egna små täppor med detta, nej, det var omöjligt att göra. Fast ändå inte. Det vi mötte var inte så mycket känsla av park i klassisk tappning, utan väldigt mycket trädgård. Fast i stort format. Jättestort. Med mycket. Jättemycket. Vackert. Jättevackert. Ja, så det var lätt att inspireras, då fötterna traskade omkring och blicken vandrade. En av de första trädgårdarna vi besökte var Parham. Här några bilder och en berättelse om hur jag i detta storslagna och svårslagna ändå kunde se likheter och möjligheter.

Blåregn! Vill ha! Måste ha! Ja, och så blev ett blåregn inhandlat och planterat förra sommaren.

Gröna väggar skapar lugn och ro. Nu i färd med att försöka klä väggar med grönska. Det tar tid. Men så småningom, så småningom.

Nej, jag har inte plats för någon äng. Det har jag inte. Skulle gärna vilja ha det. Det krokiga trädet är  helt underbart. Jag nöjer mig med mitt rätt krokiga äppelträd och försöker "kroka till" päronträdet, som är alldeles för okrokigt. 

Att kunna gå från rum till rum. Att inte se allt med en gång. Det låter sig också göras i en liten trädgård.

Huset mitt är av tegel, limhamnstegel. Jodå. Jag har en del irisar och försöker få den jeansblå strandirisen att flerfaldiga sig. En känsla av ett blått hav skulle kunna infinna sig. Som här.

Tidigare hade jag gångar av gräs. Men de var så små och ynkliga, svåra att hålla iordning. Ja, så passar nog bättre i en trädgård i det större formatet.

Grusgångar. Skottkärra. Me too, me too.

Rak gång. Det har jag inte, inte mycket rakt här inte.

En pergola som skänker skugga. Denna mycket finare än min, men när min blir täckt i grönt så blir det nog rätt bra det också.

Att rosorna får klättra utan fyrkantigt stöd. Det är grenarnas linjer som är viktiga. Jag försöker binda upp rosorna nere vid den lilla uteplatsen på detta vis, som i mitt tycker lyfter fram växten helt fantastiskt.

Jag har inget växthus. Än. Men skulle kanske kunna bygga om... Tankarna flyger. Planerna smids. 

Kanske göra ett fönster i pergolans vägg.

Mina pallkragetorn skulle kunna få lock.

Jag behöver tvätta mina fönster. Efter stormen ser de hemska ut.

Ett stenhus. Som mitt. Nja, inte som mitt, men mitt har ju också fönster och dörrar. Även tak. Ja, så helt olikt är det ju inte. 

Hos mig finns också växter som väljer och kan själv.

Mer om Parham, klicka här!
Mer om denna och andra trädgårdar jag besökt i England, klicka här!


Blommig fredag, för fler inlägg, klicka här!

November - Inte alls så dumt!

November. Låter lite tråkigt kanske, lockas att bläddra bakåt och minnas för att längta efter det som komma skall. Men nuet bjuder också upp till en del njutbart. Det är en mild november. Regnväder och gråväder växlar med solväder. Storm och vindar med stillhet. En stund häromdagen kändes inte november alls så dumt.

Slingerkrassen fortsätter att växa och bjuder en del blommor.

Stormen klädde av fikonet, som nu står naket utan blad. Många frukter, som nog aldrig hinner mogna, då det är planterat på friland och utomhus. Förvisso nära muren och i skyddat läge, men förmodligen ändå för kallt.

 Se som den lilla frukten sträcker sig mot solen!

 Fler som lyser.

Det var då det. Förvisso bara några dagar sedan, men nu känns november rått, kallt och ruggigt. Gråväder och blåsväder. Skånsk vinter!