Vårtecken 30 mars

Våren traskar vidare. Vintertid har blivit sommartid och kvällarna allt ljusare. Igår hemkommen från ett soligt och vårlikt Stockholm. Ute på Djurgården promenerade mängder av folk. Se där! Där kom vår utrikesminister cyklandes. Vet inte om just det är ett vårtecken, men kanske. Men allt folk, så mycket folk! Det är nog ett vårtecken. På Rosendals trädgård rådde trängsel och köerna var längre än långa. Solen sken och varje sittplats var upptagen av människor som vände ansiktet mot solen medan det mumsades på ditt och datt. Planteringarna verkade yrvakna, det var en del vintergäck, krokusar och annat. Sådant som blommat över här hemma. Vi promenerade tillbaka längs Strandvägen och generösa människor gjorde plats så att även vi kunde slå oss ner för att njuta lunch. Stockholmarna är vänliga och staden vackrare än någonsin. Koftan under vårkappan kändes för varm. Inga vantar, ingen mössa. Dramatens trappor hade blivit till ett hav av solglasögon blickandes mot det skådespel som gatan bjöd. Sen eftermiddag, flyget väntade och jag var tvungen att slita mig från en verklighet för att landa i en annan. Lördag blev till söndag. Nu sitter jag här och det har varit en helt fantastisk vårsöndag i den egna trädgården. Några bilder från nyss, lite huller om buller, ett litet axplock från en dag som varit mycket mer. Känn doften, värmen! Känn den härliga tröttheten som bjuder en trädgårderare efter en dag som denna.

Ett av fågelbaden fylldes med vatten. Rosenbuskarnas grenverk speglar sig däri.

Nedanför kanten, vita violer.

Ett annat fågelbad,  narcisserna lyser.

Idag en del fix med gräsmattan. Bevattningen sattes igång. Första gången för i (v)år.

 Tydliga vårtecken är röran som bara liksom blir av sig själv...

Rosen klättrar upp i äppelträdet. Såg att ett av päronträdet visar knoppar. Undrar när blomningen kommer.

Ska jag klippa lavendeln nu?

Gräslöken växer. Idag har jag satt vitlök.

Vårtecken: Hade inte tid att läsa morgontidningen, var tvungen att ge mig ut! Ja, så där låg den och väntade. Blir till en kvällstidning. En ska-jag-läsa-senare-tidning. För annat lockade.

För fler vårtecken, klicka här!

Inte för lite, inte för mycket

Måttfullhet, inte för lite, inte för mycket. Full av mått, något vägs och mäts. Finns den där måttfullheten i mitten på skalan? Kanske, men vem skapar isåfall skalan som bestämmer dess mitt? Inte för lite, inte för mycket. Alldeles lagom. Enligt någon. Enligt några. Kanske inte alla, men enligt mig. I denna stund. För saker och ting kan ju ändras, tycke och smak utvecklas åt olika håll. Det som var då är kanske inte nu eller sedan. Ja, det får bli måttfullhet, enligt mig. Nu.

Jag planterade lökar, olika narcisser tillsammans. Sedan väntade jag. Och väntade. I början av maj lyste det i vita och gula nyanser. Ja, bilderna är från förra året.

Det blev många narcisser. För många? Nej, alldeles lagom många. Måttfullt? Absolut, enligt min egen skala, som förvisso ritades om medan jag gjorde beställningen till den holländska lökleverantören. Man är väl förändringsbenägen...

Då jag ändå satte de där narcisslökarna passade jag på att flytta två gula tulpaner som tidigare varit på fel ställe. Rätt fina, lagom på många vis. Kunde nog samsas väl med narcisserna, tänkte jag, och gödslade dem lite extra med benmjöl. Måttfullt? Nja, inga mått användes, jag gjorde det liksom på gehör, (o)musikalisk som jag är. I mitten av maj:

Stora som tefat, nej, större än så. För mycket! 

Fast... lite kul också. Lite galet liksom. Något som fick mig att skaka på huvudet, men också att le. Monstertulpaner! Nej, inte enligt plan. Inte enligt den tanke jag tidigare tänkt. Inte vackert, enligt mig. Men, som sagt, lite kul.

Om måttfullheten är en dygd och jag ett dygdemönster, så bör jag nog vara tacksam för att trädgårdens invånare då och då bjuder mig på upplevelser som inte landar på skalans mitt, upplevelser som kanske får mig att tänka och göra nytt. För det behövs - tror jag - dissonanser i tillvaron för att rörelse ska uppstå. Något som inte är måttfullt och förutsägbart, som utmanar, retas och säger emot. I lagom mängd, ja, nu är vi där igen: Inte för lite, inte för mycket... Enligt skalor... som förvisso kan ritas om.

Fler inlägg på temat måttfullhet, se här!

Vårtecken 23 mars

Dagen rymmer det förutsägbara, det jag visste skulle finnas därute redan igår eller kanske till och med för några dagar sedan. Så lätt det är att bli blasé, att ta något för givet bara för att Något annat är på gång. Borde jag skämmas? Kanske, men det gör jag inte. För våren är en upptäcksresa och det redan upptäckta är gårdagens, men inte dagens. Det är söndag och jag spankulerar runt och letar nytt, nytt, nytt... Klickar med kameran. 

En upptäckt som gör mig förvånad, ja, jag litar inte riktigt på att mina ögon ser det som de tror sig se: Den lilla fingerörten visar en blomma i den ostädade grusplanteringen. 

Det jag är förberedd på är detta: Nu finns inte vintergäckens gula blommar längre, utan det är bara grönt. Både snödroppar och krokusar är mycket trötta. Narcisserna lyser, två sorter blommar nu.  

Som syns på en av bilderna ovan, nu börjar scillorna att göra entré. Dock ännu bara i sin början hos mig, som mestadels har dem i halvskugga. Jag har sett hav av dem på soligare lägen i andras trädgårdar här omkring.

En del tulpaner visar knoppar.

Perenner grönskar, här ett axplock av ditt och datt.

Även ogräset visar sig bland annat som spirar. Nej, ingen sensation, men den lilla nyckelpigan kan jag ju inte låta bli att bli glad av.

Blåsippa! Blåsippa! Blåsippa!

Snart blommar violen.

Vitt löjtnantshjärta visar grönt, kommande blomning kan anas.

Våren inleddes i hög fart. Kanske är tempot något lägre nu, men denna vår verkar hursomhelst inte vilja låta vänta på sig. Något direkt bakslag har det inte varit, även om det blev kallare och blåsigare några dagar. Ingen snö. Nu vissnar de riktigt tidiga vårblommarna och trädgården går in i nästa fas. Om en vecka är vi i slutet av mars, kanske bjuder trädgården då... Nej, svårt att förutse, vårvädret är lynnigt och gör precis som det vill. Vårkappan hänger beredd, men det är vinterjackan som används. Än.

För fler vårtecken, klicka här!

Hotfullt änglalik

Igår, solen sken och värmde mitt på dagen. På bordet en liten humla som solar sig, kanske mediterar eller filosoferar om Livet och dess Mening. Eller den kanske bara är. Det där med att vara i stunden, insekter är nog bra på det, tänker jag medan jag själv funderar på att bordet skulle behöva målas, men först måste jag... o strax går bussen! Bäst att springa för den är säkert inte sen just idag när jag är det. Det där med att bara vara är nog bra. Det ska jag sedan, hinner inte nu.

Hemma igen. Blommig fredag bjuder upp till att göra inlägg som handlar om oskuldsfullhet. Ett inte helt enkelt tema. Jag bläddrar bland bilderna som togs tidigare under dagen. Blicken fastnar på den lilla humlan. På håll verkar den oskuldsfull, men då jag kikar närmare ser den rätt farlig ut. Ansiktet liknar en skrämmande Star Wars-figur: Grrr!

Men vingarnas skirhet uttrycker något annat. En lätt skugga bildas på bordet. Ett änglalikt inslag i det till synes hotfulla. Humlan ger intryck av både och, oskuld och skuld samtidigt. Så tror jag det är med det mesta och de flesta, kanske allt och alla: Som den vackra rosen och dess taggar, solen som värmer och bränner, ja, och vattnet som släcker törst och dränker. Både och.

För fler inlägg på temat, klicka här!

Vårtecken 16 mars

Det är nu mitten av mars. Veckan som gått har bjudit sol och värme, underbara dagar. Alla pratade väder, detta underbara väder. Nåväl, i all denna dur hotade moll och vi fick veta att snart kommer Bakslaget. Här i Malmö var det en solig fredag, som under kvällen och natten blev rätt blåsig. Blåsten fortsatte in på lördagen, men solen sken för det mesta. Idag söndag med regn och gråväder. Jag låter bilder från fredag, lördag och söndag illustrera några vårtecken:

Vårväder
Vi pratar väder. Vad kommer vädret att bjuda? Vad hotar? Vad är möjligt? Ställa ut kruka eller inte?Penséerna, hur mår de därute? Så på friland nu eller kanske vänta ett tag? Vädret växlar och stunden av uppehåll kan strax bli till regn. Plötsligt kommer solen, för att försvinna bakom molnen igen. Vårvädret är i sig ett vårtecken, vår besatthet av detta väder ett annat. (Bilden är lånad från SMHI.)

Vårvindar
Gårdagens friska vindar var ingen vanlig blåst, utan vårvindar. Grannens björk böjer sig i vinden.

Vissnande vintergäck i vårregn
Nyss gäckade de vintern, nu vissnar de så sakteliga bort. Fortfarande lyser de gula, men vid närmare titt så ser de inte så pigga ut där i vårregnet.

Vårstädning
Jag sopade den lilla stenlagda uteplatsen nere vid dammen.

Vår(a) insekter
Krokusarna lockar till sig insekter av olika slag.

Vårfika med vårblom i kruka
Denna vecka har jag flera gånger fikat här. Och ätit lunch. Och bara varit. Solat. Fått lite fräknar. Jag borde måla trädgårdsmöblerna, men vårblommorna i kruka pryder ändå bordet.

Vårblomning 
Julrosor och snöklockor, de senare börjar bli lite trötta, vårtrötta.

Vårglömska
Att hänga tvätt utomhus är lycka. Det gjorde jag igår. Att glömma att ta in de hängda tvätten är kanske inte olycka direkt, men rätt dumt speciellt då det bjuds regn. Nej, glömskan är inte er, den är vår! =oP

Påskliljor, hm, ok då: Våååååår(a) påskliljor!

Påskliljor har slagit ut och de lyser härligt i dagens gråväder.

Vår(da) gräsmatta
Gräsmattan behöver vård, den ser förfärlig ut med håligheter, mossa och begynnande ogräs. Jag får lust att fixa och dona, rensa och laga, gödsla och så. Ja, och jag vill göra det nu! Lusten och otåligheten är väl också vårtecken, eller?

Viggo är också vår. Och sommar, höst och vinter. En året-runt-Viggo.


För fler vårtecken, klicka här!