Det var då det, häromdagen.

Några dagar med vindstilla och sol. Så kom helgens snö att smälta - ja, glömmas - bort och en känsla av vår infann sig. Inte så varmt, men ändå inte kallt. Lusten att greppa sekatören infann sig, men ännu står de flesta av trädgårdens perenner kvar där och ser döda ut. När ljuset inte leker, vill säga. För då skapas liv.

Kärleksörter på bilden ovan. Nedan en blodtopp, i bakgrunden kan taket på det lilla fågelbordet anas.

En annan dag, en gråvädersdag. En bild tagen genom köksfönstret, då jag ser att bordet också kan bli en gunga...

Åter till en solskensdag. Det kliar i fingrarna, sekatören väntar, som sagt. Men den får vänta lite till på blodtoppar och annat. Lavendel i mängd. 

Den lilla irisen, som i lördags var inbäddad i snö, verkar pigg. Jag blir glad.

Härligt! Då. Nyss. Häromdagen en promenad nere vid Sibbarp och Öresund. Alldeles vindstilla. Några klick med mobilen, det blir ingen riktig skärpa i bilderna ser jag nu. Nåväl, jag får låtsas som just det är meningen, kanske stämningsskapande... Eller bara suddigt. Hursomhelst, en person i lysande orange jacka fiskar ute i vattnet.

Köpenhamn anas.

En båt, inga segel hissas i en vind som inte finns.

Masten blir en linje i både himmel och hav.

Tillvaro känns rätt diffus, lite drömsk. 

Sibbarps kallbadhus är nära. Nej, jag badar inte. Köper kaffe och kanelsnäcka, sätter mig nere på stranden. Fika utomhus, ja, ni vet... Det var då det, häromdagen. Idag vinter. Igen. 

Musée National Marc Chagall

Att bläddra bland gamla bilder väcker minnen. Nu, dvs då, vandrar jag omkring i Nice och besöker Chagallmuseet med dess vackra trädgård.

På museets hemsida berättas att det är Henri Fish som formgivit trädgården. Bland lavendel blommar Afrikas blå liljor - Agapanthus - lagom till den 7 juli, som är Chagalls födelsedag. Så kan man ju också tänka och göra, låta något speciellt i trädgården inträffa i tid för speciella märkesdagar...

Jag läser: 

Au commencement, Dieu créa le jardin d’Eden.... 

Il était donc tout naturel qu’un jardin accueille le visiteur avant son entrée au musée. 

La flore méditerranéenne y a évidemment une place prépondérante :

oliviers, cyprès, pins et chênes verts.

Min franska är dålig, minns högstadiets tragglande med ord och grammatik som tonåringen inte riktigt kunde förstå värdet i. Nåväl, just dessa meningar är inte så svåra, orden liknar vad det egna språket rymmer. Växtnamn, som oliv och cypress kan lätt förstås, ja, och kanske tall om man känner till latinets pinus. Men den där sista då? Den är svårare, men söker och finner snart svar: En slags ek, förmodligen stenek. Aha! 

Bilderna från trädgården är bara två, varför inte fler? Ja, och inte av bästa kvalitet. Några enkla klick, förmodligen tagna med mobilen. Hursomhelst väcker de minnen. Och längtan: Jag skulle gärna besöka Nice och Musée National Marc Chagall med dess trädgård igen. 

En liten iris i snön

Nyss en känsla av vår. Nu är det vinter! För en stund, bara för en stund, snälla... Jag blev förvarnad, men var ändå inte beredd. Känner mig som den lilla irisen som står där överraskad av det vita som kom från himlen under natten.

Jag hade glömt bort att jag satt lökar av den lilla irisen 'Katharine Hodgkin', men nu minns jag, se länk. Trodde först att det var krokus på gång, så fel jag hade. Men det känns alldeles rätt ändå.

Hur mår du?

Och du och du och du?

En del ser ynkligare ut än andra. Som några av julrosorna, som inte verkar glada precis.

 Nej, livet är inte alltid enkelt...

Februari. Vi är bara i februari, en vintermånad. Ja, jag vet. Men vill egentligen inte veta just det.

Kärlek

Tidigare idag. Sen eftermiddag börjar bli kväll. Promenaden längs Öresund bjuder mild väderlek, ljuset är mjukt, vinden är stilla. Att inte frysa, det är... kärlek. Enkla klick med mobilen, jag försöker fånga något som är smått magisk. I all enkelhet. I all storslagenhet. Något, någon, som rymmer både och.

Fåglar på flykt. På väg hem, hemifrån.

 Ser du Viggo? Han är där, här...

Fler fåglar. Nu är himlen märkligt blå. Mörkret är i antågande, men ännu inte här.

Ljusen tänds...

...men det är himlen som jag ser.

Så mörknar det ytterligare.

En lugn kväll. Ingen större dramatik alls. Men den som stannar upp en stund kan uppleva att det till synes stillastående bjuder variationer, kulörer och rörelser ändå. Bara vi finns där. Sådan kan kärleken också vara.

Fler inlägger, se länk.

Vår hunger, vårhunger...

Varje dag, nästan. Upptäckter, förvisso små. Men ändå. Februari bjuder vårtecken, men inte så mycket att vår hunger - vårhunger! (Det kan inte vara en slump, eller hur?) - stillas. Fast ändå tillräckligt för att vi ska börja hoppas. "Det ska bli kallare till helgen!" Sägs och skrivs det. Jaja, men så småningom, rätt snart, blir det varmare igen, tänks och tros det. Jag gick en liten runda alldeles nyss och...

...såg krokusar på gång bland andra uppstickare. (Senare tillägg: Krokusen visade sig vare en... iris =o)

Såhär glad blir jag!

Vid dammen händer det mycket: Snödroppar, julrosor, vintergäck. Annat grönt visar sig också.

Under perennernas döda grenar...

...mängder av vintergäck.

Här syns också två allium kika upp.

En del snödroppar har börjat blomma, men de flesta är "bara" på gång.

Jag får lust att klippa, städa, fixa och dona. Men utomhus lockar inte riktigt, det är mulet och ser ut att bli regn. Dessutom... Till helgen kallare. Men sedan, då!