Januari, här och nu

Växlande väderlek. Lek? Nej, snarare bus med blåst och regn. Stundom sol. Vinden försöker fånga det som fångas kan, den drar i trädens grenverk och sätter fart på molnen. Jag blickar ut genom fönstret och bjuds på ett skådespel av färger, former och rörelser.

En annan dag, en annan himmel.

Det är lugnet före stormen, då solen skiner och stillhet råder. Julen åker ut och pelargonerna får inta fönsterkarmarna. Enstaka blommor förgyller. Jag får lust att pyssla om dem, ge dem näring och ta några sticklingar. Det kliar i fingrarna.

Fönsterrutorna är smutsiga och jag tar några tag med en trasa. Det blir slarvigt, endast ytorna utomhus och inomhus, inte däremellan. Ibland är att slarva gott nog, detta ibland infaller nu. I köksfönstret möts en blommande pelargon och en adventsstjärna av halm. Den förra beundras, ges utrymme och uppmärksamhet. Den senare har gjort sitt för säsongen och tas ner.

Jag tycker mycket om dessa vildpelargoner.

Så anländer ovädret, stormen. Regn, rusk och kraftig blåst. Solen kikar fram då och då. Så klokt av mig att slarva, tänker jag nöjt då fönsterrutorna åter kläs av väder och vind.

Visst får man lust att ta fram sekatören, förtäta den gängliga pelargonen och ta några sticklingar på samma gång.

Tillbaka till köksfönstret, det ser onekligen grått ut.

Men så lyser solen i regnet. Ovädret blir till fest.

Det var då det. Stormen drog vidare och verkar ha tagit ljuset med sig. Det råder ett stilla regn- och gråväder. Januari kan kännas tröstlöst och tungt, en tid och ett tillstånd att vilja rymma ifrån snarare än att vara i. Nu behövs sådant som är nu, som inte vårens sedan eller julens nyss. Nu behövs... tulpaner!