lördag 1 mars 2014

Hemligheter... och upptäckter.

- Den syns ju inte!
- Va?
- Om man går förbi på trottoaren så vet man inte.
- Mm
- Ja, då ser man den inte alls!

Flickan ser lite missmodig ut. Hon hjälper mig i trädgården då och då. Är en hejare på att hugga i och tillsammans har vi gjort sådant som vi inte visste att vi kunde. Sakta men säkert växer trädgården fram. Än finns det mycket att vänta på, att förändra och förbättra. Flickan ser - som sagt - missmodig ut. Frågande och undrande: Är detta verkligen som det ska vara? 

Vi samtalar om saken. Jo, det stämmer, trädgården syns inte från gatan alls. Den ligger bakom gathuset och är på så vis hemlig för de som passerar förbi därute. Det skulle kunna vara ett ingenting som döljer sig bakom huset. Det skulle kunna vara ett annat någonting, men nu är det en trädgård som bara vi och några till vet om. 

- Då vet man ju inte om den...
- Nä.
- Men är det inte synd?
- Nä.
- Va?
- Den är inte gjord för andras blickar, utan en liten plats att vara hemma i.
- Hm.
- En plats att leka i, att vila i. En plats att vara i.
- Hemlig?
- Nja, inte hemlig direkt. Men det krävs lite för att upptäcka den.

Från trottoaren går jag genom den smala gången mellan det gamla garaget i trä, målat i grön linoljefärg, och husgaveln av gammalt limhamnstegel. Det är en rätt trång gång som slutar i en skjutdörr. Dörren var förvisso trasig i somras. Den är trasig än, suck! Nåväl, skjuter undan dörren och kliver in i en trädgård som knappt kan anas från gatan.

En hemlighet kan vara något som hålls hemligt, som vill döljas och inte låta sig ses, höras och kännas. Så kan det vara. Sådana hemligheter har jag inte många i trädgården, om ens någon. Men jag har en del andra. Dessa är hemligheter som gärna får avslöjas, men som inte högljutt skriker ut sin existens. Det är hemligheter som inte pockar på uppmärksamhet och som får upptäckas av den som inte redan vet. Sådan är nu trädgården i sig. Sådan är också den lilla lilla grodan vid den lilla lilla dammen.

Det finns fler hemligheter i trädgården. Ofta små och nästan osynliga. För den som inte vet. Men när man väl vet, så vet man och då ser man. Det som en gång upptäckts går inte att göras hemligt igen. På så vis är stunden då en hemlighet avslöjas, då man upptäcker något, en unik stund. Den kan inte komma åter.

Då jag tänker på hemligheter, som är temat, tänker jag att såväl min trädgård som helhet som de små figurerna däri kan förstås som hemligheter. Men mycket annat också Den vissnade och nerklippta perennen, riset som står där visar inga tecken på att vara något annat än ett rätt fult ris. Att just det riset kommer att... Perennen avslöjar inget och hade jag inte vetat dess identitet, hade jag inte fått njuta av dess grönska och blomning tidigare somrar, hade jag inte haft en aning. Perennerna är rätt hemliga typer... för den som inte vet.

De kala grenarna avslöjar inget av den växtkraft som ryms inom dem. Lökarna visar oss inte heller vad som komma skall. Fröet ser inte mycket ut för världen och de flesta berättar inte vem de är förrän de hamnat i jord, har grott och visar grönt. Att tro att jag kommer ihåg vilka frön som hamnar i vilket glas är... dumt. Men förvirringen skapar ju onekligen hemligheter som blir till upptäckter. Så småningom.

Trädgården är full av hemliga företeelser. Det är så mycket som är dolt för den som inte vet. Det är så mycket som syns, känns, hörs och doftas först då upptäckten gjorts. Upptäckten föregår vissheten att det funnits en hemlighet. Ibland är det tvärtom, vi möter en hemlighet och väntar på att upptäcka dess svar.

Då vi tror oss veta det som finns att veta, dyker det plötsligt upp något nytt och oväntat. Det kan vara en undran: Vem är du? Eller kanske ett möte som väcker förvåning: Va? Växer du där! Det hade jag ingen aning om! Eller det ständiga Sökandet efter Svaret, nej, nu handlar det inte om meningen med livet, utan: Var la jag sekatören?


 Fler inlägg på temat kan du finna på denna länk.




26 kommentarer:

  1. Så bra skrivet! Att hitta hemligheterna (och sekatören) och få förundras en stund, visst är det underbart! Hoppas du får en skön helg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, instämmer... att finna den bortsprungna (?) sekatören är underbart! =oP
      Ha det gott du också!
      /Katarina

      Radera
  2. Underbart skrivet! Det man en gång sett/hört kan ju inte göras hemligt igen, men upptäckarlustan är ju en del av det som är så härligt med trädgårdar. Själv älskar jag att se andras trädgårdar (eller för all del foton av dem) och upptäcka att två växer jag aldrig funderat på passar så fint tillsammans.
    Önskar dig en fin helg!
    Kram Kristina (som ska göra sitt bästa för att ha koll på sekatören idag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag ser nog trädgården som just en upptäcksresa.. Inte bara in egen alltså, utan allt som har att göra med detta, precis som du skriver. Se hur andra gör/har det, ja, upptäcka deras "hemligheter", som kanske inte var så hemliga ändå.
      Hoppas du har/haft en härlig dag o att sekatören uppförde sig =oP
      kram
      /Katarina... som hoppas finna sin sekatör imorgon

      Radera
  3. Härligt skrivet om trädgårdens hemligheter. /Anja

    SvaraRadera
  4. Haha, det där sista känner jag igen.......var la jag sekatören? Kanske därför man har så många, för till slut kommer de fram ;) Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. De där sekatörerna lever hemliga liv. Vi har noll koll, de försvinner och de dyker upp. =oP
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Vilken fin berättelse. Både om trädgården och det "gröna" samtalet. Trevligt också att ha en hjälpreda i trädgården. Önskar att jag hade det ibland! Någon att bolla idéer med och någon som är stark och bra på att gräva :)

    Jag hoppas du har en märkning för dina fröer. Klurigt annars. Text på locket kanske? Fast de är ju också lätta att blanda ihop. Iaf om man har alla burkarna öppna samtidigt. Men som sagt. Det lär ju visa sig när väl fröerna kommer i jorden...

    Kram Tamara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Den unga flickan är fantastiskt duktig och - tror o hopas jag - har det varit ett bra sommar- och helgjobb för henne att då och då komma hit och hjälpa till.
      Fröerna... jag har namnlappar i burkarna. På de flesta... =oP
      kram
      Katarina

      Radera
  6. Precis som mina tankar, kul!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, mycket likt. O dina bilder var så hemlighetsfulla, lockande... Där skulle jag så gärna vilja kliva in och se än mer =o)
      kram
      /Katarina

      Radera
  7. For en fin hemmelig hage du har :)

    SvaraRadera
  8. Vilket fint inlägg. Känns nästan som om man står bredvid och tjuvlyssnar på ett hemligt samtal mellan dig och flickan. :) Jättefin bilder. Och vilken härligt knallgul och vårig vintergäcksmatta du har! Blir lite avis.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Ja, och hon o jag har fört många hemliga samtal medan vi jobbat därute i trädgården, fniss... Just nu kurar vintergäcken som gula bollar därute, det är regn och gråväder. Kurainomhusväder.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  9. Hei! Dette er vakkert skrevet. "En liten plass å være hjemme i". Har lest og sett det om igjen og om igjen. Takk for opplevelsen. Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack, tack för din kommentar som gjorde mig glad.
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  10. Jag beundrar dig som kan skriva så bra om ett ämne.Vackert har du vid dammen också.Undrar om grodan bär på en hemlighet? har du testa??? hihi
    ha en fin söndag
    kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Meta, tack, tack! Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva, men så mindes jag samtalet med flickan och blev inspirerad. Du har ju helt rätt, den där grodan ska jag absolut... =oP
      Ha det gott du också!
      kram
      Katarina

      Radera
  11. Vackert skrivet och vackra bilder. Det var en trevlig stunds läsning.
    Må så gott
    /E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Blev nyfiken, vem är du? Ja, och det var ju inte hemligt, jag besökte ju din blogg igår och nu blev det ett besök till. Tack för tipset om pinnarna som växtetiketter!
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  12. Härligt skrivet! Dina plattor där i början, olika stora och nån med en spricka... ..vet inte varför men det känns hemligt för mig. Antagligen för de är, åtminstone ser, gamla ut. Tänk så mycket de VET som jag aldrig nånsin kommer få veta. Har alltid fallit pladask för såna. Sen tänker jag att jag ska börja tänka mer på då små, hemliga detaljerna i nästa trädgård.. Bara för att kunna gå runt med den lite hemliga känslan....

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Så kul att du la märke till plattorna! Jag älskar dem, det är gammal betong som förmodligen legat där sedan huset byggdes, dvs slutet av 1800-talet. De flesta häromkring har tagit bort och ersatt med något mer modernt, men jag älskar dessa slitna och oregelbundna plattor. Ja, tänk om de kunde berätta! Trädgården som upptäcksfärd, att skapa hemligheter som kan upptäckas om man så vill. Kanske behöver man stanna upp och böja sig ner. Kanske vända blicken åt ett annat håll. Eller går man bara raskt igenom det hela och vet inte vad man missar.
      kram
      /Katarina

      Radera
  13. Väldigt poetiskt och vackert skrivit om trädgården och dess hemligheter! Den lilla grodan var bara såå söt :)
    Ha en skön söndag!/Anna

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...