Master Garden

För några år sedan gjorde jag tillsammans med goda vänner en rundresa i södra England i samband med ett besök på Chelsea i London. Utgångspunkten var Brighton. Varje dag blev vi betagna, ja, hänförda, av det vi såg och upplevde. Att jämföra våra egna små täppor med detta, nej, det var omöjligt att göra. Fast ändå inte. Det vi mötte var inte så mycket känsla av park i klassisk tappning, utan väldigt mycket trädgård. Fast i stort format. Jättestort. Med mycket. Jättemycket. Vackert. Jättevackert. Ja, så det var lätt att inspireras, då fötterna traskade omkring och blicken vandrade. En av de första trädgårdarna vi besökte var Parham. Här några bilder och en berättelse om hur jag i detta storslagna och svårslagna ändå kunde se likheter och möjligheter.

Blåregn! Vill ha! Måste ha! Ja, och så blev ett blåregn inhandlat och planterat förra sommaren.

Gröna väggar skapar lugn och ro. Nu i färd med att försöka klä väggar med grönska. Det tar tid. Men så småningom, så småningom.

Nej, jag har inte plats för någon äng. Det har jag inte. Skulle gärna vilja ha det. Det krokiga trädet är  helt underbart. Jag nöjer mig med mitt rätt krokiga äppelträd och försöker "kroka till" päronträdet, som är alldeles för okrokigt. 

Att kunna gå från rum till rum. Att inte se allt med en gång. Det låter sig också göras i en liten trädgård.

Huset mitt är av tegel, limhamnstegel. Jodå. Jag har en del irisar och försöker få den jeansblå strandirisen att flerfaldiga sig. En känsla av ett blått hav skulle kunna infinna sig. Som här.

Tidigare hade jag gångar av gräs. Men de var så små och ynkliga, svåra att hålla iordning. Ja, så passar nog bättre i en trädgård i det större formatet.

Grusgångar. Skottkärra. Me too, me too.

Rak gång. Det har jag inte, inte mycket rakt här inte.

En pergola som skänker skugga. Denna mycket finare än min, men när min blir täckt i grönt så blir det nog rätt bra det också.

Att rosorna får klättra utan fyrkantigt stöd. Det är grenarnas linjer som är viktiga. Jag försöker binda upp rosorna nere vid den lilla uteplatsen på detta vis, som i mitt tycker lyfter fram växten helt fantastiskt.

Jag har inget växthus. Än. Men skulle kanske kunna bygga om... Tankarna flyger. Planerna smids. 

Kanske göra ett fönster i pergolans vägg.

Mina pallkragetorn skulle kunna få lock.

Jag behöver tvätta mina fönster. Efter stormen ser de hemska ut.

Ett stenhus. Som mitt. Nja, inte som mitt, men mitt har ju också fönster och dörrar. Även tak. Ja, så helt olikt är det ju inte. 

Hos mig finns också växter som väljer och kan själv.

Mer om Parham, klicka här!
Mer om denna och andra trädgårdar jag besökt i England, klicka här!


Blommig fredag, för fler inlägg, klicka här!